mwanangu

Idag när vi kom till barnhemmet var det uppenbart att vår lilla flicka känner igen oss nu. Hon sken upp och gav oss ett jätte-skratt när hon såg vilka som kom innanför dörren. För mig var det för första gången riktigt jobbigt att lämna henne på kvällen. När vi sade "bye, bye" och lämnde henne där hon satt vid fönstren vinkade hon tillbaka med sitt underbara leende. Jag kunde knappt hålla tårarna tillbaka. Det var oerhört svårt att lämna henne och jag förstår inte hur jag skall kalara av de kommande dagarna innan vi får "ta hem" henne.

Annars innehöll dagen ett besök med vår flicka till doktorn för att få det som kallas för "second opinion". Det är en viktig del i proceduren här att vi som adoptivföräldrar tar med oss barnet till en "oberoende" läkare för en grundläggande undersökning.

Efter att vi lämnat henne på barnhemmet tog vi taxi till Anderssons (vi plockade upp Per på vägen som köpt lite medicin på apoteket) och på vägen köpte vi hämtmat från en kinesisk restaurant som ligger i närheten av deras hem.

Ja, det var dagens berättelse.

Josef

Annas tillägg...

Tack och lov får vi låna hem lillan i helgen, på dagarna. Hittills har vi suttit i soffan eller på golvet på barnhemmet och lekt eller gosat med henne med alla andra barn, personal och volontärer (och det är många). Det känns som om vi är klara med det nu. Det ska bli väldigt skönt att få ha henne här hemma även om det säkert kommer att vara hemskt att lämna tillbaka henne på kvällen. Men på måndag då får hon sova i Nalle Puh lakanen hos mamma och pappa.

Nu sitter vi och fikar te och bullar. När vi kom hem ikväll låg ett litet paket med två bullar i. Jag gissar vem det är så får vi se om jag har rätt. Snacka om GODA grannar =)

Nattinatt / Anna