mwanangu

Fast inte så mycket vind, bara sådär så det känns som om någon "klappar fint" när den varma vinden smeker en solvarm hud. Idag har vi haft strålande väder. Solen har lyst från en klarblå himmel och temperaturen har väl legat runt 25. Vi har tillbringat hela dagen vid poolen, Ida har sovit båda gångerna i vagnen och vi tog till och med ut lunchen. Helt underbart ljuvligt. Vi har till och från ganska ruggigt och regnigt just nu så det gäller att ta vara på värmen när den kommer. Säger vi poolälskare som vi är =)

Sittandes vid poolen pysslade jag (jag pysslar nämligen nästan jämt med någonting) pysslet för dagen är en jultomte. Jag gick in på http://www.lionbrand.com/ härom dagen och sökte på amigurami och christmas. Jag fick fram fantastiska mönster bland annat på tomten här som ska få sitta under granen. Jo vi ska ha julgran, vi har hittat den kort, mager allmänt sorglig men vänta bara tills vi har fyllt den med pyssel. En stor sorg är att vi inte kan klä vår gran med våra syskon den 22/12, men vi får väl skypa när vi klär. Hoppas alla våra miljoner julsaker hemma gör hyresgästerna riktigt glada!

Kvällen har vi tillbringat med goda grannar http://mammasusan.blogspot.com/ vi gick och handlade tillsammans och innan shoppingen åt vi middag. Vi åt kinesiskt som jag har suktat efter i några veckor. SÅ gott, Ida älskade särskilt nudlarna som hon fick till efterrätt.

Kvar av kvällen är några avsnitt vita huset och färdigställandet av tomten, helt klar kan han inte bli jag måste hitta en annan färg till ansiktet än kritvit han ser lite magsjuk ut nu.

/ Anna

Nu ska vi snart äta middag klockan nio på kvällen. Vi är ganska hungriga men det är skönt att tända ljus och äta middag i lugn och ro. Tacopaj serveras det idag, mums!!! Den som inte nattar Ida brukar laga mat. Man kommer alltså ut ur mörkret kisande och hungrig till ett dukat bord - oftast. Det är helt ok!!! Ida har också ätit middag, idag blev det gröt. Pappa matade och han deklarerade sin matningsfilosofi - kladda så mycket du vill bara du äter. Ida försågs med egen sked (något jag brukar spara till lite torrare maträtter än gröt). Sen fick han äta upp sin filosofi när dottern och köket skulle saneras =)

Idag sänder vi ett stort grattis till farmor som fyller år, inte så många men hon får stora gratulationsönskningar från Kenya.

Så väntar vi med spänning för att se om det går att Skypa med ett helt gäng samtidigt. Några av våra vänner samlas ikväll för att fika, prata och be tillsammans, de har lovat att ringa upp. MYSIGT!!!

Nu ska en hungrig mamma äta så att hon kan lukta ännu mer vitlök imorgon.

/ Anna

Vi var två familjer som kom samma vecka, sen har det kommit en familj till. Så vi är ett gäng som har varit nykomlingar här. Nu håller det på att ändras. Tre barnbesked har kommit i Sverige och nu håller de på att dimpa ner här hos oss. Ååååh vad det känns i magen när jag tänker på de magiska möten de ska få vara med om inom kort. Ska bli så roligt att träffa dem när de kommit ur dimman som den där första veckan innebär och vill utforska resten av världen.

Josef mår mycket bättre idag även om magen protesterat några gånger, mest för att retas tror jag =)

/ Anna

Idag har det regnat så vi har hållt oss inomhus. Under förmiddagen roade Ida och jag oss med att sortera tvätt och diska. Eller Ida var kanske inte så road förutom under alla 1000 pauser jag fick göra för att just roa henne. Alltså jag kanske också var mer road av pauserna än de andra sysslorna men det blev gjort och det är ju skönt. Vi har hembesök imorgon så det gäller ju att vi kan visa upp vårt "vackra" hem =)

Vid lunch började Josefs mage att krångla, det visade sig vara matförgiftning. Det var faktiskt riktigt synd om honom. Han var bättre på kvällningen och har gått och lagt sig nu, hoppas verkligen att han sover. Lite åkommor i magtrakten är ju bara att räkna med här nere, lite orättvist bara att bakterierna och amöborna hoppar över mig och koncentrerar sig på Josef.

Nu har jag gjort min vanliga kvällsrunda på bloggarna och på facebook. Känns som att vara hemma för en stund (förutom när jag läser Kenyabloggar förstås). Nu ska jag lägga mig. Antar att jag blir ensam om nattvällingen inatt, den står förberedd och klar det är bara varmvattnet som saknas och det ska jag väl inte kunna missa hur medvetslös jag än är.

Nattinatt / Anna

Idag är det två månader sen jag fick Ida i min famn för första gången. Det känns konstigt, det känns som om hon alltid har varit hos oss. Det är inte samma tjej längre, hon har öppnat sig som en blomma och då var hon rätt härlig redan från början. Hon vågar mer nu och skrattar, busar och protesterar mer. Ikväll när hon skulle sova protesterade hon i högan sky när jag gick ut ur sovrummet, Josef skulle natta. Den stackars pappan trodde inte att han dög och jag fick ta över. När Josef gick ut ur rummet protesterade hon om möjligt högre =) Hon vill helst ha oss båda nära nära hela tiden. Hon är en självklar del av oss nu och hon är helt enkelt underbar.

Dagens glada present är att Josefs bröder, den ena med familj och den andra med kompis har bokat biljetter och kommer i januari. Ida ska äntligen få leka med storkusinen. När vi läste boken ikväll var hon måttligt intresserad av de andra bilderna (hon var för trött) men när kusinen kom pekade hon fortare än fort och kostade till och med på sig ett leende.

Idag har vi annars varit i Nairobi babtist church, med efterföljande lunch med Maggan Kenyas enda svenska pingstmissionär. Väldigt trevligt! Både kyrkan och lunchen. I kyrkan sjöngs flera sånger som jag kan på svenska. Åååååååh vad det var härligt att kunna klämma i från tårna och bara SJUNGA, jag inser att det är ett grundläggande behov hos mig at få sjunga av hela hjärtat. Vi ska försöka hitta en kyrka som kan bli vår när Josef inte ska predika någon annan stans. Jag behöver verkligen mat för både ande och själ. I värsta fall får jag väl tigga lite pianotid på svenska skolan nån fredag och sjunga av mig lite. Jag saknar verkligen min sång-uppgift i kyrkan hemma.

/ Anna

Idag har vi gjort just ingenting på förmiddagen (ja, vi har jobbat två timmar var förstås). Ida har fått bestämma tempot. En tur till sandlådan i regnkläder, om man viker upp armar och ben två gånger blir de små regnkläderna lagom stora, vi har en liten plutt =)

På eftermiddagen träffade vi ett norskt missionärspar i vår ålder, mycket morsomme! De hämtade oss i sin enorma jeep, en äkta missionärsbil. Så var de ett äkta missionärspar också som bor i en by någonstans fem timmar från Nairobi. Vi åkte till en libanesisk restaurang, vi som ÄLSKAR libanesisk mat, som ägs av en norrman. Det var väldigt gott!!! Vi avslutade kvällen här hemma eftersom vi var tvugna att prata, prata och prata lite till. De är i Nairobi ibland och vi hoppas verkligen på fler lika trevliga kvällar.

/ Anna

Häromdagen skrev Anna om könsroller och jag tycker det är på tiden att bidra med min synvinkel på saken :-)

Skämt å sido. Jag tycker vår lösning är toppen där vi båda får spendera tid med Ida och också ha lite andra uppdrag. Häromdagen när jag kom hem från ett undervisningspass på skolan ute i Karen och tittade upp emot vårt fönster så kände jag i hela kroppen hur jag såg fram emot att få spendera eftermiddagen med Ida. Fram till den punkten så hade jag haft huvudet fullt med jobbrelaterade saker. Men i ett nu var de som bortblåsta tills nästa dag då jag hade mitt nästa "jobb pass".

Jag kom att tänka på något som en mycket god och klok vän som fick barn ett par år före oss sade till mig för några månader sedan. Han sade att att det skulle bli väldigt bra för mig som pastor att bli förälder. Inte bara för att det är en lycka i sig och kul att ha barn. Men även för att det kommer in någon i livet som kan ta fokus från alla bekymmer rörande kyrkan. Att bli förälder ger nya proportioner åt mycket i tillvaron påstod han. Helt plötsligt finns det någon som är så mycket viktigare för mig att andra saker som lätt tagit all fokus och energi får en sundare plats i livet. Det i sin tur kan ge en mer avslappnad hållning till mycket vilket i sin tur skapar bättre pastorer och ledare påstod han. Vi får väl se när vi kommer hem och skall tillbaka till vardagen, men jag tror att han kan ha rätt.


Idag var jag ute på skolan i Karen och undervisade igen. Jag klev upp strax efter 6 (4 i sverige :-) och gick vid sju för att fånga en Matatu ut till Karen. Vi har ju regnperiod nu och det märktes verkligen i morse. Bara fem minuter innan jag skulle gå vräkte regnet ner och jag undrade hur jag skulle ta mig fram utan att bli plaskblöt trots att jag har paraply. Men precis när jag skulle gå övergick regnet i duggregn. Men vägarna var en enda lersörja. Jag insåg snabbt att det skulle bli omöjligt att komma fram med någorlunda rena skor och byxor. Jag hoppade på en Matatu med nummer 111 vid Prestige (ett köpcenter nära oss och vår närmaste hållplats, tror jag) som går ut till Karen. Jag hade men mig en beskrivning om hur jag skulle byta Matatu i Karen och gått om tid. Tyvärr visade sig bytet bli svårare än jag anat. Ute i Karen regnade det fortfarande och lersörjan var ännu värre än här hemma. Beskrivningen var säkert bra för någon som är mer hemma i området. Men jag lyckades inte hitta rätt med följden att jag fick pulsa fram och tillbaka i leran och regnet en bra stund. Till sist hittade jag en Matatu med rätt nummer och som var på väg i rätt riktning. Men han ville inte åka innan den var full och där fick jag sitta och vänta ett bra tag. Det gick fem minuter, tio minuter och Matatu efter Matatu passerade oss. När vi närmade oss en kvart och klockan var åtta när jag egentligen skulle påbörja min lektion så for han.

Väl ute på skolan gick dock allt bra. Det känns fantastiskt roligt att undervisa och klassen är underbar. Min försening skyllde jag på "Matatu problem" och så var allt ok :-)

Anna och Ida spenderade förmiddagen på stan, men det får Anna skriva om själv. Men lite stolt var hon allt över att ha klarat av att själv ta sig in till stan och hem igen med buss.

/ Josef

Här pågår julförberedelserna för fullt. Jag har börjat virka en julgardin idag. I grovt inhemskt acrylgarn men det blir rött och det blir hjärtan så vem bryr sig. Jag har också provbakat bondkakor för att se om sirapen jag hittade verkligen var sirap. Julklappsshoppingen blir kanske inte så arbetssam i år men lite klurar vi allt på klapparna. Jag är en julälskare av stora mått. Josef har bestämt att jag inte får prata om julklappar innan 1:a oktober, annars skulle jag prata klappar i juli. Det är så roligt att fundera ut sånt som passar precis. Det lyckas inte alltid men ibland och då är det extra roligt att vara med vid julklappsöppningen.

I år vet vi inte riktigt hur vi ska fira jul, vi vet att det finns massor av härliga människor här att fira med och att det blir mysigt (det finns ju en Ida) men hur har vi ingen aning om. Den 27:e kommer efterlängtade farmor och farfar och då blir det fira ända tills de åker hem. Vad sägs om safari på nyårsafton?

Det gäller ju att behålla allt som är viktigt, vi har t.ex. försäkrat oss om Kalles jul och Karl Bertil Jonssons julafton. Tack och lov för digitala media =) Mamma hade med sig diverse kryddor så att pepparkaksbaket är säkrat. Julskivorna var de första jag förde över till hårddisken. Det blir svårt att återskapa Pingstkyrkan i Bredäng i julaftonsskrud (det borde ni se när bröderna Pansell har fixat vackra lampor) eller en svensk julotta. Ja ja kyrkor saknas det inte så julaftonsgudstjänster ska vi nog kunna gå på, de är bara inte lika noga med stämningen här.

Till er som är som jag - snart är julen här =)
Till er andra - det är en hel månad kvar till december =)

/ Anna

Jag är inte någon aktiv feminist, inte privat i alla fall. Globalt skulle jag kunna engagera mig på många olika sätt för jämställdhet. Men hemma har jag inga sådana behov, kanske för att det inte behövs. Vi har inga klassiska könsroller hemma hos oss, Josef lagar nog mer mat än mig. Vi delar på städning och andra nödvändigheter, han tvättar oftare. Jag har haft bakningen för mig själv då han inte kan enligt egen utsago, den sprack i veckan när han bakade en mycket god kaka inför ett av alla hembesök vi har. Vi gör det som behövs och den som är ledig gör, det fungerar för oss.

Här väcker Josef och de andra papporna stor uppståndelse när de bär på sina barn. Det gör inte kenyaner. Eller när Josef bytte en bajsblöja ute på bibelskolan i fredags och jag satt lungt kvar i mötet. Slutsatsen är att de måste tjäna mindre pengar än oss kvinnor.

Just nu har jag en make som hoppar runt och leker med vår dotter. Hon skrattar så hon kiknar och även om pappan inte kiknar skulle han nog gärna göra det ibland (jag med när jag leker med henne). Jag frågade Josef förut idag, när han hade Ida i sele på magen, om han skulle vilja ha det annorlunda, gå till jobbet på morgonen komma hem sent och pussa lite på oss innan läggdags och vara familjeförsörjaren. NEJ! var det omedelbara svaret. Jag håller med, att inte få vara delaktig i Idas vardag och få gosa och leka och trösta är otänkbart för oss båda. Vardagen med jobb kommer såklart ikapp oss också men delaktigheten kan ingen ta ifrån oss och jag är väldigt glad över att den är lika viktig för oss båda.

/ Anna

Det är vad vi har haft idag. Anderssons sista vecka fyllde vi med restaurangbesök och annat roligt umgänge. Ida och vi behövde få bara vara idag. Vi har därför pysslat lite i lägenheten och fått upp bilder och annat på väggarna. Det har varit lite kalt och sterilt här jämfört med andra familjer som bott här längre där det verkligen är mysigt och bebott, det har varit lite öde här uppe. Nu har vi åtminstone några bilder på väggarna och elefanter i lampan.

Ida har också ätit och sovit på precisa tider vilket hon verkligen behövde. Eftermiddagsluren sov hon i fotändan på min solstol, då passade vi nämligen på att njuta av solen och värmen vid poolen med varsin bok. Sen kom kompisarna och fikade med oss, nästan alla åtminstone. En av papporna har sprungit en del av Nairobi marathon idag. Han sa att det var "några" kenyaner som sprang fortare än honom. Men tydligen inte så många mzungos =) Starkt jobbat tycker vi!

Nu sitter jag och väntar på att håret ska torka hjälpligt. Mitt hår får verkligen vila från schampo och andra rengöringsmedel. Hårtvätt står inte på schemat särskilt ofta så när vi skypade med goa vänner ikväll valde vi att låta bli bilderna. Stripigt hår är inte alltid fagert att skåda men imorgon bitti, då kan vi skypa med bild igen =). Vem ska jag ringa och väcka? Vi ligger två timmar före er hemma i Sverige nu.

Ska bara... göra klart sista tavlan sen ska jag också snarka ikapp med mina två älsklingar / Anna

Vi är oändligt rika. Alltså inte materiellt särskilt inte efter detta äventyr =) Men vi är rika på människor. Vi har underbara familjer och vänner som det gjorde riktigt ont i hjärtat att lämna kvar i Sverige. Det är också alla ER vi saknar! Vi är också välsignade med härliga vänner här i Kenya.

Igår kväll när vi kom hem kände vi oss en smula fattigare, vi hade vinkat av våra KÄRA vänner Anderssons. De har efter ca åtta och en halv månad i Kenya fått alla papper och pass så att de kan åka hem med sin lilla Moses. Vi kommer att sakna dem men trösten är ju att vi kan träffas igen hemma. Vi har ju varit här i snart två månader så om ett halvår... =)

Om ni vill läsa en HEL adoptionsresa till Kenya kan ni alltså gå in på http://jambokaruri.blogg.se/ 

/ Anna

Ikväll var den unga damen mer än svårnattad. Hon visade inte ens en tendens att varva ner så vi gick ut till pappa för att försöka senare istället. Det tyckte hon var jätteroligt och efter ett tag hamnade hon i selen. Där gick hon lååååååångsamt ner för räkning och till sist sjönk huvudet mot min ena axel och hon blundade. Hon brukar sova ganska djupt redan från början, skönt tyckte vi. Vi har tittat på Vita huset och på TV:n sjöng några herrar en förfärlig studentsång i gräsliga stämmor, de fick applåder efter sin sånginsats. Då flög ett litet huvud upp och Ida började applådera, nästan i sömnen, för att sedan segna ner igen och sova vidare. Oj, vad vi skrattade! Det är svårt att ha en sovande tös på magen och skratta utan att väcka. Ni som känner mig vet att jag skrattar med alla magmuskler jag har.

Nu ska vi också sova / Anna

Ikväll var den unga damen mer än svårnattad. Hon visade inte ens en tendens att varva ner så vi gick ut till pappa för att försöka senare istället. Det tyckte hon var jätteroligt och efter ett tag hamnade hon i selen. Där gick hon lååååååångsamt ner för räkning och till sist sjönk huvudet mot min ena axel och hon blundade. Hon brukar sova ganska djupt redan från början, skönt tyckte vi. Vi har tittat på Vita huset och på TV:n sjöng några herrar en förfärlig studentsång i gräsliga stämmor, de fick applåder efter sin sånginsats. Då flög ett litet huvud upp och Ida började applådera, nästan i sömnen, för att sedan segna ner igen och sova vidare. Oj, vad vi skrattade! Det är svårt att ha en sovande tös på magen och skratta utan att väcka. Ni som känner mig vet att jag skrattar med alla magmuskler jag har.

Nu ska vi också sova / Anna

Nu sover Ida sött (som vanligt när vi skriver på bloggen). Vi var på resaturang ikväll igen och åt etiopiskt, till en fjärdedel av gårdagens pris. Detta firande av Anderssons förestående hemresa tar aldrig slut. Ida kurade vid halv åtta ihop sig i mitt knä och gosade än med mig och än med tummen (i dubbel bemärkelse, en tumme i munnen och gosedjuret tummen i andra handen). Gosa gick bra men sova ville hon vänta med tills vi kom hem.

Väl hemma drack hon en hel flaska välling, och fick ny blöja och en urmysig djungelpyjamas som hon fått låna av en blivande kompis. Vi läste boken "hemma hos Puh" som ger en rundtur i vår lägenhet hemma och som visar våra familjer. Mormor hittar hon numera ganska snabbt sen mormor var här. Morfar går också bra, tösen har väl slutledningsförmåga, om den ena är mormor måste den andra vara morfar. På fråga "var är farmor?" hamnar fingret ofta på farfar. Hmmm vi ligger i hårdträning och längtar efter ett besök så att hon ska hitta både farmor och farfar bland bilderna. Storkusinen hittar hon däremot alltid, farbröder och fastrar bleknar tyvärr bredvid.

När vi har läst och bett "gud som haver" vill hon ligga på min eller Josefs mage där ligger hon och gosar ett tag tills hon vill ner på sängen. Då ligger hon och stryker mig på kinden med handen och ofta på armen med foten. Det är märkligt hur den där lilla handen kan fylla hela hjärtat, men det gör den!

Godnatt / Anna

Vi kan glädja min Afrikaberesta farbror Glenn med att vi nu ätit på Carnivore. En restaurang som serverar KÖTT. Vi fick en liten grönsakssoppa till förrätt och varsin potatis sen fick vi kött.  Köttet kom i en strid ström, servitörerna gick runt med enorma grillspett alternativt lååånga knivar med kött på och skar av en bit på tallriken om man ville ha. Jag tror dock att menyn har ändrats lite och att det förut serverades kött från nationalparkens djur, t.ex. zebra och krokodil. Det har man stoppat för att skydda djuren och vi fick smaska på biff, fläsk, kyckling, kalkon, lamm, struts. Snacka om GI =) fast inte efterrätten som ingick i priset som med Nairobimått mätt var väldigt dyrt. Men ett besök där är tydligen ett måste och vi är glada och MÄTTA.

Annars har vi varit duktiga och jobbat.

/ Anna

Idag har vi jobbat, pappa gick upp och tog förmiddagspasset. Ida och jag snusade vidare, hon är en riktig sjusovare vår dotter. Hon var i och för sig uppe några timmar innan vi fattade att det var välling hon ville ha. Hon sover väldigt bra, gott och regelbundet men inatt ville hon inte sova. Det kanske är förklaringen till att vi fick väcka henne efter 9.30. Nu snusar hon gott i mamma och pappas säng.

Jag jobbade eftermiddag och kände mig riktigt inspirerad. Ida och pappa lekte i sandlådan med grannarna under tiden. Efter ett antal timmar kom det en väldigt lycklig, trött och SMUTSIG flicka. Uppehållet i regnandet räckte inte för att torka upp sanden. Hon hade haft väldigt roligt =)

Annars har det inte hänt så mycket, ganska skönt =)

/ Anna

Idag har vi jobbat, pappa gick upp och tog förmiddagspasset. Ida och jag snusade vidare, hon är en riktig sjusovare vår dotter. Hon var i och för sig uppe några timmar innan vi fattade att det var välling hon ville ha. Hon sover väldigt bra, gott och regelbundet men inatt ville hon inte sova. Det kanske är förklaringen till att vi fick väcka henne efter 9.30. Nu snusar hon gott i mamma och pappas säng.

Jag jobbade eftermiddag och kände mig riktigt inspirerad. Ida och pappa lekte i sandlådan med grannarna under tiden. Efter ett antal timmar kom det en väldigt lycklig, trött och SMUTSIG flicka. Uppehållet i regnandet räckte inte för att torka upp sanden. Hon hade haft väldigt roligt =)

Annars har det inte hänt så mycket, ganska skönt =)

/ Anna

Idag har vi delat på oss. Tre män åkte iväg till bilmarknaden efter lunch för att titta på bil åt oss. Vi skulle verkligen behöva köpa en bil för att ta oss fram och tillbaka mellan Gemina och bibelskolan så smidigt som möjligt. Josef fick alltså med sig två betydligt mer bilkunniga herrar för att kolla in marknaden.

Tillhörande damer åkte istället till Yaya, ett av de köpcetrum vi brukar gå till. Där finns på söndagar en massajmarknad där det säljs diverse hantverk. Det regnar ju för det mesta nu och då duggregnade det. Jag tror att alla tyckte att jag skulle öppna deras "business" för dagen eftersom det gick så dåligt när det regnade. Idag blev det ett halsband som är gjort av tidningspappar, riktigt snyggt faktiskt och en giraff till Ida. Sen tyckte jag att jag hade hjälpt tillräckligt många försäljare.

Efter shoppingrundan åt vi på Java och herrarna anslöt. Jag vet inte om vi blivit klokare när det gäller bilköpet men vi har haft trevligt. Kaffet drack vi i vårt vardagsrum. Ljudnivån med sex barn på en pytteliten bostadsyta är ganska härlig.

Imorse var jag och handlade lite mat. Jag hade röda jeans och svart regnjacka med uppdragen luva. På fötterna hade jag mina blommiga crocs. Låter det inte snyggt? Jag blev kallad "very beautiful" av två karlar. Har inte hänt här förut, det är tydligen regnjacka det ska vara =) Den andra som tyckte jag var läcker ville gärna ge mig lift hem, en ensam mzungo kvinna till på köpet som går i regnet måste ju få skjuts. En blick på bilen och gubben som rökte cigarr sa mig att det gick utmärkt att promenera vidare. Han tyckte fortsatt synd om mig och följde efter och upprepade sitt erbjudande. Han bad också om mitt telefonnummer. Tack och lov finns det vakter till andra compounds än vårt som känner igen mig. Jag stannade glatt och pratade med vakten närmast oss för att bli av med gubben, fungerade inte. Jag sa att jag var gift, fungerade inte riktigt det heller. Jag ska börja ha en skylt "married to a pastor" på mig när jag går ut ensam. De har lite respekt för såna här nere. Sista stegen hem gick jag med en av de svenska papporna som varit ute och sprungit. Då åkte gubben. Jag väljer att känna mig snygg, det sa han ju att jag var =) Jag ska definitivt ha regnjacka oftare - med skylt dock ;-)

/ Anna