Sista

Så hette ett av mina inlägg för lite mer än nio månader sen. Då gjorde vi några saker för sista gången, t.ex. sista minisemestern som gift par utan barn. Nu gör vi saker för sista gången igen. Sista gången i Kenya (för den här gången). Idag var det sista safarit. Vi fick ett "plåster på såren safari" av Salaash eftersom bilen gick sönder sist. Gratis var det kanske inte, parkavgifter och bensin men billigare än fullt pris. Salaash avstod helt från sin vinst, det var nog det som var gåvan till oss. Men han har liksom inte råd att stå för det andra. Vi hade kanske inte gjort detta om han inte erbjudit oss det men nu är vi väldigt glada för att det blev av.

En förmiddag i strålande vackert väder i strålande vacker natur där Ida (och vi) fick vinka bye bye till zebror, giraffer och en massa andra kompisar. Nästa safari blir väl på Kolmården, inte helt fel det heller.

Jag har ett ställe hemma där jag måste dra efter andan. På vägen från Bollnäs mot Järvsö när åkrarna plötsligt öppnar upp landskapet och man ser Ljusnan till höger. Det finns gårdar och lador och det är bara vackert. Jag vet inte om alla skulle njuta som jag gör där, men för mig är det andlöst vackert. En sån upplevelse fick jag idag, och jag inser att jag har förälskat mig i Kenyas natur. Inte innerstan men så fort det blir grönt runt omkring så är det just andlöst vackert. Vidderna och grönskan blir något att längta tillbaka till. Jag tror att månaderna här har varit nödvändiga för att jag verkligen skulle ta in Kenya. Två veckor hade inte räckt för mig och det beror nog mer på mig än på de två veckorna. Jag är så hemkär att jag lätt hade bott i Sverige hela mitt liv och varit väldigt nöjd med det.

Nu har jag fått uppleva ett annat land, en annan kultur inifrån som jag inte fått göra annars. Det har gjort mig rikare och klokare och förmodligen mer krass när det gäller kulturskillnader. Framför allt har jag fått tid att plocka in Idas första land i hjärtat för det är där det sitter nu. Inte surgubben jag mötte på stan igår som frågade om Ida varit dyr, honom bemötte jag med mina åsikter om sådana kommentarer varpå han skamset lommade iväg. Inte soporna som ligger överallt i städer och byar. Inte prutandet, tidsuppfattningen, vägarna, den självklara uppfattningen att jag är gjord av pengar för att jag är blek i huden. Det finns mycket att inte tycka om här men månaderna har gett mig tid att se bortom det, se skönheten i naturen och i människorna. DET är jag glad över.

I väntan på ett papper som fortfarande inte blivit underskrivet utnyttjar vi tiden till att göra det där sista. På söndag ska vi till exempel åka till Nairobi Chapel (favoritkyrkan) en sista gång, det var vi lite besvikna över att inte hinna när det såg ut som hemresa i helgen. Nu hinner vi, inte allt men lite till.

/ Anna

Kommentarer
Postat av: Hanna

Jag sitter här på jobbet o kände mig plötsligt helt tvungen att kolla om det fanns nåt nytt på bloggen... och det fanns det ju! :) Jag blir helt tårögd över det du skriver Anna! Sverige är fantastiskt på många sätt - både naturen o vår välfärd - men tänk ändå vilken otrolig förmån för er att ha upplevt Kenya tillsammans med Ida under så lång tid! Jag tror att det är sååå mycket värt för framtiden, både för er o henne.

Vi LÄNGTAR o VÄNTAR - men vi finns här när ni än kommer - så njuuut av era sista dagar i Nairobi och av att göra allt "en sista gång"!



PS. Alva blev så glad när jag berättade att ni snart kommer hem att hon tog ett litet glädjeskutt! Å Melker väntar på att Josef ska komma o kolla när han cyklar UTAN stödhjul... Å Sune mjau väntar på att Ida ska komma o kela med honom! :)

2010-05-27 @ 10:14:18
Postat av: Mamma

Jag sitter också som Hanna och kollar bloggen på jobbet! Snart är den tiden över. Ja Anna, jag tycker som Hanna att Du skriver så fint! Mitt Hälsingeblod känns varmt och behagligt när du beskriver den välbekanta vägen så vackert. Tänk vad mycket härligt som väntar Er här hemma. Det är en underbar tid att komma hem nu och se bl.a syrenerna slå ut och vår ljuvliga grönska. Njut nu och ta in det ni av Nairobi kan så länge ni är kvar. KRAM

2010-05-27 @ 11:37:55
Postat av: Svärmor

Anna, du är fantastiskt duktig på att formulera dina tankar och känslor i skrift. Man blir alldeles tagen av det du skriver. Instämmer helt med föregående två inlägg samtidigt som tårarna kommer i ögonvrån. Härligt att ni kan njuta av tillvaron in i det sista i Nairobi.

STOR KRAM! VI VÄNTAR SÅ PÅ ER HÄR HEMMA!

2010-05-27 @ 17:29:29

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0