mwanangu

Idag har Ida och jag varit på stan och julhandlat. Vi har gått gata upp och gata ner (jag gick liksom lite vilse också). Jag måste vara en syn med Ida på magen, ryggsäck på ryggen och kassar i händerna. Nu är vi i alla fall klara med våra julklappar, om pappan är klar vet jag inte, har fått höra att jag får veta på julafton.

Bussresan hem från stan var en upplevelse i sig. Vi åkte hem i värsta rusningstrafiken men vår busschaufför kunde en egen väg. På smala gator körde han i vad som kändes som en hisnande fart, det gick förmodligen i 50 km/h =) Bussen som var en Citi Hoppa gjorde verkligen skäl för sitt namn jag tror jag lyfte en decimeter från sätet mellan varven. Vi kom i alla fall fram till Yaya även om vi stannade på baksidan och inte på framsidan som man brukar. Ingen traffic jam idag men väl ett av försöken att komma undan en =)

På Yaya gick vi runt lite, enda stället häromkring där det faktiskt känns julpyntat. Det fanns t.ex. en livs levande tomte som Ida vinkade glatt till. En kör hade de också som sjöng vackert. Det var säkert julsånger men inte min reportoar.

När vi kom hem höll Ida på att spricka av rörelsebehov och av pappabehov. Hon hade ju suttit fast på mig i massor av timmar och inte träffat pappa på lika länge. Så när Josef satt på golvet och busade med henne tog hon plötsligt två steg mot honom. Lika lycklig över det var hon som när hon kunde stå på egen hand. Sen ville hon inte upprepa bravaden. En gång om dan får väl räcka =).

Hejsan svejsan / Anna