Ett steg på vägen
Det känns som att vi sitter på ett tåg och åker med. Det går inte att bromsa eller skynda på. Det är absolut ingen motvillig resa men ibland hänger man bara inte med i tanken. Och ibland tycker man att tiden står stilla. Samtidigt som vi otåligt väntar på besked från kommittén som sitter på våra papper så går det väldigt fort just nu.
De första positiva beskeden från den där kommitténs möten har kommit så vi vet åtminstone att det händer något igen. Grattis alla ni som blivit godkända!!!
Vi har också vinkat av våran pappa idag som just nu sitter på planet till Kenya. Josef ska åka ner i några veckor för att börja sin tjänst och förbereda för oss. Mest för att börja jobba. Jag kan inte fatta att vi redan är här, att Josef åker är ju ett väldigt stort steg på vår väg till Kenya och lillebroster. Ida är mest intresserad av varför väskorna måste åka före pappa (vi vinkade ju av väskorna vid incheckningen långt innan vi vinkade av Josef). Men när pappa försvann in i säkerhetskontrollen så stämde Ida upp i en storgråt som inte tog slut förrän jag föreslog att hon skulle få välling i bilen. Det är pappas flicka!!!
Josef kommer att återkomma från Kenya med rapporter från projektet, det har han order att göra =)
/ Anna
Livet
Igår hade jag en riktig farmordag. Jag satt hos henne i några timmar, eller inte satt kanske. Jag stekte svamp efter konstens (farmors) alla regler tills den låg som torra skinnbitar i gjutjärnspannan. Sen gjorde jag svampstuvning à la farmor. Hon var nämligen svampstuvningsmästare. Jag får den nästan som hennes men riktigt så god kommer jag aldrig att få till den. Lite svampstuvning blev soppa som farmor fick och hon åt faktiskt några skedar och tyckte att det var gott. Undrar hur många galningar som börjar steka svamp på ett sjukhem där det absolut inte finns några spisfläktar. Sånt var viktigt för farmor och mig (att laga mat och baka tillsammans) och jag är så glad över vår sista dag tillsammans.
Idag har vi också gjort ett väldigt viktigt inköp. Det lilla nya liv som väntar på oss behöver ju en egen Puh. Puh är Idas nattkompis, inte alla nätter men de flesta. Puh köpte vi när vi längtade efter Ida och han fick sova i vår säng. Idag har Nasse fått komma hem till oss för att dela säng med oss tre. Nasse är ju Puhs bästa kompis och det var Idas självklara val.
Liv som kommer, liv som går. Det enda jag önskar är att leva här och nu och ta vara på de jag har.
Ta hand om varandra!
Anna
Idas väntan
Vi väntar fortfarande på godkänt i Kenya så att de kan börja leta efter den där lillebroren. Vi vet ingenting än och förväntar oss inte att veta något än på många veckor. Helst skulle vi vilja ha besked NU men vi vet ju att det tar lååååång tid. Hur som helst håller Josef på att packa ihop hemmet, han åker om två veckor knappt. Så resan är i allra högsta grad verklig även om vi inte har något barn att åka till än. Åker gör vi ändå, vi har ju jobb att göra.
Trevlig helg!
Anna
Nya sparkar
Vi väntar just nu på att våra papper ska processas av en kommitté i Kenya. Vi vet att pappren har kommit fram i september någon gång. Då passade kommittén på att ta en liten paus. De skulle väljas om och nån minister skulle godkänna den nya. Detta var tydligen väldigt besvärligt och omständigt. Som väntande hamnar man i ingenmansland. Tänk dig (du som varit gravid) om du skulle få ett mail där det står att ditt beräknade förlossningsdatum är uppskjutet på obestämd tid. Så är det i denna process, saker händer och man vet aldrig... men man vet att resultatet är fantastiskt och underbart.
Nu vet vi i alla fall att kommittén både är utsedd och godkänd och planerar möten under de närmsta veckorna. Det är bara att hoppas på att vi inte hamnat allt för långt ner på väntelistan. Den lilla där inne i hjärtat sparkar i alla fall vilt.
Där hemma (just nu i farmor och farfars sommarstuga) förbereder sig den blivande storasystern för fullt. Hon handlar tandborstar till lillebror (för en sån har hon beställt fast han ska heta både Matilda och Natalie) och hon fantiserar att han fyller år. Lillebroster är numera ständigt närvarande. Det är en ny underbar dimension av att vänta barn, att vara tre om väntan.
=) Anna