Ditten och datten
Att blogga med två barn hemma och en heltidsarbetande man är något helt annat än att blogga med ett barn och en halvtidsarbetande gubbe. Inte för att jag klagar, livet är bra fantastiskt och jag njuter av det mesta. Men det är så mycket som de där två trollen gör som jag skulle vilja förmedla till er därhemma som får vänta så länge på att få träffa dem. Som när Rasmus kryper till mig från matbordet (där han ätit världens portion köttbullar och potatismos) ställer sig upp och skakar sin lilla hand vilket är tecknet för välling. Han har ingen botten. När man frågar honom om han vill ha välling på morgonen ser han smått desperat ut och skakar handen febrilt. Eller hur Rasmus kan försvinna in på Idas rum en bra stund och när man tjuvkikar på honom står han på alla fyra och kör en duplobil fram och tillbaka, fram och tillbaka.
.
Ida är i en ljuvlig ålder, det märks att hon börjar kika fram ur treårstrotset. Nu ser vi en äldre tjej som gärna vill vara ensam på sitt rum (har aldrig hänt förut) och som gärna går ensam till en kompis. Hon kan som svar på en enkel förklaring utbrista ÅH DET VET JAG VÄL. Ska tonåren komma direkt efter treårstrotset??? Vi har de mest fantastiska samtal och jag är så glad att jag får dela hela vardagen med henne igen.
.
Livet i Kenya lockar fram husmodern i mig. Jag är oftast för upptagen hemma för att vara någon vidare husmor men jag tycker om att vara hemma och jobba t.ex. i köket. Här finns tiden och inga halvfabrikat så här gör jag köttbullar, bearnaisesås, tacos, äppelmos mm från grunden. Och jag älskar det!!! Tyvärr vet jag att det inte håller hemma, där finns helt enkelt inte tiden till att göra allt detta. Därför gäller det att njuta av tiden vi har för varandra och för oviktiga men härliga vardagssysslor.
.
Såhär andra gången är inte längtan efter Sverige lika stor, lite falukorv skulle förstås inte göra ont. Jag vet att Sverige finns där när vi kommer hem och att det då kommer att kännas som om vi har varit borta på en långsemester. Men ER längtar vi desto mer efter. Alla ni som är därhemma och som berikar våra liv med er närvaro. Er saknar vi så att det gör ont i hjärtat. Men det gör skönt ont, tänk att vi har så många så underbara att sakna. Era kommentarer och hälsningar betyder så mycket det blir som att träffas en liten liten stund.
.
Nu ska jag äta köttbullsmiddag med min man, hemmarullade med hemakokt brunsås.
Anna
Kommentarer
Postat av: Farmor
Härligt att höra att du njuter av Era två guldklimpar och av tillvaron både med med hemmets olika sysslor. Njut vidare! Vi här hemma saknar er! Tur att det finns skype!
Trackback
