mwanangu

Idag tog vi vår första kontakt med det pingstsamfund här i Kenya som den svenska pingstörelsen samarbetar med. Samfundets kontor ligger bara tio minuters gångväg från där vi bor. Vi fick möjlighet att möta samfundsledaren, Rev. John Kitur för en kort visit. Han var mitt uppe i en workshop men tog sig ändå tid för oss. Även om mötet var kort så kändes det väldigt bra. Vi presenterade oss för varandra, utväxlade lite artigheter och så frågade han mig vilka mina främsta gåvor var och vad jag skulle kunna tänka mig att engagera mig i här under vår vistelse i Kenya. Sedan bestämdes det att han dels skall ordna ett möte för oss i nästa vecka med ledningen för Karen Christian College (samfundets college) där jag skulle kunna hjälpa till med en del saker. Jag bjöds också in till ett möte med samfundsledningens personal och han ville att jag vid tillfälle även skall få möta samfundets styrelse. Sedan tar vi det därifrån. Men jag antar att det kommer att bli en hel del undervisning och predikande för mig framöver vilket jag verkligen ser fram emot! Kanske kan jag vara behjälplig även på andra områden. Vi får se.

När vi ändå är inne på religiösa spörsmål :-) Jag har en liten reflektion kring en upplevelse som jag gjort i och med att vi klivit in i föräldrarskapsrollen och som överraskat mig. Jag har alltid tänkt att när vi får barn så skall vi självklart be aftonbön med dem redan från början varje kväll. Jag har mest tänkt att det är för att leda våra barn in i en relation med Kristus. Jag har även insett att det är något som jag kommer att tycka är mysigt. Vad jag däremot inte anat är att aftonbönen med vår lilla flicka skulle bli något som kom att betyda mycket för min egen andlighet.

I all sin enkelhet så har den korta aftonbön som Anna och jag ber med Ida varje kväll kommit att öppna en dörr in i ytterligare en dimension av min egen Gudsrelation. För mig är bön något självklart. Det handlar inte om religiösa ceremonier eller traditioner utan om en aktiv kommunikation med en levande Gud. Jag ber ofta små böner för mig själv under dagen då jag samtalar med Gud om saker och ting och jag ber regelbundet även längre böner. Men trots ett aktivt böneliv så har denna enkla kvällsbön som vi ber med vår dotter, varje kväll med samma ord, lett mig in i nya upplevelser av vad bön kan vara och därmed också öppnat på dörren in till nya sidor av relationen med Gud.

Dagen i övrigt har vi spenderat i goda vänners sällskap. På eftermiddagen åkte vi till Metodistcentret där det finns ett område med pool som man får bada i för femton kronor samt servering med mycket billiga priser. En munk för fyra kronor eller en entrécote med berneaisesås och pommes för tjugåtta. Sedan visade det sig att munkarna var slut och att den enda maten på menyn som fanns inne var fiskfilén så det slutade med att vi åkte till den kinesiska restaurangen som ligger i närheten av Anderssons. Maten var utsökt som vanligt. Kanske inte så billig som på Metodistcentret, men Annas och min mat och dryck kostade tillsammans ganska exakt hundra kronor.

Josef Pansell