Kursupptakt
Idag väcktes jag 06.00 (ja, jag vet att det är normalfallet för småbarnsföräldrar men inte i den här familjen) huga, jag som kunde inte somna igår kväll. Anledningen var kursupptakt på skolan 07.30. Tidigt tyckte ja tills jag såg deras schema. Första lektionen börjar 06.00 och den sista slutar 22.00!!! Jag ska aldrig mer tycka synd om mina studenter. Blev en gång tvungen att börja ett seminarium 08.30, studenterna kom helt enkelt inte före 9.00, 08.30 var tydligen alldeles för tidigt.
Jag skulle i alla fall presentera mig, så det gjorde jag. Ja sa vad jag hette, vad jag har jobbat med och vad jag jobbar med just nu. Nån som tyckte det var konstigt??? Det tyckte samtliga i dagens publik. Jag hade ju inte börjat med vem min man och dotter var. Här presenterar man sig genom sin familj. De måste ha undrat vem den stackars karln var som bar på barnet =)
Sen skulle vi planera, en afrikansk stund (två timmar) senare kunde vi börja. Nu har vi i alla fall gjort en planering som känns väldigt bra förutom att jag är rädd för att förvirra de stackars studenterna med mina idéer. Hoppas de kommer helskinnade ur detta. Fast jag är mer bekymrad över deras sömnbrist!
När vi kom hem fick Ida lunch och somnade gott. Vi åt också lunch... och somnade gott. En och en halv timme senare (Ida hade sovit två och en halv) vaknade vi! Välbehövlig vila =) Ida låg och tittade i sängen helt tyst. Hon hade förmodligen nyss vaknat. Snällt barn som låter mor och far vila.
Nu har vi (läs jag) gråtit till Lilla huset på prärien och avslutar kvällen med första Harry Potter filmen. Vi fick just hit den senaste och då måste man börja från början.
Hej svejs / Anna
Jag skulle i alla fall presentera mig, så det gjorde jag. Ja sa vad jag hette, vad jag har jobbat med och vad jag jobbar med just nu. Nån som tyckte det var konstigt??? Det tyckte samtliga i dagens publik. Jag hade ju inte börjat med vem min man och dotter var. Här presenterar man sig genom sin familj. De måste ha undrat vem den stackars karln var som bar på barnet =)
Sen skulle vi planera, en afrikansk stund (två timmar) senare kunde vi börja. Nu har vi i alla fall gjort en planering som känns väldigt bra förutom att jag är rädd för att förvirra de stackars studenterna med mina idéer. Hoppas de kommer helskinnade ur detta. Fast jag är mer bekymrad över deras sömnbrist!
När vi kom hem fick Ida lunch och somnade gott. Vi åt också lunch... och somnade gott. En och en halv timme senare (Ida hade sovit två och en halv) vaknade vi! Välbehövlig vila =) Ida låg och tittade i sängen helt tyst. Hon hade förmodligen nyss vaknat. Snällt barn som låter mor och far vila.
Nu har vi (läs jag) gråtit till Lilla huset på prärien och avslutar kvällen med första Harry Potter filmen. Vi fick just hit den senaste och då måste man börja från början.
Hej svejs / Anna
1:a advent
Norska kyrkan blev det inget med. Josef har tillbringat stora delar av natten på toaletten. Han verkar få matförgiftning eller något annat som har med magen att göra runt varje månadsskifte. Ska bli intressant att se hur nyårsafton blir. Han mår bättre nu men vi fick sjunga adventssånger själva i morse.
Ida och jag har haft en mysig första advent. Vi har lyssnat på adventssånger och fixat litet här hemma. Vi åt pepparkakor och lussebullar efter frukost. Lussebullarna smakar inte så mycket saffran men det blev ändå bullar. Jag har köpt en mortel i trä idag så nästa sats ska smaka mer hoppas jag.
Kvällen har vi tillbringat i härligt sällskap av Maggan som är missionär här nere. Mysigt fika, middag och småprat. Nu sitter vi i skenet av advensljusen och tittar på Lilla huset på prärien!!! Vita huset är slut och då fick jag välja serie =D fast vi har bara en säsong med oss och den har vi sparat på sen i somras, visar stor karaktär från min sida.
Imorgon börjar kursen på skolan som jag ska vara med på. Ska bli skoj!
/ Anna
Ida och jag har haft en mysig första advent. Vi har lyssnat på adventssånger och fixat litet här hemma. Vi åt pepparkakor och lussebullar efter frukost. Lussebullarna smakar inte så mycket saffran men det blev ändå bullar. Jag har köpt en mortel i trä idag så nästa sats ska smaka mer hoppas jag.
Kvällen har vi tillbringat i härligt sällskap av Maggan som är missionär här nere. Mysigt fika, middag och småprat. Nu sitter vi i skenet av advensljusen och tittar på Lilla huset på prärien!!! Vita huset är slut och då fick jag välja serie =D fast vi har bara en säsong med oss och den har vi sparat på sen i somras, visar stor karaktär från min sida.
Imorgon börjar kursen på skolan som jag ska vara med på. Ska bli skoj!
/ Anna
Kvällen före
I jultider älskar jag kvällen före... första advent, julafton... det ligger något magiskt i luften och myset liksom smyger sig på. Ikväll har det varit en sån kväll. Vi har spelat julmusik, naturligtvis Carola. Lägenheten har bytt färg till att gå mer åt rött. Adventsljusstaken som jag tvingade mamma att släpa ner och som hon förmodligen kommer att få släpa hem igen lyser så vackert i fönstret och det är alldeles svart ute. (Josef kommenterade att det kanske inte kommer att vara lika mysigt imorgon bitti med strålande sol och gröna gräsmattor och träd ute =)
Vi har varit på julmarknad på Svenska skolan idag. Mysigt men lite för varmt för att få julstämning trots att Carola sjöng julsånger över hela gräsmattan. Skinkmackan och köttbullarna i matsalen hjälpte lite mer, framför allt skinkmackan. När vi kom hem hade det varit jordbävning i köket. Stackars lilla pepparkakshuset.
Här är vårt juliga vardagsrum. Köket kommer senare, det är just nu arbetsplats. Jag ska försöka åstadkomma lussebullar innan natten. Degen ser lite skum ut bara men allt är värt ett försök.
Visst är det fint att vi hjälps åt =)
Ha en riktigt trevlig första advent! Själva satsar vi på norsk gudstjänst i Karen.
/ Anna
Vi har varit på julmarknad på Svenska skolan idag. Mysigt men lite för varmt för att få julstämning trots att Carola sjöng julsånger över hela gräsmattan. Skinkmackan och köttbullarna i matsalen hjälpte lite mer, framför allt skinkmackan. När vi kom hem hade det varit jordbävning i köket. Stackars lilla pepparkakshuset.
Här är vårt juliga vardagsrum. Köket kommer senare, det är just nu arbetsplats. Jag ska försöka åstadkomma lussebullar innan natten. Degen ser lite skum ut bara men allt är värt ett försök.
Visst är det fint att vi hjälps åt =)
Ha en riktigt trevlig första advent! Själva satsar vi på norsk gudstjänst i Karen.
/ Anna
Nedräkning
Ni kanske tycker att jag har haft nedräkning för jul länge... stämmer alldeles utmärkt och det är precis som det brukar vara. Idag började nedräkningen inför advent. Gardinstången är nedtagen, vi har flyttat möblerna så att platsen för granen är förberedd =) Jag har fäst trådarna i gardinen och håller på att göra fästen för att knyta fast gardinen i ringarna. Ringarna ligger i MÄNGDER av diskmedel de måste ha varit oljade för något smutsigare var det länge sen jag såg.
Jag älskar att hålla på att kvällspyssla innan jul =)
Dagen har Ida och jag fördrivit hemma, jag har varit på seminarium i Stockholm. Teknikens under är ju fantastiska. Det var roligt att vara med en stund. Ida hade inte lika roligt =) Det är ju fredag så vi åkte till svenska skolan så fort Josef kom hem efter att ha tentat av studenterna som fått jullov. Han har redan rättat tentorna, inlämningsuppgifterna, satt betyg och lämnat tillbaka alltihop. Han är beundrad på hela skolan =) På skolan badade vi, Ida var upprörd först över det kalla vattnet men när hon upptäckte att hon bottnar och kan stå själv på botten om hon håller i sig så blev det bättre. Efter skolan blev det pizzakväll här på Gemina, en oväntad gäst - en av adoptivpapporna som redan åkt hem till Sverige är här på besök, och våra kära gräsänkor. Ida och kompisen leker väldigt bra tillsammans, tills de blir trötta. Då blir Ida ett enda ego. Ingen annan får ha hennes saker och om hon inte får göra precis som hon vill gråter hon. Inte den artigaste prinsessan i världen precis.
Vi har också haft nöjet att sjunga ja må hon leva för en härlig 7 åring i Sverige och fått äran att titta på en annan familjen Pansell. Härligt!!!
Nu ska jag göra min gardin helt klar. Imorgon ska vi förvandla lägenheten till adventsmysig =)
/ Anna
Jag älskar att hålla på att kvällspyssla innan jul =)
Dagen har Ida och jag fördrivit hemma, jag har varit på seminarium i Stockholm. Teknikens under är ju fantastiska. Det var roligt att vara med en stund. Ida hade inte lika roligt =) Det är ju fredag så vi åkte till svenska skolan så fort Josef kom hem efter att ha tentat av studenterna som fått jullov. Han har redan rättat tentorna, inlämningsuppgifterna, satt betyg och lämnat tillbaka alltihop. Han är beundrad på hela skolan =) På skolan badade vi, Ida var upprörd först över det kalla vattnet men när hon upptäckte att hon bottnar och kan stå själv på botten om hon håller i sig så blev det bättre. Efter skolan blev det pizzakväll här på Gemina, en oväntad gäst - en av adoptivpapporna som redan åkt hem till Sverige är här på besök, och våra kära gräsänkor. Ida och kompisen leker väldigt bra tillsammans, tills de blir trötta. Då blir Ida ett enda ego. Ingen annan får ha hennes saker och om hon inte får göra precis som hon vill gråter hon. Inte den artigaste prinsessan i världen precis.
Vi har också haft nöjet att sjunga ja må hon leva för en härlig 7 åring i Sverige och fått äran att titta på en annan familjen Pansell. Härligt!!!
Nu ska jag göra min gardin helt klar. Imorgon ska vi förvandla lägenheten till adventsmysig =)
/ Anna
En dag i Karen
Imorse åkte vi och gräsänkorna en trappa ner ut till Karen. Målet var Kazuri (pärlfabriken jag skrivit om förut). Vi fick en liten rundtur (man måste inte men gräsänkorna hade inte varit där förut) väldigt mysigt är det i alla fall. Man får bland annat gå in på lagret. Tänke er hyllor från golv till tak med stora burkar pärlor =) =) =) I butiken kan man gå hur länge som helst. Det finns ett antal halsband, örhängen och armband som det står Anna på... önska, önska.... Dagens kap blev några lösa små pärlor som Ida kan ha i håret när hon ska vara riktigt fin. Det kostade som fina pärlor på pärlshopen hemma men vad gör man inte =)
Eftermiddagen ägnade jag åt mötet som skulle vara i fredags, som blev flyttat till imorgon, som blev idag istället. Underbart! På måndag 07.30 ska jag vara på skolan för då är det introduktion för studenterna, de bor på skolan tre veckor under jullovet (som är typ 5 - 6 veckor) och har sina kurser då. På så sätt kan de jobba och gå sin utbildning samtidigt. Sommarskola kanske kan vara nåt att satsa på på jobbet?
Förutom att prata lite om matematikundervisning har jag fått ett intressant uppdrag. Jag ska ha virkkurs. Ska bli väldigt intressant att se om det går överhuvud taget. De är så imponerade av mina amigurumi-figurer så jag ska lära förskollärarna att virka dockor.
Pepparkakshuset ja, det är ju fint att ni röstar på det senaste =) Imorse var huset ganska mjukt, det är en annan sorts luftfuktighet här än hemma, få se om det nånsin torkar eller om det möglar istället, det vore ju nåt nytt i så fall. Jag har i alla fall köpt florsocker idag så dekoreras ska det. Men inte ikväll, ikväll slappar vi. Jag kanske ska börja med en demo docka...
/ Anna
Några rader från Josef:
När vi var ute på skolan i Karen upptäckte jag att det var misstänksamt lite luft i ett av bildäcken. Jag letade upp skolans chauför som tog en titt och gissade på någon slags pyspunka och sade att jag borde åka på en gång till en verkstad innan det blir värre. Sagt och gjort. Det blev en tur till Karens lilla centrum där de har däcksverkstad på bensinmacken. Att fixa däcket gick på 100 shilling vilket mostvarar ungefär 10 Kr. De tvättade bilen på en gång vilket kostade ytterligare 200 shilling alltså 20 Kr till och då talar vi ordentlig handtvätt både utvändigt och invändigt. Alltså, fixat däck och nytvättad bil för 30 Kr. Det ni där hemma!!
/ Josef
Eftermiddagen ägnade jag åt mötet som skulle vara i fredags, som blev flyttat till imorgon, som blev idag istället. Underbart! På måndag 07.30 ska jag vara på skolan för då är det introduktion för studenterna, de bor på skolan tre veckor under jullovet (som är typ 5 - 6 veckor) och har sina kurser då. På så sätt kan de jobba och gå sin utbildning samtidigt. Sommarskola kanske kan vara nåt att satsa på på jobbet?
Förutom att prata lite om matematikundervisning har jag fått ett intressant uppdrag. Jag ska ha virkkurs. Ska bli väldigt intressant att se om det går överhuvud taget. De är så imponerade av mina amigurumi-figurer så jag ska lära förskollärarna att virka dockor.
Pepparkakshuset ja, det är ju fint att ni röstar på det senaste =) Imorse var huset ganska mjukt, det är en annan sorts luftfuktighet här än hemma, få se om det nånsin torkar eller om det möglar istället, det vore ju nåt nytt i så fall. Jag har i alla fall köpt florsocker idag så dekoreras ska det. Men inte ikväll, ikväll slappar vi. Jag kanske ska börja med en demo docka...
/ Anna
Några rader från Josef:
När vi var ute på skolan i Karen upptäckte jag att det var misstänksamt lite luft i ett av bildäcken. Jag letade upp skolans chauför som tog en titt och gissade på någon slags pyspunka och sade att jag borde åka på en gång till en verkstad innan det blir värre. Sagt och gjort. Det blev en tur till Karens lilla centrum där de har däcksverkstad på bensinmacken. Att fixa däcket gick på 100 shilling vilket mostvarar ungefär 10 Kr. De tvättade bilen på en gång vilket kostade ytterligare 200 shilling alltså 20 Kr till och då talar vi ordentlig handtvätt både utvändigt och invändigt. Alltså, fixat däck och nytvättad bil för 30 Kr. Det ni där hemma!!
/ Josef
Graduation och pepparkakshus
Idag har vi varit ute på äventyr. Tidig väckning och avfärd till Karen där vi plockade upp den trevlige chauffören som satte sig vid ratten. Det var vi väldigt glada för senare! Vi körde en bra bit tills vi kom ut på motorvägen mot flygplatsen. Efter att ha tagit av på mombasavägen som också var motorväg(sliknande) frågade Josef om det var långt kvar. Nej, nej vi var precis framme sa han och blev sen lite fundersam. De hade tagit bort avfarten =) Kvar var ett rejält dike. Han hittade en lite plattare del av diket och körde helt enkelt av motorvägen in på smala sand/jordvägar. Ibland fick folk flytta på sina projekt för att en bil skulle kunna passera. Han fick vända vid ett torg (det var vad det såg ut som) eftersom hela torget var fullt av sopor och lera. Till slut hittade han kyrkan och vi kom en lagom kvart för tidigt.
Uppdraget för dagen var en skolavslutning i en förskola. Femåringarna som slutar förskolan för att börja skolan hade graduation. Jag var ombedd att hålla tal. Eleverna höll uppträdanden (guests of honor - det var vi, parents, teachers my fellow students we are going to sing a song) bland annat den mest ostämningsfulla version av stilla natt jag någonsin hört. Men glädjen var det inget fel på. Josef sa några vackra ord. Jag fick gå ut med "the graduates" de klädde på mig och barnen såna där graduationkläder man har i USA. Det är första gången jag har haft på mig en sån.
Vi tågade in och jag blev presenterad med några av de vackraste överord jag hört om mig själv. Pastorn som kämpar med sin bachelor sa att han aldrig träffat någon som var på en så hög akademisk nivå som jag =D en stackars kämpande doktorand. Jag tog snällt på mig viktiga minen och höll mitt lilla tal om kunskapens hus som man lägger grunden till i förskolan, bygger väggarna till i skolan och taket det är inget mindre än kunskapen om Jesus (vilket framkallade applåder). Sen skulle barnen få sina diplon... av mig! och bli fotograferade tillsammans med sina föräldrar... och mig. Kära nån!!! Hoppas de tror att jag är jätteviktig så att de känner sig jätteviktiga =) Sen skulle jag och några barn skära tårtan tillsammans och ett barn skulle mata mig med en tårtbit. Skumt, som bröllop ungefär.
Vi var bråkiga gäster som bad att få gå vid 12.00 vi väntade nämligen hembesök för Idas räkning och de är liksom de viktigaste tider vi har att hålla här. De blev en smula besvikna men fixade sitt schema så att det passade oss. Vad gör man? Det var i alla fall en upplevelse. Ni skulle ha sett femåringarna i graduationkläder när de skulle stava. En liten tomte klev fram och stavade watermelon utan att ens staka sig. Det gör mig imponerad och lite ledsen, jag tycker att femåringar ska leka mer så att de inte har tid att lära sig stava till vattenmelon om de inte vill.
Hembesöket gick bra, det brukar vara trevliga tillställningar med lite allmänt småprat. Nu börjar det dock märkas att fostertiden snart är slut för frågorna blir mer officiella och svaren skrivs ner på ett annat sätt än förut. Idag har vi redogjort för våra utbildningar, arbeten, om vår ekonomi klarar av ett barn, vad som händer med Ida om vi skulle få ett biologiskt barn (ursäkta!!!) och hur vi planerar att hantera rasismen i Sverige. (Vi hanterar rätt mycket rasism här). Jag tror vi var duktiga på att svara, hon såg nöjd ut.
När hon gått kunde vi äntligen ropa in gräsänkorna en trappa ner. Pappan i familjen har åkt iväg för att jobba lite och då passar vi på att lägga beslag på fru och dotter. Pepparkaksdegen jag gjorde i går natt innan jag somnade togs ur kylen och vi satte igång med årets pepparkakshus. Jag har aldrig gjort ett så tragiskt pepparkakshus förut men det blir litet och jag ska hälla kristyr och florsocker över det så att det blir riktigt vintermysigt då blir det nog OK. Vi hade i alla fall en trevlig eftermiddag. Mammorna fick baka lite och flickorna smakade på/lekte med degen. Hur Ida lyckades sätta sig på deg när hon redan från början satt i en "hänga på bordet stol" är mer än jag förstår. Årets första pepparkaksbak är i alla fall gjort och nu återstår bara själva pepparkakorna... de tar jag sen. Degen var i alla fall god så den går åtminstone att äta =)
Nu är det ganska skönt att sitta i soffan efter en händelserik dag.
/ Anna
Jämför själva =)
(jag kan uppdatera bilden när vi dekorerat men jag är inte säker på att 09-huset vinner nån tävling få heller)
Pepparkakshus 2008 Pepparkakshus 2009
Uppdraget för dagen var en skolavslutning i en förskola. Femåringarna som slutar förskolan för att börja skolan hade graduation. Jag var ombedd att hålla tal. Eleverna höll uppträdanden (guests of honor - det var vi, parents, teachers my fellow students we are going to sing a song) bland annat den mest ostämningsfulla version av stilla natt jag någonsin hört. Men glädjen var det inget fel på. Josef sa några vackra ord. Jag fick gå ut med "the graduates" de klädde på mig och barnen såna där graduationkläder man har i USA. Det är första gången jag har haft på mig en sån.
Vi tågade in och jag blev presenterad med några av de vackraste överord jag hört om mig själv. Pastorn som kämpar med sin bachelor sa att han aldrig träffat någon som var på en så hög akademisk nivå som jag =D en stackars kämpande doktorand. Jag tog snällt på mig viktiga minen och höll mitt lilla tal om kunskapens hus som man lägger grunden till i förskolan, bygger väggarna till i skolan och taket det är inget mindre än kunskapen om Jesus (vilket framkallade applåder). Sen skulle barnen få sina diplon... av mig! och bli fotograferade tillsammans med sina föräldrar... och mig. Kära nån!!! Hoppas de tror att jag är jätteviktig så att de känner sig jätteviktiga =) Sen skulle jag och några barn skära tårtan tillsammans och ett barn skulle mata mig med en tårtbit. Skumt, som bröllop ungefär.
Vi var bråkiga gäster som bad att få gå vid 12.00 vi väntade nämligen hembesök för Idas räkning och de är liksom de viktigaste tider vi har att hålla här. De blev en smula besvikna men fixade sitt schema så att det passade oss. Vad gör man? Det var i alla fall en upplevelse. Ni skulle ha sett femåringarna i graduationkläder när de skulle stava. En liten tomte klev fram och stavade watermelon utan att ens staka sig. Det gör mig imponerad och lite ledsen, jag tycker att femåringar ska leka mer så att de inte har tid att lära sig stava till vattenmelon om de inte vill.
Hembesöket gick bra, det brukar vara trevliga tillställningar med lite allmänt småprat. Nu börjar det dock märkas att fostertiden snart är slut för frågorna blir mer officiella och svaren skrivs ner på ett annat sätt än förut. Idag har vi redogjort för våra utbildningar, arbeten, om vår ekonomi klarar av ett barn, vad som händer med Ida om vi skulle få ett biologiskt barn (ursäkta!!!) och hur vi planerar att hantera rasismen i Sverige. (Vi hanterar rätt mycket rasism här). Jag tror vi var duktiga på att svara, hon såg nöjd ut.
När hon gått kunde vi äntligen ropa in gräsänkorna en trappa ner. Pappan i familjen har åkt iväg för att jobba lite och då passar vi på att lägga beslag på fru och dotter. Pepparkaksdegen jag gjorde i går natt innan jag somnade togs ur kylen och vi satte igång med årets pepparkakshus. Jag har aldrig gjort ett så tragiskt pepparkakshus förut men det blir litet och jag ska hälla kristyr och florsocker över det så att det blir riktigt vintermysigt då blir det nog OK. Vi hade i alla fall en trevlig eftermiddag. Mammorna fick baka lite och flickorna smakade på/lekte med degen. Hur Ida lyckades sätta sig på deg när hon redan från början satt i en "hänga på bordet stol" är mer än jag förstår. Årets första pepparkaksbak är i alla fall gjort och nu återstår bara själva pepparkakorna... de tar jag sen. Degen var i alla fall god så den går åtminstone att äta =)
Nu är det ganska skönt att sitta i soffan efter en händelserik dag.
/ Anna
Jämför själva =)
(jag kan uppdatera bilden när vi dekorerat men jag är inte säker på att 09-huset vinner nån tävling få heller)
Pepparkakshus 2008 Pepparkakshus 2009
Blandade känslor
Jag står och tittar ut genom vårt fönster med två väldigt motstridiga känslor i kroppen, jag längar hem och samtidigt känner att jag stormtrivs. Det som startat den nya vågen av hemlängtan är julmusik. Anna kom på idén idag att sätta på julmusik för att försöka få in lite av den rätta stämningen inför söndagens första advent. Men resulatet för mig blev mer hemlängtan. Jag kom att tänka på hur mysigt det är där hemma i advents och jultid och på allt som jag kommer att gå miste om i år. Samtidigt så kan jag inte komma ifrån att det ligger något mycket tilltalande i att stå där vid fönstret i shorts och T-shirt och titta ut på solbelysta gröna träd. Ute på gräsmattan ligger en av arbetarna och tar igen sig samtidigt som ett barn leker bredvid.
Advents och jultid är för mig normalt en speciell tid med mörkret ute och alla vackra småljus inne. I kyrkan ställer vi om verksamheten. Vi börjar med första advent då vi sjunger alla de klassiska sångerna. Sedan följer fyra adventssöndagar med olika teman. En söndag brukar barnen ha hand om och då har vi också terminsavslutning med fest som firas med julgröt och skinkmacka för alla som vill vara med. Advent innebär också predikantvecka. En konferens för sveriges pingstpastorer, pingstmissionärer och andra anställda inom pingströrelsen med liknande uppdrag. Det brukar samlas uppemot ett tusental deltagare och det är i sig en stor fest. Måndag efter andra advent har jag min julklappsköpardag. En mysig dag med sina egna traditioner och ritualer som jag kanske kan skriva om en annan gång. Sista veckan före jul brukar jag ta ledigt och julstäda. Slutligen firar vi julen i dagarna fyra med allt vad den innebär tillsammans med familj.
Men allt detta går jag miste om i år. Samtidigt så får jag en upplevelse att bära med mig genom livet. En jul i afrika, i värmen och den vackra naturen. Kanske ett dopp i polen på julafton? En jul tillsammans med mina två flickor i livet, Ida och Anna, där vi kan forma vårt eget firande som vi vill (förmodligen försöker vi göra det så traditionellt svenskt som det bara går här nere). Inte så illa!
När jag tänker på allt det mysiga där hemma i församlingen under advent så slås jag av en sak. Det är känslan där hemma och människor jag saknar. Inte livet. Jag trivs oerhört bra med livet här Kenya. Jag kommer att sakna de mysiga Gudstjänsterna i advent men inte arbetet med att skapa dem.
Det är ytterligare en sak jag insåg idag. Det jag förlorar i år är ett pris jag får betala för att få hem vår lilla dotter för att sedan kunna fira många jular med henne där hemma. Helt plötsligt känns det inte så farligt. Tänk vad jag fått! En liten Ida som jag älskar så mycket att det är svårt att beskriva. Jag kan bara inte tänka mig ett liv utan henne och om det innebär en jul borta från allt det vi brukar ha så får det bli så.
/ Josef
Advents och jultid är för mig normalt en speciell tid med mörkret ute och alla vackra småljus inne. I kyrkan ställer vi om verksamheten. Vi börjar med första advent då vi sjunger alla de klassiska sångerna. Sedan följer fyra adventssöndagar med olika teman. En söndag brukar barnen ha hand om och då har vi också terminsavslutning med fest som firas med julgröt och skinkmacka för alla som vill vara med. Advent innebär också predikantvecka. En konferens för sveriges pingstpastorer, pingstmissionärer och andra anställda inom pingströrelsen med liknande uppdrag. Det brukar samlas uppemot ett tusental deltagare och det är i sig en stor fest. Måndag efter andra advent har jag min julklappsköpardag. En mysig dag med sina egna traditioner och ritualer som jag kanske kan skriva om en annan gång. Sista veckan före jul brukar jag ta ledigt och julstäda. Slutligen firar vi julen i dagarna fyra med allt vad den innebär tillsammans med familj.
Men allt detta går jag miste om i år. Samtidigt så får jag en upplevelse att bära med mig genom livet. En jul i afrika, i värmen och den vackra naturen. Kanske ett dopp i polen på julafton? En jul tillsammans med mina två flickor i livet, Ida och Anna, där vi kan forma vårt eget firande som vi vill (förmodligen försöker vi göra det så traditionellt svenskt som det bara går här nere). Inte så illa!
När jag tänker på allt det mysiga där hemma i församlingen under advent så slås jag av en sak. Det är känslan där hemma och människor jag saknar. Inte livet. Jag trivs oerhört bra med livet här Kenya. Jag kommer att sakna de mysiga Gudstjänsterna i advent men inte arbetet med att skapa dem.
Det är ytterligare en sak jag insåg idag. Det jag förlorar i år är ett pris jag får betala för att få hem vår lilla dotter för att sedan kunna fira många jular med henne där hemma. Helt plötsligt känns det inte så farligt. Tänk vad jag fått! En liten Ida som jag älskar så mycket att det är svårt att beskriva. Jag kan bara inte tänka mig ett liv utan henne och om det innebär en jul borta från allt det vi brukar ha så får det bli så.
/ Josef
Gudstjänsten som kom av sig
Vi skulle på gudstjänst idag. Vi klädde upp oss till tänderna, packade väskan med leksaker, blöjbytningsgrejjor, mellanmål och mat (det är ett evigt packande). Vi tog vår lilla fina bil och åkte mot den STORA pingstkyrkan. Josef såg särskilt fram emot detta besök. Hemsidan berättade att det fanns tre gudstjänster att välja mellan. 8.00 för ungdomar (coola ungdomar som går upp så tidigt), 9.30 en undervisningsgudstjänst och 11.00 en gudstjänst för den som är lite mer ovan. 11.00 passade oss bäst, när det gällde tiden (vi är ganska gudstjänstvana).
Vi kom dit och blev anvisade en trippelparkering, det var hur många bilar som helst där, med en önskan att vi skulle skynda oss ut från gudstjänsten. Vi gick till ingången och tittade in. Tvärfullt! En enorm kyrka och det fanns inte en ynka plats kvar. Predikan var i full gång vilket är lite konstigt då vi bara var 10 min sena och det brukar vara ganska mycket musik i början av gudstjänsterna. Vi fick ett program när vi kom till ett rum på sidan som visade hela mötet på TV. Där stod att den tredje gudstjänsten börjar 12.00. Jag påpekade att det stod 11.00 på hemsidan för en funktionär. Jag vet! Sa hon glatt... Vi gick till bilen och åkte och handlade. Gudstjänst mellan 12 och 14 är ingen hit för den som ska sova då. Det får bli stora kyrkan en annan söndag istället.
Sen har vi varit på mysigt fika hos grannarna. Det var visst nån som fyllde 29 år... Gott var det i alla fall =)
De senaste tre timmarna har Josef underhållit Ida som sov lite kort på eftermiddagen. Tre timmar trött ettåring... Bra jobbat Josef. Nu beställs det välling så det är bäst att lyda.
/ Anna
Vi kom dit och blev anvisade en trippelparkering, det var hur många bilar som helst där, med en önskan att vi skulle skynda oss ut från gudstjänsten. Vi gick till ingången och tittade in. Tvärfullt! En enorm kyrka och det fanns inte en ynka plats kvar. Predikan var i full gång vilket är lite konstigt då vi bara var 10 min sena och det brukar vara ganska mycket musik i början av gudstjänsterna. Vi fick ett program när vi kom till ett rum på sidan som visade hela mötet på TV. Där stod att den tredje gudstjänsten börjar 12.00. Jag påpekade att det stod 11.00 på hemsidan för en funktionär. Jag vet! Sa hon glatt... Vi gick till bilen och åkte och handlade. Gudstjänst mellan 12 och 14 är ingen hit för den som ska sova då. Det får bli stora kyrkan en annan söndag istället.
Sen har vi varit på mysigt fika hos grannarna. Det var visst nån som fyllde 29 år... Gott var det i alla fall =)
De senaste tre timmarna har Josef underhållit Ida som sov lite kort på eftermiddagen. Tre timmar trött ettåring... Bra jobbat Josef. Nu beställs det välling så det är bäst att lyda.
/ Anna
Kullerbytta
Idag blir det ett kort inlägg, jag satt uppe i går kväll och virkade klart julgransmattan =) Det gör lite ont i högerhandens fingrar. Ska vila mig iform ikväll, jag har bara virkat en halv pepparkaksgubbe. Knäpp? Det har ni väl förstått för länge sen.
Kullerbyttor ska man kunna göra när man börjar skolan tror jag. Ida gjorde en idag =) Hon har tre krypstilar, en inomhus med halkiga strumpor den ser helt normal ut två knän och två händer i golvet. Sen har hon en utomhuskrypning den är med två fötter och två händer i marken. Hon ser ut som en lite spindel som kilar omkring. Denna stil fungerar bra inne också om hon har gummipluppar på strumporna. Den tredje är mitt emellan, en fot, ett knä och två händer i marken. Idag har vi legat vid poolen hela dagen och haft semesterskönt. Ida kröp omkring som hon brukar och plötsligt slog det över och hon gjorde en alldeles riktig kullerbytta. Hon har gjort det en gång förut så det är ingen engångsföreteelse. Hon grät lätt förskräckt efteråt så avsiktlig är kanske inte kullerbyttan men hon kan =)
/ Anna
Kullerbyttor ska man kunna göra när man börjar skolan tror jag. Ida gjorde en idag =) Hon har tre krypstilar, en inomhus med halkiga strumpor den ser helt normal ut två knän och två händer i golvet. Sen har hon en utomhuskrypning den är med två fötter och två händer i marken. Hon ser ut som en lite spindel som kilar omkring. Denna stil fungerar bra inne också om hon har gummipluppar på strumporna. Den tredje är mitt emellan, en fot, ett knä och två händer i marken. Idag har vi legat vid poolen hela dagen och haft semesterskönt. Ida kröp omkring som hon brukar och plötsligt slog det över och hon gjorde en alldeles riktig kullerbytta. Hon har gjort det en gång förut så det är ingen engångsföreteelse. Hon grät lätt förskräckt efteråt så avsiktlig är kanske inte kullerbyttan men hon kan =)
/ Anna
Tidiga mornar urk!!!
Imorse gick Ida och jag upp TIDIGT jag före sju och Ida vaknade när jag klädde på henne vid sju. Det är ju mer än en timme innan vi brukar vakna (ibland två timmar innan). Jag skulle ju på möte. När vi kom till skolan var det inget möte. Det är nästa fredag... vad säger man. Ida och jag fick alltså fördriva förmiddagen själva. Jag fick i alla fall en trevlig och givande pratstund med en av lärarna i förskollärarutbildningen som vikarierar som sekreterare på skolan. Nu vet jag lite mer vad de vill att jag ska göra.
Efter skolan åt vi lunch på Junction som vi utnämde till det trevligaste köpcentret häromkring. Vi handlade lite och åkte hem för att byta om, det hade hunnit bli ganska varmt vi var rätt kladdiga. Ombytta och fräscha åkte vi till Svenska skolan en snabbis innan vi åkte till Yaya för att fika med mycket trevliga norrmän. Då fick nästan Yaya utmärkelsen trevligaste köpcentret. De har faktiskt julpyntat! Jag ska se till att vara där när det blivit mörkt nån kväll, jag skulle VERKLIGEN vilja gå på stan i Stockholm nån kväll när det är kallt, mörkt och alla lampor lyser. Men det får vänta tills nästa år. Jag kan gå två gånger då istället.
Imorgon SKA jag ha sovmorgon, hoppas min dotter vill det också ;-)
/ Anna
Efter skolan åt vi lunch på Junction som vi utnämde till det trevligaste köpcentret häromkring. Vi handlade lite och åkte hem för att byta om, det hade hunnit bli ganska varmt vi var rätt kladdiga. Ombytta och fräscha åkte vi till Svenska skolan en snabbis innan vi åkte till Yaya för att fika med mycket trevliga norrmän. Då fick nästan Yaya utmärkelsen trevligaste köpcentret. De har faktiskt julpyntat! Jag ska se till att vara där när det blivit mörkt nån kväll, jag skulle VERKLIGEN vilja gå på stan i Stockholm nån kväll när det är kallt, mörkt och alla lampor lyser. Men det får vänta tills nästa år. Jag kan gå två gånger då istället.
Imorgon SKA jag ha sovmorgon, hoppas min dotter vill det också ;-)
/ Anna
Julklappar och visum
Nu har vi tillstånd att vistas i landet tre månader till. Det var en skön cirkus. Tack och lov att Sam var med och hjälpte oss. Han studsade mellan luckorna som en studsboll. Ett papper hämtades i en lucka för att lämnas in i en annan och hämtas igen i en tredje. Vi stod och tittade på som fåntrattar och fyllde i papper när han kom med dem. Passfoton ska man ha men det hade ingen sagt till oss så vi fick gå ut, runt huset. Där stod en kille, han hade en digitalkamer och en stol som stod framför ett skynke. Där tog vi passfoton =) Tillbaka in till immigration-vaddetnuhette och vänta på... det vet jag inte ens. Sam gick för att hämta våra passfoton, lämnade lite fler papper i några luckor. Till sist ropade en kille upp mitt namn, Josef fick fortsätta vänta. Vi gick in till ett rum (och väntade lite till) så tog de mina fingeravtryck. ALLA fingrarna på båda händerna och handavtryck båda händerna plus tummarna några gånger extra... nu är det bäst att inte göra nåt kriminellt. Om det skulle bli arbetskraftsbrist i Kenya har jag några förslag hur man kan få loss några gubbar.
Efter den intressanta upplevelsen fick vi skjuts till JAVA (väldigt snällt!) där vi åt lunch. Sen juklappsshoppade vi till Ida. Vad? Det kan jag ju inte skriva då är det ju ingen överraskning. Det var i alla fall tydligt att det var den hon önskade sig. Hon har börjat med ett eeehhh ljud när hon VILL något. T.ex. när hon vill att vi ska läsa en bok håller hon upp boken och säger eeehhh med mycket uppfordrande min tills vi sätter oss och läser. Det lät eeehhh väldigt många gånger om julklappen =) =) =)
Väl hemma efter sovstunden plockade vi fram reservväskan som innehåller alla reserver, mediciner, hudkräm, Idas kläder som är för stora och lite leksaker som vi inte plockat fram än. Vi konstaterade snabbt att det finns mer än nog för att fylla julkalendern. I vår familj har vi nämligen julklappskalender, Josef och jag har i många år köpt 12 klappar var och satt i en julkalender. Små saker men saker man blir glad av. Det gör advent till en ännu mysigare tid. I år ska naturligtvis Ida vara med i kalendern.
Vi plockade också fram lite kläder som hon åtminstone nästan vuxit i. Inte för att hon behöver mer kläder men för att det ligger så mycket kärlek i de där små klänningarna vi gick och handlade på halva reapriset i somras. Det ska bli jättemysigt att få se henne i några fler av dem. Så resten av kvällen har vi haft en liten rocktjej i bara något för stora svarta byxor med barbaskön (tror jag, han den lurviga i alla fall) på elgitarr och en knallröd body med barbamamma på trummor. Coolt!!!
/ Anna
Efter den intressanta upplevelsen fick vi skjuts till JAVA (väldigt snällt!) där vi åt lunch. Sen juklappsshoppade vi till Ida. Vad? Det kan jag ju inte skriva då är det ju ingen överraskning. Det var i alla fall tydligt att det var den hon önskade sig. Hon har börjat med ett eeehhh ljud när hon VILL något. T.ex. när hon vill att vi ska läsa en bok håller hon upp boken och säger eeehhh med mycket uppfordrande min tills vi sätter oss och läser. Det lät eeehhh väldigt många gånger om julklappen =) =) =)
Väl hemma efter sovstunden plockade vi fram reservväskan som innehåller alla reserver, mediciner, hudkräm, Idas kläder som är för stora och lite leksaker som vi inte plockat fram än. Vi konstaterade snabbt att det finns mer än nog för att fylla julkalendern. I vår familj har vi nämligen julklappskalender, Josef och jag har i många år köpt 12 klappar var och satt i en julkalender. Små saker men saker man blir glad av. Det gör advent till en ännu mysigare tid. I år ska naturligtvis Ida vara med i kalendern.
Vi plockade också fram lite kläder som hon åtminstone nästan vuxit i. Inte för att hon behöver mer kläder men för att det ligger så mycket kärlek i de där små klänningarna vi gick och handlade på halva reapriset i somras. Det ska bli jättemysigt att få se henne i några fler av dem. Så resten av kvällen har vi haft en liten rocktjej i bara något för stora svarta byxor med barbaskön (tror jag, han den lurviga i alla fall) på elgitarr och en knallröd body med barbamamma på trummor. Coolt!!!
/ Anna
Julgardin - färdig
Hurraaaaaaaaaaaaa jag har virkat klart julgardinen. Man blir ganska trött på ett mönster efter 15 hjärtan. Men jag trodde att det skulle behövas 17 så, hurra!!! Det har kliat i fingrarna efter att få göra andra saker så jag har redan börjat på en julgransmatta =) Galen? Knäpp? Jajjamensan =)
Vi har varit hos vår advokat idag och skrivit under ansökan om att få adoptera Ida. Imorgon ska vi till imigration-nånting för att förnya våra visum, de går ut nästa vecka. Det är helt galet att det drar ihop sig mot tre månader. Man kan undra om vi klarat provet, alltså om vi har visat oss dugliga som Idas föräldrar. Om man frågar fröken i fråga tror jag svaret är ja. När hon höll på att vakna efter sovstunden idag gick jag ut i köket en stund. Tösen skrek som en galning. Mamma får inte försvinna ur sikte.
Vi har också pratat safari idag med Salash, massajen som vi åkte på vår endagarssafari med. Han har gett ett antal förslag och prisexempel. Vi är verkligen safarisugna nu. Vi lääääääängtar efter våra familjer och deras besök kommer att förgyllas med fantastiska upplevelser på Kenyas savanner.
Nej, nu måste jag tillbaka till min virkning. Armen värker och Josef har gått och lagt sig men jag bara måste sitta uppe en stund till. Känns det igen mamma?
/ Anna
Kossorna
Idag åkte Ida och jag med pappan till skolan. Det innebar att jag fick gå upp fruktansvärt tidigt, Ida och jag sover ju skönhetssömn när Josef har åkt till jobbet (det fungerar bara på Ida). Ida vaknade när jag hade bytt blöja och höll på att klä på henne. Vällingen fick hon i bilen. Det var alltså två trötta tjejer som skulle underhålla sig själva i tre timmar.
Skolan har två kor och några kalvar. Vi tittade på kossorna två gånger. Kalvarna var inte ute, det hade varit SÅ kallt på morgonen så de var fortfarande inne och värmde sig =). Ida gillar kossor, den väldigt lilla figuren är inte alls rädd för stora kossor. Smart tjej!
Tack och lov var en av lärarna i förskollärarutbildningen där så jag kunde prata med henne ett tag. Inte helt fel då jag fick veta att vi har möte på fredag. Framförhållningen är... afrikansk, helt ok, vi är inte precis fullbokade.
Efter en trevlig fika med lärarna tog vi bilen till köpcentret i Karen där vi åt lunch. Sen åkte vi för att se om vi kunde hitta själva nu när vi inte åker taxi längre. Det gjorde vi, vilken frihetskänsla att bestämma själv var och när bilen ska åka utan att tycka synd om chauffören som väntar (som i och för sig får betalt för att sova i bilen, men mitt svenska jag har problem med att uppehålla taxichaufförer).
Med den tidiga väckningen och kort sovstund mitt på dagen hade vi en mycket trött tös ikväll som somade innan pyjamasen var på. Hon sov genom hela blöjbytet och pyjamaspåklädningen och sover fortfarande =)
/ Anna
Vardagsrummet
Idag har Josef predikat i den församling han hade sin första predikan (här i Kenya alltså) i. Han var nöjd när han kom hem så det måste ha gått bra. Ida har haft tråkigt idag för mamma har städat. Alla de där småsakerna som inte vill vara på sin plats är nu på sin plats, nästan alla =) JÄTTESKÖNT.
Jag har i ett svagt ögonblick lovat bilder på vår lägenhet. Det har på något sätt inte blivit av. Men här kommer åtminstone ett rum i taget. Idag tar vi vardagsrummet av den enkla anledningen att ida sover och Josef lagar mat så det var här jag kunde härja vilt med kameran. Jag lägger någon bild på vårt förra vardagsrum så kan ni se och jämföra. (Bilderna på förra lägenheten tog jag när vi tömt den, därav den spartanska inredningen. 
Ida har fått sin myshörna i burspråket. Där står hon och tittar på fåglar när hon inte river ner alla sina leksaker. De tre figurerna i närbild är moderns senaste virkprojekt för att ha nåt roligare att virka än julgardin som börjar bli lite tradigt. Ida har en "korg" för sina leksaker, något som varit väldigt populärt på sistone är att krypa in i korgen och leka där, enklare än att ta ut leksakerna =)
Vårt förra vardagsrum, det är en konstig vinkel. Det var inte riktigt så knäppt som det ser ut.
Vi har satt upp lite bilder på väggarna (eller hängt i lamporna) den ena har bilder från vårt safari, den andra har bilder på svenska växter som smultron och blåbär mm. Bakom TV:n sitter bilder på familj och hemma-saker t.ex. husvagnen. Soffan och fåtöljer har vi klätt in för att slippa allt det beiga som hotade att breda ut sig totalt annars. Vi har också ett skrivbort, passar ju perfekt eftersom vi jobbar båda två.
Det var dagens visning / Anna
Kronprinsessan på besök
Jag sa ju att hon skulle komma =) Kronprinsessan har varit i landet några dagar bland annat för att inviga klimatkonferensen Climate Change Day. Ikväll var det mottagning för oss svenskar på svenska skolan. Har aldrig varit utlandssvensk förut så det var lite skoj =) Ida är ju inte svensk än men hon fick följa med ändå.
Snittarna var goda och hela arrangemanget väldigt trevligt. När klockan närmade sig sex och Kronprinsessan skulle komma trängde vi ihop oss under några tälttak och väntade. Påväg till sin plats passerade Kronprinsessan Ida och kompisen som bor en trappa upp. Han stod framför Ida glatt viftandes en flagga. Victoria tittade på dem (väljer vi att skriva, möjligheten att kompisen skymde henne blundar vi för) och sa å vad söta. Hihihi!
Efter en kort och helt ok ceremoni gick alla barn fram och hälsade på Kronprinsessan. Josef tog sin dotter på armen och gick fram han med. Kronprinsessan tyckte att vår lilla prinsessa var bedårande och jättesöt (vilket hon förstås har helt rätt i), hon fick veta att Ida snart är 14 månader, så klappade hon Ida och gratulerade oss föräldrar. Det var en mycket stolt pappa som kom ner för trapporna.
Sen fortsatte vi att äta snittar tills taxin skulle komma. Nu sitter vi och kvällsmyser med regnet dånande utanför fönstret. Snacka om att ha tur med vädret, det här hade inte varit nån hit på skolan.
En glad Kronprinsessa kommer till Svenska skolan
Ida och pappa på väg upp till Kronprinsessan. Väl uppe fick inte mamma till skärpan, typiskt! Men här är bildbevis på mötet i alla fall =)
Så här fin var vår lilla prinsessa när hon skulle träffa Kronprinsessan.
/ Anna
Snittarna var goda och hela arrangemanget väldigt trevligt. När klockan närmade sig sex och Kronprinsessan skulle komma trängde vi ihop oss under några tälttak och väntade. Påväg till sin plats passerade Kronprinsessan Ida och kompisen som bor en trappa upp. Han stod framför Ida glatt viftandes en flagga. Victoria tittade på dem (väljer vi att skriva, möjligheten att kompisen skymde henne blundar vi för) och sa å vad söta. Hihihi!
Efter en kort och helt ok ceremoni gick alla barn fram och hälsade på Kronprinsessan. Josef tog sin dotter på armen och gick fram han med. Kronprinsessan tyckte att vår lilla prinsessa var bedårande och jättesöt (vilket hon förstås har helt rätt i), hon fick veta att Ida snart är 14 månader, så klappade hon Ida och gratulerade oss föräldrar. Det var en mycket stolt pappa som kom ner för trapporna.
Sen fortsatte vi att äta snittar tills taxin skulle komma. Nu sitter vi och kvällsmyser med regnet dånande utanför fönstret. Snacka om att ha tur med vädret, det här hade inte varit nån hit på skolan.
En glad Kronprinsessa kommer till Svenska skolan
Ida och pappa på väg upp till Kronprinsessan. Väl uppe fick inte mamma till skärpan, typiskt! Men här är bildbevis på mötet i alla fall =)
Så här fin var vår lilla prinsessa när hon skulle träffa Kronprinsessan.
/ Anna
Tjejkväll
Vi var tre mammor som sågs på Java för middag och tjejsnack och senare bio. Väldigt mysigt alltihop faktiskt. Fru M och jag kom först och gick för att köpa biljetter. Vimsmajan Anna (det är jag) beställde biljetter, snabbt ska det gå. När vi gick mot trappan (vi skulle ju äta först) undrade killarna var vi skulle, filmen börjar ju nu. Jag hade inte sagt vilken tid vi ville ha biljetter till. Det skulle ordna sig sa de, kom bara tillbaka när ni vill se filmen.
Vi gick och åt, och pratade. Jag var sist klar med maten, kan vara för att jag pratade för mycket... otippat i så fall. Stackars sällskap! Vips hade en och en halv timme försvunnit och det var dags att gå till bion. Där uppe fanns godis hade vi sett som liknade svenskt. När vi kom dit visade det sig att det VAR svenskt godis. Innehållsförteckningen var på svenska och på godispåsen står det DIN GODISBLANDNING =) Inte nog med det de hade SALTLAKRITS Josef har suckat ett tag över sin längtan efter just det. Vi blev ju tvungna att köpa med oss godis hem. Kenyanska kassor är sällan effektiva så det tog ett tag att betala godiset. Man kunde inte heller få betala för 316g bara för jämna 50g =) =) =) Inte ens mattefröken och en miniräknare kunde övertyga om att man kan ta betalt för 316g.
Filmen var sorglig, det snyftades en hel del i salongen och då var vi fem stycken där. My sister's keeper hette den och handlade om en cancersjuk tjej, snyft snyft. Men mycket tänkvärd och vacker. Sensmoralen fick mig att tänka på Tomas Sjödins böcker. De rekommenderas VARMT http://www.adlibris.com/se/searchresult.aspx?search=quickfirstpage&quickvalue=Tomas+Sj%f6din&title=Tomas+Sj%f6din&fromproduct=False När träden avlövas... är den första. En sak jag har lärt mig av hans böcker som också var ett starkt budskap i kvällens film är att alla liv är hela värdefulla liv även om de ibland är korta. Om du inte har läst böckerna gör det!
Nu sitter Josef och smaskar på saltisar och är rätt nöjd. Jag ska göra klart min jultomte, Rudolf (med röda mulen) blev klar förut idag.
/ Anna
Bil och sta´n
Det verkar som att vi är varannandagbloggare nuförtiden. Det händer ju i och för sig inget särskilt här nere. Just nu regnar det tydligen på nätterna, jag har ingen aning jag sover som en sten när jag väl har somnat. Men det finns misstänkta vattenpölar på marken på mornarna.
Ida har fått ett nytt ord, blomma fast det låter bwa med ett långt w. Hon sa det imorse och pekade på våra Sverigebilder (vi har satt upp några bilder på blåklocka, smultron, blåbär mm, vi kallar dem för enkelhetens skull blommor). Sen har hon pekat på flera gröna och blommande växter och sagt sitt mystiska bwa så det ska nog vara blomma.
Ida och jag har varit i stan idag. Jag måste ju dit ibland och köpa garn. Idag gjorde jag killen galen då jag skulle ha ett nystan av varje färg, måste ju ha lite olika till mina julgransfigurer. Det blev en kort stadstur med garnaffär, barnaffär, tygaffär och sen lunch på Java. Det tog ändå tre timmar allt som allt =).
Josef har kört bil till skolan för första gången. Vi har fått låna en bil för att se hur det känns. Känns det bra kanske vi hyr nämnda bil. Idag kändes det bra =) Väldigt skönt att han slipper sitta på galna matatus varje dag. Det räcker med nån gång ibland.
Nu ska jag jobba, får egentligen inte alls sitta här och blogga =)
/ Anna
Ida har fått ett nytt ord, blomma fast det låter bwa med ett långt w. Hon sa det imorse och pekade på våra Sverigebilder (vi har satt upp några bilder på blåklocka, smultron, blåbär mm, vi kallar dem för enkelhetens skull blommor). Sen har hon pekat på flera gröna och blommande växter och sagt sitt mystiska bwa så det ska nog vara blomma.
Ida och jag har varit i stan idag. Jag måste ju dit ibland och köpa garn. Idag gjorde jag killen galen då jag skulle ha ett nystan av varje färg, måste ju ha lite olika till mina julgransfigurer. Det blev en kort stadstur med garnaffär, barnaffär, tygaffär och sen lunch på Java. Det tog ändå tre timmar allt som allt =).
Josef har kört bil till skolan för första gången. Vi har fått låna en bil för att se hur det känns. Känns det bra kanske vi hyr nämnda bil. Idag kändes det bra =) Väldigt skönt att han slipper sitta på galna matatus varje dag. Det räcker med nån gång ibland.
Nu ska jag jobba, får egentligen inte alls sitta här och blogga =)
/ Anna
Julgran
Idag har vi storhandlat, det mesta saknades här hemma men nu är det fulla förråd! Våra grannar köpte julgran härom dagen. Alltså här är granarna plast och inte något vi skulle ha hemma kanske men en gran är en gran (kan någon skicka lite grandoft vore det toppen). Nakumatt är en intressant affär, ena dagen finns Heinz ketchup sen hittar man det aldrig mer, alltså finns julgran - köp julgran. Man vet aldrig (även om till och med Nakumatts ägare måste fatta att granar bör man sälja fram till jul). Vi köpte en 1,5 m hög tanig liten sak men vänta bara tills pysslet sitter i då är den inte så tanig längre =).
Grannarna fick sin gran i en lämplig liten ask. Inte vi! Vi tågade ur affären med en liten gran i all sin prakt - man kan undra vad resten tänkte. Vakterna här på Gemina som sitter parkerade vid vår trappa undrar väl vad det är för galningar som bor här men VI HAR EN GRAN!!! =) =) =) Knappt tre veckor till första advent, snart dags att sätta på julmusiken. Jultokig - javisst!!!
/ Anna
Grannarna fick sin gran i en lämplig liten ask. Inte vi! Vi tågade ur affären med en liten gran i all sin prakt - man kan undra vad resten tänkte. Vakterna här på Gemina som sitter parkerade vid vår trappa undrar väl vad det är för galningar som bor här men VI HAR EN GRAN!!! =) =) =) Knappt tre veckor till första advent, snart dags att sätta på julmusiken. Jultokig - javisst!!!
/ Anna
Kontraster
Idag var min första farsdag som far. I ärlighetens namn skall det väl sägas att jag inte hade en aning om att det var farsdag förrän jag väckte Anna och fick en present, en brödrost. (Som Ida varit och handlat alldeles själv, Annas anm)
Jag gick upp tididigt i morse för att ladda inför dagens predikan. Vid åtta väckte jag Anna, fast hon var redan väckt av en liten vaken flicka som klättrade runt på henne. Efter frukost med rostat bröd och varsin snabbdusch så gick vi bort till samfundets högkvarter för att bli upphämtade där. Resan därifrån gick vidare till Kawangware, ett av Nairobis slumområden, där kyrkan som vi var inbjudna till ligger.
Kenya är kontrasternas land och tydligare kan det knappast bli än då man passerar gränsen mellan Lavington och Kawangware. Lavington är ett lyxigt bostadsområde medan Kawangware är slum och man skulle kunna tro att gränsen mellan dem är dragen med linjal på en karta. Slumkåkarna ligger bokstavligen emot det sista lyxcompoundets omgärdande stenmur. Att passera från Lavington in i Kawangware var som att passera genom en magisk port till ett annat universum. Jag sade till Anna nu i kväll att jag har svårt att förstå hur man kan bo i en lyxlägenhet med fönstrutsikten direkt ut över slummen. Och jag kan inte ens föreställa mig hur det känns att bo i ett skjul och varje dag man kliver ut genom dörren mötas av synen av vackra lyxlägeneheter bara ett stenkast bort vars månadshyra är högre än den egena årslön.
Livet är orättvist, så är det bara. Men jag antar att orättvisan inte blir mindre bara för att distansen växer. Att vi kan sitta hemma i Sverige i vårt torra, varma och vackra hem, köra bil till affären och ha en fin TV på väggen samtidigt som barn svälter i andra delar av världen blir ju inte mindre orättvist bara för att det sker i olika delar av världen. Jag antar att det vi är med om här i Afrika på ena eller andra sättet kommer att förändra våra liv och nu tänker jag inte bara på den enorma förändring det innebär att bli förälder.
Kyrkan vi besökte idag ligger mitt inne i Kawangware. Kawangware är inte Nairobis största slum, men kanske den näst största eller möjligen den tredje största. Men jag hade inte anat hur stort området trots det är. Det sägs att Nairobi har 3 miljoner invånare, men jag tror det måste vara mycket mer än så om man räknar alla i slummen. Kyrkan var lite större än de vi besökt tidigare. De har två gudstjänster varje söndag. En vid nio som samlar ett hundratal besökare och en vid 10:45 som samlar mellan 400-500 enligt pastorns siffror. Det var den senare större Gudstjänsten som jag skulle predika i.
Gudstjänsten var på Swahili och mycket Afrikansk med fart och glädje. Jag slås snabbt av en märklig iaktagelse. Härom söndagen var vi på en Gudstjänst i den stora baptistkyrkan som i hög grad är en överklasskyrka. Där var det ordning och reda, en mycket bra predikan, men inte särskilt mycket glädje och ingen spontanitet. Men här ute i slumen, där flödade glädjen.
Min predikan idag handlade om vår identitet i Kristus. I korta drag kan man säga att jag sade att "I kristus, genom att tro på Honom och lägga vår liv i Hans händer, blir vi: Guds barn, Kristi vänner, kungar och präster i hans rike."
Anna hade en liten egen upplevelse av besöket i kyrkan som hon själv får berätta om en annan gång. Men efter Gudstjänsten bjöds vi på lunch hos pastorn som bodde på kyrkans område. Sedan skjutsades vi tillbaka till vårt egna lilla paradis här på Gemina. Dagen avslutades i goda vänners sällskap runt poolen. Man skulle kunna summera min första farsdag som far som en kontrasternas dag.
Josef
Jag gick upp tididigt i morse för att ladda inför dagens predikan. Vid åtta väckte jag Anna, fast hon var redan väckt av en liten vaken flicka som klättrade runt på henne. Efter frukost med rostat bröd och varsin snabbdusch så gick vi bort till samfundets högkvarter för att bli upphämtade där. Resan därifrån gick vidare till Kawangware, ett av Nairobis slumområden, där kyrkan som vi var inbjudna till ligger.
Kenya är kontrasternas land och tydligare kan det knappast bli än då man passerar gränsen mellan Lavington och Kawangware. Lavington är ett lyxigt bostadsområde medan Kawangware är slum och man skulle kunna tro att gränsen mellan dem är dragen med linjal på en karta. Slumkåkarna ligger bokstavligen emot det sista lyxcompoundets omgärdande stenmur. Att passera från Lavington in i Kawangware var som att passera genom en magisk port till ett annat universum. Jag sade till Anna nu i kväll att jag har svårt att förstå hur man kan bo i en lyxlägenhet med fönstrutsikten direkt ut över slummen. Och jag kan inte ens föreställa mig hur det känns att bo i ett skjul och varje dag man kliver ut genom dörren mötas av synen av vackra lyxlägeneheter bara ett stenkast bort vars månadshyra är högre än den egena årslön.
Livet är orättvist, så är det bara. Men jag antar att orättvisan inte blir mindre bara för att distansen växer. Att vi kan sitta hemma i Sverige i vårt torra, varma och vackra hem, köra bil till affären och ha en fin TV på väggen samtidigt som barn svälter i andra delar av världen blir ju inte mindre orättvist bara för att det sker i olika delar av världen. Jag antar att det vi är med om här i Afrika på ena eller andra sättet kommer att förändra våra liv och nu tänker jag inte bara på den enorma förändring det innebär att bli förälder.
Kyrkan vi besökte idag ligger mitt inne i Kawangware. Kawangware är inte Nairobis största slum, men kanske den näst största eller möjligen den tredje största. Men jag hade inte anat hur stort området trots det är. Det sägs att Nairobi har 3 miljoner invånare, men jag tror det måste vara mycket mer än så om man räknar alla i slummen. Kyrkan var lite större än de vi besökt tidigare. De har två gudstjänster varje söndag. En vid nio som samlar ett hundratal besökare och en vid 10:45 som samlar mellan 400-500 enligt pastorns siffror. Det var den senare större Gudstjänsten som jag skulle predika i.
Gudstjänsten var på Swahili och mycket Afrikansk med fart och glädje. Jag slås snabbt av en märklig iaktagelse. Härom söndagen var vi på en Gudstjänst i den stora baptistkyrkan som i hög grad är en överklasskyrka. Där var det ordning och reda, en mycket bra predikan, men inte särskilt mycket glädje och ingen spontanitet. Men här ute i slumen, där flödade glädjen.
Min predikan idag handlade om vår identitet i Kristus. I korta drag kan man säga att jag sade att "I kristus, genom att tro på Honom och lägga vår liv i Hans händer, blir vi: Guds barn, Kristi vänner, kungar och präster i hans rike."
Anna hade en liten egen upplevelse av besöket i kyrkan som hon själv får berätta om en annan gång. Men efter Gudstjänsten bjöds vi på lunch hos pastorn som bodde på kyrkans område. Sedan skjutsades vi tillbaka till vårt egna lilla paradis här på Gemina. Dagen avslutades i goda vänners sällskap runt poolen. Man skulle kunna summera min första farsdag som far som en kontrasternas dag.
Josef
Sol vind och vatten
Fast inte så mycket vind, bara sådär så det känns som om någon "klappar fint" när den varma vinden smeker en solvarm hud. Idag har vi haft strålande väder. Solen har lyst från en klarblå himmel och temperaturen har väl legat runt 25. Vi har tillbringat hela dagen vid poolen, Ida har sovit båda gångerna i vagnen och vi tog till och med ut lunchen. Helt underbart ljuvligt. Vi har till och från ganska ruggigt och regnigt just nu så det gäller att ta vara på värmen när den kommer. Säger vi poolälskare som vi är =)
Sittandes vid poolen pysslade jag (jag pysslar nämligen nästan jämt med någonting) pysslet för dagen är en jultomte. Jag gick in på http://www.lionbrand.com/ härom dagen och sökte på amigurami och christmas. Jag fick fram fantastiska mönster bland annat på tomten här som ska få sitta under granen. Jo vi ska ha julgran, vi har hittat den kort, mager allmänt sorglig men vänta bara tills vi har fyllt den med pyssel. En stor sorg är att vi inte kan klä vår gran med våra syskon den 22/12, men vi får väl skypa när vi klär. Hoppas alla våra miljoner julsaker hemma gör hyresgästerna riktigt glada!
Kvällen har vi tillbringat med goda grannar http://mammasusan.blogspot.com/ vi gick och handlade tillsammans och innan shoppingen åt vi middag. Vi åt kinesiskt som jag har suktat efter i några veckor. SÅ gott, Ida älskade särskilt nudlarna som hon fick till efterrätt.
Kvar av kvällen är några avsnitt vita huset och färdigställandet av tomten, helt klar kan han inte bli jag måste hitta en annan färg till ansiktet än kritvit han ser lite magsjuk ut nu.
/ Anna
Sittandes vid poolen pysslade jag (jag pysslar nämligen nästan jämt med någonting) pysslet för dagen är en jultomte. Jag gick in på http://www.lionbrand.com/ härom dagen och sökte på amigurami och christmas. Jag fick fram fantastiska mönster bland annat på tomten här som ska få sitta under granen. Jo vi ska ha julgran, vi har hittat den kort, mager allmänt sorglig men vänta bara tills vi har fyllt den med pyssel. En stor sorg är att vi inte kan klä vår gran med våra syskon den 22/12, men vi får väl skypa när vi klär. Hoppas alla våra miljoner julsaker hemma gör hyresgästerna riktigt glada!
Kvällen har vi tillbringat med goda grannar http://mammasusan.blogspot.com/ vi gick och handlade tillsammans och innan shoppingen åt vi middag. Vi åt kinesiskt som jag har suktat efter i några veckor. SÅ gott, Ida älskade särskilt nudlarna som hon fick till efterrätt.
Kvar av kvällen är några avsnitt vita huset och färdigställandet av tomten, helt klar kan han inte bli jag måste hitta en annan färg till ansiktet än kritvit han ser lite magsjuk ut nu.
/ Anna
Middag
Nu ska vi snart äta middag klockan nio på kvällen. Vi är ganska hungriga men det är skönt att tända ljus och äta middag i lugn och ro. Tacopaj serveras det idag, mums!!! Den som inte nattar Ida brukar laga mat. Man kommer alltså ut ur mörkret kisande och hungrig till ett dukat bord - oftast. Det är helt ok!!! Ida har också ätit middag, idag blev det gröt. Pappa matade och han deklarerade sin matningsfilosofi - kladda så mycket du vill bara du äter. Ida försågs med egen sked (något jag brukar spara till lite torrare maträtter än gröt). Sen fick han äta upp sin filosofi när dottern och köket skulle saneras =)
Idag sänder vi ett stort grattis till farmor som fyller år, inte så många men hon får stora gratulationsönskningar från Kenya.
Så väntar vi med spänning för att se om det går att Skypa med ett helt gäng samtidigt. Några av våra vänner samlas ikväll för att fika, prata och be tillsammans, de har lovat att ringa upp. MYSIGT!!!
Nu ska en hungrig mamma äta så att hon kan lukta ännu mer vitlök imorgon.
/ Anna
Idag sänder vi ett stort grattis till farmor som fyller år, inte så många men hon får stora gratulationsönskningar från Kenya.
Så väntar vi med spänning för att se om det går att Skypa med ett helt gäng samtidigt. Några av våra vänner samlas ikväll för att fika, prata och be tillsammans, de har lovat att ringa upp. MYSIGT!!!
Nu ska en hungrig mamma äta så att hon kan lukta ännu mer vitlök imorgon.
/ Anna
Inte nykomlingarna längre
Vi var två familjer som kom samma vecka, sen har det kommit en familj till. Så vi är ett gäng som har varit nykomlingar här. Nu håller det på att ändras. Tre barnbesked har kommit i Sverige och nu håller de på att dimpa ner här hos oss. Ååååh vad det känns i magen när jag tänker på de magiska möten de ska få vara med om inom kort. Ska bli så roligt att träffa dem när de kommit ur dimman som den där första veckan innebär och vill utforska resten av världen.
Josef mår mycket bättre idag även om magen protesterat några gånger, mest för att retas tror jag =)
/ Anna
Josef mår mycket bättre idag även om magen protesterat några gånger, mest för att retas tror jag =)
/ Anna
Regn och annat onämnbart
Idag har det regnat så vi har hållt oss inomhus. Under förmiddagen roade Ida och jag oss med att sortera tvätt och diska. Eller Ida var kanske inte så road förutom under alla 1000 pauser jag fick göra för att just roa henne. Alltså jag kanske också var mer road av pauserna än de andra sysslorna men det blev gjort och det är ju skönt. Vi har hembesök imorgon så det gäller ju att vi kan visa upp vårt "vackra" hem =)
Vid lunch började Josefs mage att krångla, det visade sig vara matförgiftning. Det var faktiskt riktigt synd om honom. Han var bättre på kvällningen och har gått och lagt sig nu, hoppas verkligen att han sover. Lite åkommor i magtrakten är ju bara att räkna med här nere, lite orättvist bara att bakterierna och amöborna hoppar över mig och koncentrerar sig på Josef.
Nu har jag gjort min vanliga kvällsrunda på bloggarna och på facebook. Känns som att vara hemma för en stund (förutom när jag läser Kenyabloggar förstås). Nu ska jag lägga mig. Antar att jag blir ensam om nattvällingen inatt, den står förberedd och klar det är bara varmvattnet som saknas och det ska jag väl inte kunna missa hur medvetslös jag än är.
Nattinatt / Anna
Vid lunch började Josefs mage att krångla, det visade sig vara matförgiftning. Det var faktiskt riktigt synd om honom. Han var bättre på kvällningen och har gått och lagt sig nu, hoppas verkligen att han sover. Lite åkommor i magtrakten är ju bara att räkna med här nere, lite orättvist bara att bakterierna och amöborna hoppar över mig och koncentrerar sig på Josef.
Nu har jag gjort min vanliga kvällsrunda på bloggarna och på facebook. Känns som att vara hemma för en stund (förutom när jag läser Kenyabloggar förstås). Nu ska jag lägga mig. Antar att jag blir ensam om nattvällingen inatt, den står förberedd och klar det är bara varmvattnet som saknas och det ska jag väl inte kunna missa hur medvetslös jag än är.
Nattinatt / Anna
2 månader
Idag är det två månader sen jag fick Ida i min famn för första gången. Det känns konstigt, det känns som om hon alltid har varit hos oss. Det är inte samma tjej längre, hon har öppnat sig som en blomma och då var hon rätt härlig redan från början. Hon vågar mer nu och skrattar, busar och protesterar mer. Ikväll när hon skulle sova protesterade hon i högan sky när jag gick ut ur sovrummet, Josef skulle natta. Den stackars pappan trodde inte att han dög och jag fick ta över. När Josef gick ut ur rummet protesterade hon om möjligt högre =) Hon vill helst ha oss båda nära nära hela tiden. Hon är en självklar del av oss nu och hon är helt enkelt underbar.
Dagens glada present är att Josefs bröder, den ena med familj och den andra med kompis har bokat biljetter och kommer i januari. Ida ska äntligen få leka med storkusinen. När vi läste boken ikväll var hon måttligt intresserad av de andra bilderna (hon var för trött) men när kusinen kom pekade hon fortare än fort och kostade till och med på sig ett leende.
Idag har vi annars varit i Nairobi babtist church, med efterföljande lunch med Maggan Kenyas enda svenska pingstmissionär. Väldigt trevligt! Både kyrkan och lunchen. I kyrkan sjöngs flera sånger som jag kan på svenska. Åååååååh vad det var härligt att kunna klämma i från tårna och bara SJUNGA, jag inser att det är ett grundläggande behov hos mig at få sjunga av hela hjärtat. Vi ska försöka hitta en kyrka som kan bli vår när Josef inte ska predika någon annan stans. Jag behöver verkligen mat för både ande och själ. I värsta fall får jag väl tigga lite pianotid på svenska skolan nån fredag och sjunga av mig lite. Jag saknar verkligen min sång-uppgift i kyrkan hemma.
/ Anna
Dagens glada present är att Josefs bröder, den ena med familj och den andra med kompis har bokat biljetter och kommer i januari. Ida ska äntligen få leka med storkusinen. När vi läste boken ikväll var hon måttligt intresserad av de andra bilderna (hon var för trött) men när kusinen kom pekade hon fortare än fort och kostade till och med på sig ett leende.
Idag har vi annars varit i Nairobi babtist church, med efterföljande lunch med Maggan Kenyas enda svenska pingstmissionär. Väldigt trevligt! Både kyrkan och lunchen. I kyrkan sjöngs flera sånger som jag kan på svenska. Åååååååh vad det var härligt att kunna klämma i från tårna och bara SJUNGA, jag inser att det är ett grundläggande behov hos mig at få sjunga av hela hjärtat. Vi ska försöka hitta en kyrka som kan bli vår när Josef inte ska predika någon annan stans. Jag behöver verkligen mat för både ande och själ. I värsta fall får jag väl tigga lite pianotid på svenska skolan nån fredag och sjunga av mig lite. Jag saknar verkligen min sång-uppgift i kyrkan hemma.
/ Anna
