mwanangu

Nu har vi tillstånd att vistas i landet tre månader till. Det var en skön cirkus. Tack och lov att Sam var med och hjälpte oss. Han studsade mellan luckorna som en studsboll. Ett papper hämtades i en lucka för att lämnas in i en annan och hämtas igen i en tredje. Vi stod och tittade på som fåntrattar och fyllde i papper när han kom med dem. Passfoton ska man ha men det hade ingen sagt till oss så vi fick gå ut, runt huset. Där stod en kille, han hade en digitalkamer och en stol som stod framför ett skynke. Där tog vi passfoton =) Tillbaka in till immigration-vaddetnuhette och vänta på... det vet jag inte ens. Sam gick för att hämta våra passfoton, lämnade lite fler papper i några luckor. Till sist ropade en kille upp mitt namn, Josef fick fortsätta vänta. Vi gick in till ett rum (och väntade lite till) så tog de mina fingeravtryck. ALLA fingrarna på båda händerna och handavtryck båda händerna plus tummarna några gånger extra... nu är det bäst att inte göra nåt kriminellt. Om det skulle bli arbetskraftsbrist i Kenya har jag några förslag hur man kan få loss några gubbar.

Efter den intressanta upplevelsen fick vi skjuts till JAVA (väldigt snällt!) där vi åt lunch. Sen juklappsshoppade vi till Ida. Vad? Det kan jag ju inte skriva då är det ju ingen överraskning. Det var i alla fall tydligt att det var den hon önskade sig. Hon har börjat med ett eeehhh ljud när hon VILL något. T.ex. när hon vill att vi ska läsa en bok håller hon upp boken och säger eeehhh med mycket uppfordrande min tills vi sätter oss och läser. Det lät eeehhh väldigt många gånger om julklappen =) =) =)

Väl hemma efter sovstunden plockade vi fram reservväskan som innehåller alla reserver, mediciner, hudkräm, Idas kläder som är för stora och lite leksaker som vi inte plockat fram än. Vi konstaterade snabbt att det finns mer än nog för att fylla julkalendern. I vår familj har vi nämligen julklappskalender, Josef och jag har i många år köpt 12 klappar var och satt i en julkalender. Små saker men saker man blir glad av. Det gör advent till en ännu mysigare tid. I år ska naturligtvis Ida vara med i kalendern.

Vi plockade också fram lite kläder som hon åtminstone nästan vuxit i. Inte för att hon behöver mer kläder men för att det ligger så mycket kärlek i de där små klänningarna vi gick och handlade på halva reapriset i somras. Det ska bli jättemysigt att få se henne i några fler av dem. Så resten av kvällen har vi haft en liten rocktjej i bara något för stora svarta byxor med barbaskön (tror jag, han den lurviga i alla fall) på elgitarr och en knallröd body med barbamamma på trummor. Coolt!!!

/ Anna