mwanangu

Jag väntar med berättelsen om våra senaste äventyr. Jag vill berätta om vad vi hoppas kunna göra i Kibera. Jag vill också ge möjlighet för den som vill att vara med och hjälpa till.

Vi har bestämt oss för att vårt projekt under vår tid här i Kenya ska vara den grupp på ca 40 kvinnor som vi har träffat i Kibera. Jag har skrivit om dem flera gånger men här kommer en liten resumé och en beskrivning av vad vi vill försöka göra. Kvinnorna har tidigare fått hjälp från Sverige med en samlingssal och hjälp till självhjälp som det heter, de fick pengar som de startade små affärsverksamheter för, de sålde tomater, paraffin, grillkol och majs. När det började var kvinnorna helt under isen och tog inte hand om sig själva och ännu mindre om sina barn, med tiden har de börjat ta sig upp ur hopplösheten och gör nu sitt allra bästa med de medel de har.

Sen kom våldsamheterna efter valet för två år sen. Kvinnorna tvingades fly och bodde i flyktingläger. De förlorade allt i flykten, sina hem och sina varor. Nu har de börjat våga återvända men de har ingenting förutom en samlingssal. Högst upp på deras önskelista står hjälp för att kunna återuppta sina arbeten. Vi samarbetar med en av kyrkorna här nere och har goda kontakter. Att vi kan hjälpa denna grupp mammor är helt klart men hur vi ska hjälpa dem kräver noggrann eftertanke. Helt säkert är att vi inte vill göra dem beroende av hjälp. Vi vill att de ska kunna försörja sig själva.

Någon här har sagt: Hjälper du en man hjälper du en person, hjälper du en kvinna hjälper du en hel familj. Det är tyvärr alltför sant, särskilt i denna grupp. Efter samtal med kvinnorna själva har vi räknat ut att det skulle krävas 20 000 kr för att kunna hjälpa alla 40 igång med det arbete de vill försörja sig på. Någon vill köpa en symaskin och några tyger, en annan vill köpa en säck grillkol för att sälja. De har en klar idé om vad de vill göra och de har visat förut att de klarar av att genomföra det.

Drömmen vore dock att få till ett mer långsiktigt system. För vad händer om en av kvinnorna blir sjuk? Då har hon inga pengar igen och kan inte starta sitt företag på nytt. Det allra bästa vore om de fick förfoga över pengarna som grupp och låna pengar av gruppen för att starta sitt företag. Sedan betalas pengarna tillbaka med någon krona itaget (betalar man två kronor i veckan har man ju betalat av ett 500 kronorslån på fem år). Men hur vi ska bygga upp detta ska gruppen själva få fundera ut. De brukar träffas på söndagseftermiddagarna och jag har bett att få vara med. Första gången jag träffar dem ensam (utan Josef och Ida alltså) blir på söndag och jag ser verkligen fram emot att få ta tag i detta.

Vi behöver pengar för att kunna göra detta. Arbetet är under uppbyggnad och jag förstår att det låter osäkert. Det jag kan garantera är att pengarna kommer att komma till nytta i en slum där ingen människa skulle behöva bo och att vi ska göra vårt yttersta för att bygga upp ett system som kan fungera långsiktigt för att få människor på fötter igen. Om du vill vara med och bidra och vill ha återrapporter kan du läsa bloggen på söndagskvällar, jag ska försöka skriva en uppdatering då.

För att ingenting ska försvinna på vägen hit och för att allt ska bokföras enligt gällande lagar och regler skickar vi pengar hit via vår kyrka. Pengarna går från kyrkan oavkortat till oss. Vi har redan gjort några insatser och det har fungerat bra, inget har försvunnit på vägen. Vill du vara med och ge människor, som bokstavligt talat inte har mat för dagen, en chans till försörjning får du gärna sätta in valfritt belopp på pg-nr 65 17 77 – 5 Pingstkyrkan Bredäng ska vara mottagare, märk betalningen Kenya.

Jag återkommer om detta på söndag / Anna