Berättelser från slummen
När det gäller verksamheten i Kibera så rapporterar vi mest om de ”stora projekten” här på bloggen: Kvinnoprojektet, byggen och skolavgifter. Men när man jobbar i en miljö som Kibera så finns det mängder av små episoder där man mött de behövande och även ibland kunnat få bli till hjälp. Här följer ett axplock av några sådana korta berättelser.
Jag var i Kibera för att visa vår verksamhet för en grupp besökare. Vi befann hos hemma hos Kesia som är en av huvudledarna och det är vid hennes hem vi brukar parkera bilen när vi är i Kibera. Tydligen hade ryktet gått att vi befann oss där för plötsligt dyker en förkrossad kvinna upp. Hon berättar att hennes man har kastat ut henne ur deras hus och att han inte längre vill veta av varken henne eller deras dotter. Eftersom mannen inte längre delar på bördan så har hon inte kunnat betala dotterns skolavgift så dottern är hemskickad från skolan och får inte komma tillbaka dit innan räkningen är betald. Kvinnan bryter ihop, gråter och vädjar om hjälp. Jag svarar som jag brukar att jag inte kan lova något med en gång men att vi skall se vad vi kan göra. Vi skickar med en av ledarna, Everlyn, för att besöka hemmet och träffa dottern. Hon kommer tillbaka och berättar att de verkligen har det illa. De bor i ett mycket enkelt skjul och att de i princip inte har någonting. De har inte ens en säng eller madrass. Kvinnan och dottern sover direkt på jordgolvet. I ett hörn ligger en liten hög med de få kläder de har och sedan finns där några kokredskap. Det är i princip allt. Vi tar ett gemensamt beslut att göra vad vi kan för att hjälpa dem. Som tur var hade en svensk familj som åkt hem tidigare skänkt en madrass i dubbelsängs storlek. Den fanns fortfarande i förvar hemma hos Kesia. Vi skickar den tillsammans med något täcke och ett par kuddar som också skänkts av svenska familjer till kvinnan och dottern. Även om dottern i fråga inte är föräldralös så bestämmer vi oss för att ta med henne i vårt skolavgiftsprogram och veckan därpå betalas skolavgiften och flickan är nu tillbaka i skolan!
Nyligen var vi på rundvandring igen i Kibera med en grupp gäster. Vi besökte ett hem som ligger precis bakom lokalen vi byggt. Hemmet ligger lite konstigt placerat så att en smal gränd mellan två hus slutar precis vid deras dörr. När vi sitter där och pratar så berättar kvinnan i hemmet att när det regnar så kommer vattnet från gränden in i huset och rinner rakt igenom huset och ut på andra sidan. De har försökt att leda vattnet utmed ena väggen för att inte hela golvet, som på natten är fullt med sovande personer, skall bli blött. Efteråt har jag fått en kommentar av en av våra ledare som sade: ”vattnet är väl en sak, men tänk på vad som ligger i gränden och som följer med vattnet, tänk på stanken som måste vara i det huset när det regnar”. För er som inte känner Kibera så kan jag berätta att folk vanligtvis dumpar sina sopor i de smala gränderna eftersom det inte finns någon sophantering och dessutom är det inte ovanligt att de gör sina behov där eftersom det är en sådan brist på toaletter. Även om detta inte direkt ingår i vårt byggprojekt så har vi bestämt oss för att se vad vi kan göra för att försöka leda bort vattnet från huset.
Vi var på ett annat hembesök där två unga tjejer, varav den yngsta var någonstans i tonåren, var hemma. Båda hade små barn. De berättade att de bodde hemma hos sina föräldrar eftersom barnens pappor inte ville veta av dem men att deras föräldrar för tillfället inte var hemma. Flera av oss fick en känsla av att det var något som inte stod rätt till. De svarade undvikande på flera frågor och framför allt den yngsta tjejen verkade vara så betryckt. Efteråt bad jag våra två huvudledare i kvinnoprojektet, Kesia och Everlyn, att försöka ta reda på mer om situationen. De återvände senare samma dag och pratade med den yngsta tjejen igen som nu var mer öppen och berättade om sin situation. De pratade även med en del grannar för att försöka få en kompletterande bild. Det visade sig att tjejen blivit gravid i tidiga tonåren och att pappan till barnet inte ville veta av varken henne eller barnet. Hennes föräldrar hade gått med på att låta henne och pojken få sova under deras tak, men eftersom pojken var född utanför äktenskapet så fick de inget stöd utöver ett tak att sova under. Så nu hade hon varken råd med pojkens skolavgift eller med andra behov som ordentlig mat, kläder mm. Eftersom hon inte kunde betala för pojkens skolavgift så blev hon tvungen att stanna hemma på dagarna och kunde då inte heller försöka gå och få något tillfälligt jobb. Trots sin ungdom så var hon med i en av våra kvinnogrupper och har en gång haft ett litet företag där hos sålt grönsaker. Men under den ekonomiska krisen som slog till emot Kenya i följd av torkan för ett drygt år sedan så förlorade hon det. Nu var situationen fullständigt hopplös! Ingen säger det man jag inser att prostitution eller annan kriminalitet kanske var den enda utvägen för henne om hon inte fick hjälp. Men vi har nu kopplat ihop hennes situation med en gåvogivare från Sverige som gett en gåva just för att hjälpa en ung tjej. Pojkens skolavgift kan betalas av de pengarna och hon kan även få hjälp att få igång sin verksamhet igen!
Ja, det var några små episoder om den verklighet som vi ständigt stöter på i vårt engagemang i Kibera.
/ Josef
Bokhylla
Få saker skapar ett hem så mycket som en bokhylla, tycker i alla fall vi. Finns det dessutom lådor för pyssel som annars får ligga lite här och där så är det ju perfekt. För en dryg vecka sen åkte Josef och beställde en hylla precis som vi vill ha den och idag har jag roat mig med att få den på plats (det roade Rasmus sådär men en av oss var glad). Allt detta tack vare goa grannar som har gjort Ida ännu gladare när hon fick komma iväg lite på egen hand. Nästan alla glada alltså. Nu ska jag leka lite så att alla är glada.
Anna
Regn och julkalender
För några dagar sedan introducerade jag Trolltider för Ida. Julkalendern från 83 eller något liknande. En av mina favoriter.
Idag insåg jag varför, regnperioden är i full gång. Vi har oftast fina förmiddagar och vissa dagar är det riktigt fint väder men det regnar på kvällarna och ibland hela eftermiddagen som idag. Förutom regnmängden påminner det ganska mycket om en mellanregnig svensk sommar. Men vi har haft 30 grader och sol i nästan tre månader så jag har helt enkelt höstfeeling när tofflorna har åkt på, filtarna är framme och regnet smattrar mot rutan. Jag ääääälskar hösten så det finns inget deprimerande i det men mitt plötsliga sug efter julkalendern måste naturligtvis höra ihop med att jag har höstkänslor i kroppen.
Dagen har jag tillbringat med stora delar av mammagruppen, vi åkte till Amani något som jag missade förra gången, det var inte sista besöket den här gången kan jag lova. Ida fick en klänning som kostade strax över hundralappen och som hon lyckligt dansade runt i trots att den är fyra storlekar för stor. Klänningarna mormorn har sytt är finare men nu slipper hon sy dag och natt, jag kan blanda upp med ett par från Amani. Vi köpte också en dockklänning som satt ihop med en liten klänning som vi till slut fattade var till Barbie. Ida gick och hämtade en Barbie som skulle få prova, visst har vi en snygg prins?
Annars saknar vi mest Josefs svenska elever som åkte hem inatt.
Nattinatt
Anna
Fixardagar
Vi fixar och donar för att få till vår avresa på tisdag. Segt att inte ha kommit iväg men skönt att kunna göra allt i lugn och ro. Vi mår också mycket bättre efter vårt genrep på alla magåkommor som väntar oss det kommande året. Segt är också att aldrig få besked om att vi blivit godkända i Kenya, det har vi sannolikt inte blivit än eftersom vi inte fått besked. Med det är väldigt roligt att andra familjer har fått som har väntat mycket längre än vi. GRATTIS! Vi väntar på som man brukar göra i den här branschen.
Idag ägnar jag mig åt försäkringskassan. Jag har inte stått i kö särskilt länge någon av de fyra gånger jag har ringt. Jag har bara blivit vänligt bemött. Jag har fått hjälp med det jag har frågat om. Försäkringskassan har en väldigt bra dag idag =)
Som ni märker har vi absolut inget intressant att blogga om men vi åker snart och då kan vi i alla fall skryta med att det är varmt och att vi badar i poolen. Minsann!
Lycka till säger vi också idag till ett gäng bibelskoleelever som åker ner. Spännande för dem, segt för deras kursledare som sitter kvar i Sverige tills på tisdag. Men de får prova på Afrika på egen hand i några dagar och sen kommer ju kursledaren.
Hej hopp!
Anna
I'm on a mission
Måndag tisdag har jag varit på bibelskolan. Förskollärarutbildningen är i full gång. Kenyanerna är på påsklov en månad och då kommer förskollärarna på utbildning, in-service kallas det. På tre veckor gör de tre månaders jobb - galet!
Jag har sagt ifrån undervisning den här gången. Jag kanske kan göra studenterna något gott men förmodligen rör jag bara till det för dem. Jag har bett att få observera och ta mig an lärarna. Problemet är att de inte vill bli observerade. Jag bad också om två dagar för att ha temaundervisning. Jag sa hur jag ville ha det och de accepterade. I fredags när jag kom förbi för att kolla att allt var ok och för att plocka hem lite material fick jag veta att de redan startat uppgiften och att det räckte med att jag kom på redovisningarna på tisdag. Hmmm snacka om fint för att slippa min inblandning. Det var förmodligen inte tänkt så men effekten blev så.
Jag bestämde mig för att komma i måndags i alla fall. Jag började med att vara med på en lektion och sen hjälpte jag de olika grupperna med deras temalektioner. De hade planerat fyra lektioner i fyra olika grupper, matte, language, musik och en social studies. Tanken med uppgiften var att de VERKLIGEN skulle prova på tematiskt arbete. Därför hade det ju varit bra om jag hade fått introducera den. Problemet är att varken lärare eller studenter förstår hur intressant och roligt ett tema kan bli för barnen.
Det slutade med att jag gav samtliga grupper samma utmaning till dagen efter. Att ta med någon typ av öppen uppgift, alltså att ställa åtminstone en fråga där läraren inte redan har tänkt ut vad barnen ska svara. Låter som galenskap men ALLA frågor som lärarna ställer här har redan ett tänkt svar. Ta mattegruppen t.ex. de skulle räkna kroppsdelar först när de hoppade och sen när de stod stilla. Roligt??? Knappt för någon ålder. Som exempel på alternativ övning föreslog jag att man skulle kunna fråga barnen hur många kroppsdelar de trodde att man har för att sen låta barnen motivera sina svar. De snodde den uppgiften av mig. Det sköna är att det faktiskt fanns ett svar, 12 st. Inga av barnen (barnen var studenter som spelade barn men de gjorde ett verklighetstroget jobb) fick motivera sina svar de fick gissa för att sen få veta att det var 12 PUNKT. Jag kunde komma på fler kroppsdelar än så och jag lovar att det hade suttit barn i klassrummet som undrat varför inte rumpan eller magen räknades som kroppsdel men det är frökens svar som räknas. Såhär är det hela tiden. Och lärarna i sina kommentarer sa att det var bra lektioner, de fattar verkligen inte. SUCK!!!
Jag har i två dagar känt blodet pumpa som det gör när jag blir riktigt engagerad. Jag har helt klart varit ute på min alldeles egna mission. Jag har verkligen tagit chansen att ge andra exempel på hur man kan undervisa. Jag förändrar säkert inte så mycket men om dessa studenters elever slipper härma en gång om dagen så är väl det en seger? Härma undrar ni. Jo, här härmas något alldeles förskräckligt. Fröken säger en sak och så ska barnen säga efter, inte en gång utan kanske fem. Eller så ska barnen avsluta frökens meningar. We are talking about the parts of the... BODY säger barnen då. SUCK snacka om förutsägbar tillvaro barnen för. Visst jag ställde små meningslösa kontrollfrågor till mina elever men det här är HELA tiden.
En av grupperna lyckades faktiskt. Jag blev helt lycklig. Musikgruppen hade en fråga. Läraren frågade barnen vilken kroppsdel de trodde att sången kom ifrån när man sjunger. Vilken bra fråga! Läraren accepterade också flera svar och barnen fick motivera. Jag njööööööt!
Idag har jag klippt ihop en film av de fyra lektionerna jag har 5 - 10 minuter film från varje. Lärarna och jag ska ha ett litet samtal om hur i hela friden de kan tycka att det här är bra lektioner. Undrar om det kommer att uppskattas. Men sen behöver de inte träffa mig. På ett tag i alla fall =) En kommer i alla fall att sakna mig, Salome. Hon förstår inte mycket mer än de andra men OJ vad hon vill. Jag har i alla fall gjort intryck på henne, alltid något.
Nu har jag lugnat ner mig, blodet pumpar inte längre men det var HÄRLIGT att ge sig in i utbildningsvärlden för några dagar.
/ Anna
Jag har sagt ifrån undervisning den här gången. Jag kanske kan göra studenterna något gott men förmodligen rör jag bara till det för dem. Jag har bett att få observera och ta mig an lärarna. Problemet är att de inte vill bli observerade. Jag bad också om två dagar för att ha temaundervisning. Jag sa hur jag ville ha det och de accepterade. I fredags när jag kom förbi för att kolla att allt var ok och för att plocka hem lite material fick jag veta att de redan startat uppgiften och att det räckte med att jag kom på redovisningarna på tisdag. Hmmm snacka om fint för att slippa min inblandning. Det var förmodligen inte tänkt så men effekten blev så.
Jag bestämde mig för att komma i måndags i alla fall. Jag började med att vara med på en lektion och sen hjälpte jag de olika grupperna med deras temalektioner. De hade planerat fyra lektioner i fyra olika grupper, matte, language, musik och en social studies. Tanken med uppgiften var att de VERKLIGEN skulle prova på tematiskt arbete. Därför hade det ju varit bra om jag hade fått introducera den. Problemet är att varken lärare eller studenter förstår hur intressant och roligt ett tema kan bli för barnen.
Det slutade med att jag gav samtliga grupper samma utmaning till dagen efter. Att ta med någon typ av öppen uppgift, alltså att ställa åtminstone en fråga där läraren inte redan har tänkt ut vad barnen ska svara. Låter som galenskap men ALLA frågor som lärarna ställer här har redan ett tänkt svar. Ta mattegruppen t.ex. de skulle räkna kroppsdelar först när de hoppade och sen när de stod stilla. Roligt??? Knappt för någon ålder. Som exempel på alternativ övning föreslog jag att man skulle kunna fråga barnen hur många kroppsdelar de trodde att man har för att sen låta barnen motivera sina svar. De snodde den uppgiften av mig. Det sköna är att det faktiskt fanns ett svar, 12 st. Inga av barnen (barnen var studenter som spelade barn men de gjorde ett verklighetstroget jobb) fick motivera sina svar de fick gissa för att sen få veta att det var 12 PUNKT. Jag kunde komma på fler kroppsdelar än så och jag lovar att det hade suttit barn i klassrummet som undrat varför inte rumpan eller magen räknades som kroppsdel men det är frökens svar som räknas. Såhär är det hela tiden. Och lärarna i sina kommentarer sa att det var bra lektioner, de fattar verkligen inte. SUCK!!!
Jag har i två dagar känt blodet pumpa som det gör när jag blir riktigt engagerad. Jag har helt klart varit ute på min alldeles egna mission. Jag har verkligen tagit chansen att ge andra exempel på hur man kan undervisa. Jag förändrar säkert inte så mycket men om dessa studenters elever slipper härma en gång om dagen så är väl det en seger? Härma undrar ni. Jo, här härmas något alldeles förskräckligt. Fröken säger en sak och så ska barnen säga efter, inte en gång utan kanske fem. Eller så ska barnen avsluta frökens meningar. We are talking about the parts of the... BODY säger barnen då. SUCK snacka om förutsägbar tillvaro barnen för. Visst jag ställde små meningslösa kontrollfrågor till mina elever men det här är HELA tiden.
En av grupperna lyckades faktiskt. Jag blev helt lycklig. Musikgruppen hade en fråga. Läraren frågade barnen vilken kroppsdel de trodde att sången kom ifrån när man sjunger. Vilken bra fråga! Läraren accepterade också flera svar och barnen fick motivera. Jag njööööööt!
Idag har jag klippt ihop en film av de fyra lektionerna jag har 5 - 10 minuter film från varje. Lärarna och jag ska ha ett litet samtal om hur i hela friden de kan tycka att det här är bra lektioner. Undrar om det kommer att uppskattas. Men sen behöver de inte träffa mig. På ett tag i alla fall =) En kommer i alla fall att sakna mig, Salome. Hon förstår inte mycket mer än de andra men OJ vad hon vill. Jag har i alla fall gjort intryck på henne, alltid något.
Nu har jag lugnat ner mig, blodet pumpar inte längre men det var HÄRLIGT att ge sig in i utbildningsvärlden för några dagar.
/ Anna
Kenyansk möteskultur
Som lärare har jag många gånger varit ytterst trött på möteskulturen vid personalmöten av olika slag. Det ska jag aldrig vara mer! Mötet idag började också elva, däremot var hon som är ansvarig för utbildningen redan på plats när jag kom (20 min för sent, lite kenyan har jag väl blivit) hon hade åkt klockan fem för att inte vara sen den här gången. Där bet mina pikar tydligen men inte på någon annan.
Klockan elva började seminariet som jag skulle lyssna på och då började de mötet. Halv ett när seminariet var slut började jag hjälpa dem att göra ett schema, vad jag vet är det resultatet av dagens möte, vad som hände mellan elva och halv ett har jag ingen aning om. Förmodligen var det någonting men det kan mycket väl ha tagit så lång tid att få pappren från förra veckans möte i ordning så att det gick att göra ett schema. Jag ger upp, nästa gång kommer jag också elva, om det blir nån nästa gång.
Imorgon ska vi också börja klockan nio men det är ju ett helt annat sorts möte och det känns så fantastiskt roligt! Undrar hur bra de är på att passa tiden =)
/ Anna
Klockan elva började seminariet som jag skulle lyssna på och då började de mötet. Halv ett när seminariet var slut började jag hjälpa dem att göra ett schema, vad jag vet är det resultatet av dagens möte, vad som hände mellan elva och halv ett har jag ingen aning om. Förmodligen var det någonting men det kan mycket väl ha tagit så lång tid att få pappren från förra veckans möte i ordning så att det gick att göra ett schema. Jag ger upp, nästa gång kommer jag också elva, om det blir nån nästa gång.
Imorgon ska vi också börja klockan nio men det är ju ett helt annat sorts möte och det känns så fantastiskt roligt! Undrar hur bra de är på att passa tiden =)
/ Anna
Universitetet
Jag fick ett uppdrag från jobbet innan jag åkte. Eller rättare sagt från en kollega. "Ta kontakt med ett universitet!" Det har jag äntligen gjort och idag var jag där. Mina kontakter är med ECD early childhood development, de sysslar både med förskola och de första åren i primary school. Jag lyssnade på Dr Barbara Koech, som tog emot mig idag, i december när vi hade utbildningsveckor i Karen. Hon var helt fantastisk! Hon är en av grundarna av förskolan här i Kenya och brinner för att barnen ska möta en barncentrerad och tematisk undervisning. Det är det minsta de möter. Fyraåringarna sittar i skolbänkar och härmar bokstäver och siffror och har TRÅKIGT. (Men rika Tanzanier sätter sina tvååringar!!! i boardingschool i Uganda för att de ska vänja sig vid engelska, det kan alltså vara värre).
Jag har pratat med Barbara om allt möjligt och fått ett bra perspektiv på mina upplevelser. Det är nämligen två skilda världar när man läser läroplanen och när man ser klassrummen. Det stämmer inte och jag har funderat mycket på vad det är jag har missuppfattat. Enligt Barbara är det inte jag som har missuppfattat utan (nästan) alla Kenyanska lärare och förskollärare. Kändes ju bra för mig men tragiskt för barnen.
Jag har också träffat vad jag skulle kalla studierektor för ECD avdelningen. En mycket trevlig dam som bjöd på te. Det är konstigt hur så väldigt kloka och inspirerande människor inte får större inflytande på praktiken. Men det är väl egentligen likadant i Sverige. Så mycket klokt man har hört under utbildningen och så lite man förmår att omsätta i praktiken. Jag har i alla fall fått klart för mig att jag kan börja köra lite med lärarna på förskollärarutbildningen i Karen. Det är dags för lite svåra frågor och några utmaningar. I april ska jag inte undervisa studenterna. Jag tänker observera lärarna. Populärt? Nej det tror jag inte men jag åker ju hem sen =) Det är helt klart vad de behöver och jag är ju doktorand så jag gör som jag vill. Examina betyder allt i det här landet.
Ida har alltså spenderat hela dagen med pappa och haft det så mysigt. Jag kom hem lagom till middagen, jag har en riktig hemmaman just nu. Sen la Ida och jag pussel, hon blir bättre och bättre på att få ner djuren i hålen. När vi nattade skallade Ida mig så att det sjöng i huvudet, rakt på näsroten. Hon brukar mest skratta när man gör illa sig, ser kanske roligt ut. Nu blev hon faktiskt lite bekymrad och sa ajajaj. Jag bad henne blåsa på näsan och tror ni inte att hon blåste ett litet FFF. Första gången hon försökt hjälpa mamma att inte ha ont och hur sött som helst.
Nu ska min skadade näsa (som inte gör så värst ont), min man och jag se tredje delen av melodifestivalen. Hurraaaaa vad det är roligt med vår och melodifestivaler.
/ Anna
Jag har pratat med Barbara om allt möjligt och fått ett bra perspektiv på mina upplevelser. Det är nämligen två skilda världar när man läser läroplanen och när man ser klassrummen. Det stämmer inte och jag har funderat mycket på vad det är jag har missuppfattat. Enligt Barbara är det inte jag som har missuppfattat utan (nästan) alla Kenyanska lärare och förskollärare. Kändes ju bra för mig men tragiskt för barnen.
Jag har också träffat vad jag skulle kalla studierektor för ECD avdelningen. En mycket trevlig dam som bjöd på te. Det är konstigt hur så väldigt kloka och inspirerande människor inte får större inflytande på praktiken. Men det är väl egentligen likadant i Sverige. Så mycket klokt man har hört under utbildningen och så lite man förmår att omsätta i praktiken. Jag har i alla fall fått klart för mig att jag kan börja köra lite med lärarna på förskollärarutbildningen i Karen. Det är dags för lite svåra frågor och några utmaningar. I april ska jag inte undervisa studenterna. Jag tänker observera lärarna. Populärt? Nej det tror jag inte men jag åker ju hem sen =) Det är helt klart vad de behöver och jag är ju doktorand så jag gör som jag vill. Examina betyder allt i det här landet.
Ida har alltså spenderat hela dagen med pappa och haft det så mysigt. Jag kom hem lagom till middagen, jag har en riktig hemmaman just nu. Sen la Ida och jag pussel, hon blir bättre och bättre på att få ner djuren i hålen. När vi nattade skallade Ida mig så att det sjöng i huvudet, rakt på näsroten. Hon brukar mest skratta när man gör illa sig, ser kanske roligt ut. Nu blev hon faktiskt lite bekymrad och sa ajajaj. Jag bad henne blåsa på näsan och tror ni inte att hon blåste ett litet FFF. Första gången hon försökt hjälpa mamma att inte ha ont och hur sött som helst.
Nu ska min skadade näsa (som inte gör så värst ont), min man och jag se tredje delen av melodifestivalen. Hurraaaaa vad det är roligt med vår och melodifestivaler.
/ Anna
Ensamma igen
Nu har jag vinkat av mamma, pappa och lillasyster. Tårarna trillar fortfarande litegrann. Det har varit så underbart att få krama dem litegrann. Nu sätts liksom punkt för vårt fantastiska januari när Ida har fått lära känna nästan hela sin närmsta familj. Kvar att möta har hon morbror Gustav och moster Lotta som väntar lillkusinen vilken dag som helst så de blivande farföräldrarna måste ju hem till nästa barnbarn.
Nu är vi ensamma igen och lär nog vara det tills vi får åka hem och träffa hela bunten igen. Det är ledsamt nu men det känns egentligen helt ok. Tiden fram tills nu har gått så fort och det är inte så långt kvar. Vi har varit här i fem månader och fem månader till bör det inte ta. Vi har fått en tid för vår andra domstolstid den 12 mars. Vi är så glada men vi tar inte ut något i förskott. Tillräckligt många familjer har fått sina tider strukna och mött andra konstigheter men vi gläder oss för att vår process stadigt går framåt. Vår domare (som förmodligen också har vår andra hearing) har tagit för vana att lämna ut det papper där själva domen står fem veckor efter hearingen vilket skulle betyda att vi får komma hem någon gång i maj det blir åtta månader i Kenya och det är vad vi minst har räknat med. Men som sagt mycket kan fortfarande hända.
Den ensamma tiden fram tills återföreningen på Arlanda ska tillbringas med jobb och med att verkligen sätta våra planer för de 40 familjerna i Kibera i verket. Det känns riktigt spännande faktiskt.
De senaste dagarna har vi varit på safari med Salash i Amboseli och Tsavo väst. Nu när vi ska återgå till lugna hemmakvällar ska vi författa en resume av vårt familje-januari och lägga ut lite bilder på allt möjligt. Nu är det för sent, trollet som sover så sött nu lär vakna och börja dra mamma i håret (en ny favorit-morgonlek) någon gång mellan sju och åtta. Men jag återkommer...
Nattinatt / Anna
Nu är vi ensamma igen och lär nog vara det tills vi får åka hem och träffa hela bunten igen. Det är ledsamt nu men det känns egentligen helt ok. Tiden fram tills nu har gått så fort och det är inte så långt kvar. Vi har varit här i fem månader och fem månader till bör det inte ta. Vi har fått en tid för vår andra domstolstid den 12 mars. Vi är så glada men vi tar inte ut något i förskott. Tillräckligt många familjer har fått sina tider strukna och mött andra konstigheter men vi gläder oss för att vår process stadigt går framåt. Vår domare (som förmodligen också har vår andra hearing) har tagit för vana att lämna ut det papper där själva domen står fem veckor efter hearingen vilket skulle betyda att vi får komma hem någon gång i maj det blir åtta månader i Kenya och det är vad vi minst har räknat med. Men som sagt mycket kan fortfarande hända.
Den ensamma tiden fram tills återföreningen på Arlanda ska tillbringas med jobb och med att verkligen sätta våra planer för de 40 familjerna i Kibera i verket. Det känns riktigt spännande faktiskt.
De senaste dagarna har vi varit på safari med Salash i Amboseli och Tsavo väst. Nu när vi ska återgå till lugna hemmakvällar ska vi författa en resume av vårt familje-januari och lägga ut lite bilder på allt möjligt. Nu är det för sent, trollet som sover så sött nu lär vakna och börja dra mamma i håret (en ny favorit-morgonlek) någon gång mellan sju och åtta. Men jag återkommer...
Nattinatt / Anna
Gästbloggare Emma
Hejsvejs!
Emma här, Annas syster som gör ett gästinlägg! Vi har det helt fantastiskt här!!! Förutom att det är underbart å träffa lilla Ida som ger oss så mycket glädje så har vi fått uppleva saker vi aldrig kommer glömma. Har varit här en vecka nu och jag ska försöka berätt lite om vad vi varit med om såhär långt.
Vi kom fram kl 4 på tisdag natt, två timmar senare än vi skulle. Taxichauffören hade mao väntat på oss 2 h. Vi kom fram till Gemina Apartments en halvtimme senare där Josef mötte upp oss. Det första vi alla tre ville göra var ju såklart o titta in till en sovande Ida. Hon var så otroligt fin där hon låg, raklång längs ena kortsidan (ja, hon är så liten:) tårarna började rinna på oss alla tre. Morgonen efter kom Anna Josef och Ida ner och väckte oss. Ida var reserverad först och satt länge i Annas knä och observerade. Efter ett tag lossnade det och hon började peka på oss och"prata" :) Ida har ju haft så många på besök nu senaste tiden så det snurrar säkert i det lilla huvudet, men det är så bra att hur många som än kommer och går så finns mamma och pappa kvar.
Igår åkte jag mamma och pappa och vandrade i de vackra Ngong Hills en bit utanför Nairobi. Den högsta kullen är på 2600 m. Det blev ett rejält träningspass på ca 6 timmar! Otroligt vackra vyer men det mest anmärkningsvärda var nog att vi höll på att bli attackerade av en buffel. Salash, vår guide sa plötsligt till oss att stå helt stilla, och där ett par hundra meter bort såg vi ett stort buffelhuvud sticka ut ur ett buskage. Salash började skrika och härja varpå en hel buffeljord sprang iväg från buskarna förutom en som kom rakt emot oss. Salash skrek ännu högre och började vifta med armarna och ca 75 m ifrån oss vek den av och sprang efter de andra. Då var adrenalinet på topp, fy vad rädda vi blev. Salash lugnade oss med att buffeln är det tredje djuret, efter flodhästen och malariamyggan, som dödar flest människor i Afrika. Som tur är hade vi både Salash och tre massajer med oss som lever sitt liv i vildmarken. Vi slapp fler överraskningar och väl hemma kände vi oss mycket nöjda med dagen och alla vackra intryck (o såhär efteråt känns ju buffelgrejen rätt häftig:)
Idag har vi varit Kawangware. Här skulle Josef predika i pingstkyrkan. Jag mamma pappa och anna fick sitta längs fram på fina stolar medan resten av församlingen satt på träbänkar. Kändes lite märkligt men vi var ju gäster och dom är helt enkelt väldigt gästvänliga (detta märktes inte minst på den fantastiska middagen vi blev bjudna på av pastorsparet efterå). Gudtjänsten inleddes med lovsång, vilken inlevelse, vilken glädje!!! Personligen har jag aldrig i hela mitt blivit så berörd av en gudtjänst, det är ju såhär det SKA va!! :-) Därefter predikade Josef om att vi alla kan vara Guds vittnesbörd i vårt dagliga liv. Slutligen offergång och mer bön och lovsång. Ida ville inte riktigt sitta still hela mötet så hon och Anna lekte utanför.
Det är inte svårt att bli förälskad i Afrika när man möter dessa människor med sin genuina ärlighet och gästvälighet, det sköna avstressande tempot dom har här och inte minst denna vackra natur. ÅK HIT!!!!!
Nu har alla lagt sig förutom jag och Anna. Vi sitter och tittar på 2012, en dålig film om jorden undergång, så jag bloggar och Anna virkar :)
Gonatt! /Emma
Nya gäster
Nu har vår tredje och sista laddning gäster landat i Nairobi. Vi är verkligen usla bloggare just nu men vi har ju så mycket vi måste prata om så det blir liksom svårt att hinna ibland. Mamma, pappa och lillasyster Emma har gjort entré i Idas liv. Hon är mycket förtjust särskilt i sin moster men mormor och morfar kommer starkt. De landade natten till igår så gårdagen blev en massa prat och lite pool och sen julafton på kvällen. Nu har vi monterat ner granen =) Vi fick en massa fina julklappar. Lillebror med fru och lillkusin (som fortfarande är i magen) saknades galet mycket.
Idag har vi varit på stan, mest för att vi behövde hämta ut ett paket som legat länge på posten. Jag hade lagt avin på ett vääääldigt smart ställe och nu var den hittad och då gällde det att åka innan jag gömde den igen. Fler julklappar från Sverige som vi tackar glatt för! Annars visade vi stan i all sin glans för familjen som var överväldigade av intryck och väldigt glada för att få lägga sig en stund vid poolen när vi kom hem.
Nu är det dags att sova för imorgon ska vi bland annat titta på djurbäbisar. Fullt upp hela tiden =)
När det gäller adoptionen har vi flyttat fram markeringarna ett pyttesteg framåt. Vi är i princip klara med alla hembesök och utredningar vad gäller oss. Nu väntar vi bara på att de två rapporter som ska skrivas om oss lämnas in så kan vi få en tid för vår andra hearing. Känns bra!
Vi ska bli bättre bloggare igen men inte förrän om två veckor när vi är ensamma igen.
/ Anna
Idag har vi varit på stan, mest för att vi behövde hämta ut ett paket som legat länge på posten. Jag hade lagt avin på ett vääääldigt smart ställe och nu var den hittad och då gällde det att åka innan jag gömde den igen. Fler julklappar från Sverige som vi tackar glatt för! Annars visade vi stan i all sin glans för familjen som var överväldigade av intryck och väldigt glada för att få lägga sig en stund vid poolen när vi kom hem.
Nu är det dags att sova för imorgon ska vi bland annat titta på djurbäbisar. Fullt upp hela tiden =)
När det gäller adoptionen har vi flyttat fram markeringarna ett pyttesteg framåt. Vi är i princip klara med alla hembesök och utredningar vad gäller oss. Nu väntar vi bara på att de två rapporter som ska skrivas om oss lämnas in så kan vi få en tid för vår andra hearing. Känns bra!
Vi ska bli bättre bloggare igen men inte förrän om två veckor när vi är ensamma igen.
/ Anna
Ensamma kvar =(
Nu har de åkt, våra underbara gäster. Vi saknar dem redan och har fällt en liten tår, jaja jag har fällt en liten tår. Det dröjer ju så länge till nästa gång. Men vi är obeskrivligt glada över att de har varit här. Nu ska vi längta så mycket vi orkar och oj, vad glada vi kommer att vara när vi ses nästa gång =D
Vi är också ensamma kvar med juldekorationerna. Nu tror jag att alla svenskar har tagit bort sina. Kenyanerna tog bort allt dan efter julafton - typ. Men vi har ju en sista jul att se fram emot. Imorgon natt kommer nämligen min egen älskade mamma, pappa och lillasyster. Sorgligt nog blir några familjemedlemmar kvar i Sverige men vi väntar ju med spänning på lillkusinen nu så de får väl vara kvar där dårå. På tisdag går alltså sista julaftonen för den här julsäsongen av stapeln, sen ska också vi plundra alla våra julsaker. Hoppas familjen kommer med en tom resväska =)
Nu är det dags att sov, bara Josef har löst världsproblemen klart. Nu är ju både hans pappa och bröder borta från Kenya så nu får jag lyssna igen och det gör jag så gärna.
Nattinatt / Anna
Vi är också ensamma kvar med juldekorationerna. Nu tror jag att alla svenskar har tagit bort sina. Kenyanerna tog bort allt dan efter julafton - typ. Men vi har ju en sista jul att se fram emot. Imorgon natt kommer nämligen min egen älskade mamma, pappa och lillasyster. Sorgligt nog blir några familjemedlemmar kvar i Sverige men vi väntar ju med spänning på lillkusinen nu så de får väl vara kvar där dårå. På tisdag går alltså sista julaftonen för den här julsäsongen av stapeln, sen ska också vi plundra alla våra julsaker. Hoppas familjen kommer med en tom resväska =)
Nu är det dags att sov, bara Josef har löst världsproblemen klart. Nu är ju både hans pappa och bröder borta från Kenya så nu får jag lyssna igen och det gör jag så gärna.
Nattinatt / Anna
Sista kvällen med gänget
Nu sover alla igen, bara jag som är vaken. Vi har haft en slödag idag. Papporna tillbringade förmiddagen vid poolen med småkusinerna medan Karin och jag åkte till stan för att shoppa lite till. Efter lunch var vi vid poolen hela gänget förutom de två 20-åringarna som varit på en extra safari med Salash. De har tältat i Amboseli. De kom i skymningen trötta, smutsiga och glada.
Nu har vi ätit middag, oxfilé, potatis och sås (jag måste ju fira lillasyster som tar examen idag, hurra hurra hurra hurra) och pratat en massa och nu sover de sista natten i sina kenyanska sängar. Det är lite sorgligt men det är fantastiskt härligt att vi har fått ha dem här och att Ida har fått ha dem här.
/ Anna
Nu har vi ätit middag, oxfilé, potatis och sås (jag måste ju fira lillasyster som tar examen idag, hurra hurra hurra hurra) och pratat en massa och nu sover de sista natten i sina kenyanska sängar. Det är lite sorgligt men det är fantastiskt härligt att vi har fått ha dem här och att Ida har fått ha dem här.
/ Anna
Tjej-
Tjejsnack, tjejkväll, tjejgrejjor allt sånt där saknar jag. Mina tjejjer hemma i Sverige brukar jag träffa då och då för att pyssla eller för att bara prata med ett tag. Jag träffar härliga tjejjer här också och vi pratar en hel massa. Jag har definitivt min överman i pyssel och kreativitet ovanför mig, som gör många saker som inspirerar och jag har haft tjejfilmskvällar både med och utan tjejfilm.
Nu har Karin och jag varit ensamma i tre kvällar och hon är rätt trött för vi kan helt enkelt inte sluta prata. Ikväll stod hon med öppen dörr påväg att gå och lägga sig men vi pratade ändå. Samtidigt som vi pratar har vi en film på och så pysslar vi. Fantastiskt!!! Jag bara tycker att det är så mysigt. Den där filmen blir det ju inte så mycket med förstås. Till slut satte vi på vänner, det kan vi så då behöver vi inte titta så mycket =) Pratet är helt klart viktigare. Snart får jag vänta länge på fortsättningen. Tur att jag får två nya tjejer att prata med på kvällarna när Karin åker hem.
Nu är det bara jag för mitt troll sover liksom längre än Karins. Nu ska jag sticka lite mer och titta på Gilmore Girls som är min "när alla andra sover" TV. Jag tycker om den här delen också alltså den när det bara är jag och alla andra sover.
Sov gott! / Anna
Nu har Karin och jag varit ensamma i tre kvällar och hon är rätt trött för vi kan helt enkelt inte sluta prata. Ikväll stod hon med öppen dörr påväg att gå och lägga sig men vi pratade ändå. Samtidigt som vi pratar har vi en film på och så pysslar vi. Fantastiskt!!! Jag bara tycker att det är så mysigt. Den där filmen blir det ju inte så mycket med förstås. Till slut satte vi på vänner, det kan vi så då behöver vi inte titta så mycket =) Pratet är helt klart viktigare. Snart får jag vänta länge på fortsättningen. Tur att jag får två nya tjejer att prata med på kvällarna när Karin åker hem.
Nu är det bara jag för mitt troll sover liksom längre än Karins. Nu ska jag sticka lite mer och titta på Gilmore Girls som är min "när alla andra sover" TV. Jag tycker om den här delen också alltså den när det bara är jag och alla andra sover.
Sov gott! / Anna
Baby safari
Vi stackare =) som lämnats kvar hemma ville ju också se lite djur så vi åkte med vår stående favorit Salash till Nairobi national park. Förutom den tidiga väckningen är ett safari där helt underbart och Nairobi har idag bjudit på sitt bästa safariväder. Vi som åkte iväg var Karin och Nisse, Jag och Ida och så vår granne en trappa ner och hennes dotter. Tjej och babysafari alltså.
Salash har kanske ändrat åsikt om kvinnor lite efter att vi tre (med barnen på ryggen) har knuffat igång hans landcruiser när den stannade eller när jag lyckades jaga bort babianen som hoppade in i bilen (något det brukar krävas en svart man för att klara, babianerna ser nämligen skillnad på Kenyaner och mzungos sägs det). När vi undrade om han ville ha hjälp med att byta däck på bilen när han fick punktering på hemvägen avböjde han vänligt och bestämt. Det hade kanske blivit för mycket för hans stolthet =).
Vi såg inte mindre än sju lejon som mumsade på dagens lunch. Helt fantastiskt vi kom så nära de mätta lejonen att vi nästan hade kunnat klappa, vilket Nisse gärna ville. Annars har vi sett ett antal noshörningar och bufflar så vi ligger stadigt på 3 av 5 på våra Nairobi safaris.
Annars har dagen varit fantastisk! Vi har fått lite färg idag, inte så konstigt när man tittat upp ur ett biltak en hel dag men den här gången hade vi solskyddsfaktor (hade vi inte sist). Det är märkbart färre djur i parken, jag var ju där för en och en halv vecka sen och skillnaden är märkbar. Det spelar inte så stor roll för naturupplevelsen är också helt magisk. Stunden när vi sett lejonen som såklart gömde sig och när vi sedan stod tysta som möss för att inte skrämma dem mer är rätt häftig. Det betalade sig ju, vi kom ju väldigt nära.
Barnen då? De har haft en toppendag, de är inte så intresserade av skygga lejon eller noshörningar långt bort. De gillar giraffer, zebror och Impala. Nisse gillar affer, Ida gillar både giraffer och zebror (Nisse gillar "hästarna" också) granntjejen gillar Impala (hon går överkurs, vi andra kallar dem antiloper).
Nu sitter vi och tittar lite slött på en film och njuter av friden efter att småkusinerna har somnat. Om vi kommer att sova gott inatt? ABSOLUT!!!
/ Anna
Salash har kanske ändrat åsikt om kvinnor lite efter att vi tre (med barnen på ryggen) har knuffat igång hans landcruiser när den stannade eller när jag lyckades jaga bort babianen som hoppade in i bilen (något det brukar krävas en svart man för att klara, babianerna ser nämligen skillnad på Kenyaner och mzungos sägs det). När vi undrade om han ville ha hjälp med att byta däck på bilen när han fick punktering på hemvägen avböjde han vänligt och bestämt. Det hade kanske blivit för mycket för hans stolthet =).
Vi såg inte mindre än sju lejon som mumsade på dagens lunch. Helt fantastiskt vi kom så nära de mätta lejonen att vi nästan hade kunnat klappa, vilket Nisse gärna ville. Annars har vi sett ett antal noshörningar och bufflar så vi ligger stadigt på 3 av 5 på våra Nairobi safaris.
Annars har dagen varit fantastisk! Vi har fått lite färg idag, inte så konstigt när man tittat upp ur ett biltak en hel dag men den här gången hade vi solskyddsfaktor (hade vi inte sist). Det är märkbart färre djur i parken, jag var ju där för en och en halv vecka sen och skillnaden är märkbar. Det spelar inte så stor roll för naturupplevelsen är också helt magisk. Stunden när vi sett lejonen som såklart gömde sig och när vi sedan stod tysta som möss för att inte skrämma dem mer är rätt häftig. Det betalade sig ju, vi kom ju väldigt nära.
Barnen då? De har haft en toppendag, de är inte så intresserade av skygga lejon eller noshörningar långt bort. De gillar giraffer, zebror och Impala. Nisse gillar affer, Ida gillar både giraffer och zebror (Nisse gillar "hästarna" också) granntjejen gillar Impala (hon går överkurs, vi andra kallar dem antiloper).
Nu sitter vi och tittar lite slött på en film och njuter av friden efter att småkusinerna har somnat. Om vi kommer att sova gott inatt? ABSOLUT!!!
/ Anna
Kusiner
Ida har ju äntligen fått träffa sin älskade kusin Nitte (Nisse). Hon har haft lite svårt att lära sig vilka de där Jakob och Karin är då Nitte överskuggat allt intresse på den sidan i godnattboken. Det är ganska sött att se dem börja leka, åtminstone bredvid varandra. De är väldigt förtjusta i de leksaker som just den andra leker med =). Det kommer att bli bra med en kusinkompis när vi kommer hem =).
Annars är nog Idas favorit den yngre farbrodern Linus. Hon blir vääääldigt glad när han kommer och han var en av de första som fick ta henne i knät. Hon väljer nådigt själv vem som får komma nära.
Igår var vi på stan och gick omkring, idag har vi tittat in på barnhemmet innan vi skulle lägga oss vid poolen. Problemet var bara att solen sken när vi var på barnhemmet men inte när vi var vid poolen =). Kvällen har de två ungdommarna i gänget tillbringat på Carnivore och ätit kött. Vi gamlingar har suttit hemma och ätit lokala delikatesser och pratat.
Nu har alla gubbar gått och lagt sig, imorgon bitti åker de på safari. Kvinnor och barn stannar hemma och njuter av livet i Nairobi istället.
/ Anna
Annars är nog Idas favorit den yngre farbrodern Linus. Hon blir vääääldigt glad när han kommer och han var en av de första som fick ta henne i knät. Hon väljer nådigt själv vem som får komma nära.
Igår var vi på stan och gick omkring, idag har vi tittat in på barnhemmet innan vi skulle lägga oss vid poolen. Problemet var bara att solen sken när vi var på barnhemmet men inte när vi var vid poolen =). Kvällen har de två ungdommarna i gänget tillbringat på Carnivore och ätit kött. Vi gamlingar har suttit hemma och ätit lokala delikatesser och pratat.
Nu har alla gubbar gått och lagt sig, imorgon bitti åker de på safari. Kvinnor och barn stannar hemma och njuter av livet i Nairobi istället.
/ Anna
Utomjordingar
Nu är vi äntligen utomjordingar! Härligt =) Vi vet bara inte vilken planet vi kommer ifrån. Några förslag? Vi har till och med fått det på papper, laminerat och allt "Alien certificate" heter det och betyder typ att vi är utlänningar som bor i nairobi. Ett bevis på att vi är invandrare utan permanent uppehållstillstånd helt enkelt. Vi är glada för vårt lilla bevis som förmodligen gör turistlivet här en aning billigare. Här finns nämligen turistpris, residencepris och citizenpris där turistpriset är med råge dyrast.
Josef och jag började dagen med att lämna vår skatt till vår högt uppskattade granne och skattens faster. Första barnvakten, hjärteslitande - för oss alltså. Ida hade jätteroligt, hon hade ju två kompisar att leka med. Vi har blivit intervjuade av childrens department, ett steg till närmare vår hemresa. Det betyder inte att vi vet när vi får åka hem men vi är glada för allt som händer.
Väl hemma från stan tog vi våra kära gäster med oss till Karen där vi åt på nya favoritrestaurangen Rusty Naill, efter en smaskig middag åkte vi till giraffcentret där vi klappade giraffer eller affer som Idas kusin säger. Ingen vågade pussa girafferna den här gången heller, fegisar.
På kvällningen när Ida kämpade för att slippa sova sprang hon faktiskt för första gången. Med armarna rakt upp mot mammas famn. Man smälter ju totalt =)
Nu sitter vi och bara pratar, det är härligt att lösa världsproblem och bara snacka strunt med efterlängtade syskon. Det är nog snart dags för te och annanas.
/ Anna
Josef och jag började dagen med att lämna vår skatt till vår högt uppskattade granne och skattens faster. Första barnvakten, hjärteslitande - för oss alltså. Ida hade jätteroligt, hon hade ju två kompisar att leka med. Vi har blivit intervjuade av childrens department, ett steg till närmare vår hemresa. Det betyder inte att vi vet när vi får åka hem men vi är glada för allt som händer.
Väl hemma från stan tog vi våra kära gäster med oss till Karen där vi åt på nya favoritrestaurangen Rusty Naill, efter en smaskig middag åkte vi till giraffcentret där vi klappade giraffer eller affer som Idas kusin säger. Ingen vågade pussa girafferna den här gången heller, fegisar.
På kvällningen när Ida kämpade för att slippa sova sprang hon faktiskt för första gången. Med armarna rakt upp mot mammas famn. Man smälter ju totalt =)
Nu sitter vi och bara pratar, det är härligt att lösa världsproblem och bara snacka strunt med efterlängtade syskon. Det är nog snart dags för te och annanas.
/ Anna
Ombyte
Vi vinkade av farmor och farfar igår. Det var lite sorgligt att se dem försvinna innanför kontrollen. Det dröjer liksom så länge innan vi får se dem igen. Å andra sidan har vi varit här i fyra månader nu och vi borde åtminstone närma oss halvtid om vi inte redan passerat. Tiden har gått både fort och långsamt, det känns som att livet hemma står på paus och väntar på oss. Det fattar jag ju att det inte gör men det känns så. Så får vi så många härliga rapporter hemifrån så det känns som om vi är med åtminstone litegrann.
Idag har vi ordnat en massa inför nästa besök som kommer inatt. Jag och brudarna under oss åkte till stan. Syftet var att hämta ut ett paket som någon vänlig själ hemifrån har skickat. Det är inte så lätt att hämta paket i Nairobi och inte blir det lättare av att jag lagt avi:et på ett "smart ställe" jag är väldigt bra på smarta ställen, jag hittar aldrig det där jag tyckte att jag skulle hitta om det låg just där. Vi får alltså vänta på påminnelsen så spänningen över paketet stiger =)
Vi fick ett meddelande idag på eftermiddagen om att gästerna vi väntar fått sitta i planet på Arlanda i två timmar. Det var för halt för att taxa ut. Blir Sverige totalt lamslaget när temperaturen kryper lite längre ner än vanligt? De kom iväg två timmar för sent och två timmar var vad de hade på sig i Istanbul. Då följde en spännande väntan med en riktigt rafflande upplösning när vi följde dem via mobil och flightinformation på nätet tills de faktiskt kom med planet. Turkish airlines höll planet åt dem. Var inte det snällt? Vi gissar att de var för många och att det blev för dyrt att boka om men vi är glada över att de faktiskt är påväg till oss och över att Ida äntligen ska få träffa sin kusin. Nu ska jag göra fika så att vi kan skicka dem i säng med mätta magar när de väl landar.
/ Anna
Idag har vi ordnat en massa inför nästa besök som kommer inatt. Jag och brudarna under oss åkte till stan. Syftet var att hämta ut ett paket som någon vänlig själ hemifrån har skickat. Det är inte så lätt att hämta paket i Nairobi och inte blir det lättare av att jag lagt avi:et på ett "smart ställe" jag är väldigt bra på smarta ställen, jag hittar aldrig det där jag tyckte att jag skulle hitta om det låg just där. Vi får alltså vänta på påminnelsen så spänningen över paketet stiger =)
Vi fick ett meddelande idag på eftermiddagen om att gästerna vi väntar fått sitta i planet på Arlanda i två timmar. Det var för halt för att taxa ut. Blir Sverige totalt lamslaget när temperaturen kryper lite längre ner än vanligt? De kom iväg två timmar för sent och två timmar var vad de hade på sig i Istanbul. Då följde en spännande väntan med en riktigt rafflande upplösning när vi följde dem via mobil och flightinformation på nätet tills de faktiskt kom med planet. Turkish airlines höll planet åt dem. Var inte det snällt? Vi gissar att de var för många och att det blev för dyrt att boka om men vi är glada över att de faktiskt är påväg till oss och över att Ida äntligen ska få träffa sin kusin. Nu ska jag göra fika så att vi kan skicka dem i säng med mätta magar när de väl landar.
/ Anna
Ngong Hills
Idag har vi travat upp för Ngong Hills de vackra bergen man har i bakgrunden i Karen. Vi åkte med vår favoritguide Salash (kan varmt rekommenderas till alla andra som vill ut på äventyr) han kom och hämtade oss, körde oss hem till sig och därifrån gick vi. Från att ha varit i Nairobi i fyra månader bland asfalt, rök och betong (med välkomna avbrott för utflykter förstås) befann vi oss mitt i ett grönskande paradis. Vi startade från ca 2000 meter över havet så luften blev tunnare för varje steg.
En jobbig strapats uppför (särskilt för Ida som plötsligt fick en hysterisk gråtattack, hon kom dock över den, somnade och sen gick det bara fint) jag flåsade som om det inte fanns tillräckligt med luft i hela världen men upp kom vi. Då låg dimman TÄT och utsikten vi sett fram emot över Rift Valley var bara vit och regnet duggade lätt. Dimman lättade dock lagom för att visa oss vad som fanns på andra sidan berget. Helt magiskt vackert var det där uppe.
Sen gick vi neråt igen då vi inte visste om vi skulle få regn och åska över oss eller inte. När det kändes säket för regn stannade vi för matsäck. Glada och trötta med otroligt leriga skor drack vi kaffe hemma hos Salash innan vi åkte hemåt igen.
/ Anna
En jobbig strapats uppför (särskilt för Ida som plötsligt fick en hysterisk gråtattack, hon kom dock över den, somnade och sen gick det bara fint) jag flåsade som om det inte fanns tillräckligt med luft i hela världen men upp kom vi. Då låg dimman TÄT och utsikten vi sett fram emot över Rift Valley var bara vit och regnet duggade lätt. Dimman lättade dock lagom för att visa oss vad som fanns på andra sidan berget. Helt magiskt vackert var det där uppe.
Sen gick vi neråt igen då vi inte visste om vi skulle få regn och åska över oss eller inte. När det kändes säket för regn stannade vi för matsäck. Glada och trötta med otroligt leriga skor drack vi kaffe hemma hos Salash innan vi åkte hemåt igen.
/ Anna
Gott Nytt År
Vi gick upp strax efter fem för att åka på Safari. Dagen har varit fantastisk och vi kan lägga ännu ett djur till big five - lejonet. Nu saknar vi bara elefanten och den går inte att se här i Nairobi. Vi har varsitt stopplyse i ansiktet Josef och jag, fyra månader i Nairobi räcker tydligen inte för att bygga upp tillräcklig bränna för att stå med huvudet upp ur ett biltak en hel dag.
Det blev tre av fem den här gången också: buffel (massor), noshörning (flera gånger, en hade en unge) och lejon (2 st) så för Josef och mig är det alltså nu fyra av fem då vi såg leoparden förra gången =) Men vi såg naturligtvis en massa andra djur som var helt fantastiska, jag gillar giraffer!!!
Nyårsmiddag intogs på Carnivore och nu har vi stått på balkongen och tittat på... nåja fyrverkerier. Det var väl fem pjäser som orkade över trädtopparna. Jag tycker i och för sig att det är bra att man inte gör av med för mycket pengar på fyrverkerier, pengar behövs till andra saker här.
En halvtimme efter vårt nyår, en och en halv timme före Sveriges säger vi GOTT NYTT ÅR till er alla! Vårt nyårslöfte är att åka till Sverige under 2010.
/ Anna
Det blev tre av fem den här gången också: buffel (massor), noshörning (flera gånger, en hade en unge) och lejon (2 st) så för Josef och mig är det alltså nu fyra av fem då vi såg leoparden förra gången =) Men vi såg naturligtvis en massa andra djur som var helt fantastiska, jag gillar giraffer!!!
Nyårsmiddag intogs på Carnivore och nu har vi stått på balkongen och tittat på... nåja fyrverkerier. Det var väl fem pjäser som orkade över trädtopparna. Jag tycker i och för sig att det är bra att man inte gör av med för mycket pengar på fyrverkerier, pengar behövs till andra saker här.
En halvtimme efter vårt nyår, en och en halv timme före Sveriges säger vi GOTT NYTT ÅR till er alla! Vårt nyårslöfte är att åka till Sverige under 2010.
/ Anna
Giraffer och pärlor
Det bidde inga elefanter, vårt program för dagen var något överoptimistiskt =)
Vi åkte till giraffcentret i Karen och klappade och matade giraffer. Ida har klappat! Hon var väldigt förtjust och pekade glatt på girafferna. Sen åkte vi till bibelskolan för att visa vår arbetsmiljö. Innemiljön är kanske inte top of the line men utemiljön är desto bättre. Lunch på Rosty Nail en (av oss) nyupptäkt restaurang med god mat och fantastisk trädgård. Nu blommar Nairobi så det är bara ta vara på alla trädgårdar man kan. Sen åkte vi till Kazuri för att se på pärltillverkningen men fabriken var såklart stängd för juluppehåll så jag fick hålla visningen istället =) har ju gått den två gånger så genom att titta in i fönstren och berätta det lilla jag kommer ihåg så kunde vi i alla fall se stället. Sen shoppade vi, det gör man alltid där =) =) Via Karen Blixens museum som vi valde att se från utsidan åkte vi hem för en fika vid poolen.
Det var väl en bra turistdag i Nairobi?
Nu ska vi titta film och softa / Anna
Vi åkte till giraffcentret i Karen och klappade och matade giraffer. Ida har klappat! Hon var väldigt förtjust och pekade glatt på girafferna. Sen åkte vi till bibelskolan för att visa vår arbetsmiljö. Innemiljön är kanske inte top of the line men utemiljön är desto bättre. Lunch på Rosty Nail en (av oss) nyupptäkt restaurang med god mat och fantastisk trädgård. Nu blommar Nairobi så det är bara ta vara på alla trädgårdar man kan. Sen åkte vi till Kazuri för att se på pärltillverkningen men fabriken var såklart stängd för juluppehåll så jag fick hålla visningen istället =) har ju gått den två gånger så genom att titta in i fönstren och berätta det lilla jag kommer ihåg så kunde vi i alla fall se stället. Sen shoppade vi, det gör man alltid där =) =) Via Karen Blixens museum som vi valde att se från utsidan åkte vi hem för en fika vid poolen.
Det var väl en bra turistdag i Nairobi?
Nu ska vi titta film och softa / Anna
