mwanangu

Idag eldade dom bildäck på vår gård. Nej, det är inte så dramatiskt som det låter. Däcken var helt enkelt slut och det var dags att släga dem.

I ett hörn av det compound som vi bor på finns en plats där de eldar sopor. Det är en liten hörna inringad av plåt med en skorsten som sticker upp. Dit tas tydligen våra sopor. En del, typ delar av det organiska, sorteras ut. Vad man gör med det vet jag inte. Resten eldas upp. Så gör man tydligen med sopor här och därför hänger det en ständig lukt av plaströk över Nairobi blandat med avgaser.

Det är fortfarande svårt att veta hur man skall hantera alla tiggare man möter. Det kommer förmodligen vara lika svårt hela tiden. Men häromdagen var ett sådant där ögonblick då för en kort stund allt plötsligt blev självklart. Vi gick mellan två köpcentrum, "Prestige" och "Adams arcade". Det är en väg med en hel del tiggande barn. En liten spinkig liten kille med smutsiga slitna kläder kom emot oss. Plötsligt fick han syn på Annas vattenflaska och med stora hundögon styrde han sina steg rätt fram emot oss. Han brydde sig inte ens om att tigga pengar eller säga ett ord. Han sträckte vädjande fram sina små händer emot flaskan. Han fick tag i flaskan och vägrade släppa. Det är ett möte som nog kommer att leva kvar i Annas och mitt hjärta för livet. Självklart fick han vattnet.

Vi hade tänkt att ta en sväng till Yaya (ett köpcentrum nära oss) idag. Men vännen Per kom förbi för att låna ett par av Annas skor till Anna-Lena så vi blev hemma en stund extra. Det blev ingen tur till Yaya (lika skönt det, man ska inte stressa. Annas amn.) utan istället en tur till Uchumi, vår närmaste stormarknad för inköp av diverse matvaror. Kvällen har vi sedan spenderat i trevligt sällskap av Margaretha, Kenyas pingstmissionär. Vi åt middag hemma hos oss och hade några mycket trevliga timmar. Dagens tidigare timmar spenderade vi vid sandlådan med kompisar och för mig blev det ett par timmars förberedelse inför söndag då jag skall predika.

För övrigt så verkar våran pool som haft en läskig grön ton på vattnet nu har intagit en mer hälsosam turkos nyans. Vi hoppas på att det innebär att vi kan ta en dag vid poolen snart och bada frimodigt. Vi har redan använt den till att svalka oss, men inte riktigt känt att vi velat ligga i någon längre stund med tanke på vattnet. Den gröna färgen är nog alger och förmodligen ofarlig, men man vet ju aldrig vilka kemikalier de har i för att åtgärda problemet.

Ikväll går våra tankar till familjen Andersson som fått sin domstolstid i morgon struken. Kära vänner: ni lever aktivt i våra förböner.

Josef Pansell