Blandade känslor
Advents och jultid är för mig normalt en speciell tid med mörkret ute och alla vackra småljus inne. I kyrkan ställer vi om verksamheten. Vi börjar med första advent då vi sjunger alla de klassiska sångerna. Sedan följer fyra adventssöndagar med olika teman. En söndag brukar barnen ha hand om och då har vi också terminsavslutning med fest som firas med julgröt och skinkmacka för alla som vill vara med. Advent innebär också predikantvecka. En konferens för sveriges pingstpastorer, pingstmissionärer och andra anställda inom pingströrelsen med liknande uppdrag. Det brukar samlas uppemot ett tusental deltagare och det är i sig en stor fest. Måndag efter andra advent har jag min julklappsköpardag. En mysig dag med sina egna traditioner och ritualer som jag kanske kan skriva om en annan gång. Sista veckan före jul brukar jag ta ledigt och julstäda. Slutligen firar vi julen i dagarna fyra med allt vad den innebär tillsammans med familj.
Men allt detta går jag miste om i år. Samtidigt så får jag en upplevelse att bära med mig genom livet. En jul i afrika, i värmen och den vackra naturen. Kanske ett dopp i polen på julafton? En jul tillsammans med mina två flickor i livet, Ida och Anna, där vi kan forma vårt eget firande som vi vill (förmodligen försöker vi göra det så traditionellt svenskt som det bara går här nere). Inte så illa!
När jag tänker på allt det mysiga där hemma i församlingen under advent så slås jag av en sak. Det är känslan där hemma och människor jag saknar. Inte livet. Jag trivs oerhört bra med livet här Kenya. Jag kommer att sakna de mysiga Gudstjänsterna i advent men inte arbetet med att skapa dem.
Det är ytterligare en sak jag insåg idag. Det jag förlorar i år är ett pris jag får betala för att få hem vår lilla dotter för att sedan kunna fira många jular med henne där hemma. Helt plötsligt känns det inte så farligt. Tänk vad jag fått! En liten Ida som jag älskar så mycket att det är svårt att beskriva. Jag kan bara inte tänka mig ett liv utan henne och om det innebär en jul borta från allt det vi brukar ha så får det bli så.
/ Josef
Ja Josef, det där känner jag igen. Längtan och glädje över nuet på samma gång - och så denna tanke att oavsett hur jobbigt det blir så kommer det akktid, alltid att vara värt det.... Även om önskan såklart är att det inte ska vara jobbigt.
Hoppas ni får en skön jul trots snöbristen. Jag minns vår Kenyajul med glädje (även om jag njuter enormt av hemmajulen nu!). Kan rekommendera norska skolans gudstjänster både första advent och julafton. Grönt och varmt, men välkända tongångar som jer julkänslan! Och många fantastiska sångare! Kanske du kan tipsa dem om sångerskan du är gift med, jag förstår att hon saknar att få sjunga i gudstjänst. De trevliga norrmännen skulle ta emot erbjudandet med öppna armar!
Hoppla vad mycket stavfel.... Sorry!
Känner också igen det där med hemlängtan, trots att jag inte varit i Afrika längre tid än ca en månad åt gången. Kan glädja dej med att det är VÄLDIGT skönt att komma hem och få sätta sej i sin egen soffa. Men det är förstås också roligt att uppleva en annorlunda jul. Vi hade ett litet eukalyptusträd till julgran. Det funkade det med. Och julklappar som vi släpat med hemifrån. På julaftonskvällen var vi på gudstjänst både i svenska kyrkan och i en afrikansk kyrka. Ett rejält "drag" i den afrikanska, kan man säga.
Så fint du skrivit Josef! Du fångar känslan. En jul i afrika är en annorlunda upplevelse, och jag är glad att jag fått uppleva det även om jag nog skulle dra mig för att göra om det igen om det inte vore för något alldeles speciellt. Det svåraste för mig var samtalen med mina nära och kära på julafton. Då var det riktigt jobbigt. Men ni har varandra, så det blir ju inte samma sak för er. Annars så är det så mycket annat häftigt att ta in. Kulturen, stämningen, dofterna... Ett tips är att försöka gå på en genuin afrikansk julkonsert. För mig blev det ett stort minne för livet (även om konserten började i sedvanlig africa time... 3 timmar för sent haha).
Idag är snickaren hemma hos oss och sätter upp köket. Ska bli väldigt spännande att komma hem!
Kram på er!
Åh Josef va fint!! Det känns som att läsa ur en bok! Vi Kommer SAKNA er!!!!! Men som sagt, det så värt att ni är där så vi får en lite kotte o fira massa jular me sen!!::) Kram/Emma
Vad fint du berättat om alla julförberedelser som brukar vara vanligt för er och hur det bidrar till stämningen både hemma och i kyrkan, Josef! Vi kommer att sakna er särskilt på julafton. Som tur är ses vi ju ganska snart därefter. Jag har ingen att gå på julottan med dessvärre. Strindberg undrar väl vart vi tagit vägen i år.
