Mera Kibera

Så har jag varit tillbaka och spenderat en halv dag med kvinnorna i Kibera och precis som efter besöket i januari är jag berörd och fylld av tankar. Det är mycket som har hänt sedan i januari. En del bra och annat mindre bra. Men en sak är säker, behoven finns kvar där och vi vill fortsätta att se hur vi kan hjälpa.

Kvinnorna berättar att året började bra, men det senaste halvåret har varit katastrofalt. Detta beror på att matpriserna i det närmast fördubblats på bara sex månader! Nu verkar utvecklingen ha stannat av och några produkter har även under de sista veckorna fallit lite i pris, men läget är mycket svårt

Detta gör att många av dem verkligen kämpar för att få ihop till pengar till mat vilket i sin tur gör att utvecklingen i deras verksamheter blir lidande. Istället för att kunna återbetala sina lån och spara för att återinvestera sina pengar i verksamheten går hela vinsten till försörja familjen. För några innebär det att de dragit sig ur projektet. Andra är kvar, men de är till viss del tillbaka där vi startade med att de vid månadens slut snarare står på minus i ekonomin än på plus. Men tänk då hur illa det varit om de aldrig kommit igång! Nu har de i varje fall genom sina små verksamheter en inkomst.

Samtidigt så är det andra som vittnar om hur det går framåt, trots svårigheterna. Främst verkar det vara gruppprojekten (de är indelade i grupper) som har den riktigt stora potentialen. Bland de fem ursprungliga grupperna är det en som har haft stora interna problem och därför inte kunnat utveckla något tillsammans. En grupp har helt enkelt inte lyckats just på grund av det jag nämnt ovan, att alla pengar går till att försörja familjerna. En grupp investerade i en viss verksamhet men det visade sig inte gå så bra som man tänkt sig så nu har man backat ur den och planerar för att kunna dra igång en helt annan verksamhet efter nyår. Två grupper verkar gå riktigt bra.

En av dessa har investerat i en lokal som de gjort till en butik där de säljer plastsaker (en stor marknad här). De håller nu på att spara så att de kan flytta in i ett av de stora fina köpcentrumen som finns här i Nairobi dit de rika går och handlar. Lyckas de med detta så är nog deras biljetter ut ur Kibera på väg att ros i land! Den andra gruppen som verkligen lyckats har registrerat sig själva hos myndigheterna och de är på väg att investera i enkelt hus där de kan hyra ut små lägenheter. De var nära att lyckas för någon månad sedan om det inte varit för att priserna gått upp. Nu sparar de vidare och tror att de kommer att nå fram under nästa år. För dessa kan jag också se en lysande framtid om de lyckas.

Sedan i januari har vi adderat två nya grupper till projektet med tio nya kvinnor i varje. De är nu igång men det är för tidigt för att veta hur det skall gå för dem, individuellt eller som grupper.

En sak som verkligen berörde mig var hur kvinnorna ur sex av de sju grupperna berättade om hur otroligt mycket själva gruppen har kommit att betyda för dem. De har kommit nära varandra på ett sätt som tidigare varit helt omöjligt för dem. En av dem berättar om hur hon numera när hon får problem och behöver pengar akut kan vända sig till sina väninnor i hennes grupp och de hjälper henne och hur hon själv lika naturligt hjälper de andra i hennes grupp när de har behov. Hon förklarar för mig hur fullständigt otänkbart det vore tidigare. Men nu stöder de varandra i kärlek och omsorg och litar på varandra.

Idag har verksamheten också utvecklat ett parallellt spår till det sociala projektet. Vid sidan om projektet ser vi en groende församling som är på väg att grundas som ett resultat av det som sker. Sedan förra hösten har en del av kvinnorna i projektet tillsammans med deras familjer börjat samlas och fira gudstjänst på söndagarna i lokalen. Den gudstjänstfirande gruppen har vuxit och de får inte längre plats i den lilla lokalen utan många sitter utanför, till och med när det regnar! De räknar upp emot ett hundratal personer som med viss regelbundenhet besöker gudstjänsterna.

Under de senaste månaderna har det utarbetats en plan inom FPFK (det trossamfund som vi verkar inom här i Kenya) hur de skall kunna bli en utpost till en av de etablerade och stabila församlingarna här i Nairobi och troligtvis blir det församlingen i Kawangare som jag besökt många gånger. Detta känns oerhört bra för oss för vi vet att de kommer att bli en del av en god församling med ett bra ledarskap som kan ge dem det rätta stödet.

Dessa två spår löper parallellt men det finns också starka band emellan dem då kärnan i respektive spår består av samma människor och att de möts i samma lokal. Samtidigt är det viktigt att de hålls isär eftersom det finns flera som är med i det sociala projektet men som inte är med i församlingen samtidigt som det finns flera som är med i församlingen men inte i det sociala projektet. Ledarna både i projektet och i den groende församlingen är fullt medvetna om vikten av detta och talar väldigt sunt och klokt om att ingen får känna sig tvingad att vara med i församlingen bara för att man är en del av det sociala projektet eller att det aldrig få blir så att man kommer till församlingen för att genom det få stöd ekonomiskt. Därför så kommer mikrofinansprojektet även för en tid framöver att ligga kvar som en verksamhet inom trossamfundet och inte komma direkt under den lokala församlingen.

Jag avslutar med en liten fundering:

Alldeles på slutet av vårt möte så var det en av kvinnorna som ville berätta något. Hon tillhörde dem som var fattigare inom gruppen. Med stolthet förklarade hon hur hon, trots alla problem och svårigheter, lyckats att spara 50 Shilling (ungefär 4 kronor) varje vecka. Hennes stolthet över bedriften berörde mig verkligen. När jag så till sist var klar och vi lämnade Kibera så var jag ordentligt hungrig och bestämde mig för att äta något på ”Food courten” på ett köpcentrum som jag passerade på vägen från Kibera (Prestige för er som är hemma med Nairobi). Jag åt från min favoritkinesrestaurang och maten kostade runt femton gånger så mycket som kvinnan lyckas spara varje vecka. Jag kan bara konstatera att det är något som är helt snett i den här världen!

/ Josef

Om du skulle vilja sätta in pengar för att fortsätta att stödja projektet så kan du sätta in pengar på pg-nr 65 17 77 – 5 Pingstkyrkan Bredäng ska vara mottagare, märk betalningen Kenya. Kontrollera pg-nummret, det är viktigt för oss att allt går rätt till och det ska vara Pingstkyrkan Bredäng och inget annat. Det är vår församling som har åtagit sig att administrera detta, alla pengar går dock oavkortat hit och jag ska personligen se till att varenda öre hamnar på kontot!


Kommentarer
Postat av: Anna I Nilsson

Ni gör ett fantastiskt jobb!!! Det är så spännande att läsa det du skriver Josef. Jag kommer att följa ert fortsatta arbete, och sätta in pengar för projektet. Jag ska prata med Anna om hur jag kan hjälpa till att sprida information om projektet för att få in mer pengar. Kram från Anna

2011-12-16 @ 22:28:49

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0