Kibera - kursen närmar sig
Vi stötte dock på ett litet problem. Den lokal vi hade bokat ville/kunde plötsligt inte hyra ut till oss så nu kommer vi att vara på bibelskolan i Karen istället. Det känns väldigt bra. Kursen är en budgetlösning, vi vill ju inte använda mer pengar än nödvändigt till detta trots att vi är övertygade om att kursen kommer att ge mer pengar i plånboken hos kvinnorna än vad kursen kostar. Det som känns bra är att kunna erbjuda en lokal långt bort från deras vardag (annars skulle vi ha varit i Kibera), vi står för transport så det spelar inte kvinnorna någon roll. Det känns också bra att de får sitta i college-klassrum tänkta för vuxna människor istället för förskole-klassrum med pygméstolar. Hela lösningen blev bara 500 kr dyrare och det betalar vi gärna för detta mycket bättre alternativ.
Det ska bli så roligt att kunna skriva och lägga ut bilder nästa söndag så att ni också får ett smakprov.
Ett porträtt ska det i alla fall bli
Verin
Verin växte upp på landet. När hennes mamma dog i HIV flyttade hon till sin mormor. Efter primary school (klass 1-8) hade de inte pengar till secondary school (klass 9-12) så Verin bestämde sig för att gifta sig istället. Mannen hon gifte sig med kom från Kibera och de flyttade dit. Mannen är egentligen skomakare men om han jobbar eller inte varierar mycket. Har han jobb så kan de få ihop till mat och hyra. Men när han inte har jobb har de inget. Ibland får de stora problem när hyresindrivarna kommer och de saknar pengar till hyran (En vanlig månadshyra i kibera är 100 - 150 kr).
De har två barn och har knappt råd med mat åt dem. Ett av barnen går i förskola och förskola kostar pengar, 300 shilling (30 kr) i månaden, men just nu saknar de inkomst som kan täcka skolavgiften. (I Kenya måste man klara ett inträdesprov för att få börja skolan och många sätter sina barn i förskola bara för att de ska klara provet.)
Om Verin kunde så skulle hon vilja göra och sälja samosas (ett köttfärsknyte).
Allt gott / Anna
