Ibland sparkar det hårt
Denna väntan... Jag vet att den är glömd så snart vi har varandra men just nu vill jag inte vänta mer. Inte för att vi har väntat så värst länge, det är bara ett och ett halvt år sen vi åkte hem, det är oskerheten som är skräp, att inte veta när väntan är slut. Men i slutändan kommer det ju att vara en öiten parentes i sammanhanget.
Idag fick jag ett mail från en av de personer som skulle kunna maila oss beskedet vi väntar på nu. Mailet hade ingen rubrik. Då kan jag tala om att plutten där inne i hjärtat sparkade som besatt innan mailet laddats och jag fått läsa den trevliga hälsning som inte alls innehöll några besked till oss. H*n är lugn nu så vi får nog sova inatt :-)
Nattinatt på er
Anna
Ps det verkar inte gå att kommentera när jag skrivit inlägg på Ipaden som nu. Skumt! Men sluta för all del inte kommentera för det.
Väntar på att få höra vilken liten broster som är er!
Ja, jag väntar med er och hoppas det är snart som det sker. Mycket snart!
Så ni kör med asterisk för att slippa använda det nya modeordet "hen" ;-).
Vet ni förresten ålder på barnet den här gången? Förra gången gjorde ni ju inte det till att börja med. Vore lite snopet för Ida om hon skulle bli lillasyster istället för storasyster som hon sett fram emot att bli.
Det är jobbigt att gå över tiden, de längsta veckorna i livet!
Käraste ni! Intet är som väntans tider... snart är ni 4 i familjen o inget kommer vara som förut! Både besvärligt, men mest härligt! :) Kram på er! Vi är så nyfikna på vem vår nya syssling är!
/Hanna, Tony, Alva, Melker & lite katt-gos till Ida från Sune (som gärna håller sig inomhus nu när termometern visar -11)