mwanangu -

20 år

Idag firar vi, min andra hälft och jag 20 år som förlovade. TJUGO ÅR!!! När blev det så länge. Sjutton år var jag när jag bestämde mig för livskamrat. Det var några stycken som tyckte att vi var för unga och det kanske vi var men jag har inte ångrat mig en gång. Jag har ju den bästa kompisen för livet man kan ha. Finast både innuti och utanpå.

Idag har vi ätit finlunch på husturang (som Ida säger), och tårta hemma. Mmmm den kanske ska fram en andra gång snart. Josef är ett par manchettknappar rikare och jag ska få en ny förlovningsring. Draken som tog den förra har inte lämnat tillbaka den än fast Ida sa att han skulle göra det, vem vet jag kanske har två till slut. Det låter väl som om vi har firat ordentligt? Bra, för vi har typ glömt de senaste 19 förlovningsdagarna?

För tjugo år sedan var det pingsthelg. Vi var på fina släktgården i Falkenberg. Planen var att gå ner till fyren, ensamma. Det var inte lätt, Josef har så många trevliga och sociala kusiner. Men vi lyckades krångla oss iväg. Planen var också att se solnedgången vid fyren, det förutsätter liksom att man hinner dit innan solen går ner. Det var inte heller lätt. Unga som vi var fick vi gå. Cykel hade förstås varit ett alternativ om inte jag gått och fått en spricka i vänster armbåge tre dagar innan (jag skulle bara testa hur fort en kontorsstol kunde snurra). Dessvärre gör en spricka i armbågen att man inte kan gå så fort då varje steg blir en stöt i armbågen, dessutom ger en spricka i armbågen klädsamt svullna fingrar vilket är toppen när det ska klämmas på en ring.

Vi hann, solen var fortfarande uppe och vi hittade perfekta platsen på några stenar. När solen nåtte vattnet bytte vi ringar sen satt vi och var bara kära... tills några barn bakom oss tjoade och tjimmade, de hade tydligen haft koll på oss och gjorde nu sitt bästa för att skapa stämning. Det var i alla fall dags för oss att gå, vi skulle bli hämtade. När vi rest oss fick vi bekanta oss med de andra invånarna i hagen vi suttit i. Kossorna, som nyfiket började gå mot oss eller springa. Vi fick en snabb march ut ur kohagen som vi förlovat oss i.

Tillbaka på gården var det byggmöte och hur vi än vred våra händer var det ingen som såg våra glänsande ringar. Vi fick till slut kidnappa en av kusinerna med flickvän för att till slut få någon att se ringarna. Morgonen efter blev vi väckta av en kvittrande blivande svärmor, som bjöd på tårta till kaffet den dagen om jag inte minns fel.

Så hade vi det idag för tjugo år sedan, det är väl värt att fira :-)

Anna

2012-06-07 @ 20:21:23 Adoption Permalink

Kommentarer

Postat av: Cecilia summerar

Underbart att er förlovning var som Madickens mammas födelsedagskalas :-)

Grattis till 20 år som förlovade! Vi firar 20 som gifta i juli! Lycka!

2012-06-07 @ 21:52:10
URL: http://cecilia.ekhemmanet.se/

Postat av: Emma L

Åååååh va romantiskt!!!! Blir aldeles varm innombords! Grattis till turturduvorna! Kram moster

2012-06-07 @ 22:12:45

Postat av: Anonym

Så fint! O tänk vad bra det blev! Jag som tyckte ni var alldeles för unga........!

Fortsätt att vara rädda om varandra och återkom till minnet av lyckan i kohagen om och om igen

Mamma/svärmor Gerd

2012-06-08 @ 09:27:27

Postat av: Anonym

Vi var nog fyra som tyckte att ni var för unga, men jag håller med Gerd. Det blev ju ett jättefint par av er även om Pansell-släkten inte var uppmärksam på vad ni haft för er nere vid fyren. Jag minns att vi tyckte det var snopet. Härligt att ni kommit ihåg att fira i år tillsammans med era två ljuvliga barn, våra barnbarn. Var rädd om er! Förlovningskramar från mamma/svärmor Solveig

2012-06-09 @ 13:29:26

Postat av: Hanna å Tony

Å vi som inte såg dessa glänsande ringar förrän långt om länge trots allt viftande... Men vi såg dem iallafall först! :) Å helt riktigt så bjöd Solveig oss alla på gården på jordgubbs(?)tårta dagen efter... Härligt att ni firade er jubileumsdag så ordentligt, förlovningsdan har en viss tendens att bara "smyga förbi"... Mycket vatten har flutit under er livsbro under dessa 20 år, men vi kan ju konstatera att ni har har valt varandra om o om igen sedan dess o nu har ni dessutom välsignats med två härliga barn, Ida som vi redan känner o Rasmus som vi ser fram emot att få möta på riktigt i höst! Många kramar från kusinen o flickvännen (fast nu hustru sen snart 15 år) o de två sysslingarna

2012-06-09 @ 16:39:14

Postat av: Alva & Melker

Ida! Vi undrar var den där ringknyckande Draken kom ifrån?! Kram till dig o Rasmus från oss

2012-06-09 @ 16:44:08

Trackback

mwanangu

Josef och Anna Pansells adoptionsberättelse

20 år