Graduation och pepparkakshus
Uppdraget för dagen var en skolavslutning i en förskola. Femåringarna som slutar förskolan för att börja skolan hade graduation. Jag var ombedd att hålla tal. Eleverna höll uppträdanden (guests of honor - det var vi, parents, teachers my fellow students we are going to sing a song) bland annat den mest ostämningsfulla version av stilla natt jag någonsin hört. Men glädjen var det inget fel på. Josef sa några vackra ord. Jag fick gå ut med "the graduates" de klädde på mig och barnen såna där graduationkläder man har i USA. Det är första gången jag har haft på mig en sån.
Vi tågade in och jag blev presenterad med några av de vackraste överord jag hört om mig själv. Pastorn som kämpar med sin bachelor sa att han aldrig träffat någon som var på en så hög akademisk nivå som jag =D en stackars kämpande doktorand. Jag tog snällt på mig viktiga minen och höll mitt lilla tal om kunskapens hus som man lägger grunden till i förskolan, bygger väggarna till i skolan och taket det är inget mindre än kunskapen om Jesus (vilket framkallade applåder). Sen skulle barnen få sina diplon... av mig! och bli fotograferade tillsammans med sina föräldrar... och mig. Kära nån!!! Hoppas de tror att jag är jätteviktig så att de känner sig jätteviktiga =) Sen skulle jag och några barn skära tårtan tillsammans och ett barn skulle mata mig med en tårtbit. Skumt, som bröllop ungefär.
Vi var bråkiga gäster som bad att få gå vid 12.00 vi väntade nämligen hembesök för Idas räkning och de är liksom de viktigaste tider vi har att hålla här. De blev en smula besvikna men fixade sitt schema så att det passade oss. Vad gör man? Det var i alla fall en upplevelse. Ni skulle ha sett femåringarna i graduationkläder när de skulle stava. En liten tomte klev fram och stavade watermelon utan att ens staka sig. Det gör mig imponerad och lite ledsen, jag tycker att femåringar ska leka mer så att de inte har tid att lära sig stava till vattenmelon om de inte vill.
Hembesöket gick bra, det brukar vara trevliga tillställningar med lite allmänt småprat. Nu börjar det dock märkas att fostertiden snart är slut för frågorna blir mer officiella och svaren skrivs ner på ett annat sätt än förut. Idag har vi redogjort för våra utbildningar, arbeten, om vår ekonomi klarar av ett barn, vad som händer med Ida om vi skulle få ett biologiskt barn (ursäkta!!!) och hur vi planerar att hantera rasismen i Sverige. (Vi hanterar rätt mycket rasism här). Jag tror vi var duktiga på att svara, hon såg nöjd ut.
När hon gått kunde vi äntligen ropa in gräsänkorna en trappa ner. Pappan i familjen har åkt iväg för att jobba lite och då passar vi på att lägga beslag på fru och dotter. Pepparkaksdegen jag gjorde i går natt innan jag somnade togs ur kylen och vi satte igång med årets pepparkakshus. Jag har aldrig gjort ett så tragiskt pepparkakshus förut men det blir litet och jag ska hälla kristyr och florsocker över det så att det blir riktigt vintermysigt då blir det nog OK. Vi hade i alla fall en trevlig eftermiddag. Mammorna fick baka lite och flickorna smakade på/lekte med degen. Hur Ida lyckades sätta sig på deg när hon redan från början satt i en "hänga på bordet stol" är mer än jag förstår. Årets första pepparkaksbak är i alla fall gjort och nu återstår bara själva pepparkakorna... de tar jag sen. Degen var i alla fall god så den går åtminstone att äta =)
Nu är det ganska skönt att sitta i soffan efter en händelserik dag.
/ Anna
Jämför själva =)
(jag kan uppdatera bilden när vi dekorerat men jag är inte säker på att 09-huset vinner nån tävling få heller)
Pepparkakshus 2008 Pepparkakshus 2009
Jättespännande dag idag. Jag ger min röst till huset 2009 Det är något afrikanskt över det.
Idas hus e helcharmigt
He, he... håller med Gerd, det där huset ser faktiskt väldigt afrikanskt ut.
Anna och Josef! Jag har följt er blogg redan från början, men inte kommenterat så frekvent. Jag vill bara tala om att ni skriver båda helt fantastiskt och det är alltid med stor glädje i hjärtat när jag läst klart "dagens inlägg". Tack för att jag har förmånen att följer er och er dotters färd till att äntligen bli en familj.
En familj som nu skapar sina egna traditioner inför kommande jular hemma i Sverige!
Du är så fantastiskt pysslig Anna och dina alster är helt bedårande fina!
Jag lägger också min röst på "Idas hus" också tycker jag att du ska komplettera med några palmer och afrikanska djur detta året Anna - det är er första jul med er dotter i Kenya. Ett minne för livet och ett sådan pepparkakshus kommer ni förmodligen aldrig att göra igen :-)
Varma hälsningar och TACK!
Vilken dag! Vad kul att få vara en hedersgäst på femåringarnas graduation. Vilken ära!
Som tidigare skribenter är jag också väldigt förtjust i 2009 års hus. Det är liksom mer mysigt än tjusigt ut och det är ju bara toppen.
Vilka underbara äventyr ni får vara med om! Och ikväll kan vi Skypa för nu har maken äntligen hållit vad han lovat, skaffat en webkamera med inbyggd mikrofon!
Vilka underbara äventyr ni får vara med om! Och ikväll kan vi Skypa för nu har maken äntligen hållit vad han lovat, skaffat en webkamera med inbyggd mikrofon!
Hej på er! Jag hänger flitigt med i vad ni skriver här även om jag inte är så flitig på att kommentera. Ville bara säga att du i alla fall skulle vinna överlägset med båda pepparkakshusen om du varit med på vårat bak i helgen :D. Kram och Guds välsignelse till er alla tre!
/lilla cilla
