mwanangu

Nu händer det grejjor =) Jag har varit och träffat gänget idag. De är glada och förväntansfulla och en aning otåliga vilket jag förstår. De vill ju börja jobba NU. De kommer att få börja snart men det gäller att ta saker i rätt ordning har vi förstått.

Innan jag berättar om projektet måste jag bara få berätta om leksakerna. I vår kyrka i Bredäng samlar barnen in pengar varje vecka för att en grupp barn i Bulgarien ska få äta korvmackor på fredagar. Ett lagom projekt för barn att förstå och väldigt bra då de tidigt får lära sig att ge till andra. Men en söndag i början av terminen samlades inte pengar in, inte bara åtminstone. Barnen samlade in leksaker, jag gissar att några mammor tog chansen att rensa lite =) Leksakerna kom hit till Kenya med några av våra vänner som hade möjlighet att ta en extra väska. Idag kom leksakerna till Kibera, jag har väntat för jag vill inte vara mzungon (vitingen) som kommer med saker men nu har jag varit där så många gånger tomhänt så idag passade det bra. Ni må tro att både mammor och barn var lyckliga. Mammorna tog emot sakerna och barnen hoppade och sjöng av otålighet utanför.





Så till projektet. Vi hade ett möte i veckan om utbildningen vi ska tvinga (ja faktiskt) alla att gå. Man måste delta i utbildningen för att få låna pengar. Vi har fått kontakt med två helt fantastiska kvinnor som driver liknande projekt på landsbygden. Skillnaden är att man i deras projekt får börja med att spara ihop pengar för att sen kunna låna. Vi har med er hjälp kunnat fixat en snabbare start för vår grupp.

Jag ska försöka beskriva våra planer nu och så hoppas jag att ni har överseende med att planer ändras, ingenting är skrivet i sten här. De två kvinnorna kommer att undervisa vår grupp om hur man sparar, hur man lånar och hur man driver företag. De kommer också att tipsa om enkla företagsidéer som ger snabb vinst. Vi kommer t.ex. att få lära oss att göra godis.

Vi kommer att öppna ett konto på pingströrelsens (FPFK) huvudkontor. På själva huvudkontoret kommer det också att finnas en handkassa för att komma undan bankens avgifter för varje uttag. Kvinnorna kommer att delas in i grupper om 9 - 10 st för att det ska vara enklare att samordna. Varje grupp kommer att få pengar i storleksordningen 300 kr per person men som en klumpsumma. De ska bestämma sig för vilken sorts företag de vill starta och i gruppen får de avgöra hur mycket var och en ska låna. Lånet ska vara återbetalt efter tre månader med 1 % ränta. De kommer också att erbjudas möjlighet att spara på det gemensamma kontot. Uttag och insättningar kommer att bokföras i en liten bankbok som våra kursledare ska ordna åt oss.

Efter tre månader får de möjlighet att låna igen för att utvidga sin verksamhet. Detta lån ska också vara återbetalt med 1 % ränta efter tre månader. Vi kommer också att fylla på i kassan så att varje grupp har tillgång till 500 kr per person. Så kommer det att fortsätta i fyra tremånadersperioder. Efter ett år kan de få tillbaka sina sparpengar tillsammans med den ränta de har betalt. Räntan är alltså ett slags obligatoriskt sparande. De kan naturligtvis välja själva att låta pengarna stå kvar och fortsätta ett år till men det återstår att se. Kanske detta kommer att rulla i flera år, kanske kan vi starta en ny grupp om ett år.

Det känns helt fantastiskt att ha fått denna kontakt där det redan finns kunskap, material och idéer om denna sorts verksamhet. Då vi egentligen inte vet vad vi håller på med, är vi övertygade om att Gud faktiskt hjälper oss. Att det är två kenyanska kvinnor gör inte saken sämre. Det finns mycket som jag, en rik vit kvinna (i alla fall i deras ögon) aldrig skulle kunna säga med trovärdighet men som dessa två kvinnor säger helt utan omsvep. Hur skull jag t.ex. kunna be en kvinna som tjänar 120 kr i månaden, och för det ska föda en familj att spara. Men det är precis vad hon behöver göra och det är vad dessa två kvinnor säger. De får kvinnor på landsbygden i Kenya att spara pengar och jobba och bli självständiga företagare. Ett exempel är en liten by där många män är alkoholiserade och kvinnorna bokstavligt talat inte hade mat för dagen. Det är enda stället där de inte har kunnat börja med att spara, det gick helt enkelt inte. De gick istället till affären på morgonen och lånade ingredienser till chapatti (undrar hur det stavas) och mandazi, lokalt bröd och fikabröd. De bakade och sålde och gick tillbaka till affären och betalade på kvällen. Förra året sparade dessa kvinnor 240 000 kr!!! (vi vet inte hur många de är men visst låter det otroligt) de sparade mest av alla grupper i projektet. Denna kraft och självständighet är vad vi önskar våra vänner!

Här kommer en ny berättelse från en av kvinnorna i gruppen. Förstår ni att vi är glada över att kunna göra något. Och det är tack vare er och Gud.

Florence

Florence föräldrar flyttade från landsbygden till Kibera där de födde åtta barn. Men när situationen blev för svår så flydde föräldrarna Kibera och flyttade tillbaka hem och lämnade sina åtta barn åt sitt öde i Kibera. Florence, hennes fem systrar och två bröder försökte ta hand om sig bäst de kunde. För att skaffa pengar till mat gick de ut till skogen och plockade grenar som de sålde som ved. Deras situation blev till sist så svår att de sex systrarna bestämde sig för att gifta sig. Det var deras enda utväg som de kunde se. Så Florence sökte reda på första bästa man som ville ha henne. Hon hamnade hos en alkoholist och med honom har hon fått tre barn. Ibland har mannen jobb och får en liten inkomst och om han inte super upp alla pengar han får så har de råd att köpa mat. Därför har de ibland mat och ibland får de går hungriga i dagar utan något att äta. Florence tar dessutom hand om en syster som är sjuk och ett barn till en syster som har dött.

Innan våldsamheterna våren 2008 så hade hon en liten verksamhet där hon sålde smink. Denna verksamhet gav ingen stor inkomst men tillräckligt för att de skulle ha mat. Men hon förlorade allt i våldsamheterna och nu vill hon ha hjälp att starta upp igen.

/ Anna