mwanangu

Jag är inte någon aktiv feminist, inte privat i alla fall. Globalt skulle jag kunna engagera mig på många olika sätt för jämställdhet. Men hemma har jag inga sådana behov, kanske för att det inte behövs. Vi har inga klassiska könsroller hemma hos oss, Josef lagar nog mer mat än mig. Vi delar på städning och andra nödvändigheter, han tvättar oftare. Jag har haft bakningen för mig själv då han inte kan enligt egen utsago, den sprack i veckan när han bakade en mycket god kaka inför ett av alla hembesök vi har. Vi gör det som behövs och den som är ledig gör, det fungerar för oss.

Här väcker Josef och de andra papporna stor uppståndelse när de bär på sina barn. Det gör inte kenyaner. Eller när Josef bytte en bajsblöja ute på bibelskolan i fredags och jag satt lungt kvar i mötet. Slutsatsen är att de måste tjäna mindre pengar än oss kvinnor.

Just nu har jag en make som hoppar runt och leker med vår dotter. Hon skrattar så hon kiknar och även om pappan inte kiknar skulle han nog gärna göra det ibland (jag med när jag leker med henne). Jag frågade Josef förut idag, när han hade Ida i sele på magen, om han skulle vilja ha det annorlunda, gå till jobbet på morgonen komma hem sent och pussa lite på oss innan läggdags och vara familjeförsörjaren. NEJ! var det omedelbara svaret. Jag håller med, att inte få vara delaktig i Idas vardag och få gosa och leka och trösta är otänkbart för oss båda. Vardagen med jobb kommer såklart ikapp oss också men delaktigheten kan ingen ta ifrån oss och jag är väldigt glad över att den är lika viktig för oss båda.

/ Anna