Valborg

Det är konstigt att ni har vår därhemma. Jag ser uppdateringarna på facebook och bilderna på vackra Kungsträdgården och jag förstår att det går mot sommar. När vi åkte var det vinter och när vi kommer tillbaka kommer det att vara vinter, det är på något sätt lättare att tänka att ni har vinter hela tiden. Sommar det har ju vi egentligen hela tiden även om regnet gör att det känns som höst. Vilket förstås är helt ok, jag har filt över axlarna och virkar sockar så jag har det finfint.
.
I lördags firade vi Valborg, som vårtalerskan sa några dagar sent men vi är ju i Kenya så vad väntade vi oss. Svenskföreningen ordnade trevligt firande på svenska skolan. Vi tittade på himlen och bestämde att vi åker, Ida var taggad till tänderna på en såndär brasa som Madicken går till. Det började regna när vi gick från parkeringen. Det var förstås väntat så Ida och Rasmus fick galonjackorna på, galonbyxorna satt redan där de skulle. Ida skuttade iväg med fullt galonställ, gummistövlar och pippiparaply, lyckligt skuttande i vattenpölarna.
.
Uppe vid elden stod några barn och frös under ett parasoll. De var helt klart beredda på att börja sjunga. Tyvärr hade publiken flytt (utom Ida förstås som hoppade som bäst). En mycket intressant notering är att bland alla Kenyasvenskar (mitt i långa regnperioden) var det vi och en annan barnfamilj som hade regnkläder på...
.
Hela evenemanget flyttades raskt så att publiken stod i biblioteket som har en vägg av glasdörrar som gick att öppna. Körerna med flera trängdes med korvförsäljningen under tak utanför huset bredvid. Perfekt! Alla torra och glada. Barnen, kvinnorna och männen sjöng varsin sång, en av gymnasieeleverna vårtalade och brasan tändes, precis som det ska vara. Jag måste säga att jag föredrar en gymnasieelevs vårtal framför en trött komunalpolitiker på Valborg (det hålls förmodligen en massa förträffliga vårtal av politiker i landet men där vi har varit i några år hade man ibland velat pigga upp talaren lite under talet). Vi kunde i alla fall avsluta vårt mysiga valborgsfirade vid elden i duggregn och det är ju precis som en vanlig valborg hemma.
.
.
Vi åt korv och bytte byxor på Ida som hoppat i så djupa vattenpölar att inte ens svenska galonkläder räckte. Sen åkte vi hem, i lördagsrusningen. När det regnar i Kenya blir det kö, oavsett om det är mycket bilar eller inte. Vi hade ätit korv och vi hade välling med oss i bilen så vi kände oss helt nöjda med att titta på alla andra galningar och försöka komma fram, vilket vi förstås gjorde till sist. Ni anar inte hur många riktningar en väg kan ha eller hur lite utrymme en buss faktiskt behöver för att ta sig fram eller hur många filer det finns på en väg som man annars kunde tro var tvåfilig. Nästa gång ska jag nog filma.
.
Jag avslutar med en bild från lördagsförmiddagen på älsklingarna.
.
.
Kram Anna
.
P.s. Vi har skaffat nya internetmakapärer så det finns några bilder i den långalånga uppdateringen från förra veckan.

Kommentarer
Postat av: Ulrika

Skönt att höra att allt är precis som vanligt. Här skiner solen och jag har planterat om dahliaplantor ikväll;). Kram från 3E i Fagersta

2012-05-08 @ 20:23:33

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0