I mål!!!

Inte med hela projektet med med insamlingen. Vi behövde 20 000 kr för att kunna starta för alla de 40 familjerna. Vi har fått in 38 500 kr och vi har hört att det kan vara mer på väg in. Vi är mållösa av tacksamhet och glädje över er generositet. De tonåringar som var i Kittelfjäll har samlat in 23 000 kr av dessa pengar vilket vi tycker är MYCKET imponerande. Vi vet att Gud älskar en glad givare och vi ber om Hans rika välsignelse över er. Vi ber också om Guds rika välsignelse över pengarna. Det känns som väldigt mycket men vi vet också att behoven är oändliga. Den grupp vi arbetar med idag kan växa sig hur stor som helst så det finns ingen bortre gräns för behovet. Ni har gett oss möjligheten att göra mer än vi bad om från början och för det är vi så glada.

Jag skulle ha varit där idag men det har regnat och åskat så jag bestämde mig för att avstå. Fegt? Ja, men jag hade förmodligen legat i leran innan jag kommit mig ner och det är bättre att komma med någon gnutta värdighet nästa söndag. Då kommer jag också att ha lite nyheter med mig.

På torsdag ska vi nämligen träffa de två kenynska kvinnor som arbetar med microfinans och som har lovat att utbilda oss. Josef, jag, Henry och Cylock ska få den första utbildningsdagen. Sen ska vi samla kvinnorna. Det som är riktigt bra med detta förutom att de har erfarenhet är att de är kenyaner. Det finns mycket i det här sammanhanget som jag aldrig skulle kunna säga men som dessa två kvinnor kan säga rakt ut. Vi hoppas att övriga utbildningsdagar kan bokas in snarast så att vi kan gå vidare. Vi är ju liksom redo att öppna konto nu. Nästa veckas Kiberauppdatering hoppas jag kan innebära lite detaljer om hur vi kan organisera. Nu är det bara miljoner lösa tankar.

Jag skulle vilja presentera Henry och Cylock för er. Det är de två män som brukar träffa kvinnorna på söndagseftermiddagarna. Henry jobbar på Karen Christian College där både Josef och jag har undervisat. Han är dean of students vilket jag skulle översätta med studierektor med särskilt ansvar för studenterna. Han studerar för att ta en master i counceling vilket passar honom utmärkt. Han är en utpräglad relationsmänniska och är särskilt bra på att vårda människor. Cylock är student på skolan, hans livsdröm är att få bli pastor. Han studerar för att ta en bachelor i pastorsprogrammet. Han har flyttat från sin hemby till Nairobi och bor i Mathare en annan slum utanför stan. Han arbetar volontärt i pingstförsamlingen i Kibera. Efter våldsamheterna för ett och ett halvt år sedan sökte Cylock upp kvinnorna i vår grupp och lyckades få dem att försonas. Gruppen är nämligen inte homogen på något sätt. De är från olika stammar och oroligheterna var först och främst stamfejder. Men under Cylocks ledning har gruppen återförenats och försonats med varandra. Det är mycket beundransvärt att lyckas med något sådant här. Det är alltså två mycket kloka och omsorgsfulla män vi arbetar med. Det känns inte oroligt alls att lämna arbetet i deras händer när vi åker hem. Vi måste bara se till att dra upp riktlinjerna och dra igång först.

För att ni ska lära känna livet för våra vänner i Kibera kommer vi att publicera en berättelse i veckan under några veckor framöver. Berättelserna har också berättats på sportlovslägret i Kittelfjäll.

--------

Doris

Kom till Kibera 1993 när hon gifte sig med en man härifrån. Under åtta år försökte de får barn utan resultat. Slutligen fick de en dotter, men hon dog efter ett år. 2004 fick de en pojke men efter hans födelse så fastnade mannen i alkoholism. Slutligen mördades mannen och efter det har Doris och sonens situation blivit oerhört svår. Hon har inget arbete och har svårt att få pengar till mat. Får hon ett tillfälligt jobb en dag, att tvätta åt någon eller så, då har de mat den dagen. Annars får de gå hungriga.

Doris berättar att de nästan inte har något i sitt hus och hon vantrivs där och vill helst inte gå hem. Hon säger: ”Om inget händer så ser jag ingen framtid för mig eller mitt barn”.

Ett stort problem för dem är att hon inte har råd med skolavgift för sin son så nu går han inte i skolan.

--------

Som sagt, behoven är enorma! / Anna

Ps om du skulle vilja läsa mer om vårt projekt i Kibera klickar du bara på Kibera under kategorier här till höger så kommer inläggen efter varandra i omvänd kronologisk ordning, dvs det nyaste inlägget först.


Kommentarer
Postat av: Agneta Johansson

Hur går det för Doris och hennes son nu då?

Jag har ju så skral ekonomi själv, men jag skulle gärna kunna ge en hundralapp i månaden på tex autogiro till dem. Men hur går det till där?

Agneta.

2010-04-18 @ 18:39:10

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0