Rikedomar
Igår kväll när vi kom hem kände vi oss en smula fattigare, vi hade vinkat av våra KÄRA vänner Anderssons. De har efter ca åtta och en halv månad i Kenya fått alla papper och pass så att de kan åka hem med sin lilla Moses. Vi kommer att sakna dem men trösten är ju att vi kan träffas igen hemma. Vi har ju varit här i snart två månader så om ett halvår... =)
Om ni vill läsa en HEL adoptionsresa till Kenya kan ni alltså gå in på http://jambokaruri.blogg.se/
/ Anna
Vi får väl tänka lite nymodernt att vi alla finns nära i cyberrymden.
Ska självklart bli jätteroligt att kunna ses igen nästa år.
Det var riktigt kul att läsa också Anderssons blogg, inte minst kul att se Moses. Vilken tur att Skype finns så att Ida och Moses kan se varandra den vägen de närmaste månaderna, innan även ni är hemma i Sverge igen. De verkar ju vara superkompisar. Hur gulligt som helst! Håller mina Blekinge (just nu)-tummar att ni inte ska behöva vänta allt för länge innan allt är klart med domstolar och allt. Kram på er.
Tack för er och andra adoptivfamiljers hjälp när våra älskade skulle resa hem. Hälsa till dem och tacka från oss. Vi var lite oroliga när vi fick veta att Per inte mådde så bra. Nu har vi dem inom Sveriges gränser i alla fall och åker ner till dem den 6 nov. Det blir jätteroligt!
Lycka till med fortsättningen av er adoption och jobb.
