Kibera - det rullar

Alltså det är inte Kibera som rullar utan projektet. Vi hade möte här hemma i fredags och fick lite rapporter. Alla de fem grupperna har träffats och börjat spara. Bara det känns helt makalöst. Hoppas också att de kommer att planera klokt inför sina kommande investeringar. Vi är väl medvetna om att en del av de pengar vi lånar ut aldrig kommer att komma tillbaka men de som inte betalar tillbaka får inte heller stanna i projektet och pengarna hamnar där de behövs var så säker. Men för en del av kvinnorna kommer detta att fungera och bli en början på ett helt nytt liv. Man kan inte ge sig in i projekt här och blåögt tro att det kommer att fungera på alla fronter, eller det kan man ju men då blir man garanterat besviken.

Vi pratade om problem. Ett problem är de familjer som har tagit hand om föräldralösa barn, där de föräldralösa barnen är över tre år och under skolåldern. Alltså, det går inte att ta med dem till "jobbet" och man har inte råd med förskoleavgiften (70 kr / mån). Jag blev lite bitsk först och undrade om inte dessa barn också var barn i familjen och borde behandlas så (de biologiska barnen går förmodligen i förskola) men som så ofta här så får man inse den krassa verkligheten. Om en familj har tio biologiska barn och har tagit hand om fem föräldralösa för att en syster eller bror dött så kan det ju finnas orsaker till att pengarna inte räcker. Vi har bett om ett antal så att vi vet hur många barn det rör sig om. Sen ska vi fundera på om det är möjligt att betala deras förskoleavgifter åtminstone till en början. Det skulle helt klart hjälpa kvinnorna att kunna arbeta.

Skolavgifter har vi sagt nej till (just nu) det är så många familjer så det är helt enkelt inte möjligt. Primary school är gratis även om man får nöja sig med public school som sällan är bra. Secondary school är så dyrt att vi skulle ha råd att hjälpa tre barn. Då kan pengarna användas bättre.

De tror inte riktigt på att detta är möjligt trots de två gästerna som berättade hur lyckat detta varit i deras by. De vill gärna tala om för oss att i Kibera är det extra svårt så vi måste förstå att man måste göra annorlunda där. Vi vet förstås inte men vi har valt att lita på Rhoda och Grace som höll utbildningen. De är väldigt bestämda med att lånen ska vara återbetalda på tre månader och att de ska betalas veckovis. Då ser man vilka som tar detta på allvar och inte. Jag höll fast vid att erfarenheten av 10 000 kvinnor Kenya runt måste väga tyngre än en känsla av att detta är för svårt hos några som inte har provat än. Då föreslog Henry att vi skulle hjälpa till med mat de första dagarna så att det inte finns någon ursäkt för att inte starta och inte betala tillbaka. Alltså funderar vi just nu på om vi ska göra det eller inte. Det kommer att kosta minst 5 000 kr, det är ju närmare 60 familjer. Henry tyckte två veckor, 14 dagar. Vi lutar åt 10 dagar, det är dyrt nog och borde ge dem en ärlig chans att komma igång. Om de är sparsamma med maten så räcker den i 14 dagar ändå, de äter ju trots allt nu också.

Pengarna är i alla fall överförda från Sverige så antingen finns de i cyberrymden eller på kontot. Vi ska kontrollera det på torsdag så att allt är i ordning innan fredag. Snart kan vi inte göra mer... då är det upp till tjejerna själva.

Här kommer dagens porträtt

Martha

Martha är Masai men gifte sig med en Kikoy. 1963 flyttade de till Nairobi där mannen fick en liten bit mark av staden i det område som senare kom att bli Kibera eftersom han var stadsanställd. Då var det inte en slum utan ett fattigare område med små hus som låg glest från varandra med små tomter där de kunde odla lite egna grönsaker.

Med tiden så förändrades området och slummen Kibera uppstod precis där Martha och hennes man bodde. Därför är hon en av få i Kibera som faktiskt äger sin mark och sitt hus. Livet förändrades drastiskt efter första barnet hade fötts. Mannen var sångare och gick helt upp i musiken och han blev alkoholist. Han brydde sig inte ett dugg om familj och hem och alla pengar han tjänade gick till sprit. Till sist tog Martha sitt barn och flydde till sina föräldrar. Då passade mannen på att ta sig en andra hustru. Men efter en tid dog den andra hustrun och då kom mannen och hämtade tillbaka Martha.

Martha bestämde sig för att ha tålamod och stanna med honom och ta hand om barnen och försöka sörja för dem. 1992 dog mannen. Under åren som gått har tre av deras barn dött. Martha säger: ”Jag har bestämt mig för att som kristen ha en positiv inställning till livet även om det ofta är hårt med många problem” Marthas största problem är att huset är i extremt dåligt skick och skulle behöva åtgärdas. När det regnar strömmar vatten in både från tak och från hål i väggarna.

Martha har skänkt en del av sin mark till områdets barn, det är på hennes tomt lokalen där barnen och mammorna träffas står. Hon är gruppens mama.

Vi önskar er en god vecka och Guds välsignelse / Anna och Josef


Kommentarer
Postat av: Karin

Jag blir så inspierad när jag läser så nu ska vi bli Fadder och dela med oss av vårt överflöd. Tack för att ni delar med er så av ert liv.Gud välsigne er ALLA tre =) kram kram

2010-04-13 @ 11:58:37

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0