mwanangu

.

Detta besked skapade en enorm aktivitet, innan vi fått denna tid har vi ju inte kunnat boka någonting och Josefs semester (två hela veckor) börjar på måndag eller tisdag för det var visst något som behövde fixas på måndag... På tisdag åker vi på safari till Meru och Samburu det går väl an :-) vi ska berätta hur det går jag lovar. Vi har velat åka lite norrut sen slutet av vårt förra Kenyaäventyr och nu ska det äntligen bli av och det med stil. Tack vare en annan familj som hänger på kan vi dessutom åka med Salaash, fantastiskt roligt både sällskapet och guiden.

.

Att leva här mitt i adoptionsprocesserna är en enorm empatiträning. Man hoppas med andra, gläder sig med andra och sörjer med andra. Just precis nu är vi väldigt glada och vi hoppas väldigt mycket och vi vill inte byta hoppet mot sorg för allt i världen. Men som tur är finns vi också för att trösta och peppa varandra vilket vi alla behöver under resan. Nu när vi väntat och väntat på en tid för intervju är det gott i hjärtat att andra har suckat tillsammans med oss.

.

Nu ska jag natta min alldeles ljuvliga son, den lika ljuvliga dottern somnade i soffan efter vällingen (precis som mamma brukar göra).

Anna

.

Just nu är det stillestånd. Efter första domstolsbesöket ska man på intervju hos childrens department och de ska göra hembesök. Men för att kunna gå på intervju måste man bli kallad och snart tre och en halv vecka efter domstolsbesöket har vi fortfarande inte hört något. Vi vet att familjer som varit i domstolen efter oss har gjort både intervju och hembesök så de har inte gått på semester... inte än i alla fall. Det är här perspektiven behövs. Att vänta utan att veta och att vara i händerna på en myndighet som inte använder sig av svenskt kösystem inte direkt roligt.

.

Domarna i domstolen granskas just nu. Två grupper av domare har blivit granskade och i båda omgångarna har domare blivit sparkade på grund av ineffektivitet eller för att de inte klarat integritetskontrollen. Perfekt har jag tänkt, då borde ju domarna bli effektiva och jobba på. Tills jag läste att senaste domaren som blev sparkad hade domslut att avkunna där de tilltalade (eller vad det heter) fått vänta sedan 2004. Adoptionsrekordet som ligger på ofattbara 14 eller 15 veckors väntan efter den andra hearingen bleknar vid jämförelsen. Kan ni påminna mig om det när vi fått veta hur länge vi ska vänta (att komma hem till jul känns i dagsläget långt ifrån självklart).

.

Hemma tycker vi att invandrare av olika slag ska anpassa sig till svenska vanor och regler som att vänta på sin tur i kön, passa tider... Här är jag invandraren, visserligen på kortbesök men jag är ju inte meborgare och det är bara mina barn som är födda här. Och jag får uppleva hur det faktiskt är att anpassa sig eller snarare vara oförmögen att anpassa sig. Jag kan köra bil (idag lyckades jag till och med göra en usväng i stan), jag kan gå över vägar, jag vet vilka småord jag ska använda för att inte bli tagen för turist men jag KAN INTE förstå hur man kan rycka på axlarna över att tiden bara går och att man bockar och bugar för överhet som poliser och domare. Min inbyggda rättspatos säger mig att jag borde maila nån hög chef på childrens department och fråga vad som egentligen händer men advokatens undflyende säger mig att man inte gör så här. Det går helt enkelt inte att lämna mitt sätt att tänka bara för att jag bor i ett land där man tänker på ett annat sätt, mycket för att jag inte håller med. Jag tycker till exempel att man ska vänta på sin tur och även om jag förstår att man inte gör det här så tänker ändå fortsätta att tycka så. Detta gör att jag blir nyfiken på vad som är svårast att förstå med Sverige och svenskarna. Ha lite överseende med invandrarna är ni snälla, det kan inte vara så lätt för en amerikan i Norrland till exempel.

.

Ett annat perspektiv riktar jag helt och hållet till mina föräldrar. När jag var liten bjöd jag in gatans ungar på cirkus i vår källare. Helt obekymrad över att jag, min ribbstol och min trapets (en sån man hänger i knävecken i) var de enda attraktionerna. Mamma fick vänligt men bestämt mota alla förväntansfulla besökare i dörren. Mamma och pappa, Elsa Billgren bjöd in hela Stockholm minsann, lyssna på sommarpratet så får ni höra.

.

Nu ska här sussas så att jag orkar cykla imorgon. Idag har nämligen papporna lagat cyklar så nu finns det flera fungerande cyklar. Hmmmmm det kanske får bli en cykelhjälmsjakt på morgonen.

.

Anna

.

Vi anade att genombrottet skulle komma i helgen när han promenerade runt med en liten gul kundvagn i plast (som inte utgör något som helst motstånd), när han kom fram till en liten gräskant och kundvagnen körde fast lyfte han kundvagnen och bar den över kanten. Då är man i stort behov av stödet.

.

Nyss kom han promenerande från sovrummet där han fått nya kläder efter det varma badet som var nödvändigt idag efter att ha lekt ute i vattenpölarna. Det är kallt just nu, när Rasmus och jag kom in satt Ida med de små kalla fötterna i ett fotbad.

.

Nu ska Rasmus gå och dansa med sin pappa och Ida som dansar till Linda Bengtzing, nehej han klättrade upp på soffbordet istället...

.

Hoppas sommaren hos er är varmare än vår vinter.

Anna

.

Livet här kan vara så härligt med sköna hemmadagar och en utflykt ibland. Att bara gå och dra hemma på asfalten skulle kanske ge lite tristess men kryddar man med en utflykt eller som i onsdags ett fikaknytis på gräsmattan så känns dagarna bara lyxiga. Jag njuter av lugnet och friheten och av att mina dagar handlar om att vara med mina barn. Det är klart att jag njuter av egentid men det gör jag ju för att jag är med barnen så mycket. En egen halvtimme i köket eller med en tidning blir toklyxigt istället för en stund man tar för given som det var för fyra år sen, tiden innan Ida. Jag gillar detta bättre även om jag önskar mig fler halvtimmar, men vilken förälder gör inte det?

.

Imorgon lyxar vi med kalas vid poolen, vardagslyxen fortsätter!!!

Anna

.

När hon på slutet skriver att hon är så glad för att hon fick just sin son och att om något av alla de graviditetstest hon gjort varit positivt hade hon inte fått just honom sprutar mina tårar. PRECIS så känner jag, jag är så glad för att jag fått just dessa två underbara små troll. När vi fick träffa Rasmus första gången landade en pusselbit i vårt livspussel. Vår familj blev hel och det var just precis han som skulle göra oss till en helhet.

.

Oj, vad jag känner igen mig i Klaras berättelse. Alla kommentarer och frågor man får och har fått. En del gör ont, en del blir man trött på, andra leder till intressanta samtal. Och jo, man får fråga mig saker om det är ok att man inte alltid få svar.

.

Mina alldeles egna två sover sött och är sådär ljuvliga som barn är när de sover, och jag älskar dem mer än jag trodde var möjligt. Någon förälder som känner igen sig? Det är galet vad mycket kärlek ett hjärta kan rymma. Tänk att vi ska få följas åt och att jag är satt att vårda och fostra just dem. Vilken ära!

.

/ Anna, en av världens stoltaste mammor

.

Degen uppförde sig fint, morötter, lök, potatis och butternut squash (en pumpa som gör morotssoppa väldans len och god i smaken) skalades och mördaren letade sig ner till än djupare avgrunder. Såna stunder gillar jag, egentid på högsta nivå när man har tid att baka och annat som tar tid.

.

Sesamfröna fick dessvärre gå till de sälla jaktmarkerna för högst upp i burken låg två små fluglik och jag hade ingen större lust att ta reda på hur många fler som mött döden i den stängda burken. Men brödet blev kalasgott utan sesamfrön. Även om Ida efter en nybakad macka bad att få en till men den här gången skulle det vara en macka och inte bröd. Josef skrattade gott och jag såg ut som ett levande frågetecken. Det var formfranska det lilla monstret bad om istället för mammas nybakade.

.

När barnen sov njöt vi i lugn och ro av soppa, BRÖD (inte macka) och vitlökssmör. Sånt kan man ju bjuda Kungen på om han skulle titta förbi.

.

Jag kan också meddela att Maria Waern fick fast mördaren och det var ju tur.

.

Nattinatt

Anna

.

Jag skulle skriva en glad statusrad på facebook och insåg att jag höll på att skriva. Hurra jag kan se på Ernst #sverigelyx. Men jag har ingen aning om vad det där # betyder. Alltså jag anar att det har att göra med twitter och det har jag inte tagit mig tid till att börja med än men att blanda in det där staketet i meningar kan jag tala om att vi inte gjorde på förra sidan nyår.

.

Förra gången vi var i Kenya informerade erfarna missionärer oss om att det ofta kommer nya ord och uttryck som man upptäcker när man har varit borta ett tag. På hösten när vi kommit hem var det val och i alla debatter och valprogram pratade de om appar hit och appar dit. Jag fällde några upprörda kommentarer om att man väl faktiskt fick förklara de där apparna för eventuella stackars tanter som inte hade någon aning. I själva verket var det väl jag som behövde förklaringen, smartphone hade erövrat marknaden under vår bortavaro och ordet app kom väl med dem.

.

Nu har Ernst tagit reklampaus och jag tror att han får buffra klart sig i natt så ser jag klart imorgon för nu är det nog natt även för mig. Hoppas barnen håller med om att det är natt till klockan nio imorgon. Vem vet, plötsligt händer det.

.

Kan ni berätta för oss utlandssvenskar nästa gång ni hittar på såna där nymodigheter nästa gång. Annars får jag väl hålla mig på tanternas sida även efter nästa hemkomst.

.

Gonatt

Anna

.

Vi kom till slut fram till Hells Gate, jag har ingen aning om varför en så vacker plats har fått ett så intressant namn. Vi betalade och körde in. För ynka 1600 shilling fick vi en heldagsbiljett, det är ungefär 120 kr, det är härligt att ha rätt visum.

.

.

I Hells Gate får man vandra, cykla eller köra bil. Det hade varit härligt att vandra men vi hade ju sovit lite längre än planerat så det fick bli bilen. Men det betyder ju inte att man inte kan gå ut om man vill hälsa närmare på zebrorna, problemet är att zebrorna så sällan vill hälsa nära.

.

.

.

Ida fick ha lilla kameran för sig själv och det var ganska så mysigt att höra henne diktera sin pappa. Stanna pappa jag måste ta kort.

.

.

Natten tillbringade vi på vackra, rofyllda Elsamere.

.

.

.

Söndagen, vår 17 åriga bröllopsdag (galet vad åren gått fort och vad roligt vi har haft) tillbringade vi på Crescent Island. Vi fick matsäck från Elsamere och packade för en heldag bland zebror, gnuer, giraffer mm. Vi fick en guide för att få ordning på var man kan gå, nästa gång kan vi promenera själva. Det är galet vackert, solen sken och vi njöt av vår promenad och de två stunderna vi hade på picknickfilten.

.

.

Kolla in killarna i skogsbrynet som vi är på väg mot :-)

.

.

.

.

.

Vi valde att beställa lunchbuffen på måndagen och åka in i Hells Gate igen på förmiddagen. Vi ville prova fler vägar än de vi hann med på lördagen. Gissa om vi är glada över att vi gjorde det. Vi hamnade uppe i bergen i ett fantastiskt landskap med lika fantastisk utsikt. Och alla djur som varit nedanför berget på lördagen var helt klart i bergen på måndagen.

.

.

I Hells Gate finns varma källor. På lördagen var vi väldigt nära de svavelosande ångorna men då får man också se rören från kraftverket som utvinner el från dessa. Mycket mer inspirerande var denna vy där ångorna fortfarande smälter in i landskapet.

.

.

Vi hade hört att det skulle finnas Eland i parken men inte sett några. I en av dalarna vi kom till fanns de allihopa.

.

.

Visst är parken vacker!!!

.

.

Visst fick jag en bra födelsedagspresent? Och det blir svårt att slå bröllopsdagen om tre år när vi firar 20 år (galet vi ska snart fira silverbröllop) vi får väl helt enkelt åka tillbaka hit och bara njuta.

.

Nu ska den här gamla 37 åringen snart sova

Godnatt

Anna