mwanangu

Vi vinkade av farmor och farfar igår. Det var lite sorgligt att se dem försvinna innanför kontrollen. Det dröjer liksom så länge innan vi får se dem igen. Å andra sidan har vi varit här i fyra månader nu och vi borde åtminstone närma oss halvtid om vi inte redan passerat. Tiden har gått både fort och långsamt, det känns som att livet hemma står på paus och väntar på oss. Det fattar jag ju att det inte gör men det känns så. Så får vi så många härliga rapporter hemifrån så det känns som om vi är med åtminstone litegrann.

Idag har vi ordnat en massa inför nästa besök som kommer inatt. Jag och brudarna under oss åkte till stan. Syftet var att hämta ut ett paket som någon vänlig själ hemifrån har skickat. Det är inte så lätt att hämta paket i Nairobi och inte blir det lättare av att jag lagt avi:et på ett "smart ställe" jag är väldigt bra på smarta ställen, jag hittar aldrig det där jag tyckte att jag skulle hitta om det låg just där. Vi får alltså vänta på påminnelsen så spänningen över paketet stiger =)

Vi fick ett meddelande idag på eftermiddagen om att gästerna vi väntar fått sitta i planet på Arlanda i två timmar. Det var för halt för att taxa ut. Blir Sverige totalt lamslaget när temperaturen kryper lite längre ner än vanligt? De kom iväg två timmar för sent och två timmar var vad de hade på sig i Istanbul. Då följde en spännande väntan med en riktigt rafflande upplösning när vi följde dem via mobil och flightinformation på nätet tills de faktiskt kom med planet. Turkish airlines höll planet åt dem. Var inte det snällt? Vi gissar att de var för många och att det blev för dyrt att boka om men vi är glada över att de faktiskt är påväg till oss och över att Ida äntligen ska få träffa sin kusin. Nu ska jag göra fika så att vi kan skicka dem i säng med mätta magar när de väl landar.

/ Anna