Några leenden senare

Igår var lillebror lite lätt förskräkt inför sin nya familj. Det var tydligt att han inte är van att vara några personers totala fokus i en hel dag. Det ska vi ändra på! Idag har vi fått ljuvliga leenden med de underbaraste skrattgropar man kan tänka sig. Han är försiktig och stillsam men det finns bus där inne det är jag säker på. Det ska bli fantastiskt att få se hans personlighet blomma ut som vi vet att den gör när ett barn får föräldrar. Det är absolut en av fördelarna med en Kenyaadoption, att få se barn få föräldrar och följa dem ett tag. Vi har sett, inte bara hos Ida, vad som händer när man får föräldrar.

Vi har varit hos doktorn idag också. Hon tittade lite på honom och på pappren från barnhemmet. Sen tyckte både hon och jag att vi var klara. Vi hade hoppats få slippa sprutor och provtagningar men man kan aldrig vara säker men vi slapp. Efteråt fick vi vänta i tjugo minuter på vår tuktuk, det är så vi tar oss fram här, så lillebror och jag satt i en hammock och han åt banan. En sån där ljuvlig stund när vi fick sitta och bara vara tillsammans.
.
Vad lillebror ska heta vet vi inte riktigt än. Vi har två dagar på oss att bestämma det. Vi försöker förstå vad det är för person vi ska ge ett namn. Han har förstås redan ett namn men för oss är det helt okomplicerat att byta namn. Hans namn kommer från en lista på barnhemmet, han ska naturligtvis få behålla det och använda det hur han vill när han blir stor. Men sitt namn ska man få av någon som älskar en tycker jag. Dessutom är det vanligt i många kulturer att man byter namn vid stora händelser i livet och vad kan vara större än att få föräldrar? Här i Kenya bytte jag till exempel namn när vi fick Ida, här heter jag mamaIda.
.
Bilder på lillebror kan vi tyvärr inte bjuda på. Det får ni vänta på lika länge som vi får vänta på att han är vår juridiskt också. Men då ska ni få ett smakprov =)
.
Storasystern är verkligen världens bästa storasyster, hon kramar och leker och matar och allt som är gulligt. Han får till och med dra i hennes hår. Hon tittade strängt på mig när jag försökte ta bort den lilla handen som satt fast i myllret av pärlor och flätor och sa: Han är liten och förstår inte så han får dra i mitt hår. Det kan jag tala om att han är helt ensam om.
.
Innan vi gick idag somnade plutten i min famn, ljuvligt! Bådar gott för torsdag kväll då han ska somna här hos oss.
.
Godnatt!
Anna

Kommentarer
Postat av: Eva och Anders m. barn

Stort grattis!! Längtar efter att få se en bild på sonen! Kram Å-borna!

2012-03-13 @ 19:55:36
Postat av: Eva Klasmark

Hej



Nu förstår man vännernas frustation över att inte få se lilla underverket. Men vi får vänta.



Hur tycker Ida att det är i Kenya? Känner hon igen sig? Längtar hon hem till Sverige och kompisar?



Hälsa gärna personalen på New Life från oss och Steve.



Kram Eva

2012-03-13 @ 21:17:10
Postat av: Hej och Hopp

Men så underbart allting!

2012-03-13 @ 22:33:33
URL: http://www.mintusenmilaresa.blogspot.com
Postat av: Anna N

Sååå fint skrivet! Ni har mycket att berätta om lillebrors namn när han blir lite äldre. Det kommer han tycka är spännande, tror jag! Jag är nyfiken på hans namn :) Kram kram

2012-03-18 @ 00:07:45

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0