Våran egen
Vi åkte till domstolen tidigt, halv nio var vi där först på plats. Domaren kom lite sent sen började han bakifrån på listan. Han höll på länge med andra saker än adoptioner. Klockan elva började han med de första adoptionsförhandlingarna. Då är det två timmar kvar till Lunch och vi var nummer 18!!! Efter ett kommer ju två som bekant sen kommer tydligen elva. Han började hoppa fram och tillbaka på listan och vi såg vårt fall komma längre och längre ner. Vi slutade till och med hoppas på att han skulle hinna med oss före lunch. Grannar till oss som stod längst ner på listan blev inkallade och kom ut först förvånade och sen väldigt väldigt lyckliga. Han hade inte bara gjort hearingen. Han hade gett domslut också, något det är normalt att få vänta minst en månad på.
Hos oss sjönk dock modet allt mer ju närmare klockan kröp mot ett. Men som näst näst sista fall för dagen, då hade han gjort tre domares jobb ensam fick vi komma in och fem minuter senare gick vi ut med vår alldeles egna
Rasmus Boaz Jonathan Pansell
I vår vildaste fantasi kunde vi inte drömma om att idag var dagen när vi fick lägga ut bilder på vår egen lilla guldklimp. Nu är vi lyckliga och ska njuta av våra sista tio veckor i Kenya. Vi ska se fram emot en svensk jul och njuta i fulla drag av mormor, morfars och mosters besök.
Kram från familjen Pansell
LISTAN
Det finns en lista som skapar förväntan, ångest, glädje och besvikelse. Det är listan över domstolens förhandlingar. På torsdagseftermiddagen kommer listan över fredagens förhandlingar. Så torsdagar är dagar med fjärilar i magen för de familjer som har fått en tid i domstolen dagen efter.
Idag har jag inte haft några fjärilar i magen alls, jag har varit helt övertygad om att vi inte skulle få komma till domstolen alls. Domarna har nämligen inte börjat jobba efter uppehållet, bara en stackars vikarie och han kan ju faktiskt inte göra tre domares jobb.
Men vi ÄR på listan vilket skapade lite aktivitet här hemma, jag har liksom inte ordnat med kläder alls. Men nu är dräktkjolen framme och Ida har valt finklänning. Om hearingen blir av vet vi ju faktiskt inte än men det är morgondagens bekymmer. Både mor och dotter har i alla fall nya skor, det kan ju aldrig skada.
Nu blir det varma mackor och te, sen ska strykbrädan fram :-)
Uppdateringar - Masai Mara
Vi fick efterlängtade gäster i augusti. Undrar om ni där hemma kan förstå hur fantastiskt det är att få gäster när man bor så långt borta. Fantastiskt är det i alla fall. Det här gänget kom i alla fall och vi som har längtat efter att få se Masai Mara under den stora vandringen följde glatt med. Allt annat vi gjorde med dessa gäster får vi lämna annars blir jag aldrig klar med uppdateringarna men det var härligt att ha dem här!
Nu har vi förresten nya gäster, inga mindre än mormor, morfar och moster. Lyckan hos både barn och föräldrar är mycket stor :-)
Men åter till Masai Mara. Förra gången vi var där var det fantastiskt vackert och vi såg många djur men det var också mycket gräs utan djur eller utan djur som syntes i alla fall. Gräset, ett galet stort skafferi som bara väntade på sina matgäster ett par miljoner matgäster.
Det är svårt att återge hur det är att stå mitt i ett naturfenomen men vi försöker nog i bilder. Safarit var annars ganska lungt faktiskt. Bilen höll och körde bara fast en gång. Hoppsan, nu glömde jag visst att det regnade första natten vilket gör vägarna i Masai Mara till en lervälling. Salaash och hans bror (vi körde tillsammans) skulle tvunget åka till floden en viss väg, huvudvägen är tydligen alldeles för tråkig. Bitvis var det mer sjö och leråker än väg. Men efter ett litet missöde när Salaash bror fick dra loss oss så kom vi iväg.
Till floden kom vi i alla fall och vi såg en väldig massa gnuer som kanske skulle korsa floden snart men vi fick inte se några som faktiskt sprang men vid floden kan man se andra skönheter istället.
Dagen efter åkte vi till en annan flod, visst sa jag att det var vackert här?
Med gnuerna kommer också rovdjuren.
Det blir inte så mycket text idag, bilderna får tala för sig själva. Själv pratar jag för mycket med syster yster för att kunna få ur mig något vettigt. Jag vill bara sluta med ytterligare ett bevis på att det är ett vackert land vi har fått som hem.
Over and out
Anna
Bilder på färdiga hus
Idag har vi varit ute och inspekterat de färdiga husen. Familjen är mycket glada och om en vecka går flyttlasset för Martha (den gamla änkan som äger marken) och straxt därefter flyttar hennes äldsta sons hustru med barn ut. Andra föjer efter med tiden.
Här kan ni se hur husen blev:
Överblick över de fyra husen vi byggt!
Martha låser upp för första gången.
Så här ser de ut på insidan. Ingen lyx direkt men jämfört med Marthas hus i Kibera är det ett helt otroligt lyft!
Så här ser toaletten ut. Kvarstår dock att kapa bjälkarna och skotta igen jorden men det kommer familjen att göra själva.
Och så här ser toaletten ut på insidan.
Återigen ett enormt tack till alla er som genom era gåvor varit med och möjliggjort detta!
/ Josef
Första gången på en salong
Kompisen har åkt hem, då får vi väl försöka se likadana ut som henne då. En likadan frisyr var beställd så då gick vi till "flättanten" resultat kommer.
Äntligen har blogg.se fixat appen så man kan skriva kortisar med bilder på direkten. GILLA!
Kolla oss då
Ville bra hälsa från oss med 28 grader i luften och 29 i vattnet :-)
En liten mellanlandning i uppdateringarna
Annars riskerar vi ju att bara uppdatera och aldrig skriva om nu.
Här har värmen kommit tillbaka, med besked. Kenyanerna de glädjedödarna påstår att efter värmen kommer regnet. Ja ja tillsvidare njuter vi av värmen och badar.
Idag har vi vinkat och gråtit när en familj som vi umgåtts med sedan januari äntligen fick åka hem. Känns konstigt att det inte finns någon Idakompis imorgon bitti som Ida kan tjata om att få leka med. Alltså Idakompisar finns det kvar, tack och lov. Men inte den som hon tjatat på sin morgontrötta mamma om i åtta månader.
Vi väntar just nu på mormor, morfar och moster Emma. Ida har väntat i många många lördagsgodisar (veckor) och nu kommer de faktiskt efter nästa lördagsgodis, direkt efter faktiskt. På söndag morgon ska vi få kramas :-) ut på nya äventyr alltså, det gäller att få ner de förra på pränt innan. Det ska bli underbart roligt!!!
Sen, ett lördagsgodis senare är det födelsedag, en av världens mest efterlängtade födelsedagar. Vi har två oktoberbarn så vi har en rolig månad framför oss.
Jag har bara två tillägg till uppdateringarna från Meru och Samburu. På väg från Meru körde vi bakon en Toyota Corolla som såg ut att vara tungt lastad. Dessutom satt det några killar i bakluckan. Ju längre vi körde bakom dem desto fler människor såg vi i bilen, när den stannade vällde det ut ca 30 killar ur bilen. Så ska det se ut, samåkning när den är som bäst.
När man åker med Salaash bil få man agera startmotor, vi har knuffat igång bilen för hand och med bilen, bara den börjar rulla så är det mesta frid och fröjd. När vi bodde på fin-lodge i Samburu med rika amerikaner och kineser på fin-safari så var vi ställets enda sällskap som ställde sig bakom bilen redo att knuffa istället för att sätta sig bekvämt i den. Minnen som sätter guldkant på livet tycker vi :-) Salaash bara skrockade (stolt) åt att hans bil var den äldsta av alla på lodgen.
Nu ska vi snart sova och ladda för golfklubb med uppvärmd pool. Man måste ju jämna ut temperaturskillnaderna. Om det är 30 grader i luften kan man ju inte bada kallare än 26 grader. Förevändningen är att Josef ska få jobba ifred, stackarn.
Hej hopp
Anna
Uppdatering av bygget
Jag har lite dåligt samvete ... jag borde ha skrivit och uppdaterat alla er nyfikna löpande under juli och augusti om hur vårt byggprojekt i Kibera projektet fortlöper. Men nu kommer i varje fall en sen uppdatering av läget.
Jag vill börja med att tacka alla er som varit med och gett pengar till detta. Utan ert stöd hade vi aldrig kommit dit vi nu är. Husen ute i Garossa (som området heter) är äntligen färdiga! Det tog offantligt mycket längre tid än vi beräknat och det har också kostat oss betydligt mer än vi budgetterat. Tyvärr. Men nu är vi i varje fall framme och kan pusta ut innan vi tar tag i nästa steg som blir bygget av ett "community center" / kyrka i Kibera på den mark som vi nu äntligen kan få loss av familjen som vi nu byggt åt.
Att bygga denna typ av hus är för mig en helt ny byggteknik. Man börjar med att gräva hål för pålar. Med pålarna på plats så fortsätter man med resten av regelarna. Efter det är det dags för plåt på tak och väggar. Först därefter gjuter man grunden/golvet. Det görs genom att man murar en låg mur runt huset en bit ner i marken utanför huset. Sedan gräver man ut de överste decimetrarna med jord ur huset varefter man fyller på med grus och sand. Sedan gjuter man golvet och då gjuts pålar och plåt in i själva grunden. Slutligen putsas golvet med en annan salgs cement och tillsist målas det med ett ämne som hindrar fukt från att tränga upp genom golvet. När grunden/golvet är klart är det dags för dörr och fönster. Det är sista steget. i bygget. Sedan är huset klart.
Vi har byggt fyra sådana hus. Ett åt den gamla änkan som äger marken och ett åt varje son med respektive familj. Varje hus är 18 kvadrat och består av två rum.
På bilderna nedan kan ni se hur arbetet har fortskridit.
Stomme på gång
Takplåt på plats
Och väggplåtar
Lunchpaus
Mellanvägg inne i huset
Första lasset med material till grund/golv har anlänt
Jag återkommer inom kort med bilder på hur slutresultatet blev. Det kanske inte ser så mycket ut för världen här, men väl färdiga ser husen riktigt ok ut! Familjen vi byggt för är i varje fall nöjda och grannarna säger att de har de finaste husen i området. Något att vara stolt över.
Nu har familjen ett par behov kvar för att kunna flytta in. Det första är en åsna så att de kan hämta vatten och annat nödvändigt (vatten finns flera kilometer bort). Som tur är har en familj hemma i Sverige som redan fixat den saken. Sedan skulle de också behöva en vattentank så att de kan samla upp regnvatten och använda till odling, tvätt mm. Någon som känner sig manad att donera en tank? Kostnaden rör sig mellan 2000-3000 kronor.
Nu blickar vi fram emot nästa fas då vi skall bygga inne i själva Kibera. Men det återkommer jag också om inom kort.
/ Josef
Uppdateringar - Samburu
Efter två nätter på Ikweta drog vi vidare mot Samburu. Vi visste inte riktigt vad vi hade att vänta oss innan denna resa. Men vi har blivit rekommenderade att åka till både Meru och Samburu. Vi åkte direkt mot Samburu utan att åka in i Meru först, resan skulle bli lång... tills Salaash frågade om vägen på en mack och vips så fanns det en ny väg som skar genom landet och gjorde resan till Samburu väldigt mycket kortare. Vi kom fram till Isiolo som är sista stad innan Samburu där vi skulle kolla bilen lite. Kolla lite blev att svetsa fast metallbitar vid ena däcket, vilket gjorde att däcket blev omöjligt att lyfta av OM vi skulle få punktering. Kenyansk lösning!
Efter lite svetsning körde vi in i Samburu, en park vi väldigt snart kom att älska.
Buskar, berg, sand, damm och en flod som skar genom landskapet. Detta gjorde att man fick ökensand och gröna buskage på samma plätt. Här finns också djur som vi inte sett förut, vissa av dem lever bara här.
Stenbock, tror vi i alla fall inte att vi sett förut. Vi måste köpa en bok och börja pricka av!
Grevyzebran, som bara lever här fick vi se redan första dagen. Vi letade efter flocken men denna zebra till skillnad från den sort vi alltid annars ser lever som solitärer. De är också utrotningshotade, det gäller alltså att vårda sina möten med dem.
Somalistruts har vi inte heller sett. Struts som struts tänker ni men här smyger sig de stackars futtiga studier jag har i zoologi på mig och jag blir fascinerad av att de är så lika men ändå så olika. Naturens under liksom.
Efter några härliga timmars gamedrive landade vi uppe i bergen på Sopalodge. Lyxlodge som vi unnade oss på detta glidarsafari. Förutom vi fanns här en massa kineser, amerikaner mm som var ute på det dyra 15 dagars safari man kan åka på om man är rik på riktigt. Då flyger man mellan parkerna och gör i princip hela Kenya på 15 dagar. Galet! Två söta amerikanska tanter var ute på just ett sånt safari och det här var deras första stopp. De var milt sagt exalterade, som bara amerikanskor kan vara. Lodgen var toppen och maten var fantastisk så vi hade det mycket mycket bra. Utsikten från rummet var själva parken, inget staket här inte. Ida studerade lyckligt tre dik dik som smög runt i buskarna utanför vår balkong.
Vår heldag i Samburu startade tidigt för game drive. Vi bara njöt av att åka runt i denna fantastiska natur, av drickande giraffer och elefantbäbisar. En leopard hade sitt byte i en buske. Bytet såg vi i två dagar, andra dagen luktade vi bytet också men själva leoparden ville inte äta inför publik.
Liksom i Meru tog vi en lång lunchpaus för att få tid att bada och ta det lungt. Här var poolen inte nattöppen men den var desto finare och då var inte poolen i Meru ett enda dugg dålig. Stackars Ida har varit på mer än ett safari mitt i en frisering. När man är på safari hinner man liksom inte fläta så mycket det får vänta tills man kommer hem.
Efter några dopp och en god lunch åkte vi ut igen. Ett av de säkraste lejonspåren i en nationalpark är en massa safaribilar på samma ställe. Det bästa är när man hittar lejonen först och får stå ensam i vildmarken och bara titta men man kan ju inte låta bli när det ser ut såhär, då måste man åka dit och titta.
Där fanns några damer och några småttingar som inte hade några problem med att äta inför publik.
Sa jag att det var vackert norr om ekvatorn? Och nej, vi fick inte punktering :-)
Nästa uppdatering... Masai Mara
/ Anna
Uppdateringar - Meru
Var ska man börja... från början kanske...
Vi åkte med en av de andra familjerna på ett safari som vi längtat efter i två år. Samburu och Meru stod på schemat. För oss är det park nummer åtta och nio. Resan till Meru var låååååång och vansinnigt vacker. Vi åkte upp och ner för gröna kullar/berg klädda med teplantager och söta små gårdar, på gårdarna stod det nog lerhus men det var så fint. Ett magiskt vackert vattenfall i grönskan ingick i scenariot. Vi njöt helt enkelt av resan även om den var lång. Det är svårt att fånga utsikten från vägen när man åker skramlig gammal åsna (Salaash landcruiser) men vi försökte i alla fall. I värsta fall får vi åka tillbaka för att ta fler kort :-)
Vi kom fram till Ikweta där vi bodde i tält. Helt ok och mysigt strax utanför gaten. Klockan hade hunnit bli sent men vi bestämde oss ändå för att åka in i parken trots att vi riskerade att få betala en parkavgift bara för den dryga timmen vi fick där på kvällen. När man får residentspriser går det att chansa. 1000 shilling (80 kr) är liiiiiite billigare än 60 dollar. Vi fick en härlig timme i parken i sällskap av några elefanter, giraffer och antiloper. Vinden var ljum vilket passade oss frusna nairobibor mycket bra. Meru ligger ca 35 mil norr om Nairobi på andra sida ekvatorn, det gör att man byter årstid, vår kalla vinter (ca 15-20 grader) byttes mot värme.
Tillbaka på lodgen åt vi en god middag som följdes av ett kvällsdopp. Ida tjatade sig till att få bada och poolen var öppen dygnet runt, och upplyst inifrån så vem kan motstå? Jo det kan Ida. När hon väl fått ner sin mamma i vattnet tyckte hon att det räckte och hoppade över kvällsdoppet själv.
Dagen efter började tidigt, vi åkte genom en underbart vacker park och såg finfina djur. Vid en utsiktsplats vid floden där man brukar få se flodhästar träffade vi på en svensk som driver en lodge (precis bredvid den vi bodde på) han berättade att Meru rymmer lika många fågelarter som vi har i Sverige. Vi såg inga massor av djur men helt tillräckligt och naturen njöt vi av i fulla drag. Plötsligt stod till exempel den här skönheten vid sidan av vägen.
Lunch och bad på lodgen helt enligt planen. Vi ville ha ett safari med både game drives och poolhäng, istället för att åka till Mombasa. Barnen sov lite efter lunch och då fick mamman en stund för sig själv. Pysselkorg, choklad och kaffe på tältets veranda, man kan ha det värre.
Sen var det dags igen, in i noshörningsreservatet som finns i parken. Vi såg inga noshörningar och bitvis var det inga djur alls men sen hittar man dem och då är det så vackert att det är värt en halvtimmes letande i vacker men djurtom natur. Lite av tjusningen med safari, tycker i alla fall jag.
Meru var torrt och dammigt, efter en dusch i tältet torkade jag ur mina öron. Det lämnade två rejäla svarta fläckar på den vita handduken EFTER duschen. Men då är det ju tur att det finns nattöppen pool och dusch i tältet :-)
Nästa inlägg... Samburu och det ska inte dröja lika länge jag lovar.
Anna
Jag ska bara :-)
Jag vet att vi inte bloggat på evigheter, jag har så mycket härligt att berätta om, tre nationalparker, en resa till Kisumu, ett bedök sv fingäster... Vi har verkligen njutit av augusti men tid för bloggande har det varit ont om men det kommer. Vi har också ett bygge att berätta om, som nästan är klart.
Men idag ska jag bara berätta ATT VI HAR HEARING DEN 28 SEPTEMBER. Vis av förra resan vet vi förstås att den kan bli inställd men vi har i alla fall en tid. SÅ skönt!
Låååååång augusti sammanfattning kommer snart hoppas jag.
En glad Anns
