Uppdateringen
Jaha, nu har jag lagt rabarber på datorn med alla bilder, Rasmus sover, Ida myser i sitt rum... nu eller aldrig! (Bilder går sådär att få fram, men jag försöker uppdatera med bilder när internet vill).
.
Vi backar bandet till slutet av mars, då bloggade jag visserligen lite sporadiskt. Det var när mormor o co var här som jag släppte bloggen helt. Oj vad mysigt det är med besök!!! Men tiden räcker inte till allt det vanliga, man måste ju umgås allt vad man orkar.
.
Farbror Linus och hans kompisar störde ju inte oss så mycket, de var på safari i två långa omgångar. Men när de var här njöt vi desto mer, särskilt jag. Ida fick ju full uppmärksamhet vilket hon behövde som nybliven storasyster och jag fick lite andrum och tid att ägna till lilla nyfådda Rasmus. Vi guidade dem lite häromkring, vi var på giraffcentret och pussade giraffer, åt på Rusty Nail (som tragiskt nog ska stänga), Josef och Ida visade dem Nairobi city (vilket också gjorde Ida stor och stolt). Annars latade de sig vid poolen och hade det bra (hoppas jag). Det blev i alla fall tomt när de åkte hem.
.
I en dag var det tomt sen kom nästa leverans av familj. Mormor, morbror Gustav med fru och son. De senare innebar en kusin som Ida längtat efter. Vi vuxna tänker nog efter resan att det ska bli skönt om några år när barnen kan ta vara på sin stora kärlek till varandra och kontrollera sina avundsjukeimpulser lite bättre. De är så söta så man smäller av och plötsligt så smäller det för att de vill ha samma leksak eller något annat lika viktigt. Precis som barn är antar jag men man blir lite trött.
.
Detta ljuvliga besök innebar nya utflykter till alla våra favoritställen. Efter en dag i lugn och ro vid poolen åkte vi till Karen för att hinna turista så mycket som möjligt. Vi hann med bibelskolan, lunch på Rusty Nail, Karen Blixens museum och giraffcentret innan det började ösa ner. Våra gäster kom nämligen dagen innan regnperioden började på allvar. Listan är enormt lång särskilt med tanke på vad man brukar hinna här, en sak planerad om dagen, så brukar vi tänka men vill man så går det förstås.
.
Tredje dagen bar det av in i Nairobi national park. Vi hade ett härligt safari som i och för sig började med regn och en mycket kallare temperatur än vad våra gäster hade föreställt sig men efter frukost så slutade regnet och vi började tina upp. Frukosten åt vi i bilen precis bredvid två vita noshörningar som lugnt betade gräs och till slut vandrade över vägen bakom oss. Helt ok frukostutsikt!
.
.
Vi såg finfina djur som vanligt. På eftermiddagen när man för länge sedan har gett upp lejonjakten såg mamma (bra gjort mamma!) den här killen som lugnt promenerade över savannen. Lite längre bort låg fruarna och tog det lungt. Vi var först på plats men vi åkte inte med Salaash den här gången så guiden pratade lite i radion och efter ett tag var vi inte så ensamma längre. En bil som kom stannade och några gubbar gick ur (tokstollar) och efter ett tag var lejonen borta, det var någon expresident från något afrikanskt land som vi har lyckats glömma bort som tyckte att han var så viktig att det va ok att skrämma bort lejonen för oss andra.
.
.
.
Påskhelgen tillbringade vi hemma med påskpicknick, inte vid poolen som det var tänkt utan i gymet eftersom regnet började falla när vi skulle duka upp maten vid poolen. Vi gick till New Life också för att visa familjen Idas barnhem. Påskdagen firade några av oss med att åka till Amboseli, nationalparken som ligger vid foten av Kilimanjaro. Där fungerade inte vår kamera så bilderna därifrån har vi inte fått än. Vi såg i alla fall massor av elefanter och flodhästar förutom andra savanndjur. En flodhäst som vi såg var ute på promenad, flodhästen är det djur som dödar flest förutom myggan i Kenya. Det berättade Salaash glatt, körde runt flodhästen och parkerade och sa att vi skulle gå ut och äta lunch. Men flodhästen då stammade vi, ingen fara tydligen... flodhästar är farliga när man kommer mellan dem och ungarna eller mellan dem och vattnet och vår lunchpicknickplats var bakom flodisen.
.
Kilimanjaro som vanligtvis är täckt av moln visade sig på kvällen och vi fick några finfina kort på elefanter med berget i bakgrunden. Den andra dagen i parken syntes berget länge och Salaash gick ut och tog ett kort på oss, åsnan (bilen) och berget bakom =).
.
Hemma från Amboseli hade vi två dagar när vi försökte hinna med stan och Kazuri i Karen innan det var dags att packa in sig i bilen igen för sista safarit. Den här gången till Nakuru, vi lyxade och bodde på dyra lodgen inne i parken. Ett jättemysigt safari som innehöll ett obligatoriskt moment när man är ute med Salaash, carbreakdown. Han körde ner i ett hål med ena hjulet och där satt vi. Vi fick gå ut medan Salaash försökte hissa upp bilen och lägga ner stenar i hålet. Det kom andra bilar och efter tre turistgrupper som glatt filmat oss var det en man som hjälpte till och till slut var vi uppe ur hålet. Sen gick det fint! Kvällen bjöd till och med på en hel grupp lejon inklusive ungar som Lotta lyckade se (bravo Lotta!). Det som var tråkigt var avsaknaden av flamingos, för två år sen var sjön full av rosa fåglar, som en rosa kant runt sjön. Nu fanns det en eller två fläckar. Stadens avlopp rinner ut i sjön, så flamingosarna som inte uppskattar detta har tagit sitt pick och pack och flyttat till en annan sjö. Kloka fåglar!
.
.
.
.
På väg hem från Nakuru åkte vi in vid lake Naivasha och tog en promenad på Cresent Island, där får man promenera mitt bland zebror och giraffer. Fantastiskt mysigt! Dit ska vi åka tillbaka.
.
Efter detta sista safari tog vi en dag på Windsor club och badade i den varma sköna poolen, vattentemperaturen var 29 grader och det var 27 i luften så man frös lite när man gick upp, helt ok det också. Ida lärde sig simma själv med armpuffarna något hon har fortsatt med här hemma om än mer försiktigt i vår kalla pool.
.
Sista dagen innebar kyrkbesök i en småstad utanför Nairobi, egentligen trevligt men ljudnivån och ljudvolymen var nog den värsta jag har varit med om, jag kunde inte gå in i kyrkan med barnen innan de slutat sjunga så illa var det. Men sen blev det ok, och några barn dansade helt fantastiskt bra.
.
Förstår ni att man måste vila upp sig sen? Det har varit så fantastiskt mysigt att ha familjen här och det känns i hjärtat att det dröjer länge länge innan kusinerna får träffas igen och innan Rasmus och Ida får krama moster och morbror. Men när vi väl är hemma igen så blir det desto mer.
.
SÅ! Det var uppdateringen, nu ska bara bilderna läggas till sen ska jag återgå till tätare och kortare inlägg.
.
Hejsan!
Anna
Blixtar och dunder
Jag bloggar illa, jag vet. Jag försöker göra mig av med förkylning nummer två på två veckor. Jag ska nog inte klaga, vi har ju varit friska hittills. Men jag ska berätta om elefanterna och det där andra.
.
Idag sov vi middag, alla utom Josef som jobbade. Halvvaken efter att ha sovit GOTT i nån timme undrade jag varför i hela världen de fortsatte tipp sten på vägen utanför (där de håller på att asfaltera vilket har inneburit stora stenhögar som fördelats över vägen för hand) till slut så sammanföll en sådan stentippning med ett väldans skarpt ljus... inte stenar - åska. Sen har det regnat, på afrikanska. Några timmar senare när det lugnat ner sig sa Josef att -Nu regnar det som det gör när det ösregnar i Sverige. Jag tog lyckligt på mig långa tights och pippitröjan. Ida designade sin outfit som följer: röd klänning med vita prickar, långa randiga tights i pastellfärger inklusive lila och rosa, röda strumpor med vita stjärnor.
.
Rasmus har ägnat kvällen åt sin nya favoritsysselsättning, att ställa sig upp. Han reser sig upp utan problem och är fullständigt överlycklig. Det är han även om han halvsitter i mitt knä, han sträcker ut armarna på samma sätt som han gör när han balanserar på egen hand och ler med hela ansiktet och med båda skrattgroparna. Han är helt fantastisk!!!
.
Nu kallar sängen!
Lala salama
Anna
Vaccinera
Just nu söker UNICEF en hälsospecialist till konfliktområden i Afghanistan. I tjänsten ingår bland annat att massvaccinera miljontals barn mot stelkramp, polio och mässling.
Jag skulle gärna ta mig an uppdraget, men eftersom jag inte skulle vara så bra på att vaccinera små barn så publicerar jag den här bloggposten istället. Då vaccinerar jag nämligen 95 barn runtom i världen mot stelkramp tillsammans med Apotek Hjärtat. Det är också bra.
Jag är med UNICEF i kampen för varenda unge. Vill du också vara med och förändra barns liv? Bli Världsförälder här: unicef.se/bli-varldsforalder. För 100 kronor i månaden är du med och ser till att barn över hela världen får vaccin, medicin, rent vatten och utbildning.
Har du en blogg och vill vaccinera ytterligare 95 barn? För varje bloggare som publicerar den här bloggposten mellan 16 april och 13 maj så skänker Apotek Hjärtat 95 stelkrampsvaccin. Läs mer och hämta bloggmaterial på unicef.se/sprid-budskapet/bloggkampanj
Foto: @ UNICEF/Asselin
Handarbete som handarbete
Ida har längtat och tjatat på att få långa flätor. Sist jag flätade så blev det 96 st, jag slår det rekordet med råge tror jag. Men Ida är lycklig :-)
Resumé
En månad har Rasmus varit hemma. Det känns som en evighet. Jag ska försöka återberätta månaden som gått men det blir i några inlägg och bilderna kommer när de kommer. Man måste liksom ha en dag på sig att ladda upp bilder. Undrar när de ska tejpa ihop sladden i Mombasa som de hade sönder?
.
Tre dagar hade vi haft Rasmus hos oss när vi fick efterlängtat besök. Idas farbror Linus med två kompisar kom för att njuta av Kenya. Vi fick träffa dem lite mellan safariresorna. Väldigt roligt!
.
Det var också roligt att ta med dem till Kibera och visa vad som hänt. Linus var där för två år sedan när allt började och sedan dess har han gjort stora insatser för att samla in pengar. Jag skulle vilja ta mer er alla som bidragit med smått som stort för att visa dessa modiga duktiga kvinnor. Som lyckats starta små och stora företag trots att de kämpar för överlevnad varje dag.
.
Linus med flera åkte hem, vi var ensamma en dag sen kom mormor och morbror med moster och kusin. Mycket efterlängtat!!! Efter det har vi haft två härliga och intensiva veckor. Men de kräver helt egna inlägg med bilder hoppas jag för vi har gjort saker i princip varje dag, vi har haft närkontakt med elefanter och vi har badat i uppvärmd pool, det vill säga 27 grader i luften 29 grader i poolen, det var ju tur annars hade vi kanske fryst.
.
Jag återkommer med mer uppdatering. Nu ska jag fira att min kursuppgift är inlämnad med att gå och sova.
.
/ Anna
Ett litet hej
Innan jag går och lägger mig. Blogga får vi helt enkelt göra när vi är ensamma igen.
Men vi har det fantastiskt bra och vi ska berätta om elefanterna och utflykterna... sen. Nu måste vi umgås så mycket vi orkar. Fast precis nu ska jag sova.
Nattinatt
Anna
Besök igen
Oj, vad svårt det var att hinna med bloggen för tillfället. I söndags hämtade jag min älskade lilla mamma, lillebror, svägerska och brorsson. Sedan dess har ingen av oss haft långtråkigt, vi har hunnit med lejon, Karen Blixen och en massa annat. Vi njuter för fulla muggar och får bli bättre bloggare när vi är ensamma igen.
.
Idag har lillebror med fru varit i Kibera, det är fjärde gången vi ordnar guidad tur och det verkar fungera, vi lär oss fortfarande och det finns lite att putsa på. Det är roligt att kunna välkomna familjen och andra intresserade till att se projektet. Förhoppningsvis ger det i längden mer pengar till utvecklingen av projektet.
.
.
Nu är det lov här, det betyder att Kenyanerna har några veckor kvar tills nya skolavgifter ska betalas. Det kan vara svårt och det kan vara omöjligt. För familjerna i vårt projekt är det ibland omöjligt. Särskilt svårt är det att vara föräldralöst barn i någon av familjerna. De hamnar allra längst ner på prioriteringsstegen. Vi kommer att samla in pengar för att skapa en fond för de allra sämst ställda familjerna. Det blir en utmaning att få det att fungera men det känns så angeläget. Skulle du vilja stoppa en skoltermin i påskägget på lördag kan du sätta in pengar på pg-nr 65 17 77 – 5 Pingstkyrkan Bredäng ska vara mottagare, märk betalningen skolavgifter Kenya. Kontrollera pg-nummret, det är viktigt för oss att allt går rätt till och det ska vara Pingstkyrkan Bredäng och inget annat.
.
.
En termin förskola kostar 300 kr, ett år secondary school kostar 1000 kr. Primary school ska vara gratis. Dessutom ska de ha skoluniformer och skolböcker vilket kostar minst lika mycket till. Om man har en månadslön på 300 kr så är det inte riktigt möjligt även om man vill.
.
Glad Påsk
Familjen Pansell med gäster
