I'm on a mission
Måndag tisdag har jag varit på bibelskolan. Förskollärarutbildningen är i full gång. Kenyanerna är på påsklov en månad och då kommer förskollärarna på utbildning, in-service kallas det. På tre veckor gör de tre månaders jobb - galet!
Jag har sagt ifrån undervisning den här gången. Jag kanske kan göra studenterna något gott men förmodligen rör jag bara till det för dem. Jag har bett att få observera och ta mig an lärarna. Problemet är att de inte vill bli observerade. Jag bad också om två dagar för att ha temaundervisning. Jag sa hur jag ville ha det och de accepterade. I fredags när jag kom förbi för att kolla att allt var ok och för att plocka hem lite material fick jag veta att de redan startat uppgiften och att det räckte med att jag kom på redovisningarna på tisdag. Hmmm snacka om fint för att slippa min inblandning. Det var förmodligen inte tänkt så men effekten blev så.
Jag bestämde mig för att komma i måndags i alla fall. Jag började med att vara med på en lektion och sen hjälpte jag de olika grupperna med deras temalektioner. De hade planerat fyra lektioner i fyra olika grupper, matte, language, musik och en social studies. Tanken med uppgiften var att de VERKLIGEN skulle prova på tematiskt arbete. Därför hade det ju varit bra om jag hade fått introducera den. Problemet är att varken lärare eller studenter förstår hur intressant och roligt ett tema kan bli för barnen.
Det slutade med att jag gav samtliga grupper samma utmaning till dagen efter. Att ta med någon typ av öppen uppgift, alltså att ställa åtminstone en fråga där läraren inte redan har tänkt ut vad barnen ska svara. Låter som galenskap men ALLA frågor som lärarna ställer här har redan ett tänkt svar. Ta mattegruppen t.ex. de skulle räkna kroppsdelar först när de hoppade och sen när de stod stilla. Roligt??? Knappt för någon ålder. Som exempel på alternativ övning föreslog jag att man skulle kunna fråga barnen hur många kroppsdelar de trodde att man har för att sen låta barnen motivera sina svar. De snodde den uppgiften av mig. Det sköna är att det faktiskt fanns ett svar, 12 st. Inga av barnen (barnen var studenter som spelade barn men de gjorde ett verklighetstroget jobb) fick motivera sina svar de fick gissa för att sen få veta att det var 12 PUNKT. Jag kunde komma på fler kroppsdelar än så och jag lovar att det hade suttit barn i klassrummet som undrat varför inte rumpan eller magen räknades som kroppsdel men det är frökens svar som räknas. Såhär är det hela tiden. Och lärarna i sina kommentarer sa att det var bra lektioner, de fattar verkligen inte. SUCK!!!
Jag har i två dagar känt blodet pumpa som det gör när jag blir riktigt engagerad. Jag har helt klart varit ute på min alldeles egna mission. Jag har verkligen tagit chansen att ge andra exempel på hur man kan undervisa. Jag förändrar säkert inte så mycket men om dessa studenters elever slipper härma en gång om dagen så är väl det en seger? Härma undrar ni. Jo, här härmas något alldeles förskräckligt. Fröken säger en sak och så ska barnen säga efter, inte en gång utan kanske fem. Eller så ska barnen avsluta frökens meningar. We are talking about the parts of the... BODY säger barnen då. SUCK snacka om förutsägbar tillvaro barnen för. Visst jag ställde små meningslösa kontrollfrågor till mina elever men det här är HELA tiden.
En av grupperna lyckades faktiskt. Jag blev helt lycklig. Musikgruppen hade en fråga. Läraren frågade barnen vilken kroppsdel de trodde att sången kom ifrån när man sjunger. Vilken bra fråga! Läraren accepterade också flera svar och barnen fick motivera. Jag njööööööt!
Idag har jag klippt ihop en film av de fyra lektionerna jag har 5 - 10 minuter film från varje. Lärarna och jag ska ha ett litet samtal om hur i hela friden de kan tycka att det här är bra lektioner. Undrar om det kommer att uppskattas. Men sen behöver de inte träffa mig. På ett tag i alla fall =) En kommer i alla fall att sakna mig, Salome. Hon förstår inte mycket mer än de andra men OJ vad hon vill. Jag har i alla fall gjort intryck på henne, alltid något.
Nu har jag lugnat ner mig, blodet pumpar inte längre men det var HÄRLIGT att ge sig in i utbildningsvärlden för några dagar.
/ Anna
Jag har sagt ifrån undervisning den här gången. Jag kanske kan göra studenterna något gott men förmodligen rör jag bara till det för dem. Jag har bett att få observera och ta mig an lärarna. Problemet är att de inte vill bli observerade. Jag bad också om två dagar för att ha temaundervisning. Jag sa hur jag ville ha det och de accepterade. I fredags när jag kom förbi för att kolla att allt var ok och för att plocka hem lite material fick jag veta att de redan startat uppgiften och att det räckte med att jag kom på redovisningarna på tisdag. Hmmm snacka om fint för att slippa min inblandning. Det var förmodligen inte tänkt så men effekten blev så.
Jag bestämde mig för att komma i måndags i alla fall. Jag började med att vara med på en lektion och sen hjälpte jag de olika grupperna med deras temalektioner. De hade planerat fyra lektioner i fyra olika grupper, matte, language, musik och en social studies. Tanken med uppgiften var att de VERKLIGEN skulle prova på tematiskt arbete. Därför hade det ju varit bra om jag hade fått introducera den. Problemet är att varken lärare eller studenter förstår hur intressant och roligt ett tema kan bli för barnen.
Det slutade med att jag gav samtliga grupper samma utmaning till dagen efter. Att ta med någon typ av öppen uppgift, alltså att ställa åtminstone en fråga där läraren inte redan har tänkt ut vad barnen ska svara. Låter som galenskap men ALLA frågor som lärarna ställer här har redan ett tänkt svar. Ta mattegruppen t.ex. de skulle räkna kroppsdelar först när de hoppade och sen när de stod stilla. Roligt??? Knappt för någon ålder. Som exempel på alternativ övning föreslog jag att man skulle kunna fråga barnen hur många kroppsdelar de trodde att man har för att sen låta barnen motivera sina svar. De snodde den uppgiften av mig. Det sköna är att det faktiskt fanns ett svar, 12 st. Inga av barnen (barnen var studenter som spelade barn men de gjorde ett verklighetstroget jobb) fick motivera sina svar de fick gissa för att sen få veta att det var 12 PUNKT. Jag kunde komma på fler kroppsdelar än så och jag lovar att det hade suttit barn i klassrummet som undrat varför inte rumpan eller magen räknades som kroppsdel men det är frökens svar som räknas. Såhär är det hela tiden. Och lärarna i sina kommentarer sa att det var bra lektioner, de fattar verkligen inte. SUCK!!!
Jag har i två dagar känt blodet pumpa som det gör när jag blir riktigt engagerad. Jag har helt klart varit ute på min alldeles egna mission. Jag har verkligen tagit chansen att ge andra exempel på hur man kan undervisa. Jag förändrar säkert inte så mycket men om dessa studenters elever slipper härma en gång om dagen så är väl det en seger? Härma undrar ni. Jo, här härmas något alldeles förskräckligt. Fröken säger en sak och så ska barnen säga efter, inte en gång utan kanske fem. Eller så ska barnen avsluta frökens meningar. We are talking about the parts of the... BODY säger barnen då. SUCK snacka om förutsägbar tillvaro barnen för. Visst jag ställde små meningslösa kontrollfrågor till mina elever men det här är HELA tiden.
En av grupperna lyckades faktiskt. Jag blev helt lycklig. Musikgruppen hade en fråga. Läraren frågade barnen vilken kroppsdel de trodde att sången kom ifrån när man sjunger. Vilken bra fråga! Läraren accepterade också flera svar och barnen fick motivera. Jag njööööööt!
Idag har jag klippt ihop en film av de fyra lektionerna jag har 5 - 10 minuter film från varje. Lärarna och jag ska ha ett litet samtal om hur i hela friden de kan tycka att det här är bra lektioner. Undrar om det kommer att uppskattas. Men sen behöver de inte träffa mig. På ett tag i alla fall =) En kommer i alla fall att sakna mig, Salome. Hon förstår inte mycket mer än de andra men OJ vad hon vill. Jag har i alla fall gjort intryck på henne, alltid något.
Nu har jag lugnat ner mig, blodet pumpar inte längre men det var HÄRLIGT att ge sig in i utbildningsvärlden för några dagar.
/ Anna
Kommentarer
Postat av: LisaBB
Ja, det låter kämpigt Anna! Förmodligen skulle du behöva stanna länge, länge och arbeta otroligt långsiktigt för att en egentlig förändring inom deras egna ramar skulle kunna ske. Ett tydligt exempel på dominanta diskurser skulle jag säga :-) .
Trackback
