Resan
Vi blev upphämtade efter sju på fredagkvällen, resan ut till flygplatsen gick oväntat bra fredagstrafiken höll sig på mattan för en gångs skull. Vi och våra sju resväskor plus barnvagn och handbagage klarade oss också igenom den första säkerhetskontrollen. Vid incheckningen gick allt bra tills han räknade våra kollin. Han tyckte att vi hade en för mycket och ville ha betalt för den. Vi visste att det var så med gällande regler, problemet är att reglerna har ändrats sen vi åkte till Kenya vilket jag påpekade typ 15 gånger. Till slut var det ändå gratis =) Jag har alltså pratat till mig frakt av barnvagn och bilstol gratis tur och retur Sverige-Kenya, jag är mycket nöjd! Vid passkontrollen stötte vi på en trevlig passpolis som hade en enda synpunkt på våra papper och pass. Han ansåg att vi saknade en stämpel i Idas pass men att han ju inte kunde stoppa oss nu när vi kommit såhär långt. Men det är nog klokt av andra familjer som är på väg hem att undersöka hur reglerna verkligen ser ut när det gäller den där stämpeln, rätt vad det är stoppar de väl någon. När vi kom upp till gaterna var det dags att borda. Vi var dödstörstiga så vi hällde i oss varsin dricka på Java sen gick vi igenom två säkerhetskontroller till (direkt efter varandra!) och så kom vi äntligen på planet.
Eftersom att vi har Ida och hon är liten så hade vi platser vid en vägg så att Ida kunde få en sovstol till natten. Det innebar dessutom möjlighet att sträcka på benen för oss. Inte helt fel! Jag tog sista möjligheten för ett sista blogginlägg från Kenya och några snabba skype-meddelanden till familjerna sen var det bara att släcka ner allt för att låta planet lyfta. Ida somnade nästan direkt och sov redan när hennes sovstol monterades. Vi fick middag (tolv på natten är det lite knäppt men det mesta gick ner) så startade vi varsin film och somnade vi också. Ida sov som en sten hela natten, vi sov väl hjälpligt. Ida vaknade när frukosten serverades och vi landade i London på utsatt tid.
I London började vi med att äta en riktig frukost. Vi skämde bort Ida med färskpressad äppeljuice, det var dumt, hon bara ryste och ville inte ha mer. Men vi njöt av god frukost. Sen fick Ida springa runt hela terminal fem och titta på flygplanen. Hon hade jätteroligt! Till lunch åt vi hamburgare med grönsaker, det har vi inte gjort på nio månader (ätit grönsaker på restaurang alltså).
När det var dags att borda planet till Sverige började det gå upp för mig att vi faktiskt snart skulle komma hem. Jag jagade Ida som lekte den väldigt roliga leken "mamma ta dig" den går kort sagt ut på att jag ska jaga henne och ta henne så busigt som möjligt. Vi blev hämtade för att borda först, man får ju det som småbarnsföräldrar. Då började tårarna rinna på mig. Stackars personal, de undrade väl vilket vrak som skulle åka med dem. Men när de fattade vilken resa det var för oss blev de väldigt mjuka och vänliga. Det är inte alla flygplan som får ta prinsessor som Ida till sitt nya hemland. Jag grät i alla fall till och från hela vägen till Sverige =)
På Arlanda gick vi igenom en väldigt smidig passkontroll. Det är verkligen skillnad på poliser och poliser. Här möttes vi av en vänlig kille som så klart tittade på passen och på oss men sen välkomnade oss till Sverige och så var det bara väskorna kvar. Alla kom fram och Josef fick packa väskvagnarna när Ida och jag gick för att fräsha till oss lite, för Ida innebar det att hon fick på sig en av de klänningar som vi köpte direkt efter barnbeskedet. En passande klädsel att gå ut i sitt nya hemland i. Vi möttes av jubel, flaggor kramar, ännu mer tårar. Människor vi älskar och lyckan var total.
Vi fick grillad korv och fika hemma och våra allra närmaste var där förutom moster Emma som inte kommer till stan förrän nästa helg. Men OJ vad vi ska ha mostermys då! Ida har lekt lyckligt med båda sina kusiner fast på lite olika sätt.
Vi är helt enkelt väldigt glada och nöjda över att vara hemma =)
Det kommer att komma något/några avslutande inlägg på denna blogg. Det kommer också att komma en rapport om Kibera projektet och några ord om fortsättnignen på det. Men det får bli en annan kväll.
/ Anna
VI ÄR HEMMA
=)
London baby
Nasta inlagg skrivs fran Sverige... GALET
Anna, London, Heathrow
Nu åker vi
Vi ser fram emot en lugn natt... ja men det kanske det kan bli :-) Spelar ingen roll vi är på väg HEM, vi har inte förstått det än men på väg är vi i alla fall och Ida är med.
Stor kram till alla i Nairobi särskilt er som haft en lycklig domstolssöndag! Vi kommer att sakna er!
/ Anna
Att säga hej då
Vi har också deponerat diverse kroppsvätskor hos tropikmedicin. Snacka om totalkoll nu vet vi att vi inte har en massa sjukdomar, det var ju bra. Det vore ju synd att ta med extra kompisar till Sverige som amöbor och maskar men det gör vi alltså inte.
Nu sitter vi och myser med våra vänner och försöker förstå att det blir sista natten i Kenya. Imorgon kväll den här tiden slåss vi som bäst med passkontroller och annat och sen tillbringar vi några timmar på Java och väntar på avgång. Vi kommer verkligen att sakna Kenya och det är tur att flygplanen fortsätter att åka hit. Vi kommer hem med världens finaste dotter och med ett andra hemland i bagaget. Fattar ni vad många guldmedaljer vi ska fira nästa OS!
Nu ska vi umgås! Snart umgås vi med er därhemma ååååååååh vad vi längtar nu.
/ Anna
Vi kommer hem på lördag
Efter en otroligt hektisk dag känns det ganska skönt att få pusta ut i en soffa och se fram emot två lite lugnare dagar innan det är dags att lyfta mot Sverige.
Under frukosten ringde det från ambassaden med meddelandet att Idas pass var klart och det är bara att komma och hämta. Vi åkte så fort vi kunde med en lätt förhöjd puls. Ett så tidigt pass kanske kunde ge en hemresa idag. Vi mailade resebyrån och bad om biljetter ikväll. Passet betalades och hämtades. Vi gick ut på internet och fick veta att resebyrån inte kan ändra en bokning med så kort varsel. Det måste vara mer än 24 timmar till avfärd. Men vi var välkomna att försöka med Brittish Airways. Det gjorde vi! Brittish kunde gärna boka om oss men de kunde inte uppgradera biljetterna vilket resebyrån gärna gjorde. Kära nån, tänk om de hade samarbetat. Inget ont om resebyrån, vår kontakt där har verkligen fått jobba för sin lön de senaste dagarna och han följer ju bara sina regler men ändå.
Josef gjorde ett försök att ringa Brittish i Stockholm och han fick ringa mååååånga gånger då både skype och den vanliga telefonen kopplade ner i omgångar. Ett tag hade vi bokning med en natt i London och allt var fel. Josef lyckades till sist backa allt till ursprungsläget och vi fick ha kvar våra biljetter på fredag och det kändes så skönt. Vi hade ju väääääldigt gärna velat komma hem innan lördag för att vara med på lillkusinens dop men jag tror han förstår och är glad för att få hem sin stora galna kusin.
Nu pustar vi ut efter att ha ränt runt och sagt hej då till en massa människor. Vilken konstig känsla det var att säga hej då på barnhemmet och tacka för att de har tagit hand om mitt barn. Då kom tårarna. Jag vet ju att hon har haft det bra och varit älskad.
Imorgon blir det fler farväl men inte i samma takt som idag.
På lördag kommer vi till Arlanda 17:20 med BA 0780 den som vill är välkommen dit då annars finns vi i Pingstkyrkan i Bredäng på söndag klockan 11.00 sen ska vi ta det lite lugnare med besök och socialt umgänge för att låta Ida landa i Sverige och hemma.
Ses snart / Anna
Svensk medborgare
Vi har ju bokat hemresa till fredag och känner oss nöjda med det men efter ett oväntat snabbt besked från svenska ambassaden idag har vi börjat fundera på att undersöka platstillgången på Brittish Airways imorgon. Den som vill veta hur det äventyret slutar får hålla sig uppdaterad på bloggen. Spänningen är total intill slutet kan man säga.
Ida har stoltserat i sin snygga Sverige-tröja idag och varit SÅ snygg. Tack Alex!
Nu ska vi förbereda en (hoppas vi) hektisk morgondag.
Nattinatt / Anna