Universitetet

Jag fick ett uppdrag från jobbet innan jag åkte. Eller rättare sagt från en kollega. "Ta kontakt med ett universitet!" Det har jag äntligen gjort och idag var jag där. Mina kontakter är med ECD early childhood development, de sysslar både med förskola och de första åren i primary school. Jag lyssnade på Dr Barbara Koech, som tog emot mig idag, i december när vi hade utbildningsveckor i Karen. Hon var helt fantastisk! Hon är en av grundarna av förskolan här i Kenya och brinner för att barnen ska möta en barncentrerad och tematisk undervisning. Det är det minsta de möter. Fyraåringarna sittar i skolbänkar och härmar bokstäver och siffror och har TRÅKIGT. (Men rika Tanzanier sätter sina tvååringar!!! i boardingschool i Uganda för att de ska vänja sig vid engelska, det kan alltså vara värre).

Jag har pratat med Barbara om allt möjligt och fått ett bra perspektiv på mina upplevelser. Det är nämligen två skilda världar när man läser läroplanen och när man ser klassrummen. Det stämmer inte och jag har funderat mycket på vad det är jag har missuppfattat. Enligt Barbara är det inte jag som har missuppfattat utan (nästan) alla Kenyanska lärare och förskollärare. Kändes ju bra för mig men tragiskt för barnen.

Jag har också träffat vad jag skulle kalla studierektor för ECD avdelningen. En mycket trevlig dam som bjöd på te. Det är konstigt hur så väldigt kloka och inspirerande människor inte får större inflytande på praktiken. Men det är väl egentligen likadant i Sverige. Så mycket klokt man har hört under utbildningen och så lite man förmår att omsätta i praktiken. Jag har i alla fall fått klart för mig att jag kan börja köra lite med lärarna på förskollärarutbildningen i Karen. Det är dags för lite svåra frågor och några utmaningar. I april ska jag inte undervisa studenterna. Jag tänker observera lärarna. Populärt? Nej det tror jag inte men jag åker ju hem sen =) Det är helt klart vad de behöver och jag är ju doktorand så jag gör som jag vill. Examina betyder allt i det här landet.

Ida har alltså spenderat hela dagen med pappa och haft det så mysigt. Jag kom hem lagom till middagen, jag har en riktig hemmaman just nu. Sen la Ida och jag pussel, hon blir bättre och bättre på att få ner djuren i hålen. När vi nattade skallade Ida mig så att det sjöng i huvudet, rakt på näsroten. Hon brukar mest skratta när man gör illa sig, ser kanske roligt ut. Nu blev hon faktiskt lite bekymrad och sa ajajaj. Jag bad henne blåsa på näsan och tror ni inte att hon blåste ett litet FFF. Första gången hon försökt hjälpa mamma att inte ha ont och hur sött som helst.

Nu ska min skadade näsa (som inte gör så värst ont), min man och jag se tredje delen av melodifestivalen. Hurraaaaa vad det är roligt med vår och melodifestivaler.

/ Anna

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0