Guldklimpar
Vi har hektiska dagar. Inte egentligen men pappan är på årsmöte vilket lämnar oss andra tre ensamma hemma på dagarna. Jag har ju två små juveler som snällt sover till åtta på morgonen och egentligen är de snälla men oj vad syskonreaktionen är mer märkbar när jag är ensam förälder. Ida fullkomligt älskar sin lillebror men om han sitter i mitt högra knä ska hon minsann sitta i det vänstra, helst det högra men det får hon ju inte, men då protesterar han och vill ha sin mammas knä för sig själv. I tisdags var jag helt matt när Josef till slut kom hem, känslomässigt matt efter att ha varit en förälder för lite hela dagen. Det kommer ju att ordna sig men man får kämpa lite.
.
Så vad gör man... jo jag lockade Josefs elever med köttfärssås och fick sällskap idag. Vips är Ida ett under av snällhet (om hon inte är trött och hungrig förstås) och jag fick sova middag med Rasmus så att jag inte ens hann ner till poolen innan alla var tillbaka. MYCKET skönt! Underbara människor!!!
.
Köttfärsås var inte enda förevändningen, jag har ringt en gammal vän till båda våra pappor som hjälpte mig att få till ett studiebesök på MAF Misson aviation fellowship. Vi fick ett så vänligt bemötande och rundtur i hangaren. KUL!!!
.
Idag har Rasmus varit framför allt lycklig. Han har knappt gått att söva varken på dagen eller kvällen för han vill bara busa. Så fort jag har rört mig eller någon annan i familjen har kommit in i rummet har han farit upp som en raket och bubblat av glädje. När jag satt med lillskrutten i famnen som busade och skrattade och tittade på lillskruttan som lyckligt kammade ett hår (hon får nämligen inte kamma mitt) så slår det mig en sak. Vad jag är lycklig som får vara mamma till just dessa två små guldklimpar, vilken förmån det är.
.
Hejsan från en lycklig och lite trött mamma
Anna
Friska
Jo tack! Det hjälpte att bestämma sig för att vara frisk. Men först sov jag hela dagen igår. Josef kom in med Rasmus och undrade om jag orkade ge honom mat. Jag vaknade av att de kom in och var inte precis pigg. Det hela slutade med att både Rasmus och jag somnade och sov en och en halv timme till. Mysigt =) Han åt middag vid läggdags igår stackarn tack vare sin trötta mamma. Idag har han ätit med god aptit och jag också. Så nu är vi minsann friska.
.
Våra goa gäster åker på safari igen imorgon. Vi skulle gäääärna åka med, Tsavo är en svårslagen favorit bland parkerna. I alla fall för oss. Vi får bli ensamma hemma och ladda för nästa besök, de kommer om en vecka. Men det besöket innehåller nya mycket efterlängtade familjemedlemmar inklusive en väldigt efterlängtad mormor.
.
Ha det bra!
Anna
Sjuklingar
Hejsan!
.
Vi är bra på några saker här hemma. Byta bajsblöjor, spruta vätskeersättning och vara sjuka i största allmänhet. Därav den långa tiden mellan inläggen. Rasmus fick diarre i början av veckan och efter att ha sprutat in vätskeersättning och morotssoppa i honom i två dagar började han dagen idag med att sätts i dig 3 dl majsvälling för egen maskin. Jag däremot ägnade natten åt att kräkas och må illa. Så idag är Josef heltidspappa och jag tvågnssprutar resorb i mig själ, fast det var enklare att dricka i glas :-)
.
Nu hoppas vi att pluttens mage är så mycket bättre än det verkar och jag mår så mycket bättre som det känns. För ikväll kommer farbror Linus tillbaka från safari. Till Idas stora lycka, ja vår andra också förstås men det är stor kärlek mellan de där två.
.
Nu ska jag sova lite innan jag duschar bort matförgiftningen, sen bestämmer jag att jag är frisk!
Anna
"Hemma"
Nu har vi varit "hemma" i Nairobi i två dagar. Jätteskönt tycker både vi och Rasmus. Han är helt uppenbart glad över få vara en del av vår familj. Mer än en gång när han har vaknat så har tre ansikten stirrat ner på honom och han spricker upp i glada leenden. Om jag busar med honom och Ida eller pappa går förbi så skrattar han förtjust. Det är verkligen mysigt att lära känna den lilla lilla parveln. Liten var ordet, han är 74 cm hög och väger 8,9 så han har väl en bit kvar till svenska medelkurvan.
.
Igår kväll fick vi vårt första besök. Ida vaknade imorse och myste åt att farbror Linus sov i hennes rum. Farbrorn och två kompisar ska vara här i två veckor, eller de ska nog mest vara ute på savannerna men vi får träffa dem litegrann i alla fall. Det är vi och alldeles särskilt Ida glada för.
.
Det finns en risk att vi inte hör av oss förrän på onsdag, det är roligt och intensivt att ha gäster. Det är ju så mycket man vill göra. Men sen är vi ensamma ett tag igen och har tid att blogga =)
.
Anna
Fyra hjärtan på ett hotellrum
Nu är vi packade, två av fyra sover. Den ena snusar sött i resesängen och den andra ska jag som vanligt slåss om kudden med inatt. Vi är lite trötta och får återkomma imorgon eller på lördag med en beskrivning av dagen. De vet hur man sjunger farväl till barnen i alla fall, så mycket kan jag berätta. Hur man spelar gitarr vet inte alla lika mycket om ;-)
.
Vi har i alla fall fått tillbringa eftermiddagen på hotellet i lugn och ro. Det är vi väldigt glada för. Vår son, Rasmus heter han, har varit glad och nöjd. Något jag är säker på kommer att förändras när han blir tryggare med oss men idag var det ganska skönt. Han har badat i poolen något han älskade att göra och han har ätit potatismos och grönsaker. Perfekt par de där syskonen. Ida åt köttet (som vanligt) och Rasmus åt det andra, blir billigt på restaurang.
.
Nattinatt! Imorgon flyger vi "hem" till Nairobi. Det ska bli skönt, om man bortser från vad väckarklockan står på.
/ Anna
Några leenden senare
Igår var lillebror lite lätt förskräkt inför sin nya familj. Det var tydligt att han inte är van att vara några personers totala fokus i en hel dag. Det ska vi ändra på! Idag har vi fått ljuvliga leenden med de underbaraste skrattgropar man kan tänka sig. Han är försiktig och stillsam men det finns bus där inne det är jag säker på. Det ska bli fantastiskt att få se hans personlighet blomma ut som vi vet att den gör när ett barn får föräldrar. Det är absolut en av fördelarna med en Kenyaadoption, att få se barn få föräldrar och följa dem ett tag. Vi har sett, inte bara hos Ida, vad som händer när man får föräldrar.
Vi har varit hos doktorn idag också. Hon tittade lite på honom och på pappren från barnhemmet. Sen tyckte både hon och jag att vi var klara. Vi hade hoppats få slippa sprutor och provtagningar men man kan aldrig vara säker men vi slapp. Efteråt fick vi vänta i tjugo minuter på vår tuktuk, det är så vi tar oss fram här, så lillebror och jag satt i en hammock och han åt banan. En sån där ljuvlig stund när vi fick sitta och bara vara tillsammans.
.
Vad lillebror ska heta vet vi inte riktigt än. Vi har två dagar på oss att bestämma det. Vi försöker förstå vad det är för person vi ska ge ett namn. Han har förstås redan ett namn men för oss är det helt okomplicerat att byta namn. Hans namn kommer från en lista på barnhemmet, han ska naturligtvis få behålla det och använda det hur han vill när han blir stor. Men sitt namn ska man få av någon som älskar en tycker jag. Dessutom är det vanligt i många kulturer att man byter namn vid stora händelser i livet och vad kan vara större än att få föräldrar? Här i Kenya bytte jag till exempel namn när vi fick Ida, här heter jag mamaIda.
.
Bilder på lillebror kan vi tyvärr inte bjuda på. Det får ni vänta på lika länge som vi får vänta på att han är vår juridiskt också. Men då ska ni få ett smakprov =)
.
Storasystern är verkligen världens bästa storasyster, hon kramar och leker och matar och allt som är gulligt. Han får till och med dra i hennes hår. Hon tittade strängt på mig när jag försökte ta bort den lilla handen som satt fast i myllret av pärlor och flätor och sa: Han är liten och förstår inte så han får dra i mitt hår. Det kan jag tala om att han är helt ensam om.
.
Innan vi gick idag somnade plutten i min famn, ljuvligt! Bådar gott för torsdag kväll då han ska somna här hos oss.
.
Godnatt!
Anna
Världens sötaste...
son har vi fått. Och världens sötaste storasyster fick vi på kuppen.
.
Dagen började tiiiiiidigt, 04:20 och i en barnfamilj som är van att få sova åtminstonde till åtta (den del som inte arbetar i alla fall) är det fruktansvärt tidigt. Jag gick upp som i dimma och var väldigt glad över min något mer morgonpigge man. Vi fick nog med oss det mesta och taxin tog oss till flygplatsen där vi tog en liten morgonfika. Ett nytt fint flygplan lyfte i tid men den kvinnliga delen av familjen Pansell sov redan gott då.
.
Vi åkte direkt till vårt hotell och tog en lugn timme innan socialarbetaren kom och hämtade oss. Sen promenerade vi till barnhemmet. Kisumu är inte stort. Vi fick träffa en rad personer på olika kontor och Ida blev mer och mer otålig, var är den där lilla broren nån stans. Men till sist fick vi följa med ut i trädgården till en paviljong. Där tyckte de att vi skulle hitta plutten själva. Inte så lätt när man har ett kort med dubbla konturer att gå efter men pappan lyckades och fick sin son i famnen. Helt rättvist! När vi fick Ida var det jag som fick henne i famnen först och nu var det pappas tur. Storasystern ville förstås vara med och jag fick agera kameraman.
.
Det är verkligen helt obeskrivligt att få träffa sitt barn för första gången. Han promenerade liksom rakt in i hjärtat för att stanna. Som alla föräldrar som väntar sitt andra barn så har jag funderat på hur det fungerar med kärleken. Inte oroligt, lite mera nyfiket hur Gud ska ordna i mitt hjärta så att det får plats lika mycket kärlek till som det finns till Ida. Här sitter jag nu med ett nyöppnat rum i hjärtat med plats för oändligt mycket kärlek. Det är lite magiskt faktiskt.
.
Nu ska vi titta på TV (jag gissar att vi orkar 15 minuter) sen ska vi sova så vi får träffa lillebror snart igen. På torsdag får han komma till oss och på fredag flyger vi tillbaka till Nairobi med två skatter.
.
Sov gott
Anna
Några timmar kvar
Tills vi får krama om våran lillebror. Det är konstigt och fantastiskt. Josef har jobbat hela dagen, det var inte meningen men det här är Afrika och saker går inte på tid, särskilt inte svensk tid. Konstigt att de är så snabba på löparbanorna, de kanske tar igen allt där för hela nationen.
Jag har packat låååångsamt. Jag vet ju inte hur fort det går att packa en BB väska men de här två gick riktigt långsamt. Så jag ska nog sälla mig till Kenyanerna i allmänhet. Att jag hade packat märktes knappt ikväll när det sista skulle ner, det var väldigt mycket sista. Det som jag trodde skulle bli en lugn kväll innan en av livets viktigaste resor blev en packkväll tills den ena av oss stupade i säng och jag tror minsann att jag ska göra honom sällskap. Halv sex kommer taxin. Nästa inlägg kommer på andra sidan tvåbarnsfamiljsstrecket.
Sov gott
Anna
BB
Nu har vi fattat viktiga beslut :-) flygbiljetterna är bokade, bilen får vila. Vi har också valt BB, här ska vi bo när vi får vår lillebror http://www.nyanzaclub.com/ Det duger nog :-)
Vad lillebror ska heta är inte lika bestämt, listan krymper och Idas förslag Byggare Bob återkommer fortfarande Törnrosa har hon dock inte föreslagit lika ofta på senaste tiden. Vi får se vad det blir. Det är tur att vi är två mot en... än så länge...
Hejsan!
Anna
Inredningspyssel
I vår nya stora lägenhet finns en lampskärm till taklamporna. Så jag utrustade mig med virknål, garn, kastrull, socker och vatten. Jag har fått några frågor om nödvändigheten att virka med en kastrull i knät. Men kolla vad det blev :-)
Beslut och pyssel
Stora beslut ska fattas just nu. Flyg eller bil, hotell eller lägenhet... stora stora problem... nej inte direkt. vi får ju snart träffa lillebror och hur vi tar oss dit är ju inte riktigt viktigt. Vi kanske ska slå på stort och unna oss flyg och finhotell... mmmm tål att tänka på.
Under tiden boar vi, vi har ju bott i vår nya stora lägenhet i en dryg vecka och uppackningen går långsamt framåt. Mitt i uppackningen fick vi ju en lillebror att göra i ordning till. Vi ska försöka producera några bilder på vår vackra boning så småningom.
Jag pysslar som vanligt med fyra projekt samtidigt. Lillebrors filt är klar, jag ska bara fästa trådar... det är TRÅKIGT men filten är finfin. Jag försöker göra en käpphäst... jaja vi får se hur det blir. Mitt senaste projekt är nästan klart, ni ska få se sen. Till min hjälp har jag virknål, garn och en kastrull. Det låter väl bra!
Vi boar vidare och längtar till måndag, en vecka kvar till lillebror =)
Anna
Under tiden boar vi, vi har ju bott i vår nya stora lägenhet i en dryg vecka och uppackningen går långsamt framåt. Mitt i uppackningen fick vi ju en lillebror att göra i ordning till. Vi ska försöka producera några bilder på vår vackra boning så småningom.
Jag pysslar som vanligt med fyra projekt samtidigt. Lillebrors filt är klar, jag ska bara fästa trådar... det är TRÅKIGT men filten är finfin. Jag försöker göra en käpphäst... jaja vi får se hur det blir. Mitt senaste projekt är nästan klart, ni ska få se sen. Till min hjälp har jag virknål, garn och en kastrull. Det låter väl bra!
Vi boar vidare och längtar till måndag, en vecka kvar till lillebror =)
Anna
Fågel fisk och mittemellan
Att adoptera i Kenya är ett fantastiskt underbart äventyr. Förutom att få barn får man också ett land, våra barns första land är i någon mening också vårt land. För den som kan ge sig ut på resor är det svårt att inte förälska sig i naturen och djuren. För den som ger människorna en chans upptäcker man ett gästvänligt folk med en förmåga att överleva fe allra svåraste situationer. Vad man upptäcker och vad man tycker om det varierar förstås med person. Det vi ALLA möter som adoptovföräldrar är det kenyanska systemet och då vill jag meddela att försäkringskassan är ett under av samstämmighet och hjälpsamhet. Det svåra är orättvisorna. Beroende på vilken handläggare, domare... man får blir resan olika lätt. Domaren vi hade förra gången som släpade oss till domstolen tre gånger för en hearing och ställde in en tid var så tråkig i sitt bemötande att vi kände oss illa till mods även när det till slut gick bra. Om detta kan man tycka mycket men det ser ut så, andra domare är glada och småpratar med familjerna
.
Det som blir komplext är att vi är här alla samtidigt, vi som är "nya" som försöker ta in att vi ska bli fler i familjen, de som haft sina barn en kort tid och som fortfarande har Sverigetempo, kyla och annat i färskt minne när vi njuter vid poolen, de som är på väg hem och de som är mitt i. Mitt i osäkerheten och orättvisorna. Om inte det här är personlighetsutveckling så vet jag inte.
.
Själv är jag glad över att jag har erfarenheten av domstolsstrul och av att komma hem och glömma bort domstolsstrul. Jag önskar av hela mitt hjärta att den känslan gick att ge bort.
.
Idag jublar vi över en lyckad dag i domstolen och vi är ledsna över en dålig dag i domstolen. I vår familj växer lillebrors plats i hjärtat så det knakar och andra planerar resor, här är det fågel fisk och mittemellan samtidigt.
.
Anna
