mwanangu

Häromdagen skrev Anna om könsroller och jag tycker det är på tiden att bidra med min synvinkel på saken :-)

Skämt å sido. Jag tycker vår lösning är toppen där vi båda får spendera tid med Ida och också ha lite andra uppdrag. Häromdagen när jag kom hem från ett undervisningspass på skolan ute i Karen och tittade upp emot vårt fönster så kände jag i hela kroppen hur jag såg fram emot att få spendera eftermiddagen med Ida. Fram till den punkten så hade jag haft huvudet fullt med jobbrelaterade saker. Men i ett nu var de som bortblåsta tills nästa dag då jag hade mitt nästa "jobb pass".

Jag kom att tänka på något som en mycket god och klok vän som fick barn ett par år före oss sade till mig för några månader sedan. Han sade att att det skulle bli väldigt bra för mig som pastor att bli förälder. Inte bara för att det är en lycka i sig och kul att ha barn. Men även för att det kommer in någon i livet som kan ta fokus från alla bekymmer rörande kyrkan. Att bli förälder ger nya proportioner åt mycket i tillvaron påstod han. Helt plötsligt finns det någon som är så mycket viktigare för mig att andra saker som lätt tagit all fokus och energi får en sundare plats i livet. Det i sin tur kan ge en mer avslappnad hållning till mycket vilket i sin tur skapar bättre pastorer och ledare påstod han. Vi får väl se när vi kommer hem och skall tillbaka till vardagen, men jag tror att han kan ha rätt.


Idag var jag ute på skolan i Karen och undervisade igen. Jag klev upp strax efter 6 (4 i sverige :-) och gick vid sju för att fånga en Matatu ut till Karen. Vi har ju regnperiod nu och det märktes verkligen i morse. Bara fem minuter innan jag skulle gå vräkte regnet ner och jag undrade hur jag skulle ta mig fram utan att bli plaskblöt trots att jag har paraply. Men precis när jag skulle gå övergick regnet i duggregn. Men vägarna var en enda lersörja. Jag insåg snabbt att det skulle bli omöjligt att komma fram med någorlunda rena skor och byxor. Jag hoppade på en Matatu med nummer 111 vid Prestige (ett köpcenter nära oss och vår närmaste hållplats, tror jag) som går ut till Karen. Jag hade men mig en beskrivning om hur jag skulle byta Matatu i Karen och gått om tid. Tyvärr visade sig bytet bli svårare än jag anat. Ute i Karen regnade det fortfarande och lersörjan var ännu värre än här hemma. Beskrivningen var säkert bra för någon som är mer hemma i området. Men jag lyckades inte hitta rätt med följden att jag fick pulsa fram och tillbaka i leran och regnet en bra stund. Till sist hittade jag en Matatu med rätt nummer och som var på väg i rätt riktning. Men han ville inte åka innan den var full och där fick jag sitta och vänta ett bra tag. Det gick fem minuter, tio minuter och Matatu efter Matatu passerade oss. När vi närmade oss en kvart och klockan var åtta när jag egentligen skulle påbörja min lektion så for han.

Väl ute på skolan gick dock allt bra. Det känns fantastiskt roligt att undervisa och klassen är underbar. Min försening skyllde jag på "Matatu problem" och så var allt ok :-)

Anna och Ida spenderade förmiddagen på stan, men det får Anna skriva om själv. Men lite stolt var hon allt över att ha klarat av att själv ta sig in till stan och hem igen med buss.

/ Josef