mwanangu

Hejsvejs!

Emma här, Annas syster som gör ett gästinlägg! Vi har det helt fantastiskt här!!! Förutom att det är underbart å träffa lilla Ida som ger oss så mycket glädje så har vi fått uppleva saker vi aldrig kommer glömma. Har varit här en vecka nu och jag ska försöka berätt lite om vad vi varit med om såhär långt.

Vi kom fram kl 4 på tisdag natt, två timmar senare än vi skulle. Taxichauffören hade mao väntat på oss 2 h. Vi kom fram till Gemina Apartments en halvtimme senare där Josef mötte upp oss. Det första vi alla tre ville göra var ju såklart o titta in till en sovande Ida. Hon var så otroligt fin där hon låg, raklång längs ena kortsidan (ja, hon är så liten:) tårarna började rinna på oss alla tre. Morgonen efter kom Anna Josef och Ida ner och väckte oss. Ida var reserverad först och satt länge i Annas knä och observerade. Efter ett tag lossnade det och hon började peka på oss och"prata" :)  Ida har ju haft så många på besök nu senaste tiden så det snurrar säkert i det lilla huvudet, men det är så bra att hur många som än kommer och går så finns mamma och pappa kvar.

Igår åkte jag mamma och pappa och vandrade i de vackra Ngong Hills en bit utanför Nairobi. Den högsta kullen är på 2600 m. Det blev ett rejält träningspass på ca 6 timmar! Otroligt vackra vyer men det mest anmärkningsvärda var nog att vi höll på att bli attackerade av en buffel. Salash, vår guide sa plötsligt till oss att stå helt stilla, och där ett par hundra meter bort såg vi ett stort buffelhuvud sticka ut ur ett buskage. Salash började skrika och härja varpå en hel buffeljord sprang iväg från buskarna förutom en som kom rakt emot oss. Salash skrek ännu högre och började vifta med armarna och ca 75 m ifrån oss vek den av och sprang efter de andra. Då var adrenalinet på topp, fy vad rädda vi blev. Salash lugnade oss med att buffeln är det tredje djuret, efter flodhästen och malariamyggan, som dödar flest människor i Afrika. Som tur är hade vi både Salash och tre massajer med oss som lever sitt liv i vildmarken. Vi slapp fler överraskningar och väl hemma kände vi oss mycket nöjda med dagen och alla vackra intryck (o såhär efteråt känns ju buffelgrejen rätt häftig:)

Idag har vi varit Kawangware. Här skulle Josef predika i pingstkyrkan. Jag mamma pappa och anna fick sitta längs fram på fina stolar medan resten av församlingen satt på träbänkar. Kändes lite märkligt men vi var ju gäster och dom är helt enkelt väldigt gästvänliga (detta märktes inte minst på den fantastiska middagen vi blev bjudna på av pastorsparet efterå). Gudtjänsten inleddes med lovsång, vilken inlevelse, vilken glädje!!! Personligen har jag aldrig i hela mitt blivit så berörd av en gudtjänst, det är ju såhär det SKA va!! :-) Därefter predikade Josef om att vi alla kan vara Guds vittnesbörd i vårt dagliga liv. Slutligen offergång och mer bön och lovsång. Ida ville inte riktigt sitta still hela mötet så hon och Anna lekte utanför.

Det är inte svårt att bli förälskad i Afrika när man möter dessa människor med sin genuina ärlighet och gästvälighet, det sköna avstressande tempot dom har här och inte minst denna vackra natur. ÅK HIT!!!!!







Nu har alla lagt sig förutom jag och Anna. Vi sitter och tittar på 2012, en dålig film om jorden undergång, så jag bloggar och Anna virkar :)

Gonatt! /Emma