Uppdateringen

Jaha, nu har jag lagt rabarber på datorn med alla bilder, Rasmus sover, Ida myser i sitt rum... nu eller aldrig! (Bilder går sådär att få fram, men jag försöker uppdatera med bilder när internet vill).
.
Vi backar bandet till slutet av mars, då bloggade jag visserligen lite sporadiskt. Det var när mormor o co var här som jag släppte bloggen helt. Oj vad mysigt det är med besök!!! Men tiden räcker inte till allt det vanliga, man måste ju umgås allt vad man orkar.
.
Farbror Linus och hans kompisar störde ju inte oss så mycket, de var på safari i två långa omgångar. Men när de var här njöt vi desto mer, särskilt jag. Ida fick ju full uppmärksamhet vilket hon behövde som nybliven storasyster och jag fick lite andrum och tid att ägna till lilla nyfådda Rasmus. Vi guidade dem lite häromkring, vi var på giraffcentret och pussade giraffer, åt på Rusty Nail (som tragiskt nog ska stänga), Josef och Ida visade dem Nairobi city (vilket också gjorde Ida stor och stolt). Annars latade de sig vid poolen och hade det bra (hoppas jag). Det blev i alla fall tomt när de åkte hem.
.
I en dag var det tomt sen kom nästa leverans av familj. Mormor, morbror Gustav med fru och son. De senare innebar en kusin som Ida längtat efter. Vi vuxna tänker nog efter resan att det ska bli skönt om några år när barnen kan ta vara på sin stora kärlek till varandra och kontrollera sina avundsjukeimpulser lite bättre. De är så söta så man smäller av och plötsligt så smäller det för att de vill ha samma leksak eller något annat lika viktigt. Precis som barn är antar jag men man blir lite trött.
.
Detta ljuvliga besök innebar nya utflykter till alla våra favoritställen. Efter en dag i lugn och ro vid poolen åkte vi till Karen för att hinna turista så mycket som möjligt. Vi hann med bibelskolan, lunch på Rusty Nail, Karen Blixens museum och giraffcentret innan det började ösa ner. Våra gäster kom nämligen dagen innan regnperioden började på allvar. Listan är enormt lång särskilt med tanke på vad man brukar hinna här, en sak planerad om dagen, så brukar vi tänka men vill man så går det förstås.
.
Tredje dagen bar det av in i Nairobi national park. Vi hade ett härligt safari som i och för sig började med regn och en mycket kallare temperatur än vad våra gäster hade föreställt sig men efter frukost så slutade regnet och vi började tina upp. Frukosten åt vi i bilen precis bredvid två vita noshörningar som lugnt betade gräs och till slut vandrade över vägen bakom oss. Helt ok frukostutsikt!
.
.
Vi såg finfina djur som vanligt. På eftermiddagen när man för länge sedan har gett upp lejonjakten såg mamma (bra gjort mamma!) den här killen som lugnt promenerade över savannen. Lite längre bort låg fruarna och tog det lungt. Vi var först på plats men vi åkte inte med Salaash den här gången så guiden pratade lite i radion och efter ett tag var vi inte så ensamma längre. En bil som kom stannade och några gubbar gick ur (tokstollar) och efter ett tag var lejonen borta, det var någon expresident från något afrikanskt land som vi har lyckats glömma bort som tyckte att han var så viktig att det va ok att skrämma bort lejonen för oss andra.
.
.
.
Påskhelgen tillbringade vi hemma med påskpicknick, inte vid poolen som det var tänkt utan i gymet eftersom regnet började falla när vi skulle duka upp maten vid poolen. Vi gick till New Life också för att visa familjen Idas barnhem. Påskdagen firade några av oss med att åka till Amboseli, nationalparken som ligger vid foten av Kilimanjaro. Där fungerade inte vår kamera så bilderna därifrån har vi inte fått än. Vi såg i alla fall massor av elefanter och flodhästar förutom andra savanndjur. En flodhäst som vi såg var ute på promenad, flodhästen är det djur som dödar flest förutom myggan i Kenya. Det berättade Salaash glatt, körde runt flodhästen och parkerade och sa att vi skulle gå ut och äta lunch. Men flodhästen då stammade vi, ingen fara tydligen... flodhästar är farliga när man kommer mellan dem och ungarna eller mellan dem och vattnet och vår lunchpicknickplats var bakom flodisen.
.
Kilimanjaro som vanligtvis är täckt av moln visade sig på kvällen och vi fick några finfina kort på elefanter med berget i bakgrunden. Den andra dagen i parken syntes berget länge och Salaash gick ut och tog ett kort på oss, åsnan (bilen) och berget bakom =).
.
Hemma från Amboseli hade vi två dagar när vi försökte hinna med stan och Kazuri i Karen innan det var dags att packa in sig i bilen igen för sista safarit. Den här gången till Nakuru, vi lyxade och bodde på dyra lodgen inne i parken. Ett jättemysigt safari som innehöll ett obligatoriskt moment när man är ute med Salaash, carbreakdown. Han körde ner i ett hål med ena hjulet och där satt vi. Vi fick gå ut medan Salaash försökte hissa upp bilen och lägga ner stenar i hålet. Det kom andra bilar och efter tre turistgrupper som glatt filmat oss var det en man som hjälpte till och till slut var vi uppe ur hålet. Sen gick det fint! Kvällen bjöd till och med på en hel grupp lejon inklusive ungar som Lotta lyckade se (bravo Lotta!). Det som var tråkigt var avsaknaden av flamingos, för två år sen var sjön full av rosa fåglar, som en rosa kant runt sjön. Nu fanns det en eller två fläckar. Stadens avlopp rinner ut i sjön, så flamingosarna som inte uppskattar detta har tagit sitt pick och pack och flyttat till en annan sjö. Kloka fåglar!
.
.
.
.
På väg hem från Nakuru åkte vi in vid lake Naivasha och tog en promenad på Cresent Island, där får man promenera mitt bland zebror och giraffer. Fantastiskt mysigt! Dit ska vi åka tillbaka.
.
Efter detta sista safari tog vi en dag på Windsor club och badade i den varma sköna poolen, vattentemperaturen var 29 grader och det var 27 i luften så man frös lite när man gick upp, helt ok det också. Ida lärde sig simma själv med armpuffarna något hon har fortsatt med här hemma om än mer försiktigt i vår kalla pool.
.
Sista dagen innebar kyrkbesök i en småstad utanför Nairobi, egentligen trevligt men ljudnivån och ljudvolymen var nog den värsta jag har varit med om, jag kunde inte gå in i kyrkan med barnen innan de slutat sjunga så illa var det. Men sen blev det ok, och några barn dansade helt fantastiskt bra.
.
Förstår ni att man måste vila upp sig sen? Det har varit så fantastiskt mysigt att ha familjen här och det känns i hjärtat att det dröjer länge länge innan kusinerna får träffas igen och innan Rasmus och Ida får krama moster och morbror. Men när vi väl är hemma igen så blir det desto mer.
.
SÅ! Det var uppdateringen, nu ska bara bilderna läggas till sen ska jag återgå till tätare och kortare inlägg.
.
Hejsan!
Anna

Kommentarer
Postat av: Hanna

Duktiga dej Anna! Så bra du sammanfattat era familjebesök! Ser fram emot att få se bilderna när internet väl tillåter... :) Och käre nån va vi längtar tills det blir våran tur i höst!

2012-05-02 @ 14:58:16
Postat av: Anna

Uahhhhhh... Aaaaaaaaavundsjuk. Ni är helt underbart, tokigt, galna. Vilken himla massa safaris. Visst är det jobbigt och härligt med två. Ni har bara börjat... He, he, he..... All lycka til ler och många kramar./ the nilsons

2012-05-07 @ 13:11:03

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0