2 månader

Idag är det två månader sen jag fick Ida i min famn för första gången. Det känns konstigt, det känns som om hon alltid har varit hos oss. Det är inte samma tjej längre, hon har öppnat sig som en blomma och då var hon rätt härlig redan från början. Hon vågar mer nu och skrattar, busar och protesterar mer. Ikväll när hon skulle sova protesterade hon i högan sky när jag gick ut ur sovrummet, Josef skulle natta. Den stackars pappan trodde inte att han dög och jag fick ta över. När Josef gick ut ur rummet protesterade hon om möjligt högre =) Hon vill helst ha oss båda nära nära hela tiden. Hon är en självklar del av oss nu och hon är helt enkelt underbar.

Dagens glada present är att Josefs bröder, den ena med familj och den andra med kompis har bokat biljetter och kommer i januari. Ida ska äntligen få leka med storkusinen. När vi läste boken ikväll var hon måttligt intresserad av de andra bilderna (hon var för trött) men när kusinen kom pekade hon fortare än fort och kostade till och med på sig ett leende.

Idag har vi annars varit i Nairobi babtist church, med efterföljande lunch med Maggan Kenyas enda svenska pingstmissionär. Väldigt trevligt! Både kyrkan och lunchen. I kyrkan sjöngs flera sånger som jag kan på svenska. Åååååååh vad det var härligt att kunna klämma i från tårna och bara SJUNGA, jag inser att det är ett grundläggande behov hos mig at få sjunga av hela hjärtat. Vi ska försöka hitta en kyrka som kan bli vår när Josef inte ska predika någon annan stans. Jag behöver verkligen mat för både ande och själ. I värsta fall får jag väl tigga lite pianotid på svenska skolan nån fredag och sjunga av mig lite. Jag saknar verkligen min sång-uppgift i kyrkan hemma.

/ Anna

Kommentarer
Postat av: Marika

Tiden går fort som sagt... Jag skulle behöva dina sångatakter nu i juletid och luciatåg. Fast det är väl bara att bita i det sura i köra (kan tolkas dubbelt...) på.



Kramizar

2009-11-01 @ 23:55:37
Postat av: Hanna P

Visst är det märkligt hur fort det går att vänja sig vid att vara förälder?! :-) Man minns lixom inte vad man gjorde med all "överbliven" tid...



Vi saknar dig o din sång i kyrkan oxå Anna! Tur att vi har Tina, Lovisa o andra som kan det där med musik... Går det att sjunga över Skypen från Kenya månntro?!



Vi saknar Josef oxå förstås, trots att han inte sjunger lika vackert som du! fniss Och så lääängtar vi efter att få träffa syssling-Ida!!! Kraaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaam på er!!!!!!!

2009-11-02 @ 09:52:25
Postat av: Lovisa

Vad bra Anna, jag kommer att sitta och göra planeringen för våren under nästa vecka. Jag planerar in dig på alla söndagarna i maj!!!! Josef får självklart också sjunga om han vill! Varför inte en duett??!



Tänk om förstod hur mycket tid man hade innan man fick barn....



Kram kram kram kram

2009-11-05 @ 18:00:57

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0