Sköna maj välkommen
Vi har firat valborg idag, jovisst eld, vårtal och sång. Varmkorv och läsk. Hela paketet, vi hade till och med regnkläder =) Sverigeföreningen ordnar valborgsfirande på Svenska skolan. Men det är lite knasigt att sjunga vårsånger och elda brasa mitt i sommargrönskan. Även om det har regnat idag så har det inte varit kallt. Men vi fick i alla fall ett litet valborgsfirande.
Den största stämningshöjaren var helt klart Idas lekstund på förmiddagen i galonbyxor och mammas gamla gummistövlar (som var ca tre nummer för stora).
Glad Valborg och sköna maj välkommen, månaden när Ida ska bli vår helt och hållet =)
/ Anna
Den största stämningshöjaren var helt klart Idas lekstund på förmiddagen i galonbyxor och mammas gamla gummistövlar (som var ca tre nummer för stora).
Glad Valborg och sköna maj välkommen, månaden när Ida ska bli vår helt och hållet =)
/ Anna
Akonge
Barnet är förstört och det är mitt fel! Jag har alltid varit prinsessflicka, när jag var liten alltså men kärleken till t.ex. prinsessfilmer har aldrig svalnat. Disney förstås men kostymfilmer går också bra!
Ida har väldigt få prinsessiga leksaker, hon leker med bilar och djur. Sista veckan lagar hon mat flitigt i sitt nya kök (som inte riktigt är klart men bild kommer). Men hon har sett Askungen, och den har hon fastnat för. Särskilt när Askungen tappar sin sko stelnar hela Ida som en fjäder, pekar på TV:n och säger kon kon. Men det är nog inte det prinsessiga som fångar henne, det är djuren och sångerna.
Idag har vi varit på Village Market med två andra härliga familjer. (Ett jättemysigt köpcentrum som vi inte besökt tidigare, knäppt men man ska ha lite kvar till slutet också). Där finns en stor leksaksaffär typ BR. Ida var helt vild och ropade Akonge Akonge under hela besöket i affären. Det fanns ju lite prinsessaker som Barbie och målarböcker men bilar och tåg var också Akonge. Hon var helt fixerad. SUCK jag tar på mig hela skulden, inte är det Josef som har överfört prinsesshysterin till dottern. Men det var han som sa att jag skulle köpa magneterna som nu sitter på kylskåpet och som har hållt dottern i köket under kvällen ropandes Akonge. Det fick bli Laban som kvälls-TV, vi hade nog fått en överdos av Akonge annars.
Men mysigt är det tycker prinsessmamman =)
Favoritstunden idag var i alla fall när hon fick leka med sina två kompisar i lekhagen.
/ Anna
Ida har väldigt få prinsessiga leksaker, hon leker med bilar och djur. Sista veckan lagar hon mat flitigt i sitt nya kök (som inte riktigt är klart men bild kommer). Men hon har sett Askungen, och den har hon fastnat för. Särskilt när Askungen tappar sin sko stelnar hela Ida som en fjäder, pekar på TV:n och säger kon kon. Men det är nog inte det prinsessiga som fångar henne, det är djuren och sångerna.
Idag har vi varit på Village Market med två andra härliga familjer. (Ett jättemysigt köpcentrum som vi inte besökt tidigare, knäppt men man ska ha lite kvar till slutet också). Där finns en stor leksaksaffär typ BR. Ida var helt vild och ropade Akonge Akonge under hela besöket i affären. Det fanns ju lite prinsessaker som Barbie och målarböcker men bilar och tåg var också Akonge. Hon var helt fixerad. SUCK jag tar på mig hela skulden, inte är det Josef som har överfört prinsesshysterin till dottern. Men det var han som sa att jag skulle köpa magneterna som nu sitter på kylskåpet och som har hållt dottern i köket under kvällen ropandes Akonge. Det fick bli Laban som kvälls-TV, vi hade nog fått en överdos av Akonge annars.
Men mysigt är det tycker prinsessmamman =)
Favoritstunden idag var i alla fall när hon fick leka med sina två kompisar i lekhagen.
/ Anna
Blommor
Härom dagen när jag gick här ute slogs jag av alla blommor som finns. Det har precis tagit i och regnat mer än vanligt så vi gissar att long-rain är i full gång. I år har det liksom aldrig slutat regna riktigt som det ska göra men nu regnar det mer och oftare än innan även om dagarna kan vara väldigt varma och sköna. Plötsligt såg jag i alla fall en fantastisk blomsterprakt som jag inte sett alls de senaste veckorna. Jag kände också solen värma mig, någon jag inte heller känt. Det känndes ungefär som i slutet av maj när man plötsligt ser att OJ det är nästan sommar, när man känner syrenerna lukta och det börjar lukta sommar.
Hela strulet med domstolarna har trots oron gått bra, har jag tyckt men oro gör mycket med oss. Det har alltså fått mig att inte SE hur vackert det är där jag finns. Men nu ser jag, luktar och känner igen och det ÄR vackert. Det är klart att det går att oroa sig för om datumet för domen ska finnas kvar när vi kommer så långt. Det kan ju strula precis lika mycket som datum för hearing har gjort för oss. Men nu ska vi bara njuta!
Vi har planerat en resa som vi ser mycket fram emot. Vår sista med Salash för den här gången. Vi ska se Tsavo East som vi har velat sedan vi var i Tsavo West med mamma, pappa och Emma. Att vi får med en väldans trevlig familj på resan och att resan slutar i Mombasa gör det hela ännu trevligare. Livet leker helt enkelt!
Att vi nyss fått tårta och kaffe av grannarna när vi tittade upp för att säga grattis till lillebror som fyllde ett igår gör inte dagen sämre.
Ida står just nu och lagar mat till sin docka. Hon steker pannkakor. Det är vad hon själv ska få äta ikväll. Ett dockkök är under uppbyggnad. Mycket avancerat... Bild kommer när det är klart. Jag har bestämt mig för att vi inte kan trycka på paus tills vi kommer hem, det är lika bra att fortsätta leva och leka så mycket vi orkar. Så Ida leker med dockan, lego, pussel mm och jag leker med virknålar och stickor. Josef kurerar sig från sin senaste matförgiftning. Han leder stort i antal kvitton från provtagningar på maginnehåll. Försäkringsbolaget ska få en kasse av oss när vi kommer hem =)
Hejsan från ett ganska fridfullt Pansellskt hem.
Hela strulet med domstolarna har trots oron gått bra, har jag tyckt men oro gör mycket med oss. Det har alltså fått mig att inte SE hur vackert det är där jag finns. Men nu ser jag, luktar och känner igen och det ÄR vackert. Det är klart att det går att oroa sig för om datumet för domen ska finnas kvar när vi kommer så långt. Det kan ju strula precis lika mycket som datum för hearing har gjort för oss. Men nu ska vi bara njuta!
Vi har planerat en resa som vi ser mycket fram emot. Vår sista med Salash för den här gången. Vi ska se Tsavo East som vi har velat sedan vi var i Tsavo West med mamma, pappa och Emma. Att vi får med en väldans trevlig familj på resan och att resan slutar i Mombasa gör det hela ännu trevligare. Livet leker helt enkelt!
Att vi nyss fått tårta och kaffe av grannarna när vi tittade upp för att säga grattis till lillebror som fyllde ett igår gör inte dagen sämre.
Ida står just nu och lagar mat till sin docka. Hon steker pannkakor. Det är vad hon själv ska få äta ikväll. Ett dockkök är under uppbyggnad. Mycket avancerat... Bild kommer när det är klart. Jag har bestämt mig för att vi inte kan trycka på paus tills vi kommer hem, det är lika bra att fortsätta leva och leka så mycket vi orkar. Så Ida leker med dockan, lego, pussel mm och jag leker med virknålar och stickor. Josef kurerar sig från sin senaste matförgiftning. Han leder stort i antal kvitton från provtagningar på maginnehåll. Försäkringsbolaget ska få en kasse av oss när vi kommer hem =)
Hejsan från ett ganska fridfullt Pansellskt hem.
Fortsatt firande
Morgonen gick i lungnets tecken. Vi åkte och handlade men det fanns ett visst behov av att vila i familjen, utom för Ida. Men hon gillar pussel, det är tur.
Klockan tio åkte Josef till Yaya för att ta ut pengar, vi har nämligen delat ut lånen i Kibera projektet idag. Snacka om att fira! Berättelsen om det får vänta till den sedvanliga Kibera rapporten imorgon.
Kvällen har vi tillbringat i mycket trevligt sällskap på grillfest. Det känndes som allsång på skansen eller midsommar när jag gjorde tsatziki och packade picknick-korgen. Att kvällen var skön (tills det började smådroppa) och stämningen på topp gjorde inte känslan sämre. Gott med grillat var det också, det ska vi helt klart göra mycket i sommar! En trevlig kväll i ett härligt sällskap helt enkelt.
Nu firar vi genom att njuta av lugnet som inträder efter klockan åtta =)
/ Anna
Att klämma sig igenom ett nålsöga
Idag har vi inte bara varit inne hos domaren, han hörde oss också. Vi får dom den 21 maj och kan förhoppningsvis börja packa då. Vi är omtumlade, trötta och väldigt väldigt glada. Det är en härlig känsla att höra tre olika människor säga hur bra föräldrar vi är och kommer att bli. Bara hoppas att de har rätt också.
Två presenter kan äntligen bli utdelade. Vi har haft en lite present till Idas Guardian som har åkt med varje gång till domstolen för att få åka tillbaka igen. Den har stått på vårt skrivbord som en symbol för att vi ännu inte fått vår hearing. Nu är den hos sin rättmätiga ägarinna. Vi har också haft en zebra som Ida ska få när hon vaknar. Hon älskar ju djur och en söt zebra kändes som en perfekt present nu när hon är påväg att bli svensk.
Ikväll äts det ostkrokar för att fira! (Det är tur att vi lärt oss ransonera med sverigegodiset så att det finns lite kvar).
Fira lite ni också =) / Anna
Två presenter kan äntligen bli utdelade. Vi har haft en lite present till Idas Guardian som har åkt med varje gång till domstolen för att få åka tillbaka igen. Den har stått på vårt skrivbord som en symbol för att vi ännu inte fått vår hearing. Nu är den hos sin rättmätiga ägarinna. Vi har också haft en zebra som Ida ska få när hon vaknar. Hon älskar ju djur och en söt zebra kändes som en perfekt present nu när hon är påväg att bli svensk.
Ikväll äts det ostkrokar för att fira! (Det är tur att vi lärt oss ransonera med sverigegodiset så att det finns lite kvar).
Fira lite ni också =) / Anna
Då var det dags igen
Vi står på listan. Konstigt nog blev vi jätteglada. Vi vet ju hur osäkert det är och hur trist det är att sitta där. Men tänk OM, vad skönt det vore. Jag har tänkt att jag vill vara med också när man får sin dom uppläst men om vi skulle bli hörda imorgon vill jag inte träffa farbrorn igen så jag struntar nog i det.
Nåja, det gäller att fira när man är glad och göra något trevligt när man inte är så glad. Ikväll firar vi med lite ostkrokar och imorgon kanske vi gör samma sak eller så gör vi något trevligt för att förtränga att domaren inte har oss som högsta prioritet i sitt liv. Men man kan ju inte låta bli att hoppas så det gör vi nu.
Orsaken till att vi går igenom denna märkliga process sitter och stoppar legobitar innanför tröjan på sin far. Hon är värd allt besvär!
/ Anna
Nåja, det gäller att fira när man är glad och göra något trevligt när man inte är så glad. Ikväll firar vi med lite ostkrokar och imorgon kanske vi gör samma sak eller så gör vi något trevligt för att förtränga att domaren inte har oss som högsta prioritet i sitt liv. Men man kan ju inte låta bli att hoppas så det gör vi nu.
Orsaken till att vi går igenom denna märkliga process sitter och stoppar legobitar innanför tröjan på sin far. Hon är värd allt besvär!
/ Anna
Safari igen
Nu tror ni att vi badar i pengar när vi har varit på safari igen. Det gör vi verkligen inte, vi åker som vanligt med Salash som ger ytterst humana priser och detta safari var budgetvarianten med enkelt (men ack så vackert) boende. I hela vår Kenya budget har vi hela tiden haft en del som varit bara för resor. Vi vill verkligen ta chansen att se Idas första land. Det känns som en av de stora fördelarna med att vara här så länge, att vi kan göra det. Att åka med Salash innebär också att man får Kenya-lektioner från första kilometern till den sista.
Det kändes också riktigt bra att göra någonting roligt när fredagen blev en så stor besvikelse. Resan har lärt mig att det inte är Kenya eller den långa vistelsetiden som är jobbigt, det är att sitta och vänta förgäves i en domstol. Kenya är vackert! Och denna sorts domstolsprocess hade varit lika jobbig efter två veckor som den är efter 7,5 månader.
Vi startade tidigt på lördag morgon. Vi som startade var vi och våra grannar en trappa ner varav en firade hela 30 år i veckan. Hells gate är en liten park som man får promenera i då det inte finns några stora kattdjur. Resan dit tog oss en och en halv timme ungefär. Våra goa vänner från Norge anslöt och bjöd på en fantastisk frukost som vi åt under en liten klippa. Josef fick stjärnor i ögonen för att det hängde klätterutrustning ifrån klippan. Han har seriösa planer på att åka dit och klättra. Ja, ja bara jag slipper titta på. Ida fick stjärnor i ögonen av apam, det kryllade av babianer på klippan när vi kom. Tack och lov var de skygga så vi fick ha maten ifred.
En liten gamedrive från frukost till platsen där vi skulle ut och gå visade ganska lite djur. Men det är klart, i en pluttliten park kanske ett gäng zebror, antiloper och gaseller är en bra skörd. Det jag njöt allra mest av var hur vidunderligt vackert det var. Grönt som sig bör i regntider och berg som sträckte sig mot himlen. Helt fantastiskt!
Promenaden som jag trott skulle vara en promenad bland zebrorna började med en klättring ner i en ravin (På den första bilden ser ni mig klättra nedåt med Ida på ryggen, jag har redan kommit ganska långt ner) . Äventyr som alltid med Salash och som alltid kommer man till fantastiska platser. När vi krånglat oss ner fanns där vattenfall och en bäck som grävt sig djupt ner i berget. Som ett sagolandskap ungefär, en saga om cowboys.
På väg upp för ravinen hittade Salash giraffbajs och efter ett tag bad han mig lukta, då luktade det giraffkiss. Spännande, jag hade gärna träffat giraffen också men han blev nog rädd för oss. Men nära var han. Vandringen slutade med lunch. Inta lika delikat som frukosten men den gick ner. Det blev den vanliga safarilunchen chapatti, samosas och mandazi (med reservation för stavningen). På väg från lunchen fick vi se orsaken till namnet Hells gate. Området är vulkaniskt och det finns varma källor i berget, röken står i pustar ur skogen och någon har tydligen kopplat det till helvetet. Jag tyckte det var ganska coolt och vackert.
Efter en liten gamedrive till lämnade vi våra kära norrmän för att åka vidare mot Nakuru. Det enda jag hade hört om Nakuru var att det fanns flamingos där och att den var värd att se. Jag hade inte några förväntningar annat än att se flamingos. Det fick jag göra, jag fick också möta vildmarken i utkanten av en stad ungefär som här i Nairobi. Parken är lite större än vår park här och ligger runt sjön Nakuru. Sjön har rosa kanter, det rosa är flamingos. Om några månader kommer hela sjön vara rosa, när flamingosarna har häckat färdigt på andra platser.
Vi åkte in i parken för att åka direkt till vårt guesthouse och meddela att vi var framme. På väg dit såg vi bufflar och två svarta noshörningar som kom väldigt nära. Vi såg stora flockar zebror och antiloper som började springa. Orsaken till sådant är oftast ett rovdjur. Värden där vi skulle bo sa mycket riktigt att det nyss varit två lejon precis utanför. Alltså åkte vi på lejonjakt. Efter lite letande hittade vi ett fantastiskt lejon som låg och spanade också han precis nära bilen. Där stod vi länge och bara njöt av två lejonbröder som visade upp sig från sin allra vackraste sida. Safari kan verkligen vara helt fantastiskt.
På gästhuset lagade vi mat, åt och stupade isäng, sov, vaknade, packade, åt frukost och åkte iväg igen. Inga sovmornar på safari! Vi hade en härlig dag i parken. Vi såg stora flockar med bufflar, det fanns många savann-djur över huvud taget. En giraff vi inte har sett vilt tidigare har vi nu i trofésamlingen Rothchild och den vita noshörningen. I Masai Mara är de vita noshörningarna vaktade av beväpnade vakter men här hittade vi en hel familj alldeles vilda. De är otroligt stora jämfört med de svarta, men det är de svarta som är agressiva.
En underbar helg tillsammans med goda vänner var ett bra balsam för oroliga själar, tack för sällskapet. Undrar vad vi ska göra nästa helg...
/ Anna
Igår och idag har jag varit på skolan och haft temadagar men det är en egen lång historia. Något för imorgon kanske.
Det kändes också riktigt bra att göra någonting roligt när fredagen blev en så stor besvikelse. Resan har lärt mig att det inte är Kenya eller den långa vistelsetiden som är jobbigt, det är att sitta och vänta förgäves i en domstol. Kenya är vackert! Och denna sorts domstolsprocess hade varit lika jobbig efter två veckor som den är efter 7,5 månader.
Vi startade tidigt på lördag morgon. Vi som startade var vi och våra grannar en trappa ner varav en firade hela 30 år i veckan. Hells gate är en liten park som man får promenera i då det inte finns några stora kattdjur. Resan dit tog oss en och en halv timme ungefär. Våra goa vänner från Norge anslöt och bjöd på en fantastisk frukost som vi åt under en liten klippa. Josef fick stjärnor i ögonen för att det hängde klätterutrustning ifrån klippan. Han har seriösa planer på att åka dit och klättra. Ja, ja bara jag slipper titta på. Ida fick stjärnor i ögonen av apam, det kryllade av babianer på klippan när vi kom. Tack och lov var de skygga så vi fick ha maten ifred.
En liten gamedrive från frukost till platsen där vi skulle ut och gå visade ganska lite djur. Men det är klart, i en pluttliten park kanske ett gäng zebror, antiloper och gaseller är en bra skörd. Det jag njöt allra mest av var hur vidunderligt vackert det var. Grönt som sig bör i regntider och berg som sträckte sig mot himlen. Helt fantastiskt!
Promenaden som jag trott skulle vara en promenad bland zebrorna började med en klättring ner i en ravin (På den första bilden ser ni mig klättra nedåt med Ida på ryggen, jag har redan kommit ganska långt ner) . Äventyr som alltid med Salash och som alltid kommer man till fantastiska platser. När vi krånglat oss ner fanns där vattenfall och en bäck som grävt sig djupt ner i berget. Som ett sagolandskap ungefär, en saga om cowboys.
På väg upp för ravinen hittade Salash giraffbajs och efter ett tag bad han mig lukta, då luktade det giraffkiss. Spännande, jag hade gärna träffat giraffen också men han blev nog rädd för oss. Men nära var han. Vandringen slutade med lunch. Inta lika delikat som frukosten men den gick ner. Det blev den vanliga safarilunchen chapatti, samosas och mandazi (med reservation för stavningen). På väg från lunchen fick vi se orsaken till namnet Hells gate. Området är vulkaniskt och det finns varma källor i berget, röken står i pustar ur skogen och någon har tydligen kopplat det till helvetet. Jag tyckte det var ganska coolt och vackert.
Efter en liten gamedrive till lämnade vi våra kära norrmän för att åka vidare mot Nakuru. Det enda jag hade hört om Nakuru var att det fanns flamingos där och att den var värd att se. Jag hade inte några förväntningar annat än att se flamingos. Det fick jag göra, jag fick också möta vildmarken i utkanten av en stad ungefär som här i Nairobi. Parken är lite större än vår park här och ligger runt sjön Nakuru. Sjön har rosa kanter, det rosa är flamingos. Om några månader kommer hela sjön vara rosa, när flamingosarna har häckat färdigt på andra platser.
Vi åkte in i parken för att åka direkt till vårt guesthouse och meddela att vi var framme. På väg dit såg vi bufflar och två svarta noshörningar som kom väldigt nära. Vi såg stora flockar zebror och antiloper som började springa. Orsaken till sådant är oftast ett rovdjur. Värden där vi skulle bo sa mycket riktigt att det nyss varit två lejon precis utanför. Alltså åkte vi på lejonjakt. Efter lite letande hittade vi ett fantastiskt lejon som låg och spanade också han precis nära bilen. Där stod vi länge och bara njöt av två lejonbröder som visade upp sig från sin allra vackraste sida. Safari kan verkligen vara helt fantastiskt.
På gästhuset lagade vi mat, åt och stupade isäng, sov, vaknade, packade, åt frukost och åkte iväg igen. Inga sovmornar på safari! Vi hade en härlig dag i parken. Vi såg stora flockar med bufflar, det fanns många savann-djur över huvud taget. En giraff vi inte har sett vilt tidigare har vi nu i trofésamlingen Rothchild och den vita noshörningen. I Masai Mara är de vita noshörningarna vaktade av beväpnade vakter men här hittade vi en hel familj alldeles vilda. De är otroligt stora jämfört med de svarta, men det är de svarta som är agressiva.
En underbar helg tillsammans med goda vänner var ett bra balsam för oroliga själar, tack för sällskapet. Undrar vad vi ska göra nästa helg...
/ Anna
Igår och idag har jag varit på skolan och haft temadagar men det är en egen lång historia. Något för imorgon kanske.
Något ska man vara bäst på...
...och just nu tror jag att vi har rekord i antal försök på hearing. Vi kom till domstolen klockan 8:05, 8:30 öppnades grindarna och vi kunde gå in. 9:00 ska allt börja men ingen domare syntes till. Vi fick höra att han skulle börja 10:00 istället men han kom inte förrän 10:15. Då ropades första punkten på listan in, sedan femte. Med 18:e december i färskt minne då våra vänner inte fick sin hearing för att han hade för mycket annat att göra stannade hjärtat på mig då. Sedan ropade han in nummer 2 och gjorde två guardian appointments (det är det man gör första gången i domstolen). Sedan ropade han in första hearingen som kom ut kort därefter ohörda. Sen gick han igen. Vi fick veta att vi kunde gå och ta en ny tid eller vänta. Vi väntade så klart. Strax före tolv kom han tillbaka och ropade in den andra hearingen som kom ut lika ohörda som den första. Sen var det vår tur. Ursäkten var att han hade för mycket att göra och att han inte skulle hinna. Han gav oss ett nytt datum och vi är välkomna tillbaka nästa fredag (det tror jag när jag sitter där). Hearingen efter oss blev också de ohörda och ett gäng ganska ledsna personer lämnade domstolen.
OM vi får ha vår hearing nästa vecka så är det inte säkert att det blir någon skillnad i slutändan men det börjar kännas lite påfrestande att det aldrig går igenom. Men vi kommer att klara det här också. Imorgon åker vi på safari igen och vi tänker ha det jättetrevligt! Men nästa gång vill jag se denna dörr med skylten åt andra hållet. Det är dörren till "vår" domare och på skylten står det "court in session" om den är rättvänd förstås. (Man får inte ha kamera i domstolen så jag känner mig jättebusig som hade det, tog kort OCH lägger ut bild på bloggen =)
/ Anna
OM vi får ha vår hearing nästa vecka så är det inte säkert att det blir någon skillnad i slutändan men det börjar kännas lite påfrestande att det aldrig går igenom. Men vi kommer att klara det här också. Imorgon åker vi på safari igen och vi tänker ha det jättetrevligt! Men nästa gång vill jag se denna dörr med skylten åt andra hållet. Det är dörren till "vår" domare och på skylten står det "court in session" om den är rättvänd förstås. (Man får inte ha kamera i domstolen så jag känner mig jättebusig som hade det, tog kort OCH lägger ut bild på bloggen =)
/ Anna
Ett steg närmare
Vi står på listan över domstolens hearingar imorgon. Alltid något, vi har dock lärt oss vid det här laget att inte ta ut segern i förskott. Men lite glad kan man allt bli =)
Fortsättning följer imorgon
Fortsättning följer imorgon
Det prickiga masailandet
Är väl ungefär vad Masai Mara betyder. Vi åkte på måndag morgon, en ytterst skruttig safaribil (en minibuss med tak som går att lyfta upp) hämtade oss. Var det såhär lyxsafarit skulle bli? I Kenya vet man sällan hur någonting ska bli innan det händer. Vi blev avsläppta på flygplatsen och gick in igenom en intressant säkerhetskontroll. Med ca en liter vatten i handväskan. Man får inte ha spjut, pistoler och pilbågar, annars går det mesta bra. Vi blev visade till ett 18 sitsigt flygplan, första gången för mig i ett så litet plan =)
På bilden står planet på flygplatsen vid Mara Safari Club. Mer än så var det inte, jo förresten en tax free butik =D jag frågade efter priset på ett halsband jag redan har. 10 gånger så mycket som jag betalat började hon på... Vi blev hämtade med bil till lodgen, safarit började redan på resan dit med flodhästar och apor.
Vi kom fram till lodgen där personalen stod och väntade med våta handdukar som vi kunde torka av resdammet med. Efter att ha checkat in blev vi visade till våra tält... jovisst vi har tältat på Afrikas savann. Som husvagnsmänniskor älskade vi förstås känslan av förtält.
En fyrarätters lunch senare åkte vi ut på game drive som det heter när man åker bil och letar efter djur. Jag hade inte sett någon gepard i vilt tillstånd än. Vi har klappat gepard i djurpark men det är inte riktigt samma sak. Förutom massor av zebror, antiloper och gaseller hittade vi en gepard på jakt, tillsammans med sin unge. Hur det gick, thomsongasellen kom undan... den här gången.
Luncher och middagar har varit fyra rätters. Idag var vi det enda sällskapet kvar på lodgen så inatt ska personalen vila, jag frågade om de skulle ha fest men det skulle de inte. Vi har njutit i fulla drag av lugnet på en helt avfolkad lodge. Den rena luften, vidderna, maten, naturen, sällskapet... Hade vi varit stressade innan hade vi varit avstressade nu, istället är vi mjuka i kroppen av tre dagars njutning. Trötta, i alla fall Josef som inte sov på resan hem men lugna i själen. Naturen runt tälten kändes dessutom som svensk sommar, det fanns till och med ett träd som såg ut och luktade ungefär som syrén. Sällskapet har varit det allra bästa, en dansk familj med en liten väninna till Ida. Det har blivit många promenader hand i hand... SÖTT
Naturupplevelsen på våra olika safaris har varit helt fantastisk. Inget safari har varit det andra likt. Något helt utanför naturen som gör resorna så olika är Ida. Det är några månader sedan sist och hon har fler ord, är mer medveten vilket gör hennes iakttagelser av djuren helt underbara att uppleva. Hon är som en sportkommentator, abfen (giraffen) äte (äter), pine (springer) gör de flesta djur men mest zebror och gaseller. Jag kan inte ens stava till Idas version av zebra. Hon har använt ett verb förut bova (sova) men annars har det inte varit några verb. Denna resa har verben exploderat, inte antalet verb men användningen av de tre hon kan. Härligt!
Big 5 då? Vi har redan dessa fem troféer men visst har vi letat lejon och elefanter. Hittat har vi också gjort men inte leoparden. Jag saknade herr lejon i min trofésamling, honom fick vi tag på. Men jag håller med Salash, stirrar man sig blind på de fem missar man så många andra djur. Vi har helt enkelt njutit av allt från mungos till elefanter.
De är ju inte så tokiga big 5 heller. Efter att Ida suttit och vinkat med handen och sagt kom till elefanterna hittade vi äntligen en grupp där den här lilla söta ingick. På väg hem hittade vi en stor hane. Ida som ju älskar elefanter var nöjd!
Nu väntar två sovande sötnosar på mig (undrar om Josef uppskattar att bli kallad sötnos, det är vad han är i alla fall) godnatt! / Anna
På bilden står planet på flygplatsen vid Mara Safari Club. Mer än så var det inte, jo förresten en tax free butik =D jag frågade efter priset på ett halsband jag redan har. 10 gånger så mycket som jag betalat började hon på... Vi blev hämtade med bil till lodgen, safarit började redan på resan dit med flodhästar och apor.
Vi kom fram till lodgen där personalen stod och väntade med våta handdukar som vi kunde torka av resdammet med. Efter att ha checkat in blev vi visade till våra tält... jovisst vi har tältat på Afrikas savann. Som husvagnsmänniskor älskade vi förstås känslan av förtält.
En fyrarätters lunch senare åkte vi ut på game drive som det heter när man åker bil och letar efter djur. Jag hade inte sett någon gepard i vilt tillstånd än. Vi har klappat gepard i djurpark men det är inte riktigt samma sak. Förutom massor av zebror, antiloper och gaseller hittade vi en gepard på jakt, tillsammans med sin unge. Hur det gick, thomsongasellen kom undan... den här gången.
Luncher och middagar har varit fyra rätters. Idag var vi det enda sällskapet kvar på lodgen så inatt ska personalen vila, jag frågade om de skulle ha fest men det skulle de inte. Vi har njutit i fulla drag av lugnet på en helt avfolkad lodge. Den rena luften, vidderna, maten, naturen, sällskapet... Hade vi varit stressade innan hade vi varit avstressade nu, istället är vi mjuka i kroppen av tre dagars njutning. Trötta, i alla fall Josef som inte sov på resan hem men lugna i själen. Naturen runt tälten kändes dessutom som svensk sommar, det fanns till och med ett träd som såg ut och luktade ungefär som syrén. Sällskapet har varit det allra bästa, en dansk familj med en liten väninna till Ida. Det har blivit många promenader hand i hand... SÖTT
Naturupplevelsen på våra olika safaris har varit helt fantastisk. Inget safari har varit det andra likt. Något helt utanför naturen som gör resorna så olika är Ida. Det är några månader sedan sist och hon har fler ord, är mer medveten vilket gör hennes iakttagelser av djuren helt underbara att uppleva. Hon är som en sportkommentator, abfen (giraffen) äte (äter), pine (springer) gör de flesta djur men mest zebror och gaseller. Jag kan inte ens stava till Idas version av zebra. Hon har använt ett verb förut bova (sova) men annars har det inte varit några verb. Denna resa har verben exploderat, inte antalet verb men användningen av de tre hon kan. Härligt!
Big 5 då? Vi har redan dessa fem troféer men visst har vi letat lejon och elefanter. Hittat har vi också gjort men inte leoparden. Jag saknade herr lejon i min trofésamling, honom fick vi tag på. Men jag håller med Salash, stirrar man sig blind på de fem missar man så många andra djur. Vi har helt enkelt njutit av allt från mungos till elefanter.
De är ju inte så tokiga big 5 heller. Efter att Ida suttit och vinkat med handen och sagt kom till elefanterna hittade vi äntligen en grupp där den här lilla söta ingick. På väg hem hittade vi en stor hane. Ida som ju älskar elefanter var nöjd!
Nu väntar två sovande sötnosar på mig (undrar om Josef uppskattar att bli kallad sötnos, det är vad han är i alla fall) godnatt! / Anna
FYI
Det blev de röda =) Alltså de som Josef tyckte sämst om så nu är han lite sur... fast bara lite. Jag gjorde en kompromiss och köpte de roliga som jag kände mest för och så sätter jag nya glas i mina gamla bågar så har jag ett par "snälla" bågar också. Tillbaka till 80 talet alltså för min del, jag hade samma färg då fast de var tre gånger så stora.
Vi åker till Masai Mara imorgon och njuter av afrikas savanner ännu en gång. Det är bara att erkänna vi älskar safari, Ida inräknad. Hon spärrar upp ögonen och börjar leta med blicken när vi säger att hon ska få se elefanter imorgon. Att vi flyger istället för att åka bil känns också helt ok, inte fel att få flyga över Masai Mara. Vi kommer inte att ha internet eller ens telefon så vi blir okontaktbara tills på onsdag kväll.
Ha det bra! Det ska vi! / Anna
Vi åker till Masai Mara imorgon och njuter av afrikas savanner ännu en gång. Det är bara att erkänna vi älskar safari, Ida inräknad. Hon spärrar upp ögonen och börjar leta med blicken när vi säger att hon ska få se elefanter imorgon. Att vi flyger istället för att åka bil känns också helt ok, inte fel att få flyga över Masai Mara. Vi kommer inte att ha internet eller ens telefon så vi blir okontaktbara tills på onsdag kväll.
Ha det bra! Det ska vi! / Anna
Beslutsångest!
Jag har insett att jag MÅSTE ha nya glasögon. Mina gamla som är G A M L A (men jag älskar dem) är så repiga att det faktiskt inte räcker att putsa dem längre. Jag har varit hos optikern idag och gjort syntest och valt två bågar som jag väljer mellan. Utbudet är inte jättestort och jag tog de två jag tyckte bäst om i hela butiken. Nu har jag skypat vilt med en massa människor hemma och sprungit runt till alla grannar här för att få veta vilka jag ska köpa. Problemet är bara att de inte tycker det par jag känner mest för, utom syrran och pappa =) Mamma håller på att skriva sitt omdöme just nu så vi får se hur det blir. Imorgon ska jag beställa i alla fall så att jag har mina nya när jag kommer hem från Masai Mara på onsdag. Ja, det blir safari måndag till onsdag. Ska bli väldigt roligt!
Nu ska jag spegla mig igen... uj uj vad det är svårt! / Anna
Dubbelmöte
Idag skulle jag skypa med jobbet. Jag har haft nöjet att delta i doktorandseminarierna på jobbet under hela tiden vi varit här. Med några undantag när vi varit på safari eller i domstolen. Jag har aldrig något vettigt att komma med men jag får ha kontakt med mina goa kollegor och jag får lyssna på alla dessa kloka människor vilket förhoppningsvis gör mig en smula klokare i längden. Idag var det ett sådant seminarium och jag bänkade mig vid datorn. Josef och Ida gick ut till gungan.
En kvart senare kom de in med andan i halsen. Vi skulle ha varit på ett möte angående projektet i Kibera klockan 10.00 (då seminariet började). Alla satt och väntade. SUCK här predikar vi om swedish time och så glömmer vi hela mötet. Josef snabb-packade en väska och kuskade iväg med Ida. Ytterligare en halvtimme senare ringer han och frågar om vi kan ha mötet hemma för att slippa betala avgift på huvudkontoret. Sagt och gjort Josef, Ida och fyra andra kom hem och hade möte i vardagsrummet, jag satt och skypade i sovrummet.
När jag sagt hejdå till kollegorna fortsatte jag med mötet i vardagsrummet. Efter en stund insåg vi att hela gänget behövde lunch. Vi hade inte direkt handlat för att föda fyra extra personer, i alla fall inte med samma rätt. Pytt i panna alltså men i form av pastasås. Vad sägs om bacon, korv, purjolök, lök, majs, ost och matlagningsgrädde i samma pastasås. Jag frågade om det var någon som inte åt fläskkött, alla gör inte det här. Alla åt fläskkött men de hade bara inte gjort det än. En bit in i lunchen frågade Henry vad de tyckte om fläskköttet. De visste inte vad av alla konstigheter i maten som var fläsk. En pekade på en majsbit och frågade om det var fläsket. Ja, det är inte lätt när man inte provat förr. Inte säkert att de ätit mzungo-mat någonsin förut.
Nu ska vi titta på Mc Gyver, Jag kan också rapportera att maten i går var riktigt god mzungo-mat. Han är en bra kock min man =)
/ Anna
En kvart senare kom de in med andan i halsen. Vi skulle ha varit på ett möte angående projektet i Kibera klockan 10.00 (då seminariet började). Alla satt och väntade. SUCK här predikar vi om swedish time och så glömmer vi hela mötet. Josef snabb-packade en väska och kuskade iväg med Ida. Ytterligare en halvtimme senare ringer han och frågar om vi kan ha mötet hemma för att slippa betala avgift på huvudkontoret. Sagt och gjort Josef, Ida och fyra andra kom hem och hade möte i vardagsrummet, jag satt och skypade i sovrummet.
När jag sagt hejdå till kollegorna fortsatte jag med mötet i vardagsrummet. Efter en stund insåg vi att hela gänget behövde lunch. Vi hade inte direkt handlat för att föda fyra extra personer, i alla fall inte med samma rätt. Pytt i panna alltså men i form av pastasås. Vad sägs om bacon, korv, purjolök, lök, majs, ost och matlagningsgrädde i samma pastasås. Jag frågade om det var någon som inte åt fläskkött, alla gör inte det här. Alla åt fläskkött men de hade bara inte gjort det än. En bit in i lunchen frågade Henry vad de tyckte om fläskköttet. De visste inte vad av alla konstigheter i maten som var fläsk. En pekade på en majsbit och frågade om det var fläsket. Ja, det är inte lätt när man inte provat förr. Inte säkert att de ätit mzungo-mat någonsin förut.
Nu ska vi titta på Mc Gyver, Jag kan också rapportera att maten i går var riktigt god mzungo-mat. Han är en bra kock min man =)
/ Anna
Jobb jobb och jobb
Det är så mina dagar ser ut just nu och jag älskar det! Fast jag har lite skavsår i rumpan, det var länge sen jag satt stilla så länge. Josef och Ida lever livets glada dagar, antingen är de ute i solen och leker eller så är de på utflykt. Det är kanske därför som jag har så trevligt med mina avhandlingar för att jag så gärna vill att de ska få lite tid ensamma. Ida har varit rätt mammig men det börjar faktiskt svänga nu =) Det är så mysigt att se en far-dotter relation växa fram, de har helt enkelt roligt tillsammans. Idag har de varit på nåt lekland och hoppat i bollhav mm.
Vi tror att vi har bokat safari till på måndag, det är liiiite svårt att få bekräftelser men förhoppningen är att vi ska njuta hela veckan istället för att gå runt och bara vänta på en lista som i alla fall inte publiceras förrän torsdag eftermiddag. Vi ignorerar oron helt enkelt och tittar på elefanter istället. Imorgon är det fredag och sen är det ingen mer fredag kvar innan vår hearing - förhoppningsvis men tredje gången gillt ska väl gälla.
Ikväll har min älskade make utlovat entrecote, potatismos och sås efter nattningen. TV middag alltså, något att se fram emot när man ligger och försöker få en väderkvarn att förstå att hon ska sova, just nu tycker hon att busa är en bättre aktivitet vid åttatiden på kvällen.
Hoppas att ni också får en trevlig kväll! / Anna
Vi tror att vi har bokat safari till på måndag, det är liiiite svårt att få bekräftelser men förhoppningen är att vi ska njuta hela veckan istället för att gå runt och bara vänta på en lista som i alla fall inte publiceras förrän torsdag eftermiddag. Vi ignorerar oron helt enkelt och tittar på elefanter istället. Imorgon är det fredag och sen är det ingen mer fredag kvar innan vår hearing - förhoppningsvis men tredje gången gillt ska väl gälla.
Ikväll har min älskade make utlovat entrecote, potatismos och sås efter nattningen. TV middag alltså, något att se fram emot när man ligger och försöker få en väderkvarn att förstå att hon ska sova, just nu tycker hon att busa är en bättre aktivitet vid åttatiden på kvällen.
Hoppas att ni också får en trevlig kväll! / Anna
Små yrselanfall...
Efter 14 år som gift har jag märkt att förälskelsen faktiskt inte riktigt släpper taget. Den kommer bara i omgångar som små yrselanfall av kärlek (jag vill nu bara förtydliga att kärleken faktiskt finns där hela tiden men inte förälskelsen, det är liksom olika tycker jag). Att få Ida var en himlastormande förälskelse som jag gissar att föräldrar världen över kan känna igen sig i. Förälskelsen har omsatts i en djup och innerlig kärlek. Men jag hoppas att denna förälskelse inte heller släpper. Ikväll fick jag ett sånt där litet yrselanfall av kärlek. Kan man få annat av världens sötaste Ida snusande bredvid mig i sängen hårt kramandes sin Puh? Såna små anfall hoppas jag innerligt att jag ska få av henne resten av mitt liv! Undrar om mamma fortfarande får dem av mig...
Kram mamma och alla andra / Anna
Fixardag
Hemma brukar påskhelgen vara helgen då grannarna plötsligt syns. På mamma och pappas gata finns det plötsligt cyklande barn och räfsande vuxna. På vår gata är det inte lika markant, vi har inte lika många grannar men grannarna mitt över brukar vara väldigt flitiga i sin trädgård.
Här har vi ingen trädgård, en balkong dock som står och förfaller i regnperioden (det är inte lika mysigt att sitta där under regntunga skyar). Istället har vi tillbringat dagen inne, förutom Josef som fick åka och handla en liten sväng. Josef och Ida har lekt och jag har städat. Jag har länge suktat efter att få ta ett ordentligt tag med alla saker. Vi har inte så många skåp och lådor men desto fler resväskor. Förvaring saknas inte det gäller bara att vara lite klurig. Jag har gått igenom diverse skåp, hyllor och högar. Jag har slängt och rensat. Det känns precis som vårstädning och det känns väldigt bra. Det blev inte sämre av att jag har haft Liza Marklunds "En plats i solen i örat". Jag älskar att läsa och jag älskar att rensa (när jag har tid för det) så jag har haft en toppendag. Bullar och två sorters kakor har det också blivit. Nu kan jag lungt jobba i veckan utan att känna behovet av att städa, det kommer ju städerskan att göra =)
Nu ska vi se sista avsnitten av "Lilla huset på prärien" säsong 6 avsnitten där Laura och Almanzo förlovar sig. Vi ska också smaska kakor och bullar. Ett bra slut på en bra dag helt enkelt!
/ Anna
Här har vi ingen trädgård, en balkong dock som står och förfaller i regnperioden (det är inte lika mysigt att sitta där under regntunga skyar). Istället har vi tillbringat dagen inne, förutom Josef som fick åka och handla en liten sväng. Josef och Ida har lekt och jag har städat. Jag har länge suktat efter att få ta ett ordentligt tag med alla saker. Vi har inte så många skåp och lådor men desto fler resväskor. Förvaring saknas inte det gäller bara att vara lite klurig. Jag har gått igenom diverse skåp, hyllor och högar. Jag har slängt och rensat. Det känns precis som vårstädning och det känns väldigt bra. Det blev inte sämre av att jag har haft Liza Marklunds "En plats i solen i örat". Jag älskar att läsa och jag älskar att rensa (när jag har tid för det) så jag har haft en toppendag. Bullar och två sorters kakor har det också blivit. Nu kan jag lungt jobba i veckan utan att känna behovet av att städa, det kommer ju städerskan att göra =)
Nu ska vi se sista avsnitten av "Lilla huset på prärien" säsong 6 avsnitten där Laura och Almanzo förlovar sig. Vi ska också smaska kakor och bullar. Ett bra slut på en bra dag helt enkelt!
/ Anna
Glad Påsk
Hejsan, vi finns kvar men vi har inte bloggat då kursen tagit all vår tid. Ett utförligt inlägg med bilder kommer imorgon. Vi har i alla fall haft det fantastiskt!
Att det är påsk har vi däremot knappt uppfattat. Det finns liksom inga påskliljor och ingen snösmältning heller. Då är det tur att vi har goda grannar. Idag har vi avnjutit ett helt påskbord med köttbullar, prinskorvar och lax... underbart gott och trevligt, TACK! Vi började också se en Jesus - film vilket åtminstone för mig hör påsken till men vårt nya barnfamiljsliv tvingade oss att skjuta slutet på morgondagen. Det innebär ju bara trevligt sällskap två eftermiddagar istället för en så barnfamiljslivet gillas skarpt.
Påskägg finns inte heller i Kenya så det sparar vi till nästa år men en påskpresent blev det i alla fall till den unga damen som fyller ett och ett halvt idag. Inlägget avslutas därför med en bildserie som är lika tråkigt maskerat som vanligt men den som väntar på något gott... snart är hon i Sverige med hela sitt toksöta ansikte =)
GLAD PÅSK på er alla!!!
Tjejer på stan
Idag har det inte hänt mycket. Jag har jobbat, Josef och Ida har varit ute och lekt. Vid lunch åkte jag och en ny adoptivmamma till stan. Jag sitter ju numera inne med enorma =) kunskaper om butiker i stan. Nej men jag är ganska bevandrad när det gäller tyg och garn. Vi åt lunch och tittade på just tyger och garner. Väldigt mysigt särskilt när man vet att både far och dotter har det alldeles utmärkt bra och mysigt utan mig hemma.
Imorgon blir det möte med förskollärarutbildarna. Senaste mötet började ca 11.00 jag var där 9.00 när det skulle börja. Imorgon SKA det börja 9.00 som bestämt har de lovat så det är väl bäst att vara på plats.
Jag ska också vara med på ett 90 % seminarium. Det har man när man nästan är klar med sin avhandling och vill ha så mycket konstruktiv kritik som möjligt. Skype är fantastiskt som gör att jag kan vara med på jobbet fast jag är så långt bort. Lycka till Lisa!
Imorgon ska också all mat köpas till torsdagens och fredagens utbildning. Nu drar det ihop sig.
Lungt idag alltså men morgondagen ser ut att bli lite mer intensiv. Det är tur att det är olika.
/ Anna
Imorgon blir det möte med förskollärarutbildarna. Senaste mötet började ca 11.00 jag var där 9.00 när det skulle börja. Imorgon SKA det börja 9.00 som bestämt har de lovat så det är väl bäst att vara på plats.
Jag ska också vara med på ett 90 % seminarium. Det har man när man nästan är klar med sin avhandling och vill ha så mycket konstruktiv kritik som möjligt. Skype är fantastiskt som gör att jag kan vara med på jobbet fast jag är så långt bort. Lycka till Lisa!
Imorgon ska också all mat köpas till torsdagens och fredagens utbildning. Nu drar det ihop sig.
Lungt idag alltså men morgondagen ser ut att bli lite mer intensiv. Det är tur att det är olika.
/ Anna
Matvägran
Vi har en lite förkyld prinsessa här hemma. Hon har dessutom åtta tänder på väg ut samtidigt. Fyra kindtänder och fyra hörntänder, det ser ont ut! Hon har därför inte ätit särskilt mycket på en vecka. Idag köpte jag korv, vi försökte korv för några dagar sen, efter det har vi försökt pannkaka och favoriträtten pasta med ostsås inget duger. Hon sväljer väl så mycket slem och då vet man ju hur sugen man är.
Vi har ju läst boken så vi tvingar inte i nån mat och ser till att hon dricker minst en liter per dygn. Däremot så erbjuds välling och yoghurt oftare än det skulle ha gjort annars. Hon är pigg och springer runt i alla fall kortare stunder så hon överlever nog. Men tillbaka till korven, jag kände på mig att korv skulle vara populärt idag och mycket riktigt på bästa Emilmanér begravde hon huvudet i burken =) Det blev inte korv i normala mängder men i alla fall mer mat än vad hon fick i sig igår.
Själv har jag jobbat hela dagen med en mycket intressant avhandling som arbetsuppgift. Hela förmiddagen satt jag på Java och drack kaffe. På eftermiddagen har jag suttit hemma i fåtöljen. Jag tänkte bjuda på min utsikt från arbetsplatsen.
Till sist bara en liten glimt från kvällen. När det var dags för kvälls TV frågade jag om Ida ville se Emil. Hon svarade med Maaam och kon (katten och skon för er som inte förstår språket) Jag funderade på vilken film vi har med katter i. Till slut ramlade tioöringen ner och jag frågade om hon ville se Askungen. Det resulterade i ett glädjestrålande akonge akonge samtidigt som hon sprang fram och klappade på TV:n så höll hon på i typ två minuter innan jag lyckats krångla mig förbi alla menyer och filmen äntligen startade. Så nu tittar vi på Akonge vars viktigaste innehåll tydligen är katten och skon. (Tur att Ida inte förstått att katten är dumingen än =)
Nattinatt / prinsessorna
Vi har ju läst boken så vi tvingar inte i nån mat och ser till att hon dricker minst en liter per dygn. Däremot så erbjuds välling och yoghurt oftare än det skulle ha gjort annars. Hon är pigg och springer runt i alla fall kortare stunder så hon överlever nog. Men tillbaka till korven, jag kände på mig att korv skulle vara populärt idag och mycket riktigt på bästa Emilmanér begravde hon huvudet i burken =) Det blev inte korv i normala mängder men i alla fall mer mat än vad hon fick i sig igår.
Själv har jag jobbat hela dagen med en mycket intressant avhandling som arbetsuppgift. Hela förmiddagen satt jag på Java och drack kaffe. På eftermiddagen har jag suttit hemma i fåtöljen. Jag tänkte bjuda på min utsikt från arbetsplatsen.
Till sist bara en liten glimt från kvällen. När det var dags för kvälls TV frågade jag om Ida ville se Emil. Hon svarade med Maaam och kon (katten och skon för er som inte förstår språket) Jag funderade på vilken film vi har med katter i. Till slut ramlade tioöringen ner och jag frågade om hon ville se Askungen. Det resulterade i ett glädjestrålande akonge akonge samtidigt som hon sprang fram och klappade på TV:n så höll hon på i typ två minuter innan jag lyckats krångla mig förbi alla menyer och filmen äntligen startade. Så nu tittar vi på Akonge vars viktigaste innehåll tydligen är katten och skon. (Tur att Ida inte förstått att katten är dumingen än =)
Nattinatt / prinsessorna
Trygghet
Ikväll när jag nattade Ida lyssnade jag på Liza Marklunds "En plats i solen". Jag har läst eller lyssnat på alla hennes böcker om Annika Bengtzon och jag gillar spänningen men har väldigt svårt för hennes sätt att hantera eller inte hantera sina relationer. Men ändå lyssnar jag på senaste boken, jag har ju lärt känna Annika och jag vill veta vad som händer.
Ikväll när jag låg i sängen med Ida ihoprullad på eller bredvid mig lyssnade jag på Annikas högst ordinära morgoinrutiner när hon väcker sina barn med varm choklad, varm macka och coccosyoghurt. Hon anges vilja omge barnen med ett rosa skimmer av trygghet och kärlek innan de ska ut och möta den bistra verkligheten. Plötsligt uppskattar jag privatpersonen Annika mycket mer. Själv ligger jag ju där och utgör Idas hela trygghet, hon vägrar nämligen somna utan sin mamma tätt intill. Vi vill gärna vara hennes trygghet och om vi kan omge henne med år av rosaskimrande trygghet innan hon ska möta livet så vill vi göra just det!
Något annat som blev lite rosaskimrande i mitt eget bröst är hur många år av barndom vi har framför oss. Jag som många andra mammor vill ju gärna stoppa tiden och behålla den lilla lilla flickan med alla sina ettårsmanér. Ibland vill jag inte att hon ska växa alls. Men när jag lyssnar på denna konstgjorda morgonrutin med en åttaåring och en fyra-femåring känner jag det jag ju redan vet att alla åldrar har sin charm och jag måste njuta NU för att också kunna njuta sen. Jag ser fram emot att få väcka en trött (för morgontrött är hon helt klart) fyraåring för att äta frukost tillsammans och prata om allt som är viktigt till exempel hur konstigt det är att Gud finns fast han inte syns samtidigt som tomten syns fast han inte finns.
/ Anna
Ikväll när jag låg i sängen med Ida ihoprullad på eller bredvid mig lyssnade jag på Annikas högst ordinära morgoinrutiner när hon väcker sina barn med varm choklad, varm macka och coccosyoghurt. Hon anges vilja omge barnen med ett rosa skimmer av trygghet och kärlek innan de ska ut och möta den bistra verkligheten. Plötsligt uppskattar jag privatpersonen Annika mycket mer. Själv ligger jag ju där och utgör Idas hela trygghet, hon vägrar nämligen somna utan sin mamma tätt intill. Vi vill gärna vara hennes trygghet och om vi kan omge henne med år av rosaskimrande trygghet innan hon ska möta livet så vill vi göra just det!
Något annat som blev lite rosaskimrande i mitt eget bröst är hur många år av barndom vi har framför oss. Jag som många andra mammor vill ju gärna stoppa tiden och behålla den lilla lilla flickan med alla sina ettårsmanér. Ibland vill jag inte att hon ska växa alls. Men när jag lyssnar på denna konstgjorda morgonrutin med en åttaåring och en fyra-femåring känner jag det jag ju redan vet att alla åldrar har sin charm och jag måste njuta NU för att också kunna njuta sen. Jag ser fram emot att få väcka en trött (för morgontrött är hon helt klart) fyraåring för att äta frukost tillsammans och prata om allt som är viktigt till exempel hur konstigt det är att Gud finns fast han inte syns samtidigt som tomten syns fast han inte finns.
/ Anna
