Libaneser och norrmän
Idag har vi gjort just ingenting på förmiddagen (ja, vi har jobbat två timmar var förstås). Ida har fått bestämma tempot. En tur till sandlådan i regnkläder, om man viker upp armar och ben två gånger blir de små regnkläderna lagom stora, vi har en liten plutt =)
På eftermiddagen träffade vi ett norskt missionärspar i vår ålder, mycket morsomme! De hämtade oss i sin enorma jeep, en äkta missionärsbil. Så var de ett äkta missionärspar också som bor i en by någonstans fem timmar från Nairobi. Vi åkte till en libanesisk restaurang, vi som ÄLSKAR libanesisk mat, som ägs av en norrman. Det var väldigt gott!!! Vi avslutade kvällen här hemma eftersom vi var tvugna att prata, prata och prata lite till. De är i Nairobi ibland och vi hoppas verkligen på fler lika trevliga kvällar.
/ Anna
På eftermiddagen träffade vi ett norskt missionärspar i vår ålder, mycket morsomme! De hämtade oss i sin enorma jeep, en äkta missionärsbil. Så var de ett äkta missionärspar också som bor i en by någonstans fem timmar från Nairobi. Vi åkte till en libanesisk restaurang, vi som ÄLSKAR libanesisk mat, som ägs av en norrman. Det var väldigt gott!!! Vi avslutade kvällen här hemma eftersom vi var tvugna att prata, prata och prata lite till. De är i Nairobi ibland och vi hoppas verkligen på fler lika trevliga kvällar.
/ Anna
Könsroller, ur mannens i familjen perspektiv :-)
Häromdagen skrev Anna om könsroller och jag tycker det är på tiden att bidra med min synvinkel på saken :-)
Skämt å sido. Jag tycker vår lösning är toppen där vi båda får spendera tid med Ida och också ha lite andra uppdrag. Häromdagen när jag kom hem från ett undervisningspass på skolan ute i Karen och tittade upp emot vårt fönster så kände jag i hela kroppen hur jag såg fram emot att få spendera eftermiddagen med Ida. Fram till den punkten så hade jag haft huvudet fullt med jobbrelaterade saker. Men i ett nu var de som bortblåsta tills nästa dag då jag hade mitt nästa "jobb pass".
Jag kom att tänka på något som en mycket god och klok vän som fick barn ett par år före oss sade till mig för några månader sedan. Han sade att att det skulle bli väldigt bra för mig som pastor att bli förälder. Inte bara för att det är en lycka i sig och kul att ha barn. Men även för att det kommer in någon i livet som kan ta fokus från alla bekymmer rörande kyrkan. Att bli förälder ger nya proportioner åt mycket i tillvaron påstod han. Helt plötsligt finns det någon som är så mycket viktigare för mig att andra saker som lätt tagit all fokus och energi får en sundare plats i livet. Det i sin tur kan ge en mer avslappnad hållning till mycket vilket i sin tur skapar bättre pastorer och ledare påstod han. Vi får väl se när vi kommer hem och skall tillbaka till vardagen, men jag tror att han kan ha rätt.
Idag var jag ute på skolan i Karen och undervisade igen. Jag klev upp strax efter 6 (4 i sverige :-) och gick vid sju för att fånga en Matatu ut till Karen. Vi har ju regnperiod nu och det märktes verkligen i morse. Bara fem minuter innan jag skulle gå vräkte regnet ner och jag undrade hur jag skulle ta mig fram utan att bli plaskblöt trots att jag har paraply. Men precis när jag skulle gå övergick regnet i duggregn. Men vägarna var en enda lersörja. Jag insåg snabbt att det skulle bli omöjligt att komma fram med någorlunda rena skor och byxor. Jag hoppade på en Matatu med nummer 111 vid Prestige (ett köpcenter nära oss och vår närmaste hållplats, tror jag) som går ut till Karen. Jag hade men mig en beskrivning om hur jag skulle byta Matatu i Karen och gått om tid. Tyvärr visade sig bytet bli svårare än jag anat. Ute i Karen regnade det fortfarande och lersörjan var ännu värre än här hemma. Beskrivningen var säkert bra för någon som är mer hemma i området. Men jag lyckades inte hitta rätt med följden att jag fick pulsa fram och tillbaka i leran och regnet en bra stund. Till sist hittade jag en Matatu med rätt nummer och som var på väg i rätt riktning. Men han ville inte åka innan den var full och där fick jag sitta och vänta ett bra tag. Det gick fem minuter, tio minuter och Matatu efter Matatu passerade oss. När vi närmade oss en kvart och klockan var åtta när jag egentligen skulle påbörja min lektion så for han.
Väl ute på skolan gick dock allt bra. Det känns fantastiskt roligt att undervisa och klassen är underbar. Min försening skyllde jag på "Matatu problem" och så var allt ok :-)
Anna och Ida spenderade förmiddagen på stan, men det får Anna skriva om själv. Men lite stolt var hon allt över att ha klarat av att själv ta sig in till stan och hem igen med buss.
/ Josef
Skämt å sido. Jag tycker vår lösning är toppen där vi båda får spendera tid med Ida och också ha lite andra uppdrag. Häromdagen när jag kom hem från ett undervisningspass på skolan ute i Karen och tittade upp emot vårt fönster så kände jag i hela kroppen hur jag såg fram emot att få spendera eftermiddagen med Ida. Fram till den punkten så hade jag haft huvudet fullt med jobbrelaterade saker. Men i ett nu var de som bortblåsta tills nästa dag då jag hade mitt nästa "jobb pass".
Jag kom att tänka på något som en mycket god och klok vän som fick barn ett par år före oss sade till mig för några månader sedan. Han sade att att det skulle bli väldigt bra för mig som pastor att bli förälder. Inte bara för att det är en lycka i sig och kul att ha barn. Men även för att det kommer in någon i livet som kan ta fokus från alla bekymmer rörande kyrkan. Att bli förälder ger nya proportioner åt mycket i tillvaron påstod han. Helt plötsligt finns det någon som är så mycket viktigare för mig att andra saker som lätt tagit all fokus och energi får en sundare plats i livet. Det i sin tur kan ge en mer avslappnad hållning till mycket vilket i sin tur skapar bättre pastorer och ledare påstod han. Vi får väl se när vi kommer hem och skall tillbaka till vardagen, men jag tror att han kan ha rätt.
Idag var jag ute på skolan i Karen och undervisade igen. Jag klev upp strax efter 6 (4 i sverige :-) och gick vid sju för att fånga en Matatu ut till Karen. Vi har ju regnperiod nu och det märktes verkligen i morse. Bara fem minuter innan jag skulle gå vräkte regnet ner och jag undrade hur jag skulle ta mig fram utan att bli plaskblöt trots att jag har paraply. Men precis när jag skulle gå övergick regnet i duggregn. Men vägarna var en enda lersörja. Jag insåg snabbt att det skulle bli omöjligt att komma fram med någorlunda rena skor och byxor. Jag hoppade på en Matatu med nummer 111 vid Prestige (ett köpcenter nära oss och vår närmaste hållplats, tror jag) som går ut till Karen. Jag hade men mig en beskrivning om hur jag skulle byta Matatu i Karen och gått om tid. Tyvärr visade sig bytet bli svårare än jag anat. Ute i Karen regnade det fortfarande och lersörjan var ännu värre än här hemma. Beskrivningen var säkert bra för någon som är mer hemma i området. Men jag lyckades inte hitta rätt med följden att jag fick pulsa fram och tillbaka i leran och regnet en bra stund. Till sist hittade jag en Matatu med rätt nummer och som var på väg i rätt riktning. Men han ville inte åka innan den var full och där fick jag sitta och vänta ett bra tag. Det gick fem minuter, tio minuter och Matatu efter Matatu passerade oss. När vi närmade oss en kvart och klockan var åtta när jag egentligen skulle påbörja min lektion så for han.
Väl ute på skolan gick dock allt bra. Det känns fantastiskt roligt att undervisa och klassen är underbar. Min försening skyllde jag på "Matatu problem" och så var allt ok :-)
Anna och Ida spenderade förmiddagen på stan, men det får Anna skriva om själv. Men lite stolt var hon allt över att ha klarat av att själv ta sig in till stan och hem igen med buss.
/ Josef
Kungligt
Vi vill bara glädja vår kära royalistiska vän med att vi snart får besök. http://asa.svenskdam.se/ och vi som just fått upp kungafamiljen på toaletten. Det måste väl vara oss hon ska hälsa på!!!???
/ Anna
Det lackar mot jul
Här pågår julförberedelserna för fullt. Jag har börjat virka en julgardin idag. I grovt inhemskt acrylgarn men det blir rött och det blir hjärtan så vem bryr sig. Jag har också provbakat bondkakor för att se om sirapen jag hittade verkligen var sirap. Julklappsshoppingen blir kanske inte så arbetssam i år men lite klurar vi allt på klapparna. Jag är en julälskare av stora mått. Josef har bestämt att jag inte får prata om julklappar innan 1:a oktober, annars skulle jag prata klappar i juli. Det är så roligt att fundera ut sånt som passar precis. Det lyckas inte alltid men ibland och då är det extra roligt att vara med vid julklappsöppningen.
I år vet vi inte riktigt hur vi ska fira jul, vi vet att det finns massor av härliga människor här att fira med och att det blir mysigt (det finns ju en Ida) men hur har vi ingen aning om. Den 27:e kommer efterlängtade farmor och farfar och då blir det fira ända tills de åker hem. Vad sägs om safari på nyårsafton?
Det gäller ju att behålla allt som är viktigt, vi har t.ex. försäkrat oss om Kalles jul och Karl Bertil Jonssons julafton. Tack och lov för digitala media =) Mamma hade med sig diverse kryddor så att pepparkaksbaket är säkrat. Julskivorna var de första jag förde över till hårddisken. Det blir svårt att återskapa Pingstkyrkan i Bredäng i julaftonsskrud (det borde ni se när bröderna Pansell har fixat vackra lampor) eller en svensk julotta. Ja ja kyrkor saknas det inte så julaftonsgudstjänster ska vi nog kunna gå på, de är bara inte lika noga med stämningen här.
Till er som är som jag - snart är julen här =)
Till er andra - det är en hel månad kvar till december =)
/ Anna
I år vet vi inte riktigt hur vi ska fira jul, vi vet att det finns massor av härliga människor här att fira med och att det blir mysigt (det finns ju en Ida) men hur har vi ingen aning om. Den 27:e kommer efterlängtade farmor och farfar och då blir det fira ända tills de åker hem. Vad sägs om safari på nyårsafton?
Det gäller ju att behålla allt som är viktigt, vi har t.ex. försäkrat oss om Kalles jul och Karl Bertil Jonssons julafton. Tack och lov för digitala media =) Mamma hade med sig diverse kryddor så att pepparkaksbaket är säkrat. Julskivorna var de första jag förde över till hårddisken. Det blir svårt att återskapa Pingstkyrkan i Bredäng i julaftonsskrud (det borde ni se när bröderna Pansell har fixat vackra lampor) eller en svensk julotta. Ja ja kyrkor saknas det inte så julaftonsgudstjänster ska vi nog kunna gå på, de är bara inte lika noga med stämningen här.
Till er som är som jag - snart är julen här =)
Till er andra - det är en hel månad kvar till december =)
/ Anna
Könsroller
Jag är inte någon aktiv feminist, inte privat i alla fall. Globalt skulle jag kunna engagera mig på många olika sätt för jämställdhet. Men hemma har jag inga sådana behov, kanske för att det inte behövs. Vi har inga klassiska könsroller hemma hos oss, Josef lagar nog mer mat än mig. Vi delar på städning och andra nödvändigheter, han tvättar oftare. Jag har haft bakningen för mig själv då han inte kan enligt egen utsago, den sprack i veckan när han bakade en mycket god kaka inför ett av alla hembesök vi har. Vi gör det som behövs och den som är ledig gör, det fungerar för oss.
Här väcker Josef och de andra papporna stor uppståndelse när de bär på sina barn. Det gör inte kenyaner. Eller när Josef bytte en bajsblöja ute på bibelskolan i fredags och jag satt lungt kvar i mötet. Slutsatsen är att de måste tjäna mindre pengar än oss kvinnor.
Just nu har jag en make som hoppar runt och leker med vår dotter. Hon skrattar så hon kiknar och även om pappan inte kiknar skulle han nog gärna göra det ibland (jag med när jag leker med henne). Jag frågade Josef förut idag, när han hade Ida i sele på magen, om han skulle vilja ha det annorlunda, gå till jobbet på morgonen komma hem sent och pussa lite på oss innan läggdags och vara familjeförsörjaren. NEJ! var det omedelbara svaret. Jag håller med, att inte få vara delaktig i Idas vardag och få gosa och leka och trösta är otänkbart för oss båda. Vardagen med jobb kommer såklart ikapp oss också men delaktigheten kan ingen ta ifrån oss och jag är väldigt glad över att den är lika viktig för oss båda.
/ Anna
Här väcker Josef och de andra papporna stor uppståndelse när de bär på sina barn. Det gör inte kenyaner. Eller när Josef bytte en bajsblöja ute på bibelskolan i fredags och jag satt lungt kvar i mötet. Slutsatsen är att de måste tjäna mindre pengar än oss kvinnor.
Just nu har jag en make som hoppar runt och leker med vår dotter. Hon skrattar så hon kiknar och även om pappan inte kiknar skulle han nog gärna göra det ibland (jag med när jag leker med henne). Jag frågade Josef förut idag, när han hade Ida i sele på magen, om han skulle vilja ha det annorlunda, gå till jobbet på morgonen komma hem sent och pussa lite på oss innan läggdags och vara familjeförsörjaren. NEJ! var det omedelbara svaret. Jag håller med, att inte få vara delaktig i Idas vardag och få gosa och leka och trösta är otänkbart för oss båda. Vardagen med jobb kommer såklart ikapp oss också men delaktigheten kan ingen ta ifrån oss och jag är väldigt glad över att den är lika viktig för oss båda.
/ Anna
Regn
Det smällde bakom mig nu när jag satt och jobbade. Jag vände mig om och plötsligt har världen förvandlats. Smällarna var antingen blixtar eller elledningar som gick. Gatorna tomma på träd som är praxis i Sverige är inte direkt vanligt här. Här växer snarare träden in i elledningarna. Molnen går otroligt fort och Josef som precis varit och handlat blev varnad för regn flera gånger. Ska bli intressant att se, överdrift eller ska vi få vara med ett riktigt El Nino regn???
/ Anna
Vilket antiklimax, det var verkligen maffigt, hela atmosfären liksom skälvde. Det kändes som att man borde bänka sig vid fönstret för att bara titta. Så kom några droppar, den kom i och för sig en rejäl störtskur och träden vajade oroväckade i den hårda vinden men sen tog det slut. Så innan Ida skulle sova spelade syrsorna igen.
"Skyarna som seglade med vinden stötte mot berget och blev hängande där eller spetsades på toppen och upplöstes i regnskurar, men de skyar som tog en högre kurs och klarade sig över revet fördunstade strax på andra sida, över Rift Valleys brännande ökentrakter. Jag har många gånger från mitt hus följt skyarnas flykt över berget och förundrats över att se deras stolta massor upplösas i luften och försvinna så snart de nått över bergkrönet." (Karen Blixen, Den afrikanska farmen)
Vi bor inte vid bergets topp men detta var ungefär känslan idag när stormen bara försvann. Jag har fått låna boken av en annan adoptivmamma, jag har inte kommit så långt än men jag har redan sugits in i rytmen, den är skön att läsa. Mamma och Solveig läs den! (Jag kanske har andra rekommendationer när jag är klar med den men det tror jag inte).
/ Anna igen
Vilodag
Det är vad vi har haft idag. Anderssons sista vecka fyllde vi med restaurangbesök och annat roligt umgänge. Ida och vi behövde få bara vara idag. Vi har därför pysslat lite i lägenheten och fått upp bilder och annat på väggarna. Det har varit lite kalt och sterilt här jämfört med andra familjer som bott här längre där det verkligen är mysigt och bebott, det har varit lite öde här uppe. Nu har vi åtminstone några bilder på väggarna och elefanter i lampan.
Ida har också ätit och sovit på precisa tider vilket hon verkligen behövde. Eftermiddagsluren sov hon i fotändan på min solstol, då passade vi nämligen på att njuta av solen och värmen vid poolen med varsin bok. Sen kom kompisarna och fikade med oss, nästan alla åtminstone. En av papporna har sprungit en del av Nairobi marathon idag. Han sa att det var "några" kenyaner som sprang fortare än honom. Men tydligen inte så många mzungos =) Starkt jobbat tycker vi!
Nu sitter jag och väntar på att håret ska torka hjälpligt. Mitt hår får verkligen vila från schampo och andra rengöringsmedel. Hårtvätt står inte på schemat särskilt ofta så när vi skypade med goa vänner ikväll valde vi att låta bli bilderna. Stripigt hår är inte alltid fagert att skåda men imorgon bitti, då kan vi skypa med bild igen =). Vem ska jag ringa och väcka? Vi ligger två timmar före er hemma i Sverige nu.
Ska bara... göra klart sista tavlan sen ska jag också snarka ikapp med mina två älsklingar / Anna
Ida har också ätit och sovit på precisa tider vilket hon verkligen behövde. Eftermiddagsluren sov hon i fotändan på min solstol, då passade vi nämligen på att njuta av solen och värmen vid poolen med varsin bok. Sen kom kompisarna och fikade med oss, nästan alla åtminstone. En av papporna har sprungit en del av Nairobi marathon idag. Han sa att det var "några" kenyaner som sprang fortare än honom. Men tydligen inte så många mzungos =) Starkt jobbat tycker vi!
Nu sitter jag och väntar på att håret ska torka hjälpligt. Mitt hår får verkligen vila från schampo och andra rengöringsmedel. Hårtvätt står inte på schemat särskilt ofta så när vi skypade med goa vänner ikväll valde vi att låta bli bilderna. Stripigt hår är inte alltid fagert att skåda men imorgon bitti, då kan vi skypa med bild igen =). Vem ska jag ringa och väcka? Vi ligger två timmar före er hemma i Sverige nu.
Ska bara... göra klart sista tavlan sen ska jag också snarka ikapp med mina två älsklingar / Anna
Rikedomar
Vi är oändligt rika. Alltså inte materiellt särskilt inte efter detta äventyr =) Men vi är rika på människor. Vi har underbara familjer och vänner som det gjorde riktigt ont i hjärtat att lämna kvar i Sverige. Det är också alla ER vi saknar! Vi är också välsignade med härliga vänner här i Kenya.
Igår kväll när vi kom hem kände vi oss en smula fattigare, vi hade vinkat av våra KÄRA vänner Anderssons. De har efter ca åtta och en halv månad i Kenya fått alla papper och pass så att de kan åka hem med sin lilla Moses. Vi kommer att sakna dem men trösten är ju att vi kan träffas igen hemma. Vi har ju varit här i snart två månader så om ett halvår... =)
Om ni vill läsa en HEL adoptionsresa till Kenya kan ni alltså gå in på http://jambokaruri.blogg.se/
/ Anna
Igår kväll när vi kom hem kände vi oss en smula fattigare, vi hade vinkat av våra KÄRA vänner Anderssons. De har efter ca åtta och en halv månad i Kenya fått alla papper och pass så att de kan åka hem med sin lilla Moses. Vi kommer att sakna dem men trösten är ju att vi kan träffas igen hemma. Vi har ju varit här i snart två månader så om ett halvår... =)
Om ni vill läsa en HEL adoptionsresa till Kenya kan ni alltså gå in på http://jambokaruri.blogg.se/
/ Anna
Mera nattning
Ikväll var den unga damen mer än svårnattad. Hon visade inte ens en tendens att varva ner så vi gick ut till pappa för att försöka senare istället. Det tyckte hon var jätteroligt och efter ett tag hamnade hon i selen. Där gick hon lååååååångsamt ner för räkning och till sist sjönk huvudet mot min ena axel och hon blundade. Hon brukar sova ganska djupt redan från början, skönt tyckte vi. Vi har tittat på Vita huset och på TV:n sjöng några herrar en förfärlig studentsång i gräsliga stämmor, de fick applåder efter sin sånginsats. Då flög ett litet huvud upp och Ida började applådera, nästan i sömnen, för att sedan segna ner igen och sova vidare. Oj, vad vi skrattade! Det är svårt att ha en sovande tös på magen och skratta utan att väcka. Ni som känner mig vet att jag skrattar med alla magmuskler jag har.
Nu ska vi också sova / Anna
Nu ska vi också sova / Anna
Mera nattning
Ikväll var den unga damen mer än svårnattad. Hon visade inte ens en tendens att varva ner så vi gick ut till pappa för att försöka senare istället. Det tyckte hon var jätteroligt och efter ett tag hamnade hon i selen. Där gick hon lååååååångsamt ner för räkning och till sist sjönk huvudet mot min ena axel och hon blundade. Hon brukar sova ganska djupt redan från början, skönt tyckte vi. Vi har tittat på Vita huset och på TV:n sjöng några herrar en förfärlig studentsång i gräsliga stämmor, de fick applåder efter sin sånginsats. Då flög ett litet huvud upp och Ida började applådera, nästan i sömnen, för att sedan segna ner igen och sova vidare. Oj, vad vi skrattade! Det är svårt att ha en sovande tös på magen och skratta utan att väcka. Ni som känner mig vet att jag skrattar med alla magmuskler jag har.
Nu ska vi också sova / Anna
Nu ska vi också sova / Anna
Godnatt
Nu sover Ida sött (som vanligt när vi skriver på bloggen). Vi var på resaturang ikväll igen och åt etiopiskt, till en fjärdedel av gårdagens pris. Detta firande av Anderssons förestående hemresa tar aldrig slut. Ida kurade vid halv åtta ihop sig i mitt knä och gosade än med mig och än med tummen (i dubbel bemärkelse, en tumme i munnen och gosedjuret tummen i andra handen). Gosa gick bra men sova ville hon vänta med tills vi kom hem.
Väl hemma drack hon en hel flaska välling, och fick ny blöja och en urmysig djungelpyjamas som hon fått låna av en blivande kompis. Vi läste boken "hemma hos Puh" som ger en rundtur i vår lägenhet hemma och som visar våra familjer. Mormor hittar hon numera ganska snabbt sen mormor var här. Morfar går också bra, tösen har väl slutledningsförmåga, om den ena är mormor måste den andra vara morfar. På fråga "var är farmor?" hamnar fingret ofta på farfar. Hmmm vi ligger i hårdträning och längtar efter ett besök så att hon ska hitta både farmor och farfar bland bilderna. Storkusinen hittar hon däremot alltid, farbröder och fastrar bleknar tyvärr bredvid.
När vi har läst och bett "gud som haver" vill hon ligga på min eller Josefs mage där ligger hon och gosar ett tag tills hon vill ner på sängen. Då ligger hon och stryker mig på kinden med handen och ofta på armen med foten. Det är märkligt hur den där lilla handen kan fylla hela hjärtat, men det gör den!
Godnatt / Anna
Väl hemma drack hon en hel flaska välling, och fick ny blöja och en urmysig djungelpyjamas som hon fått låna av en blivande kompis. Vi läste boken "hemma hos Puh" som ger en rundtur i vår lägenhet hemma och som visar våra familjer. Mormor hittar hon numera ganska snabbt sen mormor var här. Morfar går också bra, tösen har väl slutledningsförmåga, om den ena är mormor måste den andra vara morfar. På fråga "var är farmor?" hamnar fingret ofta på farfar. Hmmm vi ligger i hårdträning och längtar efter ett besök så att hon ska hitta både farmor och farfar bland bilderna. Storkusinen hittar hon däremot alltid, farbröder och fastrar bleknar tyvärr bredvid.
När vi har läst och bett "gud som haver" vill hon ligga på min eller Josefs mage där ligger hon och gosar ett tag tills hon vill ner på sängen. Då ligger hon och stryker mig på kinden med handen och ofta på armen med foten. Det är märkligt hur den där lilla handen kan fylla hela hjärtat, men det gör den!
Godnatt / Anna
Carnivore
Vi kan glädja min Afrikaberesta farbror Glenn med att vi nu ätit på Carnivore. En restaurang som serverar KÖTT. Vi fick en liten grönsakssoppa till förrätt och varsin potatis sen fick vi kött. Köttet kom i en strid ström, servitörerna gick runt med enorma grillspett alternativt lååånga knivar med kött på och skar av en bit på tallriken om man ville ha. Jag tror dock att menyn har ändrats lite och att det förut serverades kött från nationalparkens djur, t.ex. zebra och krokodil. Det har man stoppat för att skydda djuren och vi fick smaska på biff, fläsk, kyckling, kalkon, lamm, struts. Snacka om GI =) fast inte efterrätten som ingick i priset som med Nairobimått mätt var väldigt dyrt. Men ett besök där är tydligen ett måste och vi är glada och MÄTTA.
Annars har vi varit duktiga och jobbat.
/ Anna
Annars har vi varit duktiga och jobbat.
/ Anna
Jobbdag
Idag har vi jobbat, pappa gick upp och tog förmiddagspasset. Ida och jag snusade vidare, hon är en riktig sjusovare vår dotter. Hon var i och för sig uppe några timmar innan vi fattade att det var välling hon ville ha. Hon sover väldigt bra, gott och regelbundet men inatt ville hon inte sova. Det kanske är förklaringen till att vi fick väcka henne efter 9.30. Nu snusar hon gott i mamma och pappas säng.
Jag jobbade eftermiddag och kände mig riktigt inspirerad. Ida och pappa lekte i sandlådan med grannarna under tiden. Efter ett antal timmar kom det en väldigt lycklig, trött och SMUTSIG flicka. Uppehållet i regnandet räckte inte för att torka upp sanden. Hon hade haft väldigt roligt =)
Annars har det inte hänt så mycket, ganska skönt =)
/ Anna
Jag jobbade eftermiddag och kände mig riktigt inspirerad. Ida och pappa lekte i sandlådan med grannarna under tiden. Efter ett antal timmar kom det en väldigt lycklig, trött och SMUTSIG flicka. Uppehållet i regnandet räckte inte för att torka upp sanden. Hon hade haft väldigt roligt =)
Annars har det inte hänt så mycket, ganska skönt =)
/ Anna
Jobbdag
Idag har vi jobbat, pappa gick upp och tog förmiddagspasset. Ida och jag snusade vidare, hon är en riktig sjusovare vår dotter. Hon var i och för sig uppe några timmar innan vi fattade att det var välling hon ville ha. Hon sover väldigt bra, gott och regelbundet men inatt ville hon inte sova. Det kanske är förklaringen till att vi fick väcka henne efter 9.30. Nu snusar hon gott i mamma och pappas säng.
Jag jobbade eftermiddag och kände mig riktigt inspirerad. Ida och pappa lekte i sandlådan med grannarna under tiden. Efter ett antal timmar kom det en väldigt lycklig, trött och SMUTSIG flicka. Uppehållet i regnandet räckte inte för att torka upp sanden. Hon hade haft väldigt roligt =)
Annars har det inte hänt så mycket, ganska skönt =)
/ Anna
Jag jobbade eftermiddag och kände mig riktigt inspirerad. Ida och pappa lekte i sandlådan med grannarna under tiden. Efter ett antal timmar kom det en väldigt lycklig, trött och SMUTSIG flicka. Uppehållet i regnandet räckte inte för att torka upp sanden. Hon hade haft väldigt roligt =)
Annars har det inte hänt så mycket, ganska skönt =)
/ Anna
Massajer och bilar
Idag har vi delat på oss. Tre män åkte iväg till bilmarknaden efter lunch för att titta på bil åt oss. Vi skulle verkligen behöva köpa en bil för att ta oss fram och tillbaka mellan Gemina och bibelskolan så smidigt som möjligt. Josef fick alltså med sig två betydligt mer bilkunniga herrar för att kolla in marknaden.
Tillhörande damer åkte istället till Yaya, ett av de köpcetrum vi brukar gå till. Där finns på söndagar en massajmarknad där det säljs diverse hantverk. Det regnar ju för det mesta nu och då duggregnade det. Jag tror att alla tyckte att jag skulle öppna deras "business" för dagen eftersom det gick så dåligt när det regnade. Idag blev det ett halsband som är gjort av tidningspappar, riktigt snyggt faktiskt och en giraff till Ida. Sen tyckte jag att jag hade hjälpt tillräckligt många försäljare.
Efter shoppingrundan åt vi på Java och herrarna anslöt. Jag vet inte om vi blivit klokare när det gäller bilköpet men vi har haft trevligt. Kaffet drack vi i vårt vardagsrum. Ljudnivån med sex barn på en pytteliten bostadsyta är ganska härlig.
Imorse var jag och handlade lite mat. Jag hade röda jeans och svart regnjacka med uppdragen luva. På fötterna hade jag mina blommiga crocs. Låter det inte snyggt? Jag blev kallad "very beautiful" av två karlar. Har inte hänt här förut, det är tydligen regnjacka det ska vara =) Den andra som tyckte jag var läcker ville gärna ge mig lift hem, en ensam mzungo kvinna till på köpet som går i regnet måste ju få skjuts. En blick på bilen och gubben som rökte cigarr sa mig att det gick utmärkt att promenera vidare. Han tyckte fortsatt synd om mig och följde efter och upprepade sitt erbjudande. Han bad också om mitt telefonnummer. Tack och lov finns det vakter till andra compounds än vårt som känner igen mig. Jag stannade glatt och pratade med vakten närmast oss för att bli av med gubben, fungerade inte. Jag sa att jag var gift, fungerade inte riktigt det heller. Jag ska börja ha en skylt "married to a pastor" på mig när jag går ut ensam. De har lite respekt för såna här nere. Sista stegen hem gick jag med en av de svenska papporna som varit ute och sprungit. Då åkte gubben. Jag väljer att känna mig snygg, det sa han ju att jag var =) Jag ska definitivt ha regnjacka oftare - med skylt dock ;-)
/ Anna
Tillhörande damer åkte istället till Yaya, ett av de köpcetrum vi brukar gå till. Där finns på söndagar en massajmarknad där det säljs diverse hantverk. Det regnar ju för det mesta nu och då duggregnade det. Jag tror att alla tyckte att jag skulle öppna deras "business" för dagen eftersom det gick så dåligt när det regnade. Idag blev det ett halsband som är gjort av tidningspappar, riktigt snyggt faktiskt och en giraff till Ida. Sen tyckte jag att jag hade hjälpt tillräckligt många försäljare.
Efter shoppingrundan åt vi på Java och herrarna anslöt. Jag vet inte om vi blivit klokare när det gäller bilköpet men vi har haft trevligt. Kaffet drack vi i vårt vardagsrum. Ljudnivån med sex barn på en pytteliten bostadsyta är ganska härlig.
Imorse var jag och handlade lite mat. Jag hade röda jeans och svart regnjacka med uppdragen luva. På fötterna hade jag mina blommiga crocs. Låter det inte snyggt? Jag blev kallad "very beautiful" av två karlar. Har inte hänt här förut, det är tydligen regnjacka det ska vara =) Den andra som tyckte jag var läcker ville gärna ge mig lift hem, en ensam mzungo kvinna till på köpet som går i regnet måste ju få skjuts. En blick på bilen och gubben som rökte cigarr sa mig att det gick utmärkt att promenera vidare. Han tyckte fortsatt synd om mig och följde efter och upprepade sitt erbjudande. Han bad också om mitt telefonnummer. Tack och lov finns det vakter till andra compounds än vårt som känner igen mig. Jag stannade glatt och pratade med vakten närmast oss för att bli av med gubben, fungerade inte. Jag sa att jag var gift, fungerade inte riktigt det heller. Jag ska börja ha en skylt "married to a pastor" på mig när jag går ut ensam. De har lite respekt för såna här nere. Sista stegen hem gick jag med en av de svenska papporna som varit ute och sprungit. Då åkte gubben. Jag väljer att känna mig snygg, det sa han ju att jag var =) Jag ska definitivt ha regnjacka oftare - med skylt dock ;-)
/ Anna
Lunch och pannkakor
Idag väckte städerskan oss, Ida sov till 9.30. Ni som känner oss kanske tycker att vi är välmatchade med vår prinsessa =). Efter en lugn morgon gick vi iväg med nästan alla i vår svenska stapel (alla vi svenska adoptivfamiljer bor i lägenheterna ovanpå varandra, sen vi flyttade) för att äta lunch hos den familj som kom hit ungefär samtidigt som oss. Lunchen tillägnades familjen Andersson vars hemresa närmar sig med stormsteg. (Den kommande veckan kommer att fyllas av diverse avskedsaktiviteter anar jag). Lunchen var underbart god och sällskapet som vanligt väldigt trevligt.
När pappa och Ida försökte få Ida att sova stekte jag pannkakor. Ett av mammas bidrag var en teflonpanna av svensk kvalité (kenyansk kvalité är ofta tveksam) och en tunn stekspade till. DET GICK ATT VÄNDA PANNKAKORNA. Det gör det inte i en aluminiumstekpanna, jag lovar. Vi har med glädje smaskat i oss goda och fina pannkakor och Idas ligger och väntar tills imorgon.
Ida vaknade efter ca 30 min och låg och gnydde. Hon fick komma upp och kramas, ungefär då plingade datorn och mormor meddelade att hon var hemma. Vi ringde upp och ni skulle ha sett Idas min när hon hörde mormors röst, lycklig. Sen pekade hon på mormors näsa och på mormor i största allmänhet innan intresset för knapparna på datorn tog över =). Jättemysigt att få se mormor och prata lite. Sen somnade hon gott i mamma och pappas säng.
/ Anna
När pappa och Ida försökte få Ida att sova stekte jag pannkakor. Ett av mammas bidrag var en teflonpanna av svensk kvalité (kenyansk kvalité är ofta tveksam) och en tunn stekspade till. DET GICK ATT VÄNDA PANNKAKORNA. Det gör det inte i en aluminiumstekpanna, jag lovar. Vi har med glädje smaskat i oss goda och fina pannkakor och Idas ligger och väntar tills imorgon.
Ida vaknade efter ca 30 min och låg och gnydde. Hon fick komma upp och kramas, ungefär då plingade datorn och mormor meddelade att hon var hemma. Vi ringde upp och ni skulle ha sett Idas min när hon hörde mormors röst, lycklig. Sen pekade hon på mormors näsa och på mormor i största allmänhet innan intresset för knapparna på datorn tog över =). Jättemysigt att få se mormor och prata lite. Sen somnade hon gott i mamma och pappas säng.
/ Anna
Hej då...
...mormor Ida har redan pussat mormor och gått och lagt sig. Vi väntar på att taxin ska komma för att köra mormor till flygplatsen. Det är en ganska cool mormor som reser över halva jorden ensam. Nu ska vi sätta igång och jobba så att vi kan vara lediga tillsammans med nästa besök som vi längtar till.
Dagen har bjudit på regn och promenad till svenska skolan på leriga vägar men med underbara blå träd (som min kamera INTE gjort rättvisa) längs vägen. En trevlig träff på skolan som vanligt, mormor och Ida lekte länge i gruset. Ett stort grattis till the Nilssons som hade sin första hearing i domstolen idag.
Vi gick till Nakumatt och handlade innan vi åkte taxi hem, det var tur för det började regna stora och många droppar. Det känns härligt att regnet äntligen verkar hålla i sig. Det ska bli väldigt intressant att se hur landskapet förändras om det får blötas upp ordentligt.
Nu är det 45 min innan taxin kommer så nu ska jag ägna mig åt min lilla mamma.
/ Anna
Dagen har bjudit på regn och promenad till svenska skolan på leriga vägar men med underbara blå träd (som min kamera INTE gjort rättvisa) längs vägen. En trevlig träff på skolan som vanligt, mormor och Ida lekte länge i gruset. Ett stort grattis till the Nilssons som hade sin första hearing i domstolen idag.
Vi gick till Nakumatt och handlade innan vi åkte taxi hem, det var tur för det började regna stora och många droppar. Det känns härligt att regnet äntligen verkar hålla i sig. Det ska bli väldigt intressant att se hur landskapet förändras om det får blötas upp ordentligt.
Nu är det 45 min innan taxin kommer så nu ska jag ägna mig åt min lilla mamma.
/ Anna
Barnhem och balkong
Idag har vi varit på barnhemmet för vägning. Prinsessan har behagat gå upp ca 1 hg. Lycka och glädje! Mormor fick också se hur Ida har haft det under sitt första år. Det finns en annan liten prinsessa på Idas avdelning som tydligen haft sin säng bredvid Ida, personalen fick täcka för ena sidan av sängen annars kunde de två småflickorna prata hela nätterna. Det är så sött att se när de träffas. Jag frågar varje gång om hon har fått föräldrar men nej inte än. Vi hoppas och ber att hon ska hamna hos en kärleksfull familj.
Efter en lunch tog vi taxi till gatan där Ida hittades, den ligger i närheten av ett slumområde och när chauffören fick höra varför vi promt skulle åka och ta bilder av just den gatan körde han helt sonika in i slummen. Vi frågade lite oroligt om det var säkert men han lugnade oss med att vita bara trakasseras när det är mörkt =) Vi fick i alla fall se en del av det område där Ida kan ha fötts, det känns mycket märkligt och konstigt. Det tar nog ett tag att smälta.
På vägen hem stannade vi och köpte en matta till balkongen, en röd som afrikas jord vilket passar bra till safarityget som nu pryder räcket. Mormor har noga sett till att balkongen är barnsäkrad innan hon åker. Brudarna (alltså mormor, Ida och jag) gick också iväg till närmsta blomsterförsäljare, blomsterhandlarna finns längs vägkanterna där plantorna står i långa rader i små eller stora plastpåsar. Vi var de enda kunderna och ca fem killar gick hjälpsamt runt och visade växter. Vi valde tre lite större gröna växter för 25:- st. När vi villrådigt började fundera på hur vi skulle få hem de tunga jordkassarna löste killarna vårt problem genom att binda fast alla tre växterna på en cykel och en av dem gick hem med oss. Han hade följt med upp och planterat också men vi avböjde vänligt.
Växterna behövde krukor så det blev en promenad till för att inhandla lerkrukor på Uchumi som är vår närmsta affär. Krukorna kostade 13,50:- st och faten kostade 4:- Glada och nöjda började vi gå, taxikillarna ropade som vanligt och ville att vi skulle åka men krukorna var lätta och vi tänkte gå. Men idag gav de sig inte och det visade sig att de kände igen mig och skulle hämta en kund på Gemina court och ville ge oss lift. Vi tackade glatt ja och fick åka ända till dörren.
Kvällen har ägnats åt att göra iordning balkongen. Vi har våra förebilder en trappa upp. De har verkligen lyckats med sin balkong (det är också den enda balkong vi sett här i området) vi härmar i alla fall glatt och är just nu väldigt nöjda med vår egen balkong. Nu sitter vi i den afrikanska natten och kvällsfikar, syrsorna spelar och luften är klar som den är efter regn.
JA det har regnat idag, vi tackar Gud och ber om fortsättning. Kenya behöver verkligen vatten, det gör ont i hjärtat när man ser torkade plantor och magra kor som betar längs vägarna här i bostadsområdet då gräset ute på landet är slut.
/ Anna
Efter en lunch tog vi taxi till gatan där Ida hittades, den ligger i närheten av ett slumområde och när chauffören fick höra varför vi promt skulle åka och ta bilder av just den gatan körde han helt sonika in i slummen. Vi frågade lite oroligt om det var säkert men han lugnade oss med att vita bara trakasseras när det är mörkt =) Vi fick i alla fall se en del av det område där Ida kan ha fötts, det känns mycket märkligt och konstigt. Det tar nog ett tag att smälta.
På vägen hem stannade vi och köpte en matta till balkongen, en röd som afrikas jord vilket passar bra till safarityget som nu pryder räcket. Mormor har noga sett till att balkongen är barnsäkrad innan hon åker. Brudarna (alltså mormor, Ida och jag) gick också iväg till närmsta blomsterförsäljare, blomsterhandlarna finns längs vägkanterna där plantorna står i långa rader i små eller stora plastpåsar. Vi var de enda kunderna och ca fem killar gick hjälpsamt runt och visade växter. Vi valde tre lite större gröna växter för 25:- st. När vi villrådigt började fundera på hur vi skulle få hem de tunga jordkassarna löste killarna vårt problem genom att binda fast alla tre växterna på en cykel och en av dem gick hem med oss. Han hade följt med upp och planterat också men vi avböjde vänligt.
Växterna behövde krukor så det blev en promenad till för att inhandla lerkrukor på Uchumi som är vår närmsta affär. Krukorna kostade 13,50:- st och faten kostade 4:- Glada och nöjda började vi gå, taxikillarna ropade som vanligt och ville att vi skulle åka men krukorna var lätta och vi tänkte gå. Men idag gav de sig inte och det visade sig att de kände igen mig och skulle hämta en kund på Gemina court och ville ge oss lift. Vi tackade glatt ja och fick åka ända till dörren.
Kvällen har ägnats åt att göra iordning balkongen. Vi har våra förebilder en trappa upp. De har verkligen lyckats med sin balkong (det är också den enda balkong vi sett här i området) vi härmar i alla fall glatt och är just nu väldigt nöjda med vår egen balkong. Nu sitter vi i den afrikanska natten och kvällsfikar, syrsorna spelar och luften är klar som den är efter regn.
JA det har regnat idag, vi tackar Gud och ber om fortsättning. Kenya behöver verkligen vatten, det gör ont i hjärtat när man ser torkade plantor och magra kor som betar längs vägarna här i bostadsområdet då gräset ute på landet är slut.
/ Anna
På sightseeing med mormor
Tiden krympte drastiskt när vi fick besök =) inte för att vi har så mycket att göra men vi har alldeles för trevligt för att hinna blogga. Här kommer därför en liten uppdatering över de senaste dagarna.
I måndags hoppade vi på den bekväma (plats för skratt) bussen in mot stan. Vi hade fått med våra privata guider Anderssons, vi förstår inte hur vi ska hitta i stan nu när de åker hem. Vi behövde tyg till balkongen och skor till Ida. Tyget behövs för att täcka det läskiga balkongräcket, mormor har hotat med att stanna kvar om vi inte gör något åt det. Skorna behövs för att den lilla prinsessan vill börja gå snart. Problemet är att det inte finns så små skor. Allt försäljarna kommer med är tygskor för jollrande bäbisar. I Sverige har nog Ida storlek 15. Tyg hittade vi i mängder, stackars Josef som får huvudvärk så fort vi närmar oss tygavdelningen på IKEA. Skor var det värre med. Alla andra som var med fick vänta och vänta och vänta när vi var inne i den ena babybutiken efter den andra. När jag redan hade gett upp gick vi in i en sista butik och DÄR hittade vi ett par röda skinnskor med nyckelpigor på. Begagnade men de passade och kostade 25 kr. Mormor köpte skor till Ida =). Hemma igen provade vi skorna och Ida ställde sig stolt upp. Vi började förvirrat leta efter badankan som piper innan vi insåg att det var Idas skor som pep. De är utrustade med små pipmojänger i hälarna så varje steg ger ifrån sig ett gummiankaljud. Tre vuxna låg på köksgolvet och kiknade av skratt och en bäbis satt och såg förvånat på. Nu är det jätteroligt att gå även om gångstilen är intressant när man måste smälla ner hälen först för att det ska pipa så högt som möjligt.
I tisdags hade jag ett uppdrag, jag skulle åka med en av förskollärarutbildarna på bedömning. De gör oanmälda besök hos sina studenter TRE gånger, den tredje gången är besöket från "departement of education". Det tycker jag att vi ska börja med på jobbet. Studenterna förväntades ha planerat en lektion som de ska vara beredda på att hålla. Båda studenterna hade planerat ordentligt men den första hade inte förberett - stackars. Till på köpet var jag där med kameran i högsta hugg (jag var ombedd att fotografera). Den första klassen vi besökte bestod till största delen av föräldralösa barn i 4-5 års åldern. Jag hade kunnat ta hem allihopa, SÅ söta. De hade det helt klart bra på sitt barnhem även om de skulle behöva föräldrar. Den andra skolan låg i en by utanför Karen och bestod av barn från väldigt enkla förhållanden. De var INTE vana vid mzungus. De ställde sig i ring och stirrade på mig, när jag sa hi eller log eller viftade på lillfingret skrek de och sprang iväg för att snart vara tillbaka igen och stirra. Jag har aldrig mött en grupp som varit så glada att se mig =). Undervisningen var intressant! I den första skolan med föräldralösa barn pratade man om medlemmarna i en familj. I den andra pratade man om vilda afrikanska djur. Jag frågade stilla på båda ställena vilka upplevelser barnen har av detta och hur de kan relatera. Mycket intressant! När jag kom hem hade Ida knappt hunnit sakna mig, hon tog helt enkelt en drygt två timmar lång förmiddagslur, hon var vaken tidigt med mamma så det behövdes nog. På eftermiddagen gick jag, Ida och mormor till Toimarket och tittade, sen fikade vi på Java. Vid sextiden mötte vi Josef på Habesha, vi vallade helt enkelt mormor på några av våra tillhåll.
Idag har vi legat vid poolen hela förmiddagen, ja inte Josef förstås som har jobbat med nästa veckas undervisning. Vid tre kom en taxi och hämtade upp oss för färd till Karen. Vi åkte till bibelskolan för att mormor skulle få se den vackra omgivningen. Hon tycker att vi ska bo där istället =) Sen åkte vi till Kazuri www.kazuri.com och fick guidad tur, mycket trevligt och behjärtansvärt. Vi handlade naturligtvis, svårt att låta bli efter guidningen =) vi är i alla fall väldigt nöjda med våra inköp. Mormor köpte ett halsband och vi köpte en godisskål och en mjölkkanna. Till sist åkte vi till Karen Blixens Coffegarden och åt middag. En väldigt trevlig eftermiddag och en trevlig taxichaufför som snällt väntade vid alla våra konstiga stopp (de får betalt för att vänta). En utflykt att rekommendera hälsar mormor.
Duger det som uppdatering? =) / Anna
Ongata Rongai
Idag har jag (mannen i familjen) haft en mycket intressanrt och givande dag. Jag var inbjuden av Bibelskolans rektor att predika i en kyrka som han är engagerad i. Kyrkan ligger i en ort en bit utanför Nairobi som heter Ongata Rongai. Det kändes som att man hamnat i Afrika på riktigt, jag kände mig som den enda Muzungun (vite) i hela staden :-)
Området som kyrkan ligger i är av det fattigare slaget. Vissa kallar det för slum medan andra säger att det inte är det. Slummen i Kibera (det största slumområdet) lär vara annorlunda och betydligt värre. Men det var i vilket fall som helst väldigt fattigt med svenska mått mätt. Där fanns folk som bodde i plåtskjul och folk som bodde i förläggningsliknande enkla hus med ytterst små "lägenheter". Men de flesta bodde nog i enkla stenhus och därför kvalificerar sig kanske inte området riktigt som slum. Vi får väl se vad jag anser efter att ha gjort ett besök i Kibera.
Gudstjänsten var också en upplevelse. Den var på Swahili, afrikansk till stilen och jag älskade det. Vi började med bibelstudium strax efter tio. Sedan fortsatte det med lovsång, vittnesbörd osv. Jag fick gå på med predikan vid halv ett och predikade c:a en timme. Ämnet för min predikan var: "du är skapad med ett syfte". Sedan var det förbön (man ber för de som vill att vi skall be för dem) och därefter var det slut. Alla hälsade på varandra och sedan var det lunch hos församlingens pastor som bor precis bredvid kyrkan. Maten, som var lagad av pastorns hustru, smakade utmärkt fast vi fick vänta på den en bra stund pga strömavbrott. Fråga mig inte hur de gjorde, om de hade eld eller någon gasplatta. Jag frågade men fick inget svar.
Efter lunchen var klockan fyra och jag skjutsades tillbaka hem till Gemina. I kyrkan skulle de fortsätta med ungdomsmöte. Man känner sig väldigt priviligerad när man kommer in i vår lilla oas där vi bor i jämförelse med hur många har det. Men jag känner mig också väldigt priviligerad över att på det här viset få komma ut och möta en annan del av Afrika.
Josef
Området som kyrkan ligger i är av det fattigare slaget. Vissa kallar det för slum medan andra säger att det inte är det. Slummen i Kibera (det största slumområdet) lär vara annorlunda och betydligt värre. Men det var i vilket fall som helst väldigt fattigt med svenska mått mätt. Där fanns folk som bodde i plåtskjul och folk som bodde i förläggningsliknande enkla hus med ytterst små "lägenheter". Men de flesta bodde nog i enkla stenhus och därför kvalificerar sig kanske inte området riktigt som slum. Vi får väl se vad jag anser efter att ha gjort ett besök i Kibera.
Gudstjänsten var också en upplevelse. Den var på Swahili, afrikansk till stilen och jag älskade det. Vi började med bibelstudium strax efter tio. Sedan fortsatte det med lovsång, vittnesbörd osv. Jag fick gå på med predikan vid halv ett och predikade c:a en timme. Ämnet för min predikan var: "du är skapad med ett syfte". Sedan var det förbön (man ber för de som vill att vi skall be för dem) och därefter var det slut. Alla hälsade på varandra och sedan var det lunch hos församlingens pastor som bor precis bredvid kyrkan. Maten, som var lagad av pastorns hustru, smakade utmärkt fast vi fick vänta på den en bra stund pga strömavbrott. Fråga mig inte hur de gjorde, om de hade eld eller någon gasplatta. Jag frågade men fick inget svar.
Efter lunchen var klockan fyra och jag skjutsades tillbaka hem till Gemina. I kyrkan skulle de fortsätta med ungdomsmöte. Man känner sig väldigt priviligerad när man kommer in i vår lilla oas där vi bor i jämförelse med hur många har det. Men jag känner mig också väldigt priviligerad över att på det här viset få komma ut och möta en annan del av Afrika.
Josef
Stora flytten
Idag har vi flyttat. Samma område, samma trappuppgång men bättre lägenhet. Vi hade nämligen sovrummet mot trappuppgången i entrén alltså hörde vi ALLT och ALLA som kom och gick (och som gick ut för att prata mobiltelefon). Nu har vi fått en bättre lägenhet med större kök, större balkong och utsikt till samma pris =) Vi har också änglar på vinden eller (hus)tomtar på loftet för vi hade precis kommit in med alla saker när det seglade ner en påse med SVENSKT godis och en bukett rosor i vas på balkongen, vi stannar nog här (fast bara tills domstolen är klara med oss).
Till hjälp med flyttlasset hade vi flyttfirman JT. Rekommenderas varmt! Tyvärr kommer de snart att flytta sin verksamhet till Sverige vilket vi sörjer djupt men vi tackar ödmjukt för hjälpen idag.
I virrvarret med kärt besök av lilla mormor och safari har jag alldeles glömt att tacka för alla presenter som fanns i mormors väska (hon hade nästan inte plats för kläder =). Vi och Ida är så glada för alla hälsningar och paket hemifrån!!!
/ Anna
Till hjälp med flyttlasset hade vi flyttfirman JT. Rekommenderas varmt! Tyvärr kommer de snart att flytta sin verksamhet till Sverige vilket vi sörjer djupt men vi tackar ödmjukt för hjälpen idag.
I virrvarret med kärt besök av lilla mormor och safari har jag alldeles glömt att tacka för alla presenter som fanns i mormors väska (hon hade nästan inte plats för kläder =). Vi och Ida är så glada för alla hälsningar och paket hemifrån!!!
/ Anna
Mormor och leoparder
Nu är hon här!!! Allt hade gått bra men det var skönt att vara framme. Ännu skönare blev det när jag och Ida kröp ner i mormors säng för morgonvälling på torsdagsmorgonen. Det har varit två myyyysiga dagar och Ida har fått nypa mormor i näsan mååånga gånger. Hon får också leka med mobiler och glasögon. Suck, vi som försökte uppfostra =) Men det är väl sånt mormödrar ska göra.
Idag har vi varit på safari här i Nairobi. En helt galen dag som började klockan 5 med väckning. Klockan 6 blev vi hämtade för att vara vid parken när den öppnar. Nairobi national park är en helt vanlig nationalpark med djur, det är bara att den ligger i utkanten av staden. Vi åkte runt ända till halv 3 och såg massor av djur. Om man ska räkna big 5 så har vi sett tre. Elefanter finns inte att se i Nairobi park och lejonen gömde sig väldigt väl men vi har sett noshörning, buffel och leopard. Inte dåligt för en endagssafari.
Kvällen avslutades med att fira familjen Andersson som blivit godkända i rätten idag. Hurra hurra hurra hurra säger vi för det även om det kommer att bli galet tomt efter dem när de nu får åka hem och ta sin lilla Moses Andersson med sig. Ida kommer ju att stå vid dörren och undra hur länge som helst. Vi firade på en restaurang som uppvisade all sorts african time som går att uppbåda. Vi fick beställa efter 2,5 timmar =) det var nog inte bara personalens fel, det började nämligen regna precis när vi skulle sätta oss och sen var det kaos ett tag. Ja ja nu är vi hemma och väääääldigt trötta. Ingen av oss förstår varför vi inte går och lägger oss. Men det är nog dags nu.
/ Anna
Idag har vi varit på safari här i Nairobi. En helt galen dag som började klockan 5 med väckning. Klockan 6 blev vi hämtade för att vara vid parken när den öppnar. Nairobi national park är en helt vanlig nationalpark med djur, det är bara att den ligger i utkanten av staden. Vi åkte runt ända till halv 3 och såg massor av djur. Om man ska räkna big 5 så har vi sett tre. Elefanter finns inte att se i Nairobi park och lejonen gömde sig väldigt väl men vi har sett noshörning, buffel och leopard. Inte dåligt för en endagssafari.
Kvällen avslutades med att fira familjen Andersson som blivit godkända i rätten idag. Hurra hurra hurra hurra säger vi för det även om det kommer att bli galet tomt efter dem när de nu får åka hem och ta sin lilla Moses Andersson med sig. Ida kommer ju att stå vid dörren och undra hur länge som helst. Vi firade på en restaurang som uppvisade all sorts african time som går att uppbåda. Vi fick beställa efter 2,5 timmar =) det var nog inte bara personalens fel, det började nämligen regna precis när vi skulle sätta oss och sen var det kaos ett tag. Ja ja nu är vi hemma och väääääldigt trötta. Ingen av oss förstår varför vi inte går och lägger oss. Men det är nog dags nu.
/ Anna
I väntan på mormor
har vi gjort... INGENTING. Plötsligt var dagen bara slut. Alltså Josef har varit och tagit lite prover på maginnehållet (det var inget farligt, han mår bara lite kymigt) och Margret har tvättat men Ida och jag har gjort så lite som möjligt. Alltså Ida har lekt hela dagen, då är det bara jag som inte har gjort någonting (bara handlat). Men imorgon när vi vaknar är mormor här =) och då kan vi göra ingenting tillsammans, om planet kommer fram förstås, det har inte dykt upp än på arrivals på flygplatsens hemsida men det är nog för tidigt än. Vi längtar och sover väl på saken så länge.
/ Anna
/ Anna
Kulturellt
Idag har vi varit kulturella och travat runt på Nairobi National Museum. Riktigt trevligt! Muséet är som en blandning av naturhistoriska och historiska muséet fast inte så stort. En del av min behållning är väggen med gamla kenyanska lösningar för bärsele, nappflaska och annat som vi använder. Bärselen var inte så långt ifrån de vi har till barnen, komiskt eftersom de tittar ganska mycket på oss. Josef gillar muséer helt enkelt! Idas stora behållning var elefanterna, det fanns två elefanter i naturlig storlek och hon kunde inte se sig mätt på dem. Hemma hos Moses finns två elefanttavlor som hon tittar på hur mycket som helst. En elefanttokig unge helt enkelt (vilken tur att mamma köpte en dumbo i Tallin i våras, han väntar hemma).
Lunchen åt vi på en restaurang i anslutning till muséet (såna brukar vara rätt dyra hemma). Här serverades det Afrikansk mat och vi beställde varsin varmrätt med lite extra tillbehör och extra dricka. Vi drack också kaffe på maten och åt en Kenyansk munk. Det kostade totalt ca 200:- för sex vuxna.
Efter lunchen gick vi en promenad i skogen runt muséet, en del av den var nog en botanisk trädgård. Inte helt lätt att se var den var. Vi stötte på en man som varnade oss för att fortsätta, vi skulle tydligen bli "rånade" om vi fortsatte. Vi valde att inte chansa och gick tillbaka. En trevlig promenad var det i alla fall.
Dagen avslutades med ett dopp i poolen och mera kaffe. Det var skönt att svalka sig. Idag var det riktigt varmt! En trevlig dag helt enkelt, beror nog mest på sällskapet. Vi är verkligen välsignade med goa människor både hemma och här.
/ Anna
Lunchen åt vi på en restaurang i anslutning till muséet (såna brukar vara rätt dyra hemma). Här serverades det Afrikansk mat och vi beställde varsin varmrätt med lite extra tillbehör och extra dricka. Vi drack också kaffe på maten och åt en Kenyansk munk. Det kostade totalt ca 200:- för sex vuxna.
Efter lunchen gick vi en promenad i skogen runt muséet, en del av den var nog en botanisk trädgård. Inte helt lätt att se var den var. Vi stötte på en man som varnade oss för att fortsätta, vi skulle tydligen bli "rånade" om vi fortsatte. Vi valde att inte chansa och gick tillbaka. En trevlig promenad var det i alla fall.
Dagen avslutades med ett dopp i poolen och mera kaffe. Det var skönt att svalka sig. Idag var det riktigt varmt! En trevlig dag helt enkelt, beror nog mest på sällskapet. Vi är verkligen välsignade med goa människor både hemma och här.
/ Anna
Moses, mamma och lekhörnan...
... skulle kunna vara namnet på en ny film =)
Idag har Moses varit och hälsat på hos oss med sin mamma. Papporna var på uppdrag på bibelskolan så vi underhöll oss själva här hemma. Ida tyckte inte alls om att Moses skulle åka hem. Såhär stod hon ett bra tag när han åkt. (Mamman tyckte också att det blev tomt efter de trevliga gästerna)
Idag har Ida sagt mamma!!! När vi var påväg hem från Nakumatt pekade Ida glatt på Josef och sa mamma =) Hon har inte ens lekt med m-ljudet förrän igår - smart tjej. Senare på eftermiddagen sa hon mamma till mig flera gånger och pappa till Josef. Pappa har hon sagt förut och p-ljudet har funnits med i jollret hela tiden vi har känt henne. Imorse t.ex. efter vällingen (Ida brukar vakna tidigt och dricka välling för att efter lite allmänt småprat somna om och sova till åtta-nio) satt hon först och pratade med Nalle Puh (igår läste hon högt ur "peka med tummen") när varken Nalle Puh eller någon av de morgontrötta föräldrarna svarade sa hon pappa! och då var ju pappan tvungen att uppmärksamma det lilla trollet lite. Hon somnade om och vi väckte henne vid nio.
Mormors säng är klar, i väntan på mormor använder vi den som lekhörna - jättemysigt!. Den roligaste leken var att krypa från mamma som satt i lekhörnan till pappa som satt i soffan och tillbaka. Denna sträcka innebar att man måste krypa upp eller ner för madrasskanten.
Ikväll har vi ätit tacos. Fantastiskt gott!!! Smakade nästan som hemma. Ingenting smakar precis som hemmma =)
/ Anna
Josef tillägger:
Idag mötte hade jag möten med både "dean of students" och med "dean of academics". I det senare mötet bestämde vi att min första kurs kommer att bli i ämnet eskatologi vilket handlar om Jesu återkomst och tidens slut. Undervisningen drar igång näst,nästa vecka.
Per jobbade vidare med datorerna där ute. Det finns rätt mycket för honom att göra med dem ...
Josef
Idag har Moses varit och hälsat på hos oss med sin mamma. Papporna var på uppdrag på bibelskolan så vi underhöll oss själva här hemma. Ida tyckte inte alls om att Moses skulle åka hem. Såhär stod hon ett bra tag när han åkt. (Mamman tyckte också att det blev tomt efter de trevliga gästerna)
Idag har Ida sagt mamma!!! När vi var påväg hem från Nakumatt pekade Ida glatt på Josef och sa mamma =) Hon har inte ens lekt med m-ljudet förrän igår - smart tjej. Senare på eftermiddagen sa hon mamma till mig flera gånger och pappa till Josef. Pappa har hon sagt förut och p-ljudet har funnits med i jollret hela tiden vi har känt henne. Imorse t.ex. efter vällingen (Ida brukar vakna tidigt och dricka välling för att efter lite allmänt småprat somna om och sova till åtta-nio) satt hon först och pratade med Nalle Puh (igår läste hon högt ur "peka med tummen") när varken Nalle Puh eller någon av de morgontrötta föräldrarna svarade sa hon pappa! och då var ju pappan tvungen att uppmärksamma det lilla trollet lite. Hon somnade om och vi väckte henne vid nio.
Mormors säng är klar, i väntan på mormor använder vi den som lekhörna - jättemysigt!. Den roligaste leken var att krypa från mamma som satt i lekhörnan till pappa som satt i soffan och tillbaka. Denna sträcka innebar att man måste krypa upp eller ner för madrasskanten.
Ikväll har vi ätit tacos. Fantastiskt gott!!! Smakade nästan som hemma. Ingenting smakar precis som hemmma =)
/ Anna
Josef tillägger:
Idag mötte hade jag möten med både "dean of students" och med "dean of academics". I det senare mötet bestämde vi att min första kurs kommer att bli i ämnet eskatologi vilket handlar om Jesu återkomst och tidens slut. Undervisningen drar igång näst,nästa vecka.
Per jobbade vidare med datorerna där ute. Det finns rätt mycket för honom att göra med dem ...
Josef
Madrasser och regn
Nu är madrasserna på plats, mormor har numera en säng att sova i =) Vi har möblat lite och det börjar kännas riktigt bra. Det är ju bra eftersom vi ska byta lägenhet under nästa vecka. Vi har fått en lägenhet där vi slipper höra precis alla som kommer och går. Vi SKA ta kort och visa vårt vackra boende men vi har ju så mycket att göra så det är svårt att klämma in fotograferingen ;-) Det blir bara inte av.
Idag har vi varit hemma hos Anderssons hela eftermiddagen och kvällen. GOD köttfärspaj och kladdkaka stod på menyn. Kladdkakan var vårt bidrag, jag kände mig mycket huslig när jag åkte matatu med en form kladdkaka inlindad i en diskhandduk i handen och en sprudlande glad Ida i sele på magen.
Här i Nairobi väntar vi på regn. Det regnade ordentligt igår (tycker vi nu, det kanske har reviderats när regnperioden är över). El Nino är påväg, en regnperiod utöver det vanliga som återkommer ungefär vart tionde år (om jag har förstått saken rätt). Röda korset förbereder för katastrof. Landet lider nu av torka och folket svälter. Att köa 4 h för 40 liter vatten är inte ovanligt och då pratar vi inte flaskvatten som vi köper. Klyftorna här är ofattbara och svåra att se och förstå. Regnen som redan ska ha börjat runt Victoriasjön kommer att vattna en ovanligt torr jord vilket kommer att innebära att mycket sköljs bort. Men vattenreserverna kommer också att fyllas på vilket ändå är positivt. Igår kväll när det regnade var jag ute en sväng i trapphuset, där satt två av vakterna och pratade. De var överlyckliga över regnet och satt just och pratade om vilken välsignelse det var att det änligen kommer. Lite annan inställning än vi har till regn hemma =)
Jag har hört att det kostar en krona att plantera ett träd här, jag ska kolla upp hur man kan skicka in sina kronor. Ett väldigt bra sätt att hjälpa Kenya om man vill, det hjälper liksom Kenyas folk i förlägningen. Ett bra lägerprojekt om ni frågar mig (alla ni som åker på läger alltså). Jag återkommer i frågan.
Hur själviskt det än är så hoppas vi på en regnfri fredag förmiddag för då ska vi på safari med mormor =D
/ Anna
Idag har vi varit hemma hos Anderssons hela eftermiddagen och kvällen. GOD köttfärspaj och kladdkaka stod på menyn. Kladdkakan var vårt bidrag, jag kände mig mycket huslig när jag åkte matatu med en form kladdkaka inlindad i en diskhandduk i handen och en sprudlande glad Ida i sele på magen.
Här i Nairobi väntar vi på regn. Det regnade ordentligt igår (tycker vi nu, det kanske har reviderats när regnperioden är över). El Nino är påväg, en regnperiod utöver det vanliga som återkommer ungefär vart tionde år (om jag har förstått saken rätt). Röda korset förbereder för katastrof. Landet lider nu av torka och folket svälter. Att köa 4 h för 40 liter vatten är inte ovanligt och då pratar vi inte flaskvatten som vi köper. Klyftorna här är ofattbara och svåra att se och förstå. Regnen som redan ska ha börjat runt Victoriasjön kommer att vattna en ovanligt torr jord vilket kommer att innebära att mycket sköljs bort. Men vattenreserverna kommer också att fyllas på vilket ändå är positivt. Igår kväll när det regnade var jag ute en sväng i trapphuset, där satt två av vakterna och pratade. De var överlyckliga över regnet och satt just och pratade om vilken välsignelse det var att det änligen kommer. Lite annan inställning än vi har till regn hemma =)
Jag har hört att det kostar en krona att plantera ett träd här, jag ska kolla upp hur man kan skicka in sina kronor. Ett väldigt bra sätt att hjälpa Kenya om man vill, det hjälper liksom Kenyas folk i förlägningen. Ett bra lägerprojekt om ni frågar mig (alla ni som åker på läger alltså). Jag återkommer i frågan.
Hur själviskt det än är så hoppas vi på en regnfri fredag förmiddag för då ska vi på safari med mormor =D
/ Anna
Hemma hos Puh
heter boken som handlar om vår lägenhet och våra familjer. Den har vi läst nu i två kvällar. Ida älskar särskilt bilderna på oss och på alla familjemedlemmar hon pekar och vi får säga vem det är. Just nu tränar vi på mormor så att hon ska känna igen tanten som ligger där i vardagsrummet på torsdag morgon. Sen ska vi hårdplugga farmor och farfar som förmodligen blir näst i besökarskaran.
Läsningen framkallar en aning hemlängtan, inte så farligt att det inte går över men litegrann, känns ungefär som att se sommarkort på vintern. När vi läste idag och tittade på Idas rum kom det för mig att läsningen är lika mycket förberedelse för oss som för Ida. För Ida handlar det om att känna igen sitt hem när hon väl får komma dit och för oss handlar det om att det här är verkligt. Inte bara här bland poolerna, dammet och alla goa adoptivfamiljer utan också hemma i en alldeles vanlig vardag så ska vi få ha en liten Ida hos oss. Tar nog ett tag att sjunka in när man är såhär bortkopplad från verkligheten. Ska bli härligt att uppleva!
/ Anna
Läsningen framkallar en aning hemlängtan, inte så farligt att det inte går över men litegrann, känns ungefär som att se sommarkort på vintern. När vi läste idag och tittade på Idas rum kom det för mig att läsningen är lika mycket förberedelse för oss som för Ida. För Ida handlar det om att känna igen sitt hem när hon väl får komma dit och för oss handlar det om att det här är verkligt. Inte bara här bland poolerna, dammet och alla goa adoptivfamiljer utan också hemma i en alldeles vanlig vardag så ska vi få ha en liten Ida hos oss. Tar nog ett tag att sjunka in när man är såhär bortkopplad från verkligheten. Ska bli härligt att uppleva!
/ Anna
ettårsdagen
Vi började dagen med att sjunga för vår skatt. Vi fick faktiskt väcka henne (annars brukar hon väcka oss). Det blev välling på sängen och tre paket. En docka och en bok som berättar om hur vi bor hemma och som har bilder på hela stora familjen, mormor och morfar, farmor och farfar, mostrar, morbröder, fastrar och farbröder och kusinerna båda två faktiskt fast den ena ser bara ut som en liten bula på moster Lottas mage. Den kommer att bli en bra godnattbok, det är redan succé. Hon fick också "Max balja" av en kompis =) Hon fick den redan hemma i Sverige men det var en så passande ettårspresent så den låg inslagen på brickan i morse också.
Pappa åkte till bibelskolan när gratulationsbestyren var avklarade så mamma och Ida fick göra tårta själva. Det gick utmärkt att baka med en glad ettåring på ryggen, hurra för bärselar!!! Tårtan är en karuselltårta, jag härmar en kompis som har de mest fantastiska idéerna. Tårtbaket var precis klart när städerskan kom =) så vi tog en liten tur till sandlådan för att vänta på att disken skulle diskas.
Igår när vi var på barnhemmet och vägde fick Ida en ettårspresent. Hur gulligt som helst, hon fick en docka en bok och en klänning, en rosa kreation som uppfyllde alla mammas drömmar (som treåring). Det finns både spetsar, volanger och rosa på den. Självklart måste vi använda den på ettårsdagen. Med rosa prinsessbäbis och fikapackning fick det bli en taxi till svenska skolan där vi hade lite kalas med de andra familjerna det kom också några representanter från våra adoptionsorganisationer, både den svenska och den kenyanska (inte för Idas skull men för att träffa oss familjer, jättetrevligt!!!). Ida fick så mycket presenter att hon säkert tredubblade sin leksaksarsenal men hon blev glad för allt och hennes föräldrar blev överväldigade.
Efter ett tag åkte prinsessklänningen av och sjömansklänningen (som mamma tänkt att hon skulle fira ettårsdagen i) åkte på. Lite mer bommull och skönare att sova i. Ettåringen somnade gott i selen hos mamma och de andra barnen (eller var det ett gäng vuxna där också?) lekte vattenkrig med vattenpistolerna som vi laddat "godis"påsarna med.
Dagen avslutades med etiopisk mat på Habesha, mycket gott och Ida var sprudlande glad. Nu sover hon som en stock och föräldrarna ska pusta ut i soffan.
/ Anna, Josef och Ida
Pappa åkte till bibelskolan när gratulationsbestyren var avklarade så mamma och Ida fick göra tårta själva. Det gick utmärkt att baka med en glad ettåring på ryggen, hurra för bärselar!!! Tårtan är en karuselltårta, jag härmar en kompis som har de mest fantastiska idéerna. Tårtbaket var precis klart när städerskan kom =) så vi tog en liten tur till sandlådan för att vänta på att disken skulle diskas.
Igår när vi var på barnhemmet och vägde fick Ida en ettårspresent. Hur gulligt som helst, hon fick en docka en bok och en klänning, en rosa kreation som uppfyllde alla mammas drömmar (som treåring). Det finns både spetsar, volanger och rosa på den. Självklart måste vi använda den på ettårsdagen. Med rosa prinsessbäbis och fikapackning fick det bli en taxi till svenska skolan där vi hade lite kalas med de andra familjerna det kom också några representanter från våra adoptionsorganisationer, både den svenska och den kenyanska (inte för Idas skull men för att träffa oss familjer, jättetrevligt!!!). Ida fick så mycket presenter att hon säkert tredubblade sin leksaksarsenal men hon blev glad för allt och hennes föräldrar blev överväldigade.
Efter ett tag åkte prinsessklänningen av och sjömansklänningen (som mamma tänkt att hon skulle fira ettårsdagen i) åkte på. Lite mer bommull och skönare att sova i. Ettåringen somnade gott i selen hos mamma och de andra barnen (eller var det ett gäng vuxna där också?) lekte vattenkrig med vattenpistolerna som vi laddat "godis"påsarna med.
Dagen avslutades med etiopisk mat på Habesha, mycket gott och Ida var sprudlande glad. Nu sover hon som en stock och föräldrarna ska pusta ut i soffan.
/ Anna, Josef och Ida
Klart
Födelsedagsbrickan är dukad, det är bara Idas favoritfrukost som saknas. Duken som mormor har broderat (en kopia av den duk som familjen Larsson använt vid födelsedagar så länge vi kan minnas, vi barn i alla fall) ligger på plats lika så presenterna. Det ska bli mysigt att vakna =)
Idag var vi på barnhemmet för att väga Ida. Den unga damen hade inte behagat gå upp i vikt, däremot visade måttbandet när vi mätte henne hemma att hon sträckt på sig några centimeter. Ja ja, hon äter som en häst och kryper som en galning så det går nog uppåt så småningom.
47 minuter kvar till födelsedagen men mamman orkar inte vaka in den. Nu är det dags att krypa till kojs. Mina två älsklingar ligger redan där.
Nattinatt / Anna
