mwanangu

Det känns som att vi sitter på ett tåg och åker med. Det går inte att bromsa eller skynda på. Det är absolut ingen motvillig resa men ibland hänger man bara inte med i tanken. Och ibland tycker man att tiden står stilla. Samtidigt som vi otåligt väntar på besked från kommittén som sitter på våra papper så går det väldigt fort just nu.

De första positiva beskeden från den där kommitténs möten har kommit så vi vet åtminstone att det händer något igen. Grattis alla ni som blivit godkända!!!

Vi har också vinkat av våran pappa idag som just nu sitter på planet till Kenya. Josef ska åka ner i några veckor för att börja sin tjänst och förbereda för oss. Mest för att börja jobba. Jag kan inte fatta att vi redan är här, att Josef åker är ju ett väldigt stort steg på vår väg till Kenya och lillebroster. Ida är mest intresserad av varför väskorna måste åka före pappa (vi vinkade ju av väskorna vid incheckningen långt innan vi vinkade av Josef). Men när pappa försvann in i säkerhetskontrollen så stämde Ida upp i en storgråt som inte tog slut förrän jag föreslog att hon skulle få välling i bilen. Det är pappas flicka!!!

Josef kommer att återkomma från Kenya med rapporter från projektet, det har han order att göra =)

/ Anna