mwanangu

PUH vilken dag! Den måste beskrivas i detalj. Vi har i alla fall träffat domaren och Ida har fått sin guardian så för oss gick det bra.

Klockan ringde 06.00 imorse, vi hade väl sovit två tre timmar var. Vi åt frukost, väckte Ida som var ungefär lika lättväkt som en normal tonåring. Jag satte pärlor i hennes hår vilket numera inte är vidare populärt. 07.30 skulle vi vara klara för avfärd. Bilen kom väl vid 08.00 och vi lämnade Gemina 08.13, man blir lite lätt stressad.

Vi hann ändå till domstolen i tid och efter att ha irrat runt i korridorerna hittade vi rätt. Efter en ny ökning i puls när inte advokaten fanns på plats kom ändå alla inblandade och vi kunde andas ut. Det kom domstolsmänniskor och allt såg ut att vara i sin ordning. Så meddelades det bara att domaren tog emot 11.30!!!

Vi gick och fikade med våra guardians. Vi var såklart Josef, Ida och jag men också våra grannar en trappa upp som skulle ha sin andra hearing, den där adoptionen godkänns. Vi drack gott kaffe, hade lite missöden med en halv utspilld latte (ingen fick på finkläderna, puh). Så gick vi tillbaka mot domstolen igen.

Folk började samlas igen och det kom kostymkillar med enorma pappersbuntar. Domaren kom och vi tog på oss kavajer och slätade till skjortor. Vi hade nummer 4 och grannarna nummer 7. De ropade upp nummer 6 först. Vad betydde det? Att de struntade i alla innan eller att de tog de viktigare andra hearingarna först????? Direkt efteråt ropades andra hearingarna in bara för att få beskedet att det inte fanns tid idag!!! SÅ ledsamt. Sen tog de första hearingarna det vill säga guardian appointment, barnen ska ha en guardian som utreder oss som föräldrar. Vi var ett sådant.

Väl inne hos domaren satt vi snällt på stolar längst bak i rummet. Vår advokat och en representant från vår organisation förde vår och Idas talan. Idas guardian frågades ut och sen var det klart. Idas intryck av domaren vet vi inget om men kanske kan pruttljuden som ljöd över rummet ha gjort något sorts intryck. Avtryck i blöjan gjorde de i alla fall =)

På eftermiddagen delas papper ut i domstolen. De familjer som skulle hämta sina papper idag för att kunna åka hem på nyåret fick också gå hem tomhänta. De får vacker vänta en - en och en halv månad till. GRYMT!!!

Det vi har lärt oss är att inte räkna in något som säkert. Visst har vi fått en första hearing snabbt och den gick till och med bra men det betyder inte att processen kommer att gå snabbt i slutändan. Det är klart att man börjar drömma men realisten i oss fick en rejäl push idag. Vi är jätteglada för Idas skull idag. Vi är otroligt ledsna för våra vänners skull och vi önskar att de snart får åka hem. Det är livet här, eftersom alla familjer finns på plats samtidigt finns det de som är glada samtidigt som några är ledsna. Det är tur att det går att vara glad och ledsen i omgångar. I grund och botten är vi bara GLADA men en dag som den här tillåter vi oss att ha alla känslor på en och samma gång.

/ Anna