Förklaring
Idag har jag haft en ettochetthalvtåring som hämtar sig från feber runt benen, bokstavligt talat. När jag har försökt göra något så har hon klamrat sig fast vid mina ben och gnällt. Annars är febern som hängt i i två dagar hållt sig nere och hon mår nog rätt bra men hon var märkbart trött på förmiddagen så vi har hållit oss inne och tagit det lungt, det fick vi ju inte direkt göra igår när febern blossade som bäst.
Jag tänkte förklara vad som egentligen hände igår. Det var ju helt klart lite märkligt. Påsklovet börjar vilken dag som helst men på äkta Kenyanskt manér så visste ingen riktigt vilken dag lovet skulle börja. Plötsligt hade de en tom dag i familjerätten och passade på att lägga in fall som blivit strukna tidigare, alltså vi. Problemet var att de la in alldeles förskräckligt många fall före oss.
Vi var bara tre adoptionshearingar på listan, övriga fall var förmodligen arvstvister eller skilsmässor eller liknande. Men fortfarande var 29 punkter före lunch lite väl mastigt. Då vi kan se listan dagen innan var vi förberedda på att få gå hem ohörda då vi insåg omöjligheten i schemat, men hoppas gör man ju innerligt ändå. Det handlar alltså inte om att rätten har börjat med adoptioner på onsdagar också, det var en ren tillfällighet. Han kallade som sagt in oss efter sex punkter och skickade hem oss, den välvillige kan anse att han ville bespara oss en lång väntan på ingenting, DET är vi tacksamma för.
Vi tar detta väldigt lungt, det var mycket tråkigare att bli struken första gången. Det här var mer ett bra initiativ av någon advokaten? någon i domstolen? vi vet inte men vi uppskattar försöket. Det enda som blir tydligt är att man aldrig ska räkna in något för säkert i denna process. Det är bättre att fira alla framgångar och vara lycklig för det man har. Som idag när jag satt med en trött flicka i knät som ville se Pippi (jag hade kunnat få se Pippi konstant hela dagen om hon fått sin vilja igenom). Det är verkligen helt ljuvligt att snusa på huvudet, hon har de underbaraste mjukaste lockar på sidan av huvudet där håret inte blivit strävt än. Sådana stunder är verkligen sköna, ett lugn och en luvlighet sköljer genom mig när jag sitter där och snusar.
Det var allt från Nairobi ikväll =) / Anna
Jag tänkte förklara vad som egentligen hände igår. Det var ju helt klart lite märkligt. Påsklovet börjar vilken dag som helst men på äkta Kenyanskt manér så visste ingen riktigt vilken dag lovet skulle börja. Plötsligt hade de en tom dag i familjerätten och passade på att lägga in fall som blivit strukna tidigare, alltså vi. Problemet var att de la in alldeles förskräckligt många fall före oss.
Vi var bara tre adoptionshearingar på listan, övriga fall var förmodligen arvstvister eller skilsmässor eller liknande. Men fortfarande var 29 punkter före lunch lite väl mastigt. Då vi kan se listan dagen innan var vi förberedda på att få gå hem ohörda då vi insåg omöjligheten i schemat, men hoppas gör man ju innerligt ändå. Det handlar alltså inte om att rätten har börjat med adoptioner på onsdagar också, det var en ren tillfällighet. Han kallade som sagt in oss efter sex punkter och skickade hem oss, den välvillige kan anse att han ville bespara oss en lång väntan på ingenting, DET är vi tacksamma för.
Vi tar detta väldigt lungt, det var mycket tråkigare att bli struken första gången. Det här var mer ett bra initiativ av någon advokaten? någon i domstolen? vi vet inte men vi uppskattar försöket. Det enda som blir tydligt är att man aldrig ska räkna in något för säkert i denna process. Det är bättre att fira alla framgångar och vara lycklig för det man har. Som idag när jag satt med en trött flicka i knät som ville se Pippi (jag hade kunnat få se Pippi konstant hela dagen om hon fått sin vilja igenom). Det är verkligen helt ljuvligt att snusa på huvudet, hon har de underbaraste mjukaste lockar på sidan av huvudet där håret inte blivit strävt än. Sådana stunder är verkligen sköna, ett lugn och en luvlighet sköljer genom mig när jag sitter där och snusar.
Det var allt från Nairobi ikväll =) / Anna
Kommentarer
Postat av: Farmor
Lilla goa Ida med sina fina lockar, vad härligt du beskriver henne Anna. Hoppas febern ger vika till i morgon. KRAM!!
Trackback
