Hormonrubbningar
I söndags träffades några av oss som väntar för att grilla, ha trevligt och PRATA. Helt underbart roligt med nya härliga människor. Jag inser att Kenya kommer att innebära att skatten utökas. Inte bara med en skrutt utan också med nya vänner. Då blir jag glad istället. Ja ni ser, det är stora svängningar just nu.
Får Kenya hör vi INGET, vi väntar och väntar. Väskor är inköpta och en är provpackad. Vi börjar rensa i lägenheten för att göra plats för nya hyresgäster. Det är overkligt och otåligt samtidigt som vi har så mycket som måste göras så att tiden kommer säkert inte att räcka till. Intet är som väntas tider, heter det väl.
/ Anna
Ansikten
Något helt fantastiskt är det att få ett ansikte på någon som man bara läst om eller mailat med. Ni som hittat varandra på nätet vet nog mer än jag vad jag menar =). Vi som har eller ska adoptera från Kenya har en Kenyalista, en mötesplats på nätet där vi kan skriva och prata om allt möjligt. Där är det till exempel möjligt att fråga om det går att köra barnvagn i Kenya och på några timmar få svar direkt från Kenya och kloka funderingar från andra längtande som vi. På denna lista växer personer fram men precis som när jag läser en bok hittar jag glatt på ansikten och utseenden själv. I april (tror jag) var vi några från listan som träffades och åt middag på en Etiopisk restaurang, jätteroligt att få se dem som vi bara läst om innan.
I lördags var vi hembjudna till ett par på listan tillsammans med ett annat då vi råkade befinna oss i samma stad samtidigt. Otroligt trevligt och gott!!! Och vad härligt att få ansikten på personer som redan blivit viktiga för oss och som vi kommer att dela en väldligt viktig tid i livet med.
Det finns ett annat ansikte som ändrar skepnad hela tiden. Ena dagen är det en pojke, andra dagen en flicka. Ålderna varierar mellan 1 år och 2,5. Jag har nog snart föreställt mig ansiktet i så många varianter så någon av alla mina bilder borde stämma rätt bra med orginalet =) Det enda som känns säkert med detta ansikte är att det inte spelar någon roll vilken variant det är bara det är vårt. OJ vad vi längtar nu.
/ Anna
Glad midsommar!
/ Anna
Grattis
Jag tänkte först slänga in detta i min lilla Tallinberättelse men gratulationerna förtjänar sin egen rubrik. Det har hänt en hel del både i Sverige och Kenya och av någon outgrundlig anledning har det inte uppmärksammats här.
Jag har bett er som ber att be för diverse domstolstider och annat, då är det inte mer än rätt att jag följer upp det också =)
Idag har familjen Ekhem i http://kenya.ekhemmanet.se/#home blivit godkända och kan snart styra kosan till sommarsverige. Förra veckan fick en annan familj godkänt efter rekordsnabba 6,5 månad. Ett enormt stort grattis till er!!!
Våra goa vänner i http://jambokaruri.blogg.se/ har fått sin första domstolshearing avklarad. Två par har nyligen landat i Kenya och vi är några par som har papper där nere och som väntar lika otåligt. Hoppas jag inte glömt något glädjeämne, då får nån hjälpa mig i så fall.
Med detta sagt finns det fortfarande saker kvar att be för. Några familjer har tider i rätten nästa fredag och det önskar vi ska gå lika bra som det gick för Ekhems idag! Andra väntar på att få en tid. Be också för att alla papper finns på plats när paren väl får möta domaren.
Det här är redan spännande när pulsen går upp å alla andras vägnar, och mer spännande kommer det att bli =)
Nattinatt / Anna
Tallin
Dagen i Tallin blev ett kärt återseende av en mycket vacker stad som smyckats i skön sol och svalkande vind. Vi letade upp våra favoritställen och njöt av en ledig dag. Visst är det vackert!
Nästa resa går till Kenya =) / Anna
Bloggjunkie
Jag har fått en ny sjukdom, jag har blivit bloggjunkie (adoptionsbloggjunkie alltså). Ju mer tiden går desto mer biten blir jag. Jag hittar också fler och det spelar ingen roll hur långt i processen bloggaren har kommit eller vilket land de tänker/har adoptera/t ifrån jag är inte kräsen, jag vill bara läsa. Ni som har varit gravida är man lika knäpp då, jag menar läser man allt man kommer över om förlossning och första tiden med barnet?
Bloggarna jag läser tar upp allt möjligt, det är högt och lågt viktigt och oviktigt. Kort sagt de speglar livet. Jag läser av naturliga skäl Kenyabloggar extra noggrant så att land inte spelar roll kanske var ljug, Kenya smäller högst men sen spelar det ingen roll. Jag lever mig in i det jag läser, tårarna kommer när det är fint eller sorgligt, jag blir arg så jag hoppar när det inte går som det ska och jag myser när jag läser om livet och så sätter jag in våra ansikten i mina mentala bilder och ett ansikte som jag inte kan urskilja än som bara är mörkt och ljuvligt.
Bloggarna fyller en rent praktisk funktion också. Jag gör en massa mentala anteckningar på vad vi behöver fixa och köpa. Nu räcker inte min ytterst begränsade hjärna till längre och vi måste sätta oss och göra en riktig lista med papper och penna. Den senaste mentala anteckningen heter Duplo. Det är klart att det är en perfekt leksak, det är inte tungt heller (i packningen alltså), tack Nilssons!
Det går förmodligen en massa tid åt bloggläsandet som skulle kunna läggas på fönsterputsning eller något annat klokt men jag är i samma tillstånd som när jag läser en bra bok, en såndär som man bara måste streckläsa, och det är ett tillstånd jag gillar, bokslukare som jag är.
Så till alla er som bloggar - blogga mera. Om någon på något sätt ha nytta av vår lilla blogg så blir jag glad. Om inte annat får jag skriva av mig =)
/ Anna
Sista
Det förtar dock inte förväntan inför en minikryssning till Tallin med världens goaste man, en lunch på Olde Hansa, och så hem igen. Har ni inte ätit där så måste ni dit (Josef ser ut som ett barn i en leksaksaffär - fantasytokig som han är).
Trevlig Sverigehelg både i Sverige och Kenya
Ps. Grattis familjen L som blev klara i domstolen idag och familjen A som har gjort sin första hearing. Hjärtat jublar!
Ni som ber får gärna be för domstolstider de kommande veckorna. Flera familjer har tider som de mer än gärna vill ska gå bra. Ds
Förändring
Det är märkligt hur man förändras av en sådan här process som vi går igenom. Jag är inte av den som gråter på bio eller så, men nu blir jag tårögd så fort jag läser något lite mer känsligt, fint eller laddat på någon av de andra "Kenya bloggarna".
Jag konstaterade för Anna igår att mitt hjärta nu är helt i Kenya. Jag hade ett möte i kyrkan för några veckor sedan med Joakim, min medarbetare som skall ta över som föreståndare medan jag är borta, och Per-Inge som skall hoppa in som en extra resurs. Per-Inge frågade mig vad jag tänkte inför hösten. Vad vill jag som föreståndare att de skall ta tag i när jag är borta. Till min stora förvåning upptäcker jag att jag inte tänkt en tanke på den saken! Jag som alltid brukar visionera, planera och dra upp strategier för församlingen långt i förväg. Detta fick mig att börja fundera och jag kan konstartera att även om jag har en långsiktig vision för församlingen så är hela mitt framtidsfokus nu inriktat på något helt annat. Det ligger på vårt barn i Kenya och på vår tid där. Tänk att man verkligen börjat älska och längta efter ett barn man ännu inte vet något om!
För varje dag som går växer längtan en liten gnutta. Man blir nästan rädd för hur det skall bli fram tills vi får barnbesked och sedan får åka :-) När vi för några månader sedan var mitt uppe i papperssamlandet så handlade det mest om just papper, att få i ordning lägenheten (vi har renoverat två rum för att få till ett bra barnrum) och annat praktiskt. Men nu finner jag mig själv allt mer och mer med att lusläsa bloggar och följa vart inlägg på Kenya listan. Jag har även studerat Nairobi noga med ett googleearth liknande program. Inte så att jag smiter undan jobbet. Jag har väldigt mycket att stå i. Men det som ligger främst i hjärtat och uppfyller sinnet är något annat vilket är en helt ny upplevelse för mig. Jag antar att det kommer att bli så här i framtiden. Barnet och kanske såsmåningom barnen tar över och det känns faktiskt rätt bra.
mvh
Josef Pansell
