mwanangu

Lite trött och sliten sitter jag (Josef) i soffan efter en helg i bushen och känner mig som en ”riktig missionär”. I lördags morse lämnade jag, tillsammans med de sju bibelskolestudenterna från Sverige, Nairobi för en resa ut i Masailand. Vi reste ihop med en kvinna som heter Lanoi och som driver ett projekt för att bekämpa kvinnlig könstympning, vilket är mycket vanligt bland masaierna, för att se hennes projekt. Hon och hennes man, som anslöt till oss senare på kvällen, har också på kort tid grundat fyra kyrkor i det område där de är verksamma.

Efter att ha lämnat Nairobi bakom oss for vi i kanske en timme ner emot Tanzania innan vi svängde av in i vildmarken. På extremt skumpiga och dåliga vägar som bitvis inte var mer än stigar tog vi oss långsamt fram i en Landrower och en Landcruzer till det område där de är verksamma.

På lördagen skulle det vara en samling för kvinnor i en av de kyrkor som de byggt och jag var ombedd att förbereda att kortare tal till kvinnorna. Men så fick jag reda på att männen också skulle vara med dagen till ära så det blev en extra utmaning.

Framme vid kyrkan, som låg bedårande vackert på en höjd, väntade en grupp masaier i sina traditionella kläder. Samlingen inleddes med sånger i traditionell masaistil och hälsningar från olika personer inklusive byns ”senior elder” (typ hövding) som var med. Sedan fick bibelskolestudenterna  ge några hälsningar och så var det min tur. Jag utgick från bibelordet från Johannes evangelium som berättar om att det var tre kvinnor men endast en man som stod vid Jesu sida då han hängde på korset och utifrån det vände mig först till kvinnorna med en stark uppmuntran och sedan till männen med en kraftfull utmaning att vara ansvarsfulla män och inte svikare.

Könsrollerna inom masaikulturen är extremt snedfördelade. Förenklat kan man säga att det är männen som har all makt i familjen och i byn medan kvinnorna gör allt jobb både med försörjning, skötsel av hemmet och fostran av barnen. Men mitt i detta fungerar kyrkan som en motvikt och i takt med att fler masaier blir troende så byggs också en stadig grund för förändring. Kyrkan är en stark motkraft mot kvinnlig könsstympning, tvångsäktenskap, månggifte och män som smiter från sitt ansvar.

Natten spenderade vi hemma hos paret som har ett helt fantastiskt ställe mitt ute i bushen. De äger en större bit land där de dels har byggt ett ”compound” som rymmer stort fint hus, en ”camping ground”, ett antal mindre hus samt en vacker trädgård och dels en farm med åkermark och djurhållning. De bjöd på god mat och en underbar kväll utomhus runt brasan.

Idag (söndag) medverkade vi i en annan av de kyrkor som de grundat och byggt. Jag predikade och studenterna  sjöng och delade några tankar. Även här gick gudstjänsten helt i masaikultur med allt från kläder till musik etc.

2010 tog Lanoi och hennes man beslutet att de ville lämna sin församling här i Nairobi för att helt satsa på att starta någonting i mannens hemtrakter. De började i maj 2010 med att fira gudstjänst under ett träd med fem deltagare inklusive paret. Idag, knappt två år senare, har de startat och byggt fyra kyrkor i området. De har inte tagit en enda shilling i lön för detta och de har bekostat kyrkbyggena helt själva med pengar ur egen ficka. De betalar också ur egen ficka för en sjuksköterska som betjänar folket i området. I princip alla som går i dessa kyrkor kommer ur traditionell masaitro och har kommit till tro på Jesus genom detta par.

Jag blir så fruktansvärt imponerad av människor som dessa. Som helt osjälviskt med stora uppoffringar satsar sina liv för att se en verklig förändring. Genom att både sprida tron och samtidigt verka för sociala förändringar så har de en stor inverkan på samhället. Jag känner mig så berikad av att få lära känna personer som dem och att få finnas där och med vår medverkan ge dem ett litet stöd känns fantastiskt. Det är personer som dessa som jag vill verka med och det är för stunder som dessa som mitt hjärta bankar för mission.

/ Josef