mwanangu

När vi längtade Ida satt vi de sista veckorna i underbara sommarstugan i Gussjö. Jag fördrev tiden med att virka en filt (den gulgröna) till det lilla troll vi längtade efter men inte visste vem det var.

I höst har jag haft tennisarm så illa att virknålar och stickor fått vara stilla. Sorgligt när man bara längtar efter att få virka in lite längtan och drömmar i en filt eller en liten kofta. Men jag blev bra och igår blev den sista rutan klar och med tanke på pappersarbetet vi väntar på här nere så kommer längtansfilten (den blå) också att bli klar.

I väntan på nästa hjärta börjar jag landa i tillvaron där jag ska vara MAMMA inte kyrksångare, söndagsskolfröken, universitetsadjunkt eller doktorand utan fokus på mamma. Det är frustrerande att lägg bort så många identiteter samtidigt men jag njuter och jag njuter mer för varje dag. Ida och jag lägger pussel i timmar och lyssnar på Madicken eller Pippi. I eftermiddags låg jag på en solstol bredvid barnpoolen där Ida lekte. I ett annars helt övergivet poolområde pratade vi oss igenom ett par timmar innan vi fikade en Mango och gick upp. Vilka fantastiska samtal man kan ha med en treåring!

Hoppas jag får leva kvar i detta länge länge och att det blir dubbelt så härligt med två små kamrater.

Trotset och det andra sparar jag till ett annat inlägg.

Anna