Nya möten i Kibera
Vi har det fortsatt härligt med mamma, pappa och lillasyster. Vi åker runt och ser allt vi orkar. Idag gick turen ner i Kibera där vi mötte de kvinnor jag berättat om tidigare. Hur vi ska kunna hjälpa dem börjar klarna för oss. Vi ska försöka hjälpa dem att organisera en självhjälpande verksamhet. Hur det kommer att se ut måste de själva komma fram till så jag ska försöka vara med på deras träffar på söndagar.
Jag återkommer nästa vecka med en längre beskrivning om våra planer och hur ni som vill vara med kan hjälpa till. Det börjar kännas som att vi kommer kunna ha dessa 40 familjer i eller påväg in i arbete innan vi åker hem. Men vi klarar det inte själva, vi behöver pengar. Men det är helt klart möjligt och det känns ganska häftigt =)
/ Anna
Ps. Vi gläds med det senaste barnbeskedet i Sverige. En ny familj är påväg hit och en liten kille har fått en mamma och pappa. Det är också stort.
Gästbloggare Emma
Hejsvejs!
Emma här, Annas syster som gör ett gästinlägg! Vi har det helt fantastiskt här!!! Förutom att det är underbart å träffa lilla Ida som ger oss så mycket glädje så har vi fått uppleva saker vi aldrig kommer glömma. Har varit här en vecka nu och jag ska försöka berätt lite om vad vi varit med om såhär långt.
Vi kom fram kl 4 på tisdag natt, två timmar senare än vi skulle. Taxichauffören hade mao väntat på oss 2 h. Vi kom fram till Gemina Apartments en halvtimme senare där Josef mötte upp oss. Det första vi alla tre ville göra var ju såklart o titta in till en sovande Ida. Hon var så otroligt fin där hon låg, raklång längs ena kortsidan (ja, hon är så liten:) tårarna började rinna på oss alla tre. Morgonen efter kom Anna Josef och Ida ner och väckte oss. Ida var reserverad först och satt länge i Annas knä och observerade. Efter ett tag lossnade det och hon började peka på oss och"prata" :) Ida har ju haft så många på besök nu senaste tiden så det snurrar säkert i det lilla huvudet, men det är så bra att hur många som än kommer och går så finns mamma och pappa kvar.
Igår åkte jag mamma och pappa och vandrade i de vackra Ngong Hills en bit utanför Nairobi. Den högsta kullen är på 2600 m. Det blev ett rejält träningspass på ca 6 timmar! Otroligt vackra vyer men det mest anmärkningsvärda var nog att vi höll på att bli attackerade av en buffel. Salash, vår guide sa plötsligt till oss att stå helt stilla, och där ett par hundra meter bort såg vi ett stort buffelhuvud sticka ut ur ett buskage. Salash började skrika och härja varpå en hel buffeljord sprang iväg från buskarna förutom en som kom rakt emot oss. Salash skrek ännu högre och började vifta med armarna och ca 75 m ifrån oss vek den av och sprang efter de andra. Då var adrenalinet på topp, fy vad rädda vi blev. Salash lugnade oss med att buffeln är det tredje djuret, efter flodhästen och malariamyggan, som dödar flest människor i Afrika. Som tur är hade vi både Salash och tre massajer med oss som lever sitt liv i vildmarken. Vi slapp fler överraskningar och väl hemma kände vi oss mycket nöjda med dagen och alla vackra intryck (o såhär efteråt känns ju buffelgrejen rätt häftig:)
Idag har vi varit Kawangware. Här skulle Josef predika i pingstkyrkan. Jag mamma pappa och anna fick sitta längs fram på fina stolar medan resten av församlingen satt på träbänkar. Kändes lite märkligt men vi var ju gäster och dom är helt enkelt väldigt gästvänliga (detta märktes inte minst på den fantastiska middagen vi blev bjudna på av pastorsparet efterå). Gudtjänsten inleddes med lovsång, vilken inlevelse, vilken glädje!!! Personligen har jag aldrig i hela mitt blivit så berörd av en gudtjänst, det är ju såhär det SKA va!! :-) Därefter predikade Josef om att vi alla kan vara Guds vittnesbörd i vårt dagliga liv. Slutligen offergång och mer bön och lovsång. Ida ville inte riktigt sitta still hela mötet så hon och Anna lekte utanför.
Det är inte svårt att bli förälskad i Afrika när man möter dessa människor med sin genuina ärlighet och gästvälighet, det sköna avstressande tempot dom har här och inte minst denna vackra natur. ÅK HIT!!!!!
Nu har alla lagt sig förutom jag och Anna. Vi sitter och tittar på 2012, en dålig film om jorden undergång, så jag bloggar och Anna virkar :)
Gonatt! /Emma
Nya gäster
Idag har vi varit på stan, mest för att vi behövde hämta ut ett paket som legat länge på posten. Jag hade lagt avin på ett vääääldigt smart ställe och nu var den hittad och då gällde det att åka innan jag gömde den igen. Fler julklappar från Sverige som vi tackar glatt för! Annars visade vi stan i all sin glans för familjen som var överväldigade av intryck och väldigt glada för att få lägga sig en stund vid poolen när vi kom hem.
Nu är det dags att sova för imorgon ska vi bland annat titta på djurbäbisar. Fullt upp hela tiden =)
När det gäller adoptionen har vi flyttat fram markeringarna ett pyttesteg framåt. Vi är i princip klara med alla hembesök och utredningar vad gäller oss. Nu väntar vi bara på att de två rapporter som ska skrivas om oss lämnas in så kan vi få en tid för vår andra hearing. Känns bra!
Vi ska bli bättre bloggare igen men inte förrän om två veckor när vi är ensamma igen.
/ Anna
Ensamma kvar =(
Vi är också ensamma kvar med juldekorationerna. Nu tror jag att alla svenskar har tagit bort sina. Kenyanerna tog bort allt dan efter julafton - typ. Men vi har ju en sista jul att se fram emot. Imorgon natt kommer nämligen min egen älskade mamma, pappa och lillasyster. Sorgligt nog blir några familjemedlemmar kvar i Sverige men vi väntar ju med spänning på lillkusinen nu så de får väl vara kvar där dårå. På tisdag går alltså sista julaftonen för den här julsäsongen av stapeln, sen ska också vi plundra alla våra julsaker. Hoppas familjen kommer med en tom resväska =)
Nu är det dags att sov, bara Josef har löst världsproblemen klart. Nu är ju både hans pappa och bröder borta från Kenya så nu får jag lyssna igen och det gör jag så gärna.
Nattinatt / Anna
Sista kvällen med gänget
Nu har vi ätit middag, oxfilé, potatis och sås (jag måste ju fira lillasyster som tar examen idag, hurra hurra hurra hurra) och pratat en massa och nu sover de sista natten i sina kenyanska sängar. Det är lite sorgligt men det är fantastiskt härligt att vi har fått ha dem här och att Ida har fått ha dem här.
/ Anna
Tjej-
Nu har Karin och jag varit ensamma i tre kvällar och hon är rätt trött för vi kan helt enkelt inte sluta prata. Ikväll stod hon med öppen dörr påväg att gå och lägga sig men vi pratade ändå. Samtidigt som vi pratar har vi en film på och så pysslar vi. Fantastiskt!!! Jag bara tycker att det är så mysigt. Den där filmen blir det ju inte så mycket med förstås. Till slut satte vi på vänner, det kan vi så då behöver vi inte titta så mycket =) Pratet är helt klart viktigare. Snart får jag vänta länge på fortsättningen. Tur att jag får två nya tjejer att prata med på kvällarna när Karin åker hem.
Nu är det bara jag för mitt troll sover liksom längre än Karins. Nu ska jag sticka lite mer och titta på Gilmore Girls som är min "när alla andra sover" TV. Jag tycker om den här delen också alltså den när det bara är jag och alla andra sover.
Sov gott! / Anna
Baby safari
Salash har kanske ändrat åsikt om kvinnor lite efter att vi tre (med barnen på ryggen) har knuffat igång hans landcruiser när den stannade eller när jag lyckades jaga bort babianen som hoppade in i bilen (något det brukar krävas en svart man för att klara, babianerna ser nämligen skillnad på Kenyaner och mzungos sägs det). När vi undrade om han ville ha hjälp med att byta däck på bilen när han fick punktering på hemvägen avböjde han vänligt och bestämt. Det hade kanske blivit för mycket för hans stolthet =).
Vi såg inte mindre än sju lejon som mumsade på dagens lunch. Helt fantastiskt vi kom så nära de mätta lejonen att vi nästan hade kunnat klappa, vilket Nisse gärna ville. Annars har vi sett ett antal noshörningar och bufflar så vi ligger stadigt på 3 av 5 på våra Nairobi safaris.
Annars har dagen varit fantastisk! Vi har fått lite färg idag, inte så konstigt när man tittat upp ur ett biltak en hel dag men den här gången hade vi solskyddsfaktor (hade vi inte sist). Det är märkbart färre djur i parken, jag var ju där för en och en halv vecka sen och skillnaden är märkbar. Det spelar inte så stor roll för naturupplevelsen är också helt magisk. Stunden när vi sett lejonen som såklart gömde sig och när vi sedan stod tysta som möss för att inte skrämma dem mer är rätt häftig. Det betalade sig ju, vi kom ju väldigt nära.
Barnen då? De har haft en toppendag, de är inte så intresserade av skygga lejon eller noshörningar långt bort. De gillar giraffer, zebror och Impala. Nisse gillar affer, Ida gillar både giraffer och zebror (Nisse gillar "hästarna" också) granntjejen gillar Impala (hon går överkurs, vi andra kallar dem antiloper).
Nu sitter vi och tittar lite slött på en film och njuter av friden efter att småkusinerna har somnat. Om vi kommer att sova gott inatt? ABSOLUT!!!
/ Anna
Kusiner
Annars är nog Idas favorit den yngre farbrodern Linus. Hon blir vääääldigt glad när han kommer och han var en av de första som fick ta henne i knät. Hon väljer nådigt själv vem som får komma nära.
Igår var vi på stan och gick omkring, idag har vi tittat in på barnhemmet innan vi skulle lägga oss vid poolen. Problemet var bara att solen sken när vi var på barnhemmet men inte när vi var vid poolen =). Kvällen har de två ungdommarna i gänget tillbringat på Carnivore och ätit kött. Vi gamlingar har suttit hemma och ätit lokala delikatesser och pratat.
Nu har alla gubbar gått och lagt sig, imorgon bitti åker de på safari. Kvinnor och barn stannar hemma och njuter av livet i Nairobi istället.
/ Anna
Utomjordingar
Josef och jag började dagen med att lämna vår skatt till vår högt uppskattade granne och skattens faster. Första barnvakten, hjärteslitande - för oss alltså. Ida hade jätteroligt, hon hade ju två kompisar att leka med. Vi har blivit intervjuade av childrens department, ett steg till närmare vår hemresa. Det betyder inte att vi vet när vi får åka hem men vi är glada för allt som händer.
Väl hemma från stan tog vi våra kära gäster med oss till Karen där vi åt på nya favoritrestaurangen Rusty Naill, efter en smaskig middag åkte vi till giraffcentret där vi klappade giraffer eller affer som Idas kusin säger. Ingen vågade pussa girafferna den här gången heller, fegisar.
På kvällningen när Ida kämpade för att slippa sova sprang hon faktiskt för första gången. Med armarna rakt upp mot mammas famn. Man smälter ju totalt =)
Nu sitter vi och bara pratar, det är härligt att lösa världsproblem och bara snacka strunt med efterlängtade syskon. Det är nog snart dags för te och annanas.
/ Anna
Ombyte
Idag har vi ordnat en massa inför nästa besök som kommer inatt. Jag och brudarna under oss åkte till stan. Syftet var att hämta ut ett paket som någon vänlig själ hemifrån har skickat. Det är inte så lätt att hämta paket i Nairobi och inte blir det lättare av att jag lagt avi:et på ett "smart ställe" jag är väldigt bra på smarta ställen, jag hittar aldrig det där jag tyckte att jag skulle hitta om det låg just där. Vi får alltså vänta på påminnelsen så spänningen över paketet stiger =)
Vi fick ett meddelande idag på eftermiddagen om att gästerna vi väntar fått sitta i planet på Arlanda i två timmar. Det var för halt för att taxa ut. Blir Sverige totalt lamslaget när temperaturen kryper lite längre ner än vanligt? De kom iväg två timmar för sent och två timmar var vad de hade på sig i Istanbul. Då följde en spännande väntan med en riktigt rafflande upplösning när vi följde dem via mobil och flightinformation på nätet tills de faktiskt kom med planet. Turkish airlines höll planet åt dem. Var inte det snällt? Vi gissar att de var för många och att det blev för dyrt att boka om men vi är glada över att de faktiskt är påväg till oss och över att Ida äntligen ska få träffa sin kusin. Nu ska jag göra fika så att vi kan skicka dem i säng med mätta magar när de väl landar.
/ Anna
Ngong Hills
En jobbig strapats uppför (särskilt för Ida som plötsligt fick en hysterisk gråtattack, hon kom dock över den, somnade och sen gick det bara fint) jag flåsade som om det inte fanns tillräckligt med luft i hela världen men upp kom vi. Då låg dimman TÄT och utsikten vi sett fram emot över Rift Valley var bara vit och regnet duggade lätt. Dimman lättade dock lagom för att visa oss vad som fanns på andra sidan berget. Helt magiskt vackert var det där uppe.
Sen gick vi neråt igen då vi inte visste om vi skulle få regn och åska över oss eller inte. När det kändes säket för regn stannade vi för matsäck. Glada och trötta med otroligt leriga skor drack vi kaffe hemma hos Salash innan vi åkte hemåt igen.
/ Anna
