mwanangu

Vi har verkligen boat in oss i vår lilla lägenhet. De enda utflykterna har varit för att söva Ida i bärselen eller för att gå och handla. Inte för att vi är folkskygga, tvärtom men det har kännts viktigt att ge Ida tid att lära känna oss och sitt nya hem (om än tillfälligt) och för att skapa någon form av rutiner. Nu kastades de över ända i natt då den unga damen låg vaken några timmar på kvällen och ville sova i mamma och pappas säng från fyra på morgonen men rutiner ska det bli till och med hemma hos oss =). Sömnproblemen skulle kunna bero på att hon inte känner sig hemma än men vi är ganska säkra på att det är förkylningen som spökar.

På eftermiddagen idag gick vi ut en sväng och gjorde två besök, hos de två andra adoptivfamiljerna som bor i huset, väldigt trevligt. Då var det någon som blev glad över att få träffa andra barn. Ida som varit lite dämpad idag och väldigt trött fick lite energi av att leka favoritleken "tack tack och varsågod". De andra två som är äldre, flera månader äldre var snälla och lekte med henne. Det är klart att hon saknar andra barn, hon har levt med ca 10 andra barn dygnet runt. Det var intressant för vår isolerade lilla familj att inse att det finns en värld utanför våra väggar (jag skulle skriva fyra men det är svårt att förstå hur många vi har med alla vinklar och vrår). Vi ska till och med ge oss ut på äventyr och gå på fest på torsdag - spännande =)

Vi har också haft vårt första hembesök av adoptionsorganisationens "social worker". Hon gjorde en noggrann genomgång av lägenheten... och konstaterade att vi hade en säng, ett kök, toalett och dusch. Hon är väldigt trevlig och vi hade ett kort och trevlig besök. Så långt duger vi alltså som föräldrar... fortsättning på den följetongen följer...

/ Anna