mwanangu

Efter två nätter på Ikweta drog vi vidare mot Samburu. Vi visste inte riktigt vad vi hade att vänta oss innan denna resa. Men vi har blivit rekommenderade att åka till både Meru och Samburu. Vi åkte direkt mot Samburu utan att åka in i Meru först, resan skulle bli lång... tills Salaash frågade om vägen på en mack och vips så fanns det en ny väg som skar genom landet och gjorde resan till Samburu väldigt mycket kortare. Vi kom fram till Isiolo som är sista stad innan Samburu där vi skulle kolla bilen lite. Kolla lite blev att svetsa fast metallbitar vid ena däcket, vilket gjorde att däcket blev omöjligt att lyfta av OM vi skulle få punktering. Kenyansk lösning! 

 

Efter lite svetsning körde vi in i Samburu, en park vi väldigt snart kom att älska. 

 

 

Buskar, berg, sand, damm och en flod som skar genom landskapet. Detta gjorde att man fick ökensand och gröna buskage på samma plätt. Här finns också djur som vi inte sett förut, vissa av dem lever bara här. 

 

 

Stenbock, tror vi i alla fall inte att vi sett förut. Vi måste köpa en bok och börja pricka av!

 

 

Grevyzebran, som bara lever här fick vi se redan första dagen. Vi letade efter flocken men denna zebra till skillnad från den sort vi alltid annars ser lever som solitärer. De är också utrotningshotade, det gäller alltså att vårda sina möten med dem. 

 

 

Somalistruts har vi inte heller sett. Struts som struts tänker ni men här smyger sig de stackars futtiga studier jag har i zoologi på mig och jag blir fascinerad av att de är så lika men ändå så olika. Naturens under liksom.

 

Efter några härliga timmars gamedrive landade vi uppe i bergen på Sopalodge. Lyxlodge som vi unnade oss på detta glidarsafari. Förutom vi fanns här en massa kineser, amerikaner mm som var ute på det dyra 15 dagars safari man kan åka på om man är rik på riktigt. Då flyger man mellan parkerna och gör i princip hela Kenya på 15 dagar. Galet! Två söta amerikanska tanter var ute på just ett sånt safari och det här var deras första stopp. De var milt sagt exalterade, som bara amerikanskor kan vara. Lodgen var toppen och maten var fantastisk så vi hade det mycket mycket bra. Utsikten från rummet var själva parken, inget staket här inte. Ida studerade lyckligt tre dik dik som smög runt i buskarna utanför vår balkong. 

 

 

Vår heldag i Samburu startade tidigt för game drive. Vi bara njöt av att åka runt i denna fantastiska natur, av drickande giraffer och elefantbäbisar. En leopard hade sitt byte i en buske. Bytet såg vi i två dagar, andra dagen luktade vi bytet också men själva leoparden ville inte äta inför publik. 

 

 

 

Liksom i Meru tog vi en lång lunchpaus för att få tid att bada och ta det lungt. Här var poolen inte nattöppen men den var desto finare och då var inte poolen i Meru ett enda dugg dålig. Stackars Ida har varit på mer än ett safari mitt i en frisering. När man är på safari hinner man liksom inte fläta så mycket det får vänta tills man kommer hem.

 

 

 

 

 

Efter några dopp och en god lunch åkte vi ut igen. Ett av de säkraste lejonspåren i en nationalpark är en massa safaribilar på samma ställe. Det bästa är när man hittar lejonen först och får stå ensam i vildmarken och bara titta men man kan ju inte låta bli när det ser ut såhär, då måste man åka dit och titta. 

 

 

Där fanns några damer och några småttingar som inte hade några problem med att äta inför publik. 

 

 

 

Sa jag att det var vackert norr om ekvatorn? Och nej, vi fick inte punktering :-)

 

 

 

Nästa uppdatering... Masai Mara

/ Anna