Årsmöte
Nu är det åter min (Josefs) tur att skriva några rader.
Idag har det varit en lugn dag. Jag förberedde predikan på morgonen, vi var på svenska skolan på eftermiddagen och hemma hos grannar för att se finnalen av melodifestivalen på DVD och äta tacos på kvällen.
Men de två föregående dagarna har jag varit på "Annual general meeting" för FPFK (Free Pentecostal Fellowship of Kenya). En intressant upplevelse. Man kan säga att det mesta tar tid och ingen verkar ha någon brådska. Till och med de inledande formaliapunkterna på dagordningen tog flera timmar. Exempelvis skulle hela protokollet från föregående årsmöte (en hel bunt med fulltecknade A4 sidor) läsas igenom högt och många kom med synpunkter som skulle justeras. Genomgång av resultat och balansräkning liksom genomgång av budget och uppläsande av revisorsberättelse var väl någorlunda likt hur vi gör hemma fast frågorna och synpunkterna var många och man verkar inte vara rädd för att föra fram kritik. Jag insåg snart att för vissa handlade det mest om att synas för att i framtiden kunna bli vald till någon position.
De tog verkligen väl hand om oss gäster. Med oss gäster menar jag den svenska pingstmissionären Maggan, som egentligen inte var någon gäst utan delegat i mötet med rösträtt, det norska missionärsparet samt tre representater för svensk pingströrelse som sänts hit från Sverige och två representanter för Norsk pingströrelse och så jag. FPFK har grundats av svenska och norska pingstmissionärer och har fortfarande nära relationer med svensk och norsk pingströrelse. Vi hade, tillsammans med den nationella styrelsen, specialla platser längst fram och tillsammans med dem fick vi mat i ett speciellt mattält så att vi slapp köa och trängas med de andra knappt 300 delegaterna.
I årets årsmöte skulle endast ett val hållas, val till styrelse för Karen Christian Collage. Men valen här är väldigt omständiga och tar tid. Under ett valår då nationell styrelse och generalsekreterare skall väljas kan de hålla på i flera dygn. Valet gick till så här: Första dagen nominerades kandidater. Alla delegater hade rätt att nominera någon som de ansåg skulle passa och som lever upp till stadgarnas krav. Till skolans styrelse skulle 6 personer väljas och jag tror det var 11 eller 12 personer som nominerades. Efter att kandidaterna nominerats så fick de hålla valtal där de berättade varför just de skulle passa i styrelsen. I slutet av andra dagen hölls så valet. Det gick till så att de formella delegaterna i mötet fick komma fram regionsvis för att få sina röstkort. Eftersom 6 personer skulle väljas fick varje kandidat 6 kort. Sedan skrev de upp namnen på de 6 personer som ansåg skulle sitta i styrelsen på varsina kort som sedan lämnades i valurnor. Efter det var det dags för räkning. Man drog kort för kort ur valboxen och läste upp namnet på kortet. Eftersom dryga 250 delegater röstat på 6 personer så var det c:a 1500 kort som skulle läsas upp...
Vid val till nationell styrelse krävs 2/3 majoritet för att bli vald men i år räckte det med enkel majoritet. Efter att alla röster gåtts igenom ser man vilka som fått tillräckligt med röster för att bli valda och deras platser är klara. Om inte alla 6 platser är fyllda gör man om hela proceduren igen och igen tills man fyllt alla platser. Vid enkel majoritet som det gällde i år går det relativt lätt men då man har de stora valen där det krävs 2/3 så kan det bli så att ingen blir klar efter första omgången varför man får göra om det många gånger innan man har ett färdigt resultat. Förra året höll de på till 4 på morgonen!
Modellen är helt klart opraktisk, men man måste medge att den är ytterst demokratisk.
På det stora hela var årsmötet en intressant upplevelse och inte minst var det kul att möta människor från olika delar av Kenya och gemenskapen med de andra utändska gästerna och missionärerna var ytterst trevlig.
Ja, det är vad jag ägnat två dagar av den här veckan åt.
/Josef
Idag har det varit en lugn dag. Jag förberedde predikan på morgonen, vi var på svenska skolan på eftermiddagen och hemma hos grannar för att se finnalen av melodifestivalen på DVD och äta tacos på kvällen.
Men de två föregående dagarna har jag varit på "Annual general meeting" för FPFK (Free Pentecostal Fellowship of Kenya). En intressant upplevelse. Man kan säga att det mesta tar tid och ingen verkar ha någon brådska. Till och med de inledande formaliapunkterna på dagordningen tog flera timmar. Exempelvis skulle hela protokollet från föregående årsmöte (en hel bunt med fulltecknade A4 sidor) läsas igenom högt och många kom med synpunkter som skulle justeras. Genomgång av resultat och balansräkning liksom genomgång av budget och uppläsande av revisorsberättelse var väl någorlunda likt hur vi gör hemma fast frågorna och synpunkterna var många och man verkar inte vara rädd för att föra fram kritik. Jag insåg snart att för vissa handlade det mest om att synas för att i framtiden kunna bli vald till någon position.
De tog verkligen väl hand om oss gäster. Med oss gäster menar jag den svenska pingstmissionären Maggan, som egentligen inte var någon gäst utan delegat i mötet med rösträtt, det norska missionärsparet samt tre representater för svensk pingströrelse som sänts hit från Sverige och två representanter för Norsk pingströrelse och så jag. FPFK har grundats av svenska och norska pingstmissionärer och har fortfarande nära relationer med svensk och norsk pingströrelse. Vi hade, tillsammans med den nationella styrelsen, specialla platser längst fram och tillsammans med dem fick vi mat i ett speciellt mattält så att vi slapp köa och trängas med de andra knappt 300 delegaterna.
I årets årsmöte skulle endast ett val hållas, val till styrelse för Karen Christian Collage. Men valen här är väldigt omständiga och tar tid. Under ett valår då nationell styrelse och generalsekreterare skall väljas kan de hålla på i flera dygn. Valet gick till så här: Första dagen nominerades kandidater. Alla delegater hade rätt att nominera någon som de ansåg skulle passa och som lever upp till stadgarnas krav. Till skolans styrelse skulle 6 personer väljas och jag tror det var 11 eller 12 personer som nominerades. Efter att kandidaterna nominerats så fick de hålla valtal där de berättade varför just de skulle passa i styrelsen. I slutet av andra dagen hölls så valet. Det gick till så att de formella delegaterna i mötet fick komma fram regionsvis för att få sina röstkort. Eftersom 6 personer skulle väljas fick varje kandidat 6 kort. Sedan skrev de upp namnen på de 6 personer som ansåg skulle sitta i styrelsen på varsina kort som sedan lämnades i valurnor. Efter det var det dags för räkning. Man drog kort för kort ur valboxen och läste upp namnet på kortet. Eftersom dryga 250 delegater röstat på 6 personer så var det c:a 1500 kort som skulle läsas upp...
Vid val till nationell styrelse krävs 2/3 majoritet för att bli vald men i år räckte det med enkel majoritet. Efter att alla röster gåtts igenom ser man vilka som fått tillräckligt med röster för att bli valda och deras platser är klara. Om inte alla 6 platser är fyllda gör man om hela proceduren igen och igen tills man fyllt alla platser. Vid enkel majoritet som det gällde i år går det relativt lätt men då man har de stora valen där det krävs 2/3 så kan det bli så att ingen blir klar efter första omgången varför man får göra om det många gånger innan man har ett färdigt resultat. Förra året höll de på till 4 på morgonen!
Modellen är helt klart opraktisk, men man måste medge att den är ytterst demokratisk.
På det stora hela var årsmötet en intressant upplevelse och inte minst var det kul att möta människor från olika delar av Kenya och gemenskapen med de andra utändska gästerna och missionärerna var ytterst trevlig.
Ja, det är vad jag ägnat två dagar av den här veckan åt.
/Josef
Kommentarer
Trackback
