Årsmöte
Nu är det åter min (Josefs) tur att skriva några rader.
Idag har det varit en lugn dag. Jag förberedde predikan på morgonen, vi var på svenska skolan på eftermiddagen och hemma hos grannar för att se finnalen av melodifestivalen på DVD och äta tacos på kvällen.
Men de två föregående dagarna har jag varit på "Annual general meeting" för FPFK (Free Pentecostal Fellowship of Kenya). En intressant upplevelse. Man kan säga att det mesta tar tid och ingen verkar ha någon brådska. Till och med de inledande formaliapunkterna på dagordningen tog flera timmar. Exempelvis skulle hela protokollet från föregående årsmöte (en hel bunt med fulltecknade A4 sidor) läsas igenom högt och många kom med synpunkter som skulle justeras. Genomgång av resultat och balansräkning liksom genomgång av budget och uppläsande av revisorsberättelse var väl någorlunda likt hur vi gör hemma fast frågorna och synpunkterna var många och man verkar inte vara rädd för att föra fram kritik. Jag insåg snart att för vissa handlade det mest om att synas för att i framtiden kunna bli vald till någon position.
De tog verkligen väl hand om oss gäster. Med oss gäster menar jag den svenska pingstmissionären Maggan, som egentligen inte var någon gäst utan delegat i mötet med rösträtt, det norska missionärsparet samt tre representater för svensk pingströrelse som sänts hit från Sverige och två representanter för Norsk pingströrelse och så jag. FPFK har grundats av svenska och norska pingstmissionärer och har fortfarande nära relationer med svensk och norsk pingströrelse. Vi hade, tillsammans med den nationella styrelsen, specialla platser längst fram och tillsammans med dem fick vi mat i ett speciellt mattält så att vi slapp köa och trängas med de andra knappt 300 delegaterna.
I årets årsmöte skulle endast ett val hållas, val till styrelse för Karen Christian Collage. Men valen här är väldigt omständiga och tar tid. Under ett valår då nationell styrelse och generalsekreterare skall väljas kan de hålla på i flera dygn. Valet gick till så här: Första dagen nominerades kandidater. Alla delegater hade rätt att nominera någon som de ansåg skulle passa och som lever upp till stadgarnas krav. Till skolans styrelse skulle 6 personer väljas och jag tror det var 11 eller 12 personer som nominerades. Efter att kandidaterna nominerats så fick de hålla valtal där de berättade varför just de skulle passa i styrelsen. I slutet av andra dagen hölls så valet. Det gick till så att de formella delegaterna i mötet fick komma fram regionsvis för att få sina röstkort. Eftersom 6 personer skulle väljas fick varje kandidat 6 kort. Sedan skrev de upp namnen på de 6 personer som ansåg skulle sitta i styrelsen på varsina kort som sedan lämnades i valurnor. Efter det var det dags för räkning. Man drog kort för kort ur valboxen och läste upp namnet på kortet. Eftersom dryga 250 delegater röstat på 6 personer så var det c:a 1500 kort som skulle läsas upp...
Vid val till nationell styrelse krävs 2/3 majoritet för att bli vald men i år räckte det med enkel majoritet. Efter att alla röster gåtts igenom ser man vilka som fått tillräckligt med röster för att bli valda och deras platser är klara. Om inte alla 6 platser är fyllda gör man om hela proceduren igen och igen tills man fyllt alla platser. Vid enkel majoritet som det gällde i år går det relativt lätt men då man har de stora valen där det krävs 2/3 så kan det bli så att ingen blir klar efter första omgången varför man får göra om det många gånger innan man har ett färdigt resultat. Förra året höll de på till 4 på morgonen!
Modellen är helt klart opraktisk, men man måste medge att den är ytterst demokratisk.
På det stora hela var årsmötet en intressant upplevelse och inte minst var det kul att möta människor från olika delar av Kenya och gemenskapen med de andra utändska gästerna och missionärerna var ytterst trevlig.
Ja, det är vad jag ägnat två dagar av den här veckan åt.
/Josef
Idag har det varit en lugn dag. Jag förberedde predikan på morgonen, vi var på svenska skolan på eftermiddagen och hemma hos grannar för att se finnalen av melodifestivalen på DVD och äta tacos på kvällen.
Men de två föregående dagarna har jag varit på "Annual general meeting" för FPFK (Free Pentecostal Fellowship of Kenya). En intressant upplevelse. Man kan säga att det mesta tar tid och ingen verkar ha någon brådska. Till och med de inledande formaliapunkterna på dagordningen tog flera timmar. Exempelvis skulle hela protokollet från föregående årsmöte (en hel bunt med fulltecknade A4 sidor) läsas igenom högt och många kom med synpunkter som skulle justeras. Genomgång av resultat och balansräkning liksom genomgång av budget och uppläsande av revisorsberättelse var väl någorlunda likt hur vi gör hemma fast frågorna och synpunkterna var många och man verkar inte vara rädd för att föra fram kritik. Jag insåg snart att för vissa handlade det mest om att synas för att i framtiden kunna bli vald till någon position.
De tog verkligen väl hand om oss gäster. Med oss gäster menar jag den svenska pingstmissionären Maggan, som egentligen inte var någon gäst utan delegat i mötet med rösträtt, det norska missionärsparet samt tre representater för svensk pingströrelse som sänts hit från Sverige och två representanter för Norsk pingströrelse och så jag. FPFK har grundats av svenska och norska pingstmissionärer och har fortfarande nära relationer med svensk och norsk pingströrelse. Vi hade, tillsammans med den nationella styrelsen, specialla platser längst fram och tillsammans med dem fick vi mat i ett speciellt mattält så att vi slapp köa och trängas med de andra knappt 300 delegaterna.
I årets årsmöte skulle endast ett val hållas, val till styrelse för Karen Christian Collage. Men valen här är väldigt omständiga och tar tid. Under ett valår då nationell styrelse och generalsekreterare skall väljas kan de hålla på i flera dygn. Valet gick till så här: Första dagen nominerades kandidater. Alla delegater hade rätt att nominera någon som de ansåg skulle passa och som lever upp till stadgarnas krav. Till skolans styrelse skulle 6 personer väljas och jag tror det var 11 eller 12 personer som nominerades. Efter att kandidaterna nominerats så fick de hålla valtal där de berättade varför just de skulle passa i styrelsen. I slutet av andra dagen hölls så valet. Det gick till så att de formella delegaterna i mötet fick komma fram regionsvis för att få sina röstkort. Eftersom 6 personer skulle väljas fick varje kandidat 6 kort. Sedan skrev de upp namnen på de 6 personer som ansåg skulle sitta i styrelsen på varsina kort som sedan lämnades i valurnor. Efter det var det dags för räkning. Man drog kort för kort ur valboxen och läste upp namnet på kortet. Eftersom dryga 250 delegater röstat på 6 personer så var det c:a 1500 kort som skulle läsas upp...
Vid val till nationell styrelse krävs 2/3 majoritet för att bli vald men i år räckte det med enkel majoritet. Efter att alla röster gåtts igenom ser man vilka som fått tillräckligt med röster för att bli valda och deras platser är klara. Om inte alla 6 platser är fyllda gör man om hela proceduren igen och igen tills man fyllt alla platser. Vid enkel majoritet som det gällde i år går det relativt lätt men då man har de stora valen där det krävs 2/3 så kan det bli så att ingen blir klar efter första omgången varför man får göra om det många gånger innan man har ett färdigt resultat. Förra året höll de på till 4 på morgonen!
Modellen är helt klart opraktisk, men man måste medge att den är ytterst demokratisk.
På det stora hela var årsmötet en intressant upplevelse och inte minst var det kul att möta människor från olika delar av Kenya och gemenskapen med de andra utändska gästerna och missionärerna var ytterst trevlig.
Ja, det är vad jag ägnat två dagar av den här veckan åt.
/Josef
Förklaring
Idag har jag haft en ettochetthalvtåring som hämtar sig från feber runt benen, bokstavligt talat. När jag har försökt göra något så har hon klamrat sig fast vid mina ben och gnällt. Annars är febern som hängt i i två dagar hållt sig nere och hon mår nog rätt bra men hon var märkbart trött på förmiddagen så vi har hållit oss inne och tagit det lungt, det fick vi ju inte direkt göra igår när febern blossade som bäst.
Jag tänkte förklara vad som egentligen hände igår. Det var ju helt klart lite märkligt. Påsklovet börjar vilken dag som helst men på äkta Kenyanskt manér så visste ingen riktigt vilken dag lovet skulle börja. Plötsligt hade de en tom dag i familjerätten och passade på att lägga in fall som blivit strukna tidigare, alltså vi. Problemet var att de la in alldeles förskräckligt många fall före oss.
Vi var bara tre adoptionshearingar på listan, övriga fall var förmodligen arvstvister eller skilsmässor eller liknande. Men fortfarande var 29 punkter före lunch lite väl mastigt. Då vi kan se listan dagen innan var vi förberedda på att få gå hem ohörda då vi insåg omöjligheten i schemat, men hoppas gör man ju innerligt ändå. Det handlar alltså inte om att rätten har börjat med adoptioner på onsdagar också, det var en ren tillfällighet. Han kallade som sagt in oss efter sex punkter och skickade hem oss, den välvillige kan anse att han ville bespara oss en lång väntan på ingenting, DET är vi tacksamma för.
Vi tar detta väldigt lungt, det var mycket tråkigare att bli struken första gången. Det här var mer ett bra initiativ av någon advokaten? någon i domstolen? vi vet inte men vi uppskattar försöket. Det enda som blir tydligt är att man aldrig ska räkna in något för säkert i denna process. Det är bättre att fira alla framgångar och vara lycklig för det man har. Som idag när jag satt med en trött flicka i knät som ville se Pippi (jag hade kunnat få se Pippi konstant hela dagen om hon fått sin vilja igenom). Det är verkligen helt ljuvligt att snusa på huvudet, hon har de underbaraste mjukaste lockar på sidan av huvudet där håret inte blivit strävt än. Sådana stunder är verkligen sköna, ett lugn och en luvlighet sköljer genom mig när jag sitter där och snusar.
Det var allt från Nairobi ikväll =) / Anna
Jag tänkte förklara vad som egentligen hände igår. Det var ju helt klart lite märkligt. Påsklovet börjar vilken dag som helst men på äkta Kenyanskt manér så visste ingen riktigt vilken dag lovet skulle börja. Plötsligt hade de en tom dag i familjerätten och passade på att lägga in fall som blivit strukna tidigare, alltså vi. Problemet var att de la in alldeles förskräckligt många fall före oss.
Vi var bara tre adoptionshearingar på listan, övriga fall var förmodligen arvstvister eller skilsmässor eller liknande. Men fortfarande var 29 punkter före lunch lite väl mastigt. Då vi kan se listan dagen innan var vi förberedda på att få gå hem ohörda då vi insåg omöjligheten i schemat, men hoppas gör man ju innerligt ändå. Det handlar alltså inte om att rätten har börjat med adoptioner på onsdagar också, det var en ren tillfällighet. Han kallade som sagt in oss efter sex punkter och skickade hem oss, den välvillige kan anse att han ville bespara oss en lång väntan på ingenting, DET är vi tacksamma för.
Vi tar detta väldigt lungt, det var mycket tråkigare att bli struken första gången. Det här var mer ett bra initiativ av någon advokaten? någon i domstolen? vi vet inte men vi uppskattar försöket. Det enda som blir tydligt är att man aldrig ska räkna in något för säkert i denna process. Det är bättre att fira alla framgångar och vara lycklig för det man har. Som idag när jag satt med en trött flicka i knät som ville se Pippi (jag hade kunnat få se Pippi konstant hela dagen om hon fått sin vilja igenom). Det är verkligen helt ljuvligt att snusa på huvudet, hon har de underbaraste mjukaste lockar på sidan av huvudet där håret inte blivit strävt än. Sådana stunder är verkligen sköna, ett lugn och en luvlighet sköljer genom mig när jag sitter där och snusar.
Det var allt från Nairobi ikväll =) / Anna
Vad roligt det hade varit...
...att berätta om en lyckad tid i domstolen idag. För vi HAR faktiskt varit där. Leah ringde igår och sa att vi var uppsatta på listan för idag. Nummer 26 av 28! För den som inte vet är det en väääääääääldigt lång lista. Efter nummer 6 ropades vi plötsligt in och fick veta att han inte skulle hinna med oss idag. Trist men ingen överraskning med tanke på den långa listan.
Vi är väldigt glada för att vi inte berättat för någon, bättre att överraska med en glad nyhet än att väcka hopp som släcks. Nästa gång blir fortfarande 16 april och eftersom inga adoptionsärenden tas upp innan dess så är det ingen sillnad alls i slutändan men det hade varit skönt att få det gjort.
Hej hopp / Anna
Vi är väldigt glada för att vi inte berättat för någon, bättre att överraska med en glad nyhet än att väcka hopp som släcks. Nästa gång blir fortfarande 16 april och eftersom inga adoptionsärenden tas upp innan dess så är det ingen sillnad alls i slutändan men det hade varit skönt att få det gjort.
Hej hopp / Anna
Lite Ida-nyheter bara
Idag har vi varit på utflykt med ingen mindre än generalsekreteraren för pingstsamfundet FPFK som vi jobbar med här nere. Han ville att Josef skulle få predika i en kyrka utanför Nairobi så färden gick till Narok, en två och en halv timmes resa härifrån (halvvägs till masai mara). Det var trevligt, en härlig kyrka som de flesta kyrkor vi besökt har varit. Det skulle vara stor skillnad mellan denna landsortskyrka och Nairobi-kyrkorna. Vi såg inte riktigt skillnaden, allt är ju liksom annorlunda jämfört med hemma, men härligt var det.
Det var väl inga Ida-nyheter tänker nu den nogräknade. Efter en halv dag i en bil hinner man prata ganska mycket med sin ett och ett halvtåriga dotter. Hon har en tvåordsmening som återkommer ofta just nu mamma töt och pappa töt. Vi har undrat hur trötta vi har verkat men idag började fundera på om det är söta vi är. Vi säger ju ofta att hon är söt (världens sötaste faktiskt, rent objektivt alltså). Josef frågade om hon kunde säga att mamma är söt och mycket riktigt kom det mamma töt. Smälter man eller??? Det skulle vi nog kunna räkna som hennes första tvåordsmening, innan har hon sagt apa oppa när vi ska göra "fem små apor hoppade i sängen" vilket är ofta om hon får bestämma, allra helst direkt när hon har vaknat på morgonen.
Ikväll när vi läste boken frågade vi om hon kunde säga Nisse, hon har ju sagt Nitte någon gång men inte ofta. Idag kom ett klockrent Nisse men s och allt. När två lyckliga föräldrar sa "Men, kan du säga Nisse?" bekräftade hon det med en ljudlig rap. Lite äckligt kanske men frågan var ju korkad, hon hade ju precis sagt det.
Jaja vi är ju ganska nyblivna föräldrar och då är sånt här underbart och fantastiskt. Rapen var kanske mest rolig, vi fick behärska oss för att kunna be Gud som haver så att Ida kunde avsluta med ett ljudligt AMEN.
/ Anna
Det var väl inga Ida-nyheter tänker nu den nogräknade. Efter en halv dag i en bil hinner man prata ganska mycket med sin ett och ett halvtåriga dotter. Hon har en tvåordsmening som återkommer ofta just nu mamma töt och pappa töt. Vi har undrat hur trötta vi har verkat men idag började fundera på om det är söta vi är. Vi säger ju ofta att hon är söt (världens sötaste faktiskt, rent objektivt alltså). Josef frågade om hon kunde säga att mamma är söt och mycket riktigt kom det mamma töt. Smälter man eller??? Det skulle vi nog kunna räkna som hennes första tvåordsmening, innan har hon sagt apa oppa när vi ska göra "fem små apor hoppade i sängen" vilket är ofta om hon får bestämma, allra helst direkt när hon har vaknat på morgonen.
Ikväll när vi läste boken frågade vi om hon kunde säga Nisse, hon har ju sagt Nitte någon gång men inte ofta. Idag kom ett klockrent Nisse men s och allt. När två lyckliga föräldrar sa "Men, kan du säga Nisse?" bekräftade hon det med en ljudlig rap. Lite äckligt kanske men frågan var ju korkad, hon hade ju precis sagt det.
Jaja vi är ju ganska nyblivna föräldrar och då är sånt här underbart och fantastiskt. Rapen var kanske mest rolig, vi fick behärska oss för att kunna be Gud som haver så att Ida kunde avsluta med ett ljudligt AMEN.
/ Anna
Nya tag
Vi har inte på något sätt deppat ihop. Det blev inget inlägg igår för planen var att jag skulle blogga om dockkläderna jag höll på med. Ida blev galen så att hon skrek när det där aprikosa (bakstycket) inte gick att sätta på dockan. Mamma hade ju sagt att det var kläder till dockan. Jag lovade då att det skulle finnas en klänning till dockan idag på morgonen. Sen blev jag ju aaaaaaaaaaaadrig klar. Det fick duga med att klänningen åtminstone var ihopsydd. De fina virkade kanterna tog en evighet att göra så det sparade jag till idag. Skor har det blivit också och det är ju tur med tanke på hur skotokig lillskruttan är. Något bloggande blev det alltså inte igår då jag stupade i säng med stickkramp i fingrarna.
Nya tag blir det i alla fall i domstolen den 16 april. Jag vet att det låter långt med en månad men det är egentligen bara två veckors skillnad mellan 12 mars och 16 april. Jag ska förklara. Den domare som vi har även kallad (man får inte skriva konstiga namn om högt uppsatta personer så här kommer en rebus istället) "segagubbar - agubbar + diskproppen - disk" anser sig behöva fem veckor för att läsa våra papper och skriva domen. Om detta skulle krocka med ett av domstolens tre uppehåll så läggs uppehållet till de fem veckorna. Om vi hade fått komma förra fredagen så hade det alltså tagit åtta veckor tills vi fått vår dom (eftersom påskuppehållet börjar på måndag). Nu får vi komma första fredagen efter påskuppehållet och får alltså förmodligen vänta fem veckor efter det. Den som har en almanacka kan då se att det bara är två veckors skillnad i slutändan. Sen finns det inga garantier för att vi verkligen får komma den 16:e eller att han "bara" tar fem veckor på sig han får ta 42 arbetsdagar på sig och det är väl åtta veckor... ja ja det är ingen idé att ta något för givet. Vi tar en dag i taget och just nu är vi glada för att vi har en ny tid och bara "två" domstolsveckor senare än vår första.
Nu ska vi se "Lilla huset på prärien" och fika. / Anna
Nya tag blir det i alla fall i domstolen den 16 april. Jag vet att det låter långt med en månad men det är egentligen bara två veckors skillnad mellan 12 mars och 16 april. Jag ska förklara. Den domare som vi har även kallad (man får inte skriva konstiga namn om högt uppsatta personer så här kommer en rebus istället) "segagubbar - agubbar + diskproppen - disk" anser sig behöva fem veckor för att läsa våra papper och skriva domen. Om detta skulle krocka med ett av domstolens tre uppehåll så läggs uppehållet till de fem veckorna. Om vi hade fått komma förra fredagen så hade det alltså tagit åtta veckor tills vi fått vår dom (eftersom påskuppehållet börjar på måndag). Nu får vi komma första fredagen efter påskuppehållet och får alltså förmodligen vänta fem veckor efter det. Den som har en almanacka kan då se att det bara är två veckors skillnad i slutändan. Sen finns det inga garantier för att vi verkligen får komma den 16:e eller att han "bara" tar fem veckor på sig han får ta 42 arbetsdagar på sig och det är väl åtta veckor... ja ja det är ingen idé att ta något för givet. Vi tar en dag i taget och just nu är vi glada för att vi har en ny tid och bara "två" domstolsveckor senare än vår första.
Nu ska vi se "Lilla huset på prärien" och fika. / Anna
Fortsatt väntan
Dagen har gått åt till att vänta på ett samtal från advokaten. Ett sms blev det, domstolen tar inte emot oss på fredag, vi får vänta till april. Sen vet vi inget mer men vi hoppas få något slags närmare besked innan veckan är slut.
Lite perspektiv - den senaste familjen som åkte hem hade varit här lite drygt nio månader, vi har varit här nio månader den 6 juni, familjen som åkte innan dem hade varit här i elva månader alltså 6 augusti för oss.
Vi väntar och ser / Anna
Lite perspektiv - den senaste familjen som åkte hem hade varit här lite drygt nio månader, vi har varit här nio månader den 6 juni, familjen som åkte innan dem hade varit här i elva månader alltså 6 augusti för oss.
Vi väntar och ser / Anna
En alldeles vanlig dag
Vi har haft en typisk vardag. Josef jobbade förmiddag, jag jobbade eftermiddag. Ida och jag lekte i sandlådan med en ny bekantskap på förmiddagen, Josef och Ida lekte i och vid poolen på eftermiddagen. Pannkakor, mango och glass till lunch, korvstroganoff till middag. Nu sover prinsessan och vi njuter av melodifestivalens fjärde delfinal (det är så långt vi har kommit i Kenya). Vi har ju lyssnat på alla delar men nu får vi se också, ganska roligt faktiskt =) Vi förstår fortfarande inte varför Sibel inte gick vidare.
Tack och godnatt från ett alldeles vardagligt Nairobi / Anna
Melodifestival och docksäng
Vi hade ytterligare en härlig melodifestivalkväll i goda vänners sällskap igår kväll. De goda vännerna fanns i Stockholm men skype är en underbar uppfinning så det kändes inte så. Jag pysslade i vanlig ordning, igår var pysslet en docksäng till Ida. Hon har en nappflaska till dockan som hon gärna matar dockan med så jag tänkte att det var dags för en docksäng. Jag var på stan igår förmiddag och fixade lite tyger och en kartong. Så kartongen kläddes med tyg, täcke och kudde syddes för hand och vips var docksängen färdig.
Ida upptäckte docksängen direkt när hon kom ut i vardagsrummet imorse. Den har varit jätterolig hela dagen. Inte som jag hade tänkt mig förstås. Nog för att dockan har blivit nattad några gånger men det är nog för att vara snäll mot mig. Nej docksängen var naturligtvis till för Ida, dockan fick vackert ligga på golvet och bli matad.
Tja, det fungerade ju det också =)
/ Anna
Åtminstone något
När vår advokat inte hörde av sig igår skenade fantasin lite och vi undrade om vi skulle vara hemma ens innan augusiuppehållet. Josef har i vanlig ordning gjort kalkyler och räknat på hur vi kan överleva det =) Idag har vi fått kontakt med henne och hon har begärt en tid nästa fredag som vi KANSKE kan få. Vem-det-nu-var på domstolen skulle bekräfta på onsdag. Spänningen håller alltså i sig men det handlar inte om en tid i juni som vi såg framför oss, inte än i alla fall.
Ni som ber och har bett för oss får alltså fortsätta ett tag till.
/ Anna
Ni som ber och har bett för oss får alltså fortsätta ett tag till.
/ Anna
Trots
Är vad jag känner. Domare och andra som har vår tid i Kenya i sina händer ska i alla fall inte få bestämma mitt humör! Visst smyger sig besvikelsen in ibland men vi har haft en bra dag. Vi åkte för att titta på djur. Elefanter var tanken men vi var lite sent ute. Vi kanske har blivit Kenyaner på riktigt =) Elefantbarnhemmet har nämligen bara öppet en timme om dagen. Vi åkte för att titta på giraffer istället. Ida har lyckligt tittat på, klappat och matat abfer (fråga mig inte hur hon får in b:et men det låter så). Det fanns också en katt där så mam har också blivit jagad av en lycklig flicka. Efter att ha matat giraffer ett tag satte vi oss i skuggan och tog en dricka och turades om att jaga Ida. Där i värmen med en kall cola light med hela dagen framför oss och en ljuvlig tjej att jaga fanns faktiskt inte så många bekymmer.
Vår advokat har fortfarande inte hört av sig så vi vet ingenting. Men om bekymren hopar sig så får man söka ömhet hos någon välvillig ;-)
PUSS / Anna
Vår advokat har fortfarande inte hört av sig så vi vet ingenting. Men om bekymren hopar sig så får man söka ömhet hos någon välvillig ;-)
PUSS / Anna
Att vila i Gud
Igår kväll kunde jag inte sova för alla fjärilar i magen inför idag. Plötsligt tittade jag På Ida som snusade bredvid mig och ett bibelord kom för mig. Ps 37:7 Vila i Herren. Det är vad vi har gjort hittills och det är vad vi vill göra men oj vad det har varit svårt den senaste veckan. Vi har varit helt överrens om att en struken tid är det som vore riktigt jobbigt. Den långsamma eller snabba domaren spelade mindre roll för oss. Inatt kände jag tydligt att jag behövde arbeta lite på att kunna vila i Gud, att släppa kontrollen och lita på att Gud faktiskt håller oss i sin hand. Under resan hit och under tiden här har det varit tydligt att vi inte är ensamma.
Innan vi bestämde oss för att faktiskt våga åka till Kenya gjorde vi en lista på alla omöjligheter och sa till Gud att det här behöver lösa sig, annars kan vi inte åka. Inom två veckor hade allt löst sig och vi vågade oss på detta omöjliga äventyr. Det har varit fantastiskt och det mest fantastiska är den lilla godingen som snusade bredvid mig inatt.
På facebook cirkulerar ett gulligt meddelande som bland annat säger att det finns en mening med allt som händer. Det tror verkligen inte jag på. Det händer en massa fullständigt meningslösa saker. Hur kan man se en mening i att en rattfyllerist kör ihjäl ett barn eller krig. Däremot tror jag fast och fullt på att Gud kan vända även den värsta situation till någonting meningsfullt. Vår tid imorgon är struken, den domare vi skulle ha haft kommer inte att vara där. Vi är alltså tillbaka till total ovisshet. Vi har också fått veta att den långsammare av de två domarna är den vi kommer att ha andra gången då den snabbare inte tar hans fall. Vi tycker inte att det är precis roligt men vi är fast inställda på att fortsätta lita på att vi inte är ensamma.
Vi har suttit i ett möte om projektet i Kibera (människor som blev lite lätt skräckslagna av att vi kanske åker hem i april, de kan i alla fall slappna av). När jag jagade Ida runt i huset såg jag denna tavla.
Det är vad vi tänker göra. Vår advokat ska jobba för en ny tid snarast.
/ Anna och Josef
Innan vi bestämde oss för att faktiskt våga åka till Kenya gjorde vi en lista på alla omöjligheter och sa till Gud att det här behöver lösa sig, annars kan vi inte åka. Inom två veckor hade allt löst sig och vi vågade oss på detta omöjliga äventyr. Det har varit fantastiskt och det mest fantastiska är den lilla godingen som snusade bredvid mig inatt.
På facebook cirkulerar ett gulligt meddelande som bland annat säger att det finns en mening med allt som händer. Det tror verkligen inte jag på. Det händer en massa fullständigt meningslösa saker. Hur kan man se en mening i att en rattfyllerist kör ihjäl ett barn eller krig. Däremot tror jag fast och fullt på att Gud kan vända även den värsta situation till någonting meningsfullt. Vår tid imorgon är struken, den domare vi skulle ha haft kommer inte att vara där. Vi är alltså tillbaka till total ovisshet. Vi har också fått veta att den långsammare av de två domarna är den vi kommer att ha andra gången då den snabbare inte tar hans fall. Vi tycker inte att det är precis roligt men vi är fast inställda på att fortsätta lita på att vi inte är ensamma.
Vi har suttit i ett möte om projektet i Kibera (människor som blev lite lätt skräckslagna av att vi kanske åker hem i april, de kan i alla fall slappna av). När jag jagade Ida runt i huset såg jag denna tavla.
Det är vad vi tänker göra. Vår advokat ska jobba för en ny tid snarast.
/ Anna och Josef
Tjejshopping
Vi hade lägenheten full av Margret idag (både städerska och tvätterska heter Margret) så Ida och jag gick till Yaya och shoppade lite. För mig blev det ett par rosa skor, tror aldrig jag haft rosa förut. Ida tycker väldigt mycket om dem. Hon har gått runt i dem nästan hela kvällen (hon får ju plats med hela foten i tån men det går bra ändå). Vi fönstershoppade lite och så tog vi en fika på Java. Vi delade på en bananasplit, Ida tog bananen och jag tog spliten (för det måste väl resten heta).
Josef kom och hämtade oss påväg från skolan och en väldigt hungrig Ida åt en STOR portion pasta med ostsås som är favoriträtten. När hon somnat tog jag tag i ett projekt som legat på is länge. Jag klippte till en långsjal och gick iväg till en sömmerska för att få den fållad. Med uträttat ärende tog jag bussen till Yaya igen och klippte håret, ett annat projekt som legat på is sen vi kom hit. Nu är alla slitna toppar borta och domaren ska i alla fall inte kunna klaga på min frisyr på fredag. (Om han nu någonsin har uppmärksammat någons frisyr någonsin, han slår inte mig som en man som är särskilt intresserad av sånt).
Imorgon ska vi på ett spännande möte. Vi ska få veta vad utbildningen Kiberagänget ska få innebär. Det känns väldigt bra att det händer saker där. Man skulle ju kunna få vänta i evigheter på att folk ska få till det här men de två kvinnor som ska hjälpa oss ligger verkligen inte på latsidan. Något annat spännande som händer imorgon är LISTAN. Någon gång på eftermiddagen får vi veta OM vi har kvar vår tid på fredag och VILKEN domare vi fått. OM vi har kvar tiden kan vi faktiskt få ett besked på fredag om hur länge vi har kvar här. Det känns helt konstigt.
Vi har fjärilar i magen men mår ganska bra =) / Anna
Josef kom och hämtade oss påväg från skolan och en väldigt hungrig Ida åt en STOR portion pasta med ostsås som är favoriträtten. När hon somnat tog jag tag i ett projekt som legat på is länge. Jag klippte till en långsjal och gick iväg till en sömmerska för att få den fållad. Med uträttat ärende tog jag bussen till Yaya igen och klippte håret, ett annat projekt som legat på is sen vi kom hit. Nu är alla slitna toppar borta och domaren ska i alla fall inte kunna klaga på min frisyr på fredag. (Om han nu någonsin har uppmärksammat någons frisyr någonsin, han slår inte mig som en man som är särskilt intresserad av sånt).
Imorgon ska vi på ett spännande möte. Vi ska få veta vad utbildningen Kiberagänget ska få innebär. Det känns väldigt bra att det händer saker där. Man skulle ju kunna få vänta i evigheter på att folk ska få till det här men de två kvinnor som ska hjälpa oss ligger verkligen inte på latsidan. Något annat spännande som händer imorgon är LISTAN. Någon gång på eftermiddagen får vi veta OM vi har kvar vår tid på fredag och VILKEN domare vi fått. OM vi har kvar tiden kan vi faktiskt få ett besked på fredag om hur länge vi har kvar här. Det känns helt konstigt.
Vi har fjärilar i magen men mår ganska bra =) / Anna
En Ida-dag för pappa
Anna tyckte det var på tiden att jag (Josef) skrev ett inlägg och idag passar det utmärkt för vi har haft en riktig pappa-Ida dag idag.
Anna behöver jobba undan en del så jag bestämde mig för att ta med Ida på utflykt. Trots ett lättare regn for vi iväg med bilen till nationalparken. Vid ingången till den finns ett litet zoo som går under namnet "Animal orphanage". Man skulle kunna tro att de bara har små djurungar men så är inte fallet utan de har mest fullvuxna djur. Djuren är omhändertagna djur som antigen övergetts som små av någon anledning eller som tagits om hand pga att de varit skadade.
Vi har ett talesätt i Sverige som stämde väl in på dagen: "det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder". Dagens väder var som en normal svensk regndag. Det regnade så där lite lagom så att man klarade sig fint med regnkläder. Vädret var idealiskt för det vi skulle göra då vi hade bra regnkläder. Inget folk och aktiva djur!
Ida har idag lärt sig tre ny ord. De är:
Pard = Leopard
Shita = Cheeta (engelska för Gepard)
Gena = Hyena
Dagen till ära var det fart på Leoparden. Han sprang runt och lekte för fullt i sin bur. Han stannade precis vid staketet där vi stod bara en knapp meter från oss och när jag lyfte upp Ida hoppade han upp, tog tag i burens nät och blev hängande där i flera sekunder.
Geparderna var definitivt inte sämre. Flera av dem rusade runt i sin burar, stannade vid Ida och mig och tittade på oss. De har tre små Geparder i en bur och en av dem klättrade högt upp på burgallret precis där vi stod.
Men vackra kattdjur till trots så är ändå Idas favoriter är aporna. Hon kan stå och titta hur länge som helst på aporna och hon skrattar så hon nästan kiknar när de busar.
Ida somnade på vägen hem i bilen och sov utmattat vidare i sin säng. På eftermiddagen när Ida vaknade upp åkte vi till Nakumatt och handlade. Allt gick jättebra ända tills vi kom till kassakön. Som vanligt var det lång kö och kassorna är långsamma. Varje kund tar minst den dubbla tiden jämfört med hemma i Sverige om inte mer. Ida gillar inte kassaköer och det blev en liten prövosam stund för pappa. Men väl igenom var hon glad igen.
Att spendera en heldag ensam med Ida är toppen! Vi har haft jättemysigt. Visst är det både enklare och på många sätt trevligare att vara hela familjen. Men ibland är det bra att få göra något bara far och dotter.
/ Josef
Anna behöver jobba undan en del så jag bestämde mig för att ta med Ida på utflykt. Trots ett lättare regn for vi iväg med bilen till nationalparken. Vid ingången till den finns ett litet zoo som går under namnet "Animal orphanage". Man skulle kunna tro att de bara har små djurungar men så är inte fallet utan de har mest fullvuxna djur. Djuren är omhändertagna djur som antigen övergetts som små av någon anledning eller som tagits om hand pga att de varit skadade.
Vi har ett talesätt i Sverige som stämde väl in på dagen: "det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder". Dagens väder var som en normal svensk regndag. Det regnade så där lite lagom så att man klarade sig fint med regnkläder. Vädret var idealiskt för det vi skulle göra då vi hade bra regnkläder. Inget folk och aktiva djur!
Ida har idag lärt sig tre ny ord. De är:
Pard = Leopard
Shita = Cheeta (engelska för Gepard)
Gena = Hyena
Dagen till ära var det fart på Leoparden. Han sprang runt och lekte för fullt i sin bur. Han stannade precis vid staketet där vi stod bara en knapp meter från oss och när jag lyfte upp Ida hoppade han upp, tog tag i burens nät och blev hängande där i flera sekunder.
Geparderna var definitivt inte sämre. Flera av dem rusade runt i sin burar, stannade vid Ida och mig och tittade på oss. De har tre små Geparder i en bur och en av dem klättrade högt upp på burgallret precis där vi stod.
Men vackra kattdjur till trots så är ändå Idas favoriter är aporna. Hon kan stå och titta hur länge som helst på aporna och hon skrattar så hon nästan kiknar när de busar.
Ida somnade på vägen hem i bilen och sov utmattat vidare i sin säng. På eftermiddagen när Ida vaknade upp åkte vi till Nakumatt och handlade. Allt gick jättebra ända tills vi kom till kassakön. Som vanligt var det lång kö och kassorna är långsamma. Varje kund tar minst den dubbla tiden jämfört med hemma i Sverige om inte mer. Ida gillar inte kassaköer och det blev en liten prövosam stund för pappa. Men väl igenom var hon glad igen.
Att spendera en heldag ensam med Ida är toppen! Vi har haft jättemysigt. Visst är det både enklare och på många sätt trevligare att vara hela familjen. Men ibland är det bra att få göra något bara far och dotter.
/ Josef
Veteranerna
Kenya har blivit sex härliga personer fattigare och Sverige håller på att bli lika mycket rikare. Vi är numera Sverige - veteranerna i Kenya bland adoptivfamiljerna =) Må så vara med tre ynka dagars marginal men ändå. Nu vet vi mest... eller kanske inte. Det känns helt overkligt. Vi är ju fortfarande nya och håller på att upptäcka landet. Vi jobbar ju i och för sig så det blir ju inte utflykter hela tiden för vår del vilket innebär att det finns härliga ställen kvar i Nairobi att upptäcka för att inte tala om resten av landet.
Vi håller också på att upptäcka Ida, det gissar jag att man gör hela livet som förälder, hon är verkligen en helt underbar liten tjej. Vänta bara därhemma tills ni får träffa henne. Det är inte svårt att bli charmad. Jag skulle kunna sitta och snusa på henne hur länge som helst så man får passa på när hon är trött och man får. När hon är pigg har hon absolut inte tid att sitta i mammas knä några längre stunder. Hon måste ju klättra, springa, lägga pussel mm. Det är full fart hela tiden och det är härligt. Men idag på lunchen fick hon sitta i selen för att jag skulle få äta. Plötsligt tar hon tag i mitt huvud och ger mig 10 - 20 smällpussar. Mysig va!?
Igår och idag har vi haft främmande från Sverige, en kollega till Josef från Stockholm. Vi har haft så härliga pratstunder om allt möjligt. Idag har vi pratat och fikat, mer hann vi inte. Förmiddagsfika vid poolen så Ida fick bada lite. Lunch på Rusty Nail vilket blev en riktig långlunch. Vi är så glada för besöket!
Pratstunder har vi också fått på Skype vi har pratat med goda vänner i veckan och ikväll har Ida pratat med farmor och farfar och farbror Linus som hon har lite extra kär =) Han hade precis kommit hem från Kittelfjäll och hade färska rapporter. Men de väntar jag med till imorgon.
Nu ska lillan sova och vi ska ladda för melodifestival. Årets melodifestival kommer att gå till historien som en av de roligaste, vi hör ganska lite och koncentrationen är inte på topp precis men vi skypar med vänner och lillasyster i Sverige och kommenterar allt villket gör det hela till en enda fest för oss. Nästa veckas final missar vi dock, vi åker på safari på lördag - mycket orutinerat! Men vi har grannar som får programmen nedskickade så vi får se någon vecka senare hihi vi får väl skypa retroaktivt då.
Trevlig festivalkväll allihopa - hejja rockbrudarna säger vi.
/ Anna
Vi håller också på att upptäcka Ida, det gissar jag att man gör hela livet som förälder, hon är verkligen en helt underbar liten tjej. Vänta bara därhemma tills ni får träffa henne. Det är inte svårt att bli charmad. Jag skulle kunna sitta och snusa på henne hur länge som helst så man får passa på när hon är trött och man får. När hon är pigg har hon absolut inte tid att sitta i mammas knä några längre stunder. Hon måste ju klättra, springa, lägga pussel mm. Det är full fart hela tiden och det är härligt. Men idag på lunchen fick hon sitta i selen för att jag skulle få äta. Plötsligt tar hon tag i mitt huvud och ger mig 10 - 20 smällpussar. Mysig va!?
Igår och idag har vi haft främmande från Sverige, en kollega till Josef från Stockholm. Vi har haft så härliga pratstunder om allt möjligt. Idag har vi pratat och fikat, mer hann vi inte. Förmiddagsfika vid poolen så Ida fick bada lite. Lunch på Rusty Nail vilket blev en riktig långlunch. Vi är så glada för besöket!
Pratstunder har vi också fått på Skype vi har pratat med goda vänner i veckan och ikväll har Ida pratat med farmor och farfar och farbror Linus som hon har lite extra kär =) Han hade precis kommit hem från Kittelfjäll och hade färska rapporter. Men de väntar jag med till imorgon.
Nu ska lillan sova och vi ska ladda för melodifestival. Årets melodifestival kommer att gå till historien som en av de roligaste, vi hör ganska lite och koncentrationen är inte på topp precis men vi skypar med vänner och lillasyster i Sverige och kommenterar allt villket gör det hela till en enda fest för oss. Nästa veckas final missar vi dock, vi åker på safari på lördag - mycket orutinerat! Men vi har grannar som får programmen nedskickade så vi får se någon vecka senare hihi vi får väl skypa retroaktivt då.
Trevlig festivalkväll allihopa - hejja rockbrudarna säger vi.
/ Anna
Idas ordförråd
Jag fick en fråga härom dagen om vilka ord Ida har. Svårt att svara på tänkte jag det kommer liksom nya ord varje dag. Men oj, vad roligt det vore att lista det hon säger just nu! Så här kommer ett försök till en lista.
Mamma
Pappa
Adda = Ida
Mma = Emma (moster)
Hanna = kompis
Sjesje = kompis
Kako = kompis
Asjti = kompis
Nitte = Nisse, storkusinen
bebe = Ludde, lillkusinen
mooo = ko
koko = höna, tupp och liknande
mam = katt
katt = katt
vuve = hund
pinde = spindel
kon = sko
bab = bajs
byta = byta blöja
kaka = kaka och pannkaka
emi = Emil
pippi = fågel och Pippi Långstrum
babe = Bamse
brrrrrr = bil
mjamimjamimjami = gott eller vill ha
baba = bada
ejej = hej hej
edå = hejdå
puh = nalle puh
vam = varm
ne = nej (används ofta)
apa
oppa = hoppa
namnam = mat, mellanmål, dricka eller allt som är gott
itta = sitta
dä = där
titta
pam = kram
tom/pom = kom
koja
väving = välling
aj aj
kocka = klocka
täda = städa
kack = tack
najje = nalle
Det var de ord vi kommer på just nu =)
/ Anna och Josef
Mamma
Pappa
Adda = Ida
Mma = Emma (moster)
Hanna = kompis
Sjesje = kompis
Kako = kompis
Asjti = kompis
Nitte = Nisse, storkusinen
bebe = Ludde, lillkusinen
mooo = ko
koko = höna, tupp och liknande
mam = katt
katt = katt
vuve = hund
pinde = spindel
kon = sko
bab = bajs
byta = byta blöja
kaka = kaka och pannkaka
emi = Emil
pippi = fågel och Pippi Långstrum
babe = Bamse
brrrrrr = bil
mjamimjamimjami = gott eller vill ha
baba = bada
ejej = hej hej
edå = hejdå
puh = nalle puh
vam = varm
ne = nej (används ofta)
apa
oppa = hoppa
namnam = mat, mellanmål, dricka eller allt som är gott
itta = sitta
dä = där
titta
pam = kram
tom/pom = kom
koja
väving = välling
aj aj
kocka = klocka
täda = städa
kack = tack
najje = nalle
Det var de ord vi kommer på just nu =)
/ Anna och Josef
Tillbaka i Nairobi
Här kommer en resumé av vår mombasaresa.
Vå åkte till tåget på måndag eftermiddag den 22:a. Vi åkte klockan 16.00 för säkerhets skull, man vet aldrig hur det är med trafiken och man vill ju inte missa tåget. Det tog 20 minuter så vi fick vackert slå oss ned och vänta, eller kanske bara en av oss den kortaste i sällskapet nödvändigt skulle springa perrongen fram och tillbaka så en av oss längre fick jogga efter. Tåget kom in på perrongen strax före sex, vi checkade in och klev på. Rättare sagt Josef släpade på våra två väskor som var både stora och tunga plus dataväskor och barnvagn =) Sen installerade vi oss i vår förstaklasshytt. Ida fick mat och nattades på vår stora hockeybag där vi bäddat åt henne, mycket bra säng! Vi hade nämligen andra sittningen på middagen och fick mat vid 22.00, då bar vi med oss en sovande Ida som sov gott på sätet bredvid mig hela middagen. Sen sov vi i våra bäddar med varierande kvalité, Ida sov gott hela natten i alla fall. Tåget kom in till Mombasa och var inte ens en timme försenat, kors i taket.
Ursäkta den skumma maskeringen men hon får i alla fall ett ansikte. Hon är sötare i verkligheten jag lovar =)
Vi tog en taxi mot hotellet som ligger på Diani beach och en del av den som heter Galu beach. Efter en färjetur och en ganska lång bilresa hamnade vi i en sval, vacker och fräsch lobby. De kom med våta handdukar så att vi kunde torka av oss resdammet och varsin juicedrink. Det kändes ganska bra. Vi checkade in och två stackars människor fick släpa våra väskor till rummet, hoppas de blev nöjda med dricksen. Sen gick vi för att undersöka lunchbuffén som visade sig vara riktigt god. Till och med Ida godkände spagetti och köttfärssås för första gången till pappas stora lycka. Sen var det bara att hoppa i poolen som var ljummen och underbart skön. Det var svårt att slita sig från solen och poolen för att göra sig iordning för middagen. Men det var det värt. När vi förut varit på hotell som serverar både lunch- och middagsbuffé har det blivit enformigt till slut då det varit samma mat hela tiden. Inte här inte, här lagar de nya rätter varje dag. Min favorit var de kvällar när naanbrödsugnen kom fram och man fick färskgräddade naanbröd så mycket man orkade äta. Eller han som skar upp mango hela dagarna så man kunde äta så mycket man ville. Oj vad vi har ätit. Nu blir det majskolvar i en månad.
Våra dagar på hotellet är inte mycket att skriva om. De kan sammanfattas med: Väckning 08.00 om inte Ida vaknar tidigare. Solkräm, badkläder, vanliga kläder, packa strandväskorna, gå och äta frukost. Första doppet, torka i solen, andra doppet, ta en juice i baren, tredje doppet osv... Doppen varierade vi genom att bada ömsom pool, ömsom hav men det blev mest pool, dotra (dottern på hälsingemål) tyckte havet var för bråkigt på eftermiddagarna när det var högvatten. Ida fick lunch i snackbaren av den snälla kocken som fixade korv till henne sen sov hon på rummet i svalkan från en mycket välkommen aircondition. Sen gick vi till lunchbuffén och åt hela familjen.
Efter lunch återgick vi till vattnet igen. Det var så varmt så man ville inte gärna göra något annat. Från Idas sovstund och fram till middag umgicks pappa och Ida så att jag fick lite läsro. Jag tillbringade alltså eftermiddagarna i solstolen (med avbrott för några dopp i poolen) tillsammans med mina avhandlingar. Sämre arbetsplats kan man ha! Klockan sex när man inte får bada längre gick vi upp för att duscha, Idas minst populära tid på dygnet. Hon ääääälskar att bada men det där vattnet som kommer uppifrån är inte det minsta populärt. Hon skriker i högan sky. Det betyder att det är mamma som duschar, pappa skulle inte stå ut. Suck hon kommer att linda sin pappa runt lillfingret jämt =) Middagen var desto roligare tills hon slocknade, efter någon dag fattade vi att vi skulle ta med vällingen till restaurangen och låta henne sova i vagnen. Hon var personalens och alla tanters (och de var många) lilla gullunge. Enda barnet under tre på hela hotellet och dessutom världens sötaste (rent objektivt alltså). Torsdagens middag var härligast av alla. Personalen höll på och fixa hela eftermiddagen. De gjorde växtdekorationer, bar ut bord och stolar från matsalen. På torsdagar är det nämligen grillkväll, jättegott och mysigt att sitta på gräsmattan med levande ljus i pappers(!!!)påsar och levande musik uppifrån baren. Riktigt gott grillat kött bjöds det på också. Hotellet är förresten fantastiskt vackert på kvällen när alla små lampor tänds.
Sista dagen kom tyvärr, vi fick skjuta fram utcheckningen från 10.00 till 15.00 för 200 kr så vi njöt en sista förmiddag innan vi packade och åt lunch. Sen lämnade vi hotellet i hotellets egen taxi (som var 150 kr billigare än den vi tagit dit) och åkte tillbaka mot Mombasa stad igen. Vi var väldigt tidigt ute så chauffören körde oss runt i Mombasa och visade oss staden. Vi såg utsidan av fort Jesus, fortet som stått sedan 1593 då portugiserna byggde det. Vi gick också en runda i gamla stan. Vacker och sliten, en kille guidade oss och vi fick se gamla brittiska klubbar och vackra utsmyckade dörrar och annat fint. Idas behållning var katterna, hon är helt kattokig sen det fanns en katt på hotellet. Hon letar katter hela tiden och i gamla stan fanns det många vilket gjorde att det lät MAM MAM (mjau) från vår lilla grupp hela tiden. Hon är inte särskilt tystlåten heller. Efter vår rundtur åkte vi till stationen, fortfarande i god tid och vi var tillbaka till att jaga Ida fram och tillbaka längs en perrong.
När vi väntade på tåget i Mombasa hade det fortfarande inte kommit in på perrongen fem i sju (det ska gå klockan sju) då berättade de i högtalarna att tåget inte skulle gå klockan sju utan bli några minuter sent!!! Det var två och en halv timme sent från Mombasa och så har det hamnat ytterligare två och en halv timme efter under natten (SJ är ju superpunktliga). Vi fick en kupé där lamporna inte fungerade och fönstret inte gick att dra ner. Det var otroligt varmt och fuktigt. Vi fick gå och äta men Ida som skulle sitta i mitt knä blev galen av att inte få röra på sig så jag åt tre köttbitar och sen gick jag med en gallskrikande Ida för att de andra skulle kunna höra vad de tänkte. Sen mådde hon betydligt bättre när hon fick busa och titta på Emil i kupén, tack och lov för bärbara DVD spelare! Josef fixade så att vi fick byta kupé till en som var mer sliten men med ljus och fungerande fönster och utan kackerlackor (vi hade redan sett två i första kupén i det lilla ljus som var då kan man undra hur det blir med lampan släckt). Ida sov gott hela natten och vi sov förvånansvärt bra. Frukosten gick jag inte till för att slippa en ny Ida-konsert men då kom en av kyparna med en hel frukostbricka till kupén, helt ok service =) Tåget var alltså fem timmar sent till Nairobi men vi fördrev tiden med att titta på Emil. Ida fick en flaska välling och somnade. När hon sov satt vi och pratade om allt möjligt och hade det ganska gott. Klockan tre kom vi hem till Lägenheten ganska precis 24 timmar efter att vi lämnat hotellet. (24 timmar tog resan från Malaysia till Stockholm också för några år sedan, men då räknar jag ju inte från dörr till dörr förstås).
Vi är mer än nöjda med vår lilla "semester" och skulle gärna åka tillbaka så vi får väl se vilken domare det blir nästa fredag om det finns tid för mera Mombasa eller inte =)
Sedan vi kommit hem till Nairobi har vi haft fullt upp. Uppackningen tog sin lilla tid då allt skulle skakas (man vill inte lägga en väska med kackerlackor under sängen). Igår kväll åkte vi och mötte ett gäng från Sverige som övernattade på guesthouset några kvarter bort. De åkte vidare imorse så enda chanse att träffa dem var att åka och möta när de kom igår. Vi åkte såklart, Ida fick vackert följa med så det var en tre man stark välkomstkommitté som hälsade karibu Kenya =) Jätteroligt att sitta och prata en liten stund!!!
Idag har vi träffat hela goa adoptionsgänget, känns som om det blir långt mellan gångerna när vi är ute och roar oss hela tiden men det är alltid lika roligt att träffas!
Nu har jag skrivit hela kvällen så nu får ni inte veta något mer om vår Mombasaresa.
Nattinatt / Anna
Vå åkte till tåget på måndag eftermiddag den 22:a. Vi åkte klockan 16.00 för säkerhets skull, man vet aldrig hur det är med trafiken och man vill ju inte missa tåget. Det tog 20 minuter så vi fick vackert slå oss ned och vänta, eller kanske bara en av oss den kortaste i sällskapet nödvändigt skulle springa perrongen fram och tillbaka så en av oss längre fick jogga efter. Tåget kom in på perrongen strax före sex, vi checkade in och klev på. Rättare sagt Josef släpade på våra två väskor som var både stora och tunga plus dataväskor och barnvagn =) Sen installerade vi oss i vår förstaklasshytt. Ida fick mat och nattades på vår stora hockeybag där vi bäddat åt henne, mycket bra säng! Vi hade nämligen andra sittningen på middagen och fick mat vid 22.00, då bar vi med oss en sovande Ida som sov gott på sätet bredvid mig hela middagen. Sen sov vi i våra bäddar med varierande kvalité, Ida sov gott hela natten i alla fall. Tåget kom in till Mombasa och var inte ens en timme försenat, kors i taket.
Ursäkta den skumma maskeringen men hon får i alla fall ett ansikte. Hon är sötare i verkligheten jag lovar =)
Vi tog en taxi mot hotellet som ligger på Diani beach och en del av den som heter Galu beach. Efter en färjetur och en ganska lång bilresa hamnade vi i en sval, vacker och fräsch lobby. De kom med våta handdukar så att vi kunde torka av oss resdammet och varsin juicedrink. Det kändes ganska bra. Vi checkade in och två stackars människor fick släpa våra väskor till rummet, hoppas de blev nöjda med dricksen. Sen gick vi för att undersöka lunchbuffén som visade sig vara riktigt god. Till och med Ida godkände spagetti och köttfärssås för första gången till pappas stora lycka. Sen var det bara att hoppa i poolen som var ljummen och underbart skön. Det var svårt att slita sig från solen och poolen för att göra sig iordning för middagen. Men det var det värt. När vi förut varit på hotell som serverar både lunch- och middagsbuffé har det blivit enformigt till slut då det varit samma mat hela tiden. Inte här inte, här lagar de nya rätter varje dag. Min favorit var de kvällar när naanbrödsugnen kom fram och man fick färskgräddade naanbröd så mycket man orkade äta. Eller han som skar upp mango hela dagarna så man kunde äta så mycket man ville. Oj vad vi har ätit. Nu blir det majskolvar i en månad.
Våra dagar på hotellet är inte mycket att skriva om. De kan sammanfattas med: Väckning 08.00 om inte Ida vaknar tidigare. Solkräm, badkläder, vanliga kläder, packa strandväskorna, gå och äta frukost. Första doppet, torka i solen, andra doppet, ta en juice i baren, tredje doppet osv... Doppen varierade vi genom att bada ömsom pool, ömsom hav men det blev mest pool, dotra (dottern på hälsingemål) tyckte havet var för bråkigt på eftermiddagarna när det var högvatten. Ida fick lunch i snackbaren av den snälla kocken som fixade korv till henne sen sov hon på rummet i svalkan från en mycket välkommen aircondition. Sen gick vi till lunchbuffén och åt hela familjen.
Efter lunch återgick vi till vattnet igen. Det var så varmt så man ville inte gärna göra något annat. Från Idas sovstund och fram till middag umgicks pappa och Ida så att jag fick lite läsro. Jag tillbringade alltså eftermiddagarna i solstolen (med avbrott för några dopp i poolen) tillsammans med mina avhandlingar. Sämre arbetsplats kan man ha! Klockan sex när man inte får bada längre gick vi upp för att duscha, Idas minst populära tid på dygnet. Hon ääääälskar att bada men det där vattnet som kommer uppifrån är inte det minsta populärt. Hon skriker i högan sky. Det betyder att det är mamma som duschar, pappa skulle inte stå ut. Suck hon kommer att linda sin pappa runt lillfingret jämt =) Middagen var desto roligare tills hon slocknade, efter någon dag fattade vi att vi skulle ta med vällingen till restaurangen och låta henne sova i vagnen. Hon var personalens och alla tanters (och de var många) lilla gullunge. Enda barnet under tre på hela hotellet och dessutom världens sötaste (rent objektivt alltså). Torsdagens middag var härligast av alla. Personalen höll på och fixa hela eftermiddagen. De gjorde växtdekorationer, bar ut bord och stolar från matsalen. På torsdagar är det nämligen grillkväll, jättegott och mysigt att sitta på gräsmattan med levande ljus i pappers(!!!)påsar och levande musik uppifrån baren. Riktigt gott grillat kött bjöds det på också. Hotellet är förresten fantastiskt vackert på kvällen när alla små lampor tänds.
Sista dagen kom tyvärr, vi fick skjuta fram utcheckningen från 10.00 till 15.00 för 200 kr så vi njöt en sista förmiddag innan vi packade och åt lunch. Sen lämnade vi hotellet i hotellets egen taxi (som var 150 kr billigare än den vi tagit dit) och åkte tillbaka mot Mombasa stad igen. Vi var väldigt tidigt ute så chauffören körde oss runt i Mombasa och visade oss staden. Vi såg utsidan av fort Jesus, fortet som stått sedan 1593 då portugiserna byggde det. Vi gick också en runda i gamla stan. Vacker och sliten, en kille guidade oss och vi fick se gamla brittiska klubbar och vackra utsmyckade dörrar och annat fint. Idas behållning var katterna, hon är helt kattokig sen det fanns en katt på hotellet. Hon letar katter hela tiden och i gamla stan fanns det många vilket gjorde att det lät MAM MAM (mjau) från vår lilla grupp hela tiden. Hon är inte särskilt tystlåten heller. Efter vår rundtur åkte vi till stationen, fortfarande i god tid och vi var tillbaka till att jaga Ida fram och tillbaka längs en perrong.
När vi väntade på tåget i Mombasa hade det fortfarande inte kommit in på perrongen fem i sju (det ska gå klockan sju) då berättade de i högtalarna att tåget inte skulle gå klockan sju utan bli några minuter sent!!! Det var två och en halv timme sent från Mombasa och så har det hamnat ytterligare två och en halv timme efter under natten (SJ är ju superpunktliga). Vi fick en kupé där lamporna inte fungerade och fönstret inte gick att dra ner. Det var otroligt varmt och fuktigt. Vi fick gå och äta men Ida som skulle sitta i mitt knä blev galen av att inte få röra på sig så jag åt tre köttbitar och sen gick jag med en gallskrikande Ida för att de andra skulle kunna höra vad de tänkte. Sen mådde hon betydligt bättre när hon fick busa och titta på Emil i kupén, tack och lov för bärbara DVD spelare! Josef fixade så att vi fick byta kupé till en som var mer sliten men med ljus och fungerande fönster och utan kackerlackor (vi hade redan sett två i första kupén i det lilla ljus som var då kan man undra hur det blir med lampan släckt). Ida sov gott hela natten och vi sov förvånansvärt bra. Frukosten gick jag inte till för att slippa en ny Ida-konsert men då kom en av kyparna med en hel frukostbricka till kupén, helt ok service =) Tåget var alltså fem timmar sent till Nairobi men vi fördrev tiden med att titta på Emil. Ida fick en flaska välling och somnade. När hon sov satt vi och pratade om allt möjligt och hade det ganska gott. Klockan tre kom vi hem till Lägenheten ganska precis 24 timmar efter att vi lämnat hotellet. (24 timmar tog resan från Malaysia till Stockholm också för några år sedan, men då räknar jag ju inte från dörr till dörr förstås).
Vi är mer än nöjda med vår lilla "semester" och skulle gärna åka tillbaka så vi får väl se vilken domare det blir nästa fredag om det finns tid för mera Mombasa eller inte =)
Sedan vi kommit hem till Nairobi har vi haft fullt upp. Uppackningen tog sin lilla tid då allt skulle skakas (man vill inte lägga en väska med kackerlackor under sängen). Igår kväll åkte vi och mötte ett gäng från Sverige som övernattade på guesthouset några kvarter bort. De åkte vidare imorse så enda chanse att träffa dem var att åka och möta när de kom igår. Vi åkte såklart, Ida fick vackert följa med så det var en tre man stark välkomstkommitté som hälsade karibu Kenya =) Jätteroligt att sitta och prata en liten stund!!!
Idag har vi träffat hela goa adoptionsgänget, känns som om det blir långt mellan gångerna när vi är ute och roar oss hela tiden men det är alltid lika roligt att träffas!
Nu har jag skrivit hela kvällen så nu får ni inte veta något mer om vår Mombasaresa.
Nattinatt / Anna
Mombasa
Oj hoppsan internet fungerade här också =)
En bild säger mer än 1000 ord så här kommer några stycken.
Helt ok eller hur =) / Anna, Josef och Ida i Mombasa
En bild säger mer än 1000 ord så här kommer några stycken.
Helt ok eller hur =) / Anna, Josef och Ida i Mombasa
Lite Sverige
Vi får in Sverige lite här och var just nu. OS kommer från SR sportradion, olika hackigt olika dagar men vi har hört några medaljer tas. Melodifestivalen kommer via P3 eller våra goa vänners vardagsrum via skype. Det var en mycket märklig känsla att höra en svensk TV hallåa innan melodifestivalen drog igång. Känns ungefär som det var igår och samtidigt väldigt länge sen.
Någon hemma meddelade att de skulle smaska på semlor. Det är lite svårt att hänga med här när vädret är varmt jämt. Semlor ja, finns det mandelmassa i Kenya? Det kanske det gör men jag är inte sämre än att jag mixade mandel som jag fick nedskickad till jul och socker. Vips! fanns det mandelmassa =) Till och med Josef som annars vill ha semlor utan åt två semlor med hemmagjord mandelmassa i.
Lite Sverige blir det allt av mina nyvirkade gardiner, det är ju ändå mormor-gardiner. Mycket ljusare blev det i alla fall.
Kojan lockar lite mer nu, särskilt när pappa också kryper in =) Är de inte söta?
Idag åker vi till Mombasa för att uppleva kustklimatet =) Vi ska försöka blogga men vi får se hur det går. Annars återkommer vi om en vecka när vi är tillbaka.
/ Anna, Josef och Ida
Någon hemma meddelade att de skulle smaska på semlor. Det är lite svårt att hänga med här när vädret är varmt jämt. Semlor ja, finns det mandelmassa i Kenya? Det kanske det gör men jag är inte sämre än att jag mixade mandel som jag fick nedskickad till jul och socker. Vips! fanns det mandelmassa =) Till och med Josef som annars vill ha semlor utan åt två semlor med hemmagjord mandelmassa i.
Lite Sverige blir det allt av mina nyvirkade gardiner, det är ju ändå mormor-gardiner. Mycket ljusare blev det i alla fall.
Kojan lockar lite mer nu, särskilt när pappa också kryper in =) Är de inte söta?
Idag åker vi till Mombasa för att uppleva kustklimatet =) Vi ska försöka blogga men vi får se hur det går. Annars återkommer vi om en vecka när vi är tillbaka.
/ Anna, Josef och Ida
En kusin!!!
Dagens inlägg blir ett stort HURRAAAAAAAA lillkusinen har äntligen kommit. Ida har numera två pojkkusiner. Vi är SÅ glada och lite ledsna för att Nairobi ligger så långt från Stockholm. Men oj vad vi ska ta igen det sen =)
/ Faster, farbror och kusin Pansell
/ Faster, farbror och kusin Pansell
Pyjamasparty
Ida och jag har tillbringat dagen i pyjamas. Alltså jag har haft mitt nattlinne och hon har haft pyjamas. När jag frågade Josef om hon skulle ha pyjamas idag sa han: Jaha är det en pyjamas! Han har en poäng, pyjamasen är jättefin. Jag tillbringade natten med att göra diverse onämnbara saker. Toaletten var välbesökt och jag såg två långfilmer. Somnade gjorde jag kanske klockan fem. Det är bara andra gången för mig sen vi kom hit så det är inte ett dugg synd om mig, fast jag var rätt trött imorse.
Josef var tvungen att gå på två möten under dagen så det blev mycket inne-tid för Ida. Instängd i vardagsrummet med en trött mamma är inte det roligaste så vi har läst böcker, tittat på Emil och bullerbyn och gjort en koja. Kojan var rolig korta stunder men om den får vara kvar kanske hon fattar det roliga (jag kommer i alla fall ihåg kojor som vansinnigt mysiga).
/ Anna (som mår bättre)
Josef var tvungen att gå på två möten under dagen så det blev mycket inne-tid för Ida. Instängd i vardagsrummet med en trött mamma är inte det roligaste så vi har läst böcker, tittat på Emil och bullerbyn och gjort en koja. Kojan var rolig korta stunder men om den får vara kvar kanske hon fattar det roliga (jag kommer i alla fall ihåg kojor som vansinnigt mysiga).
/ Anna (som mår bättre)
